Nyårslöften – som gjort för att misslyckas med, i alla fall när jag är med i bilden. Så det struntar jag i.
Dock skulle jag behöva göra något åt min kroppshydda. Jag har nog kanske nästan hela mitt liv trott att det inte skulle behövas, men så, en dag, plötsligt, väldigt plötsligt, så där, blev jag varse, att det skulle verkligen behövas – hur och när hade det blivit så?
Förstod ingenting först och nu har det varit så några år. En radikal förändring hade behövts.
Men alla stränga dieter med träningsprogram och allt sånt gör att jag sätter mig på tvären bums. Såpass känner jag mig själv vid det här laget.
Men så kom jag att läsa hos EvaMarie, med bloggen Vårt röda hus, om Smörblommeprojektet.
Och se, det tilltalade mig direkt. EvaMarie och Regina med bloggen Vitt hus med svarta knutar hade pratat ihop sig lite grand, såg jag.
Och nu saxar jag lite från deras bloggar (man kan även klicka sig till deras inlägg via länkarna i texten ovan):
Citat EvaMari:
“………och gick ut på att jag skulle försöka minska min vikt genom små förändringar... vettigare kost och lite mer motion. Alltså ingen speciell diet... utan sunt förnuft... och viljan till förändring. Det gick bra... men som så många andra gånger så smög de sig tillbaka, kilona! Men nu så...
På 5 månader, alltså till Smörblommorna börjar blomma, ska jag (liksom då) gå ner ungefär 10 kilo. Inte alltför svårt... 2 kilo i månaden... överkomligt, eller hur?
Inspirerad och påknuffad av gulliga Regina, Vitt hus med svarta knutar, så blev jag otroligt stärkt! Regina var en av dem som hoppade på Smörblommeprojektet förra gången. Hoppas hon gör det igen!
Inga resultat redovisas förrän första Smörblomman finns på ängen! När man påbörjar projektet är helt upp till var och en. Du hänger väl med?”
Citat Regina:
“Ett år har gått och avslöjandet av en väl bevarad hemlighet...
Det är fantastiskt vilken respons jag fick på mitt förra inlägg=) Många bra tips, glada hejarop och många som hänger på...YES!! För det behövs peppning och stöttning kan jag säga. Hjälps vi åt och gör det tillsammans, då ska det väl gå vägen! Nu kära läsare ska ni få veta en väl bevarad hemlighet! Inte min man, inte mina barn, vänner eller bekanta vet min vikt (förrän nu). Jag väger...85,4 kilo...så stod det på vågen. Det är en hel del att ta tag i, men nu bestämmer jag inte hur många kilo jag ska gå ner, utan att jag tar ett i taget. Såg för många år sedan en T-shirt som jag tror Viktväktarna använde i någon kampanj. På ryggen på den stod "Om jag skulle råka tappa något kilo, bry dig inte om att ta upp det" Den devisen tänker jag följa...
Neej nu tjejer får det vara nog!!!
Basta!!! Jag har under lång tid gått och släpat på alldeles för många kilon...som om jag inte har nog med bekymmer att släpa på...
Var ute på lunchen för att kika på mellandagsrean och tog samma storlek som jag hade på jeans sist...det gick inte att få upp gylfen! Läste och konstaterade att jag tagit rätt storlek=(
...det är inte kul att släpa på alldeles för mycket onödig vikt, för det jag har börjat känna av både på orken och i knäna...
...problemet är när jag bestämt mig då försöker jag ändra på ALLT och det ska ske MED DETSAMMA! Jag håller strikt diet, tränar massor, räknar både kalorier jag stoppar i mig och gör av med och det håller...en vecka eller två...sen är jag tillbaka igen. Så vis av skadan ska jag ta lite i taget och börja med att skärpa mig...försöka göra de vanliga måltiderna lite nyttigare och undvika det onödiga...röra på mig mer...om det så bara blir en kvart extra om dagen i början. Ni får gärna komma med tips och glada hejarop, för det här går inte längre! Lite informell social kontroll tror jag på i det här fallet och att göra detta inlägg ser jag som startpunkten!
Ha det gott, vänner!
Kram,
Regina”
Är inte detta bra tänkt, inga större förändringar, bara lite smått, lite mindre av det ena och lite mer av det andra och alltihop på lite längre sikt.
Jag skall i alla fall försöka.
Jag kör Smörblommeprojektet från och med alldeles strax! Ni hänger väl med, ni som känner att det skulle vara bra?!
Dessutom tycker jag det är ett så rart namn på det hela, Smörblommeprojektet, det låter så gulligt och inte så där strängt och disciplinerat som en del andra projekt kan låta.
Agneta!
p.s. alla bilder är lånade. d.s