Vårdagen, fortsatte hela dagen. När jag gick med Leia över bergen kom det lite moln, men dom seglade strax vidare.
Fjorden och längst bort ser man lite blänk av hela havet.
Åt andra hållet såg man idag vidare till nästa dal med höstplöjda åkrar och en bit av sjön (havet).
När solen började gå ner var det stilla, tyst och vackert.
Det var som om mitt köksfönsterberg glödde……
Och så började Leia vovven skälla, jag såg först ingenting, men så framträdde bilden av rådjuren däruppe på bergskammen.
Det var lite som en gammal indianfilm, där kom indianerna alltid ridande med sina hästar och stannade till på en bergskam och skådade över nejden……fast nu var det bara två rådjur.
Och så länge vi har Leia tror jag inte dom vill komma ner till oss!
Sen var vi på kalas och där var det en förfärlig (!) massa barn, mormodern/farmodern hade samlat alla sina barnbarn och dom hade så roligt, dom sminkade sig, klädde ut sig, åt och blev jättetrötta.
När vi gick hem i kvällen var det en stor, oändlig stjärnhimmel ovanför oss och det är då jag vill lägga mig ner på backen och bara titta! Det är stort……
Det gäller att inte fråga sig var den slutar, himlen, för då tror jag det går överstyr med tankarna!
Agneta!