Köra bil igen

Att kunna skala ett äpple igen är ännu bara en dröm, liksom att köra bil.

Följer träningsprogrammen minutiöst.Varje heltimme från 0700 till 2100 är det övningar att fullfölja. Något ska göras tio gånger om dagen, annat fem gånger om dagen.

Jag är väldigt stel på morgonpassen, så det där lilla extra med töjningar, att ta i så det gör inte för ont, det blir inte på de första passen. Däremellan får fingrar och hand lite massage.
Insmörjning behövs ofta. Har fått ny tunn hud vid de ställen emellan fingrarna som hade fått tryckskador. Skinnet har krympt också, det stramar ordentligt trots att mycket av svullnaden är borta.

Tre exempel på hur det går framåt.
Det första visar hur jag enbart sträcker på handen. Tumme och pekfinger var inte gipsat. Det är långfinger, ringfinger och lillfinger som behöver komma igen.

Första bilden från 10 januari, den andra några dagar senare:.

Bild 3 (2 feb.) Ingen skillnad.

Bild 4 (12/2) Stiltje :(((

Den andra omgången bilder visar hur jag böjer på de två yttersta lederna. Det är svårt, särskilt med den yttre leden.

Bild 3: 2 februari. Här syns skillnad!

Bild 4 (12/2) Stiltje.

Sista bilderna visar böjning i knogleder och mellanleder, samtidigt hålla ytterlederna raka.
här trilskas lillfingret på alla vis. Jag klarar knoglederna bra på lång- och ringfinger, men inte lillfingrets led...grrrr.

Bild 3: 2 februari. Även här har det blivit mer böjt! Jippi!

Bild 4: 12 februari: Stiltje.

De här är bara tre exempel på vad jag sysslar med om dagarna. Böj - håll kvar - sträck - håll kvar - böj... tio gånger per tillfälle.

Att knyta näven är nu ett viktigt mål. Fingertopparna har 30 millimeter kvar till handloven.
Kraft och styrka tränas upp bl a med en blå degklump. Fasligt svårt, men det skaaa gå!

Det finns vissa saker jag börjar längta efter att åter kunna genomföra.

• att hålla i en mattallrik och samtidigt skölja av den
• att kunna använda en osthyvel.
• att riva morötter
• att åter orka vrida på pepparkvarnen
• att kunna skära upp maten
• att hålla en bok eller tidning med vänsterhanden
• att använda båda händerna till att hänga tvätt
• att kunna knäppa ihop händerna utan någon som helst tvekan
• att ta på strumpor med två händer
• att kunna knyta skor, hårt!

Diskningen däremot, den kommer aldrig upp på den listan.

/Anette

Tulpanens dag idag

Några blyga tulpaner i gullvivehavet. I väntan på detta firas tulpanens dag idag med buketter på borden.
/Anette

Rehabilitering påbörjad

Missade nobelfestkvällen, som bjöd på gips istället.

Det var ett ben i handen som fått en spricka och en lös flisa efter att jag halkade på is som var osynlig under den regnvåta ytan, fick handen under mig.... Det hände bara några meter ifrån jobbet. Efter att ha fått rejält ont och svullnad blev det HC, röntgen, gipsning efter jobbet den dagen.

Vilken tur:

• att det var bästa trädgårdssäsongen för en sådan skada.
• att jag är högerhänt och det var vänsterhanden som jag föll på.
• att jag dagen innan fallet, hade stickat färdigt ett par små julklappssockor. (Sedan är det en annan historia att Alve stoppade ner dem i paketet igen och la tillbaks det vid julgranen)
• att jag efter en vecka fick omgipsat, det blev som en omstart.
• att jag kollade upp tiden för avgipsning, för "Någon" hade missat att skicka remissen till arbetsterapeuterna...
• att vi inte var hemma i julas, med allt vad det innebär.
• att hela långa serien med rabattrundvandringen var färdigskriven långt innan gipsets tid.
• att få möjlighet att lära mig knäcka ägg med en hand.(Kan det nästan nu)
• att blånaderna och småsåren var läkta innan bikinin kom till användning.
• att räcket i trappen är på rätt sida, när ena armen var oanvändbar.

På tredje dagen har jag nu kommit igång bra med träningsprogrammet Till en början är det bara töj, töj och töj som gäller. Svårt ändå eftersom handen fortfarande är så svullen. Fingerlederna är de mest orörliga. Jag förnimmer att rörelsen tas ut fullständigt, men om jag tittar ser jag att det återstår en hel del. Träningen ger resultat och det sporrar bra!

/Anette

Solbacken: Stora perennrabatten (18/18)

Sista delen bland rundvandringsbilderna.

Ett urval av en oändlig mängd bilder jag har på växtlighet vår, försommar och högsommar i "Stora perennrabatten".

Det har varit roligt att visa er runt i trädgården, hoppas ni njutit lika mycket av den som jag gör. Välkommen på riktigt någon gång!

/Anette

Solbacken: Perennrabatten / Pergolan (17/18)

Sittplatser skulle prioriteras i den här nya trädgården. Det hade vi bestämt tidigt. Inget mer flyttande och släpande på stolar och bord hit och dit.

En av de första  blev här uppe vid stora perennrabatten. Det var en plats där det passade bra att sitta. Det var också hit till det närmsta hörnet som trästockarna räckte till som kantning. Pergolan är byggd på fri hand bit för bit. Ett par fönsterbågar skulle på något vis passa in och en bit rostig armeringsmatta. Att det skulle planteras vindruvor på vardera kortsida var ett önskemål. En vit och en blå blev det. 

Samtidigt med stenkanten på flyttlådan och sparrislandets sittplats grusades blev det också kantat och grusat här. Mycket lättare med gräsklippningen!

Vinter- respektive sommarvy från en sittplats.

Vid ingången i pergolan växer en storfavorit, trebladsspiran (Gillenia trifoliata). Den här är min äldsta planta som når 160 cm. De tar några år på sig, men de är värda all väntan.

Vindruvorna då? Jo i somras lades ett nytt armeringsnät som tak och de två sorterna nådde varandra. Flera olika klematis klättrar här. Den som syns i hörnet är 'Romantika'.
Längst bort ser man den stora blå bolltisteln, den är så stor att jag kan gömma mig bakom den, om jag nu skulle komma på den tanken;)))

/Anette

Solbacken: Perennrabatten / Flyttlådan (16/18)

Bland det som var lättast att rensa upp tack vare den begränsade ytan var en gammal odlingslåda. Full med kvickrot och hallon. Allt togs bord och djupgrävdes i jakt på flyende rottrådar. Ny jord och gödsel blandades med den befintliga och så var det bara att plantera.

Planterade med alltför lite eftertanke. Särskilt buskpionplantorna som jag ömmat för sedan de frösåddes. De två största sattes i perennrabatten och några andra längs kanten i lådan. Åren har gått och med 15-20 cm tillväxt om året är de nu i ögonhöjd och tätt som bara den står de. Man kan knappt skilja dem åt längre.

På andra bilden syns några syrener i bakgrunden. Den vita är den dubbla 'Mme Lemoine', De två andra är parksyrener, fyra meter höga bildar de en fin vägg under de ännu större lindarna. Närbild på de två parksyrenernas blommor.

Träramen började ge med sig efter några år. Det sammanföll med att vi fick borrat för bergvärme. De som gjorde jobbet fick då upp några stenar. Då var det snabbt som tanken att ersätta träet med stenar. Formen blev en annan än den raka. Det var lite pyssligt att få stenarna stadigt på plats. De håller att stå på för min åtkomst till att rensa.
För att snygga till kanten ytterligare, blev det grusat intill stenkanten.

Vad är det då som jag planterat här?
Några som kan nämnas är dvärglewisia, en klint (Centaurea bagadensis), gullflocka, några nejlikor varav en liten söt som heter Dianthus nardiformis.

/Anette

Solbacken: Stora perennrabatten / Första tiden (15/18)

"Stora perennrabatten"

Rundvandringen är snart avklarad. Vi är tillbaks vid utgångspunkten vid lilla ladan, vänder oss västerut. 

Jag delar upp inlägget i fyra delar. Först lite historia, sedan kommer en del om "Flyttlådan" (16:e), den odlingslåda som syns allra högst upp till vänster på första bilden. Tredje delen om "Pergolan" (del 17) och området ikring denna. Sista (18:e) hur det blivit som det blev.

Första våren gällde till en början; avvakta, vänta och se. 

Ändå tog det inte lång tid för mig att börja rensa. Hallon, kardvädd, tistel och kvickrot för att nämna några.

På första bilden har det klippts och grovrensats. Några pallkragar har lagts ut i gräset för flyttväxter.

Efter grovrensningen anades viss struktur. Perenner längs den högra (=norra) sidan. Spretig vaktmästarklippt sibirisk ärthäck tillhör grannarna. Här står också några gigantiska lindar i en lång rad, som gör att skuggan kommer till hit vid 16-tiden.

Föreställ er ljudet av humlor och bin som surrar!

Innanför perennraden har det funnits två rader med jordgubbar.

En primula, några spridda lökar och en blekgul klocklilja blommade tidigt. De sparades förstås, men jag rensade mängder med kardvädd, tistel och kvickrot. Maken hittade några stockar uppe på lilla ladans vind, de fick bli kanter så långt de räckte.

Energin till att gräva upp och rensa räckte när jag delade upp det hela i etapper.

Lavendel kändes som en självklar växt till kanter.
Trampstenarna blev ohanterbara. Dels försvann de sakta när maken "hittade" dem och använde dem på andra ställen, sedan blev det omöjligt att hoppa omkring, för de där växterna de gjorde just det; växte! Det blev mindre stenkantade gångar istället. Fungerar skapligt, för de där växterna har växt ännu mera...

/Anette