Stängt tills vidare.....

Så var det så igen, internetanslutningen försvann nästan samtidigt som den kom tillbaka.

Det här skriver jag på mobilen, men som tidigare tycker jag det är för pilligt att blogga härifrån, så nu är det stängt här tills vidare!

Agneta!

Back on track. Och långresa. Igen…..

Vi har sedan en kort tid tillbaka fått, just “fått” är väl en sanning med modifikation, men i alla fall, vi har numera fiberkabel till dator, tv och tfn.

Initialt vanliga inkörningsproblem, så klart.

Men sista veckan har vårt snöre gått av någonstans bortanför vår stora knutpunkt, så vi har varit totalt isolerade från omvärlden. I en hel vecka! Huuuuh!!!!

Var dator är ny. Anser jag. Den är från 2010. Senare delen av 2010 t.o.m. Men detta innebär att den utgjort en trång sektor. Man har rekommenderat oss att kontakta något Industrimuseum då dom borde falla i trans över vår uråldriga maskin……

Är det verkligen så?

Jag tycker den är ny. Visserligen har tangenten för “u” trillat bort, men då har jag tagit en tangent jag sällan använder och satt dit…..funkar fenomenalt bra!

Nåja.

 

Vi har i stället fått tid frigjord och varit på resa!

Igen!

Den här gången till Trollhättan. Dit tar det ca 1 tim med bil från där vi bor.

Vilken jättesöt stad! Gamla fina hus, huvudgata med stenläggning och stora fina alléträd, Göta älv som rinner igenom stan, parker med väldigt ovanliga träd och buskar. Vi har redan beslutat att hit måste vi åka tillbaka!

Vi var där för något som heter “Aurora Classic Festival”. Ungdomar från hela världen träffas och spelar klassisk musik ihop. Och det var så bra, dom var så duktiga (visserligen passade dom inte tiden, men det kan man väl glömma) och entusiastiska och i mina öron lät det otroligt fint!

 

Annars har det varit en fantastiskt fin vecka, vilket väder, sol och värme precis hela tiden.

Den kom till slut sommaren och det med besked!

Mycket tid tillbringar jag på altanen läsandes, dödandes getingar och andra flygfän.

Och så vattnar vi, hela tiden nästan, för nu är det torrt.

Och så får vi lite god mat emellanåt, det har varit som att vara på semester nästan!

Agneta!

p.s. klart jag kommer att visa sängen när den väl är på plats, men det dröjer lite, det får bli lite mer höst först!

Gävle t o r, fort en gång.

Från Snäckskalsdalen i Bohuslän, tvärs över landet och lite uppåt, hämta, vända och åka hem igen.

Alltså, Lysekil, Karlstad, Örebro, Uppsala och till Gävle. Vända. Och sen Gävle, Uppsala, Örebro, Mariestad, Götene, Trollhättan, Uddevalla och hem igen. Vi gjorde en liten rundtur liksom.

65 mil på ditvägen och 52 mil på hemvägen.

 

När vi kom hem var det en tropisk kväll, 21 grader varmt, och det var väldigt skönt att komma hem igen efter denna semester i kompaktformat.

 

Det var som så, att jag av en ren slump hade fått se en säng på tradera som jag absolut ville ha. Längst upp till vänster.

Och jag vann auktionen för en spottstyver, så då var det bara att åka och hämta den.

I Gävle!

Att anlita ett transportföretag var inte till att tänka på, då hade jag lika gärna kunnat be en finsnickare snickra en säng i finaste ädelträ åt mig.

Så då for vi.

Sen får vi se hur det tar sig ut inne, det blir spännande att se!

 

Idag har jag suttit under vildvinsgardinerna och tvättat sängdelarna i såpa, nu ska dom torka och sen limmas lite här och där och sen ska vi åka till systrarna som har färgaffären i vår lilla stad och fråga vad vi ska behandla den med. Min mamma kunde sånt på sin tid men jag kommer ju inte ihåg vad det var…….

Blommor har jag intill mig och näsan har jag i min toscanska trädgård som vuxit som bara den nu när värmen kom:

 

 
På sina ställen har rönnbären börjat mogna men örnbräknarna har kvar sin fina gröna färg!

Och berget vårt blommar, det blommar så man ser nästan inte “valarna” i stenformationerna…..

Agneta!

Sommar, ljung och skitig vovve.

Inte så tokigt, eller hur! Och varmt är det också. Härligt. Nu njuter jag!

 

 
Och så skulle jag plocka lagom många blommor av rosenvialen ‘Lisa’, lagom många för att det skall blomma mycket, och lagom mycket för att det skall finnas lagom många kvar som sätter frö. Men jag var omsvärmad! Lilla fjärilen och dens kompis var där hela tiden!
 
Den ena här och den andra där, dom åkte som skottspolar mellan rosenvialerna och solhattarna (som jag envist vill kalla rudbeckia). Fjärilen syns på högra bilden också, i mitten, lite till vänster och lite ovanför mitten……

 

Och det blommar. Den rosa skall flytta till hösten, den är för stor, den liksom breder ut sig lite för mycket och kväver allt annat. Underligt, den finns knappt nån jord under…..

 

Pionvallmosarna har gjort dom mest fantastiska fröhus! Dom är så vackra och färgen är helt underbar. Det ser ut som sådana där fina i keramik!

 

Men……..det går ju inte att bara traska omkring hemomkring, nu är det läget för berget! Ljungen blommar som tokar. Det var länge sedan det var så här fina färger och så mycket blom. Titta på bilden överst till höger, snälla, hur många nyanser av violett finns det, tro?

Uppe på toppen av vårt berg, vid “Stången” (det kallas så eftersom det står en stång där…..bohusläningen är en logisk person) hade man idag väldigt siktligt väder, hela Västerhavet (jag har läst att man kallar det Västerhavet för det är så många som inte vet om det är Kattegatt eller Skagerack som ligger rakt ut här, det är Skagerack. Tror jag!!!) låg där ute i syd och var alldeles blått.

Åt väster var det lika blått!

 

Och så en bild av vår älskade vovve, Leia. I bergen, där man förr högg sten, har det här och där samlats vatten där man huggit och under årens lopp har det blivit världens bästa spa. Det är lera, varma stenar och vatten med alger, det är allt det där som är modernt nu, och där diggar vår hund att grotta ner sig. Så klart!

När vi sen kommer hem och det blir bad med slang och såpa, ja, då blir hon och jag ovänner. För resten av dagen!

Fast jag tror det har gått över nu. Denniskorvar, slicka tallrikar, slicka glasspaket, få extra goda tuggben och vi tycker om varandra lite grand igen!!!

Agneta!

Ditt och datt.

Ny ros här hos oss. ‘Uetersener Klosterrose’. Lite roligt eftersom Omgivningens far kom från just Uetersen (Tyskland)! Men var klostret låg eller ligger svävar vi i lyckligt ovetande om, måste kanske utforskas.

Stora, riktigt baffiga blommor med svag doft, underbar doft! Den står i kruka på altanen än så länge, ingen idé att försöka utmana ödet med att “knô” ner den i vår ickebefintliga jord.

Väntar fortfarande på att agapanthushavet ska slå ut, men det behövs lite mer sol och lite mer värme, tror jag. Och det har vi nu, så kanske, kanske……

 

Igår hade vi mellandagsväder så då passade jag på att titta till krukväxterna lite. Och gullrankan som hela tiden sett ut som om den tappat lusten såg ut som på bilden till vänster när jag trasslat ut den. Krukan står på altanräcket.

Det var två rankor, en var död och den andra vid liv. Först var det nog ett par meter utan ett enda blad och sen kom det ett par meter med blad.

Nu är den tillbakasnurrad och ser faktiskt riktigt nöjd ut!

 

Sen fortsatte mitt ytterst tillfälliga energiryck med bak. 80 bullar.

Tre tigerkakor (Omgivningens kvällsgodis, två skivor tigerkaka, varken mer eller mindre) och så två grova Tjernhusbröd! Mums!

 

Och med posten kom den här boken. Och jag som hävdar att jag inte läser krimmisar. Men det är en sanning med modifikation. Jag läser av (princip, nästan) Leif GWs böcker. Med största behållning hittills. Någon som läst den här senaste?

 

Måste ta med bilen när Pippi slickar yoghurt! Snacka om att gå in för uppgiften!

Klart, slut för idag, nu skiner solen och jag ska ut och sola, kanske t o m i båten på fjorden!

Agneta!

Den kom häromdagen. Sommaren!

Häromdagen kom sommaren!

Den dagen tillbringade jag på bergen alldeles norr om Lysekil, rakt mot väster. Smögen ligger i mitten där borta, ungefär.

 

Mot söder.

Hela vägen till Amerikat! Bara att surfa iväg…….

 

När jag tittade ut genom klädkammarfönstret den morgonen såg jag hur höstanemonerna sträckte sig efter sol och värme!

 

Den gamla flockeln hänger med, jag är inte stormförtjust i den, men den lockar till sig många bin, fjärilar (fast jag har inte sett någon fjäril i år ännu…..) mm, så därför tycker jag om den i alla fall!

 

En ny, för oss alltså, klematis. Omgivningen håller på att låta klä in en gammal, rejäl rosenbåge.

Rosor är ingen idé här, som sagt, så vi försöker med annat.

Bara för att få ner rosenbågen har det bergborrats och gjutits och sen är det nästan bara skräpsten, eller som man säger här, stenmale, att plantera i och det är inte mycket som vill växa i det.

 

En malva. Den står i kruka på altanen.

För mig ser den mer ut som en hibiskus, men “dom” säger att det är en malva, så jag får väl tro på det. Bladen övertygar mig kanske lite också, för dom är småludna och det har väl inte hibiskusar.

 

På altanen blommar snart mitt lilla hav av agapanthus! Först såg det inte ut att komma en enda blomma, men sen liksom exploderade det!

 

Den upphöjda delen är altanen och dit kan man gå i skugga nu, blåregnet är tätt som en vägg!

 

  
På andra sidan blåregnet står aklejrutan, den är högre än en fullvuxen björk nu! Skojar! Björken står långt därifrån.

 

Nedanför aklejrutan blommar nu hortensiorna……det är väl sensommartecken?

Min flox, ‘Sherbet’ blommar också, den har jag flyttat och nu verkar den trivas.

Och så har vi helt klart en malva, en sån där som dyker upp lite här och där i trädgården, tacksamt!

 

Nu kommer även, ja, den som jag aldrig kan lära mig namnet på, Echinacea kan jag, tror jag, men sen är det stopp. Jag kan bara inte lära mig vad den kallas på svenska. Hatt? Nånting med hatt? Nåja, den är på gång i alla fall. Och det är helt säkert också en sensommarblomma! Eller?

Agneta!

Blåbär – Vaccinium myrtillus.

Nu blommar både den vanliga ljungen och klockljungen, berget börjar byta färg!

Och jag går upp för berget och följer den gamla körvägen, den väg där man körde ner sten med häst och kärra förr. Man ser en stenkant på bilden överst till höger, där går körvägen.

På krönet vänder det och går neråt (nere till höger)……tänk att man kunde köra där med häst och vagn och fullt med sten i lasten……det lutar faktiskt riktigt ordentligt, men jag har aldrig lärt mig ta bilder så att man ser hur brant det är.

 

Sen går jag in i skogen och här och där ser man lämningar efter “boningar”, husgrunder, nu mossiga stenar. Sen kommer jag fram till en liten sjö, det blå på vänstra bilden, och sen barkar det av in i blåbärsskogen! Det är där jag trivs allra bäst!

 

Och när bären är så stora som dom är i år och torra och fina, då är det en ren fröjd att plocka. Inga bärplockare här, jag tycker om att plocka dom för hand, jag. Långsam lycka! Och så tycker jag om deras latinska namn, det låter nyttigt med lite vaccin och myrtillus betyder nog att det är en liten myrten, tror jag.

 

Sen gör jag en hjärtformad paj och så åker vi till våra vänner som alldeles snart firar 40 år som gifta.

 

Dom har ett urgammalt timmerhus (avundsjuk? oh, nej!!!) och flera Goldenhundar, så då är det fest för både oss människor och vovvarna!

 

Vi människor pratar och har trevligt och hundarna leker så dom nästan kollapsar…….

Agneta!