Här i slutet av april

Börjar med att tacka alla innerligt för ert stora stöd i samband med min pappas bortgång nyligen. Begravningen var igår och det känns förstås fortfarande sorgligt och tomt men på ett nytt och annorlunda sätt.

Tacksam över att få njuta av backsippans blommor. Väl värd allt arbete från frö till blomning. Har flera olika backsippor på gång, till och med en mosippa. Tänk om jag får den i blomning någon gång, ojojoj. Det vore extra häftigt.
Pulsatilla patens ssp flavescens.

Tror det är sju stora buskpioner jag har planterat här. Två i rosa, resten vita, med större eller mindre purpursvarta fläckar. De såddes för cirka 15 år sedan. Jisses vilken väntan det var innan de blommade. Eftersom april varit riktigt kall dröjer det nog 5-6 veckor innan de slår ut för årets primadonneshow. Bladutspringet är väl så vackert.

Innan pallkragarna är odlingsbara återstår allt jobb med att tömma dem på vinterns plantförvaring.

Här finns till exempel sådant som är redo för vårens plantmarknader. Blå nunneört brukar gå åt som smör i solsken.

En hel del provar jag för egen del. Tycker det är så roligt att så, med allt från omskolning till omplantering som det innebär.
De här saknar sin etikett, den ligger förmodligen strax intill. Är rätt säker på att det är en glanspion Paeonia mairei. Inte bara en, ser ju att det är två plantor i krukan!

Här finns lite att göra. Avvaktar än, för de kvarvarande bladen skyddar fint mot kalla nätter. Uppe till höger är en Fritillaria acmopetala som ser ut att behöva lite omsorg. Det kryllar av småplantor. Jag får kolla extra noga efter liljebaggar här, för det är snabbt gjort för de små bladen att bli uppätna.

Detta var mitt bidrag till "Arbetsinsatser" som är temat på Blommig fredag nu. Fler arbetsinsatser här: http://blandrosorochbladloss.blogspot.com/2017/04/blommig-fredag-arbetsinsatser.html

Jag hoppas ni alla får en fin Valborgshelg med gott om trädgårdstid och tid för varandra.
/Anette

Sorgens dimma

Allra värsta början på en tidig morgon i förra veckan.

I nästan samma minut som jag föddes, dog min pappa efter en lång och mycket jobbig period.
Alla hann i tid för att träffa honom de sista dygnen.
Nu råder stillhet och ro för pappa och sorg med allt vad det innebär i olika skepnader för alla oss runt omkring. Känslorna har haft och har ännu sina dalar.

Jag hämtar styrka hos de mina och i trädgården. Där är också stilla och det har stannat upp. Med kylan sker knappt något.

Några aurikler skrek efter omvårdnad, de hörsammades och omplanterades. Blir spännande att få se hur blommorna blir, ett litet lotteri är det ju. Nu har de fått bättre förutsättningar i alla fall.

Vi fick huset fullt med barn och barnbarn. Så mycket sann glädje att se dem tillsammans. De ger kraft att orka med i dessa dagar.

Den surrealistiskt makabra inledningen på min (mycket ojämna) födelsedag avslutades med ett dämpat stillsamt firade långt senare samma dag.

Tillsammans tar vi en dag i sänder.
Ha en fin påskhelg alla!
/Anette