Avslutad

Bokbloggen kommer inte att uppdateras på obestämd tid p.g.a. sjukdom.

Stephen Kings Mercedestrilogi

Det var med en viss skepsis jag började läsa ”Mr Mercedes”, Stephen Kings entré i deckar-/thrillergenren - men oj, så fort jag sögs in i handlingen. Det är ingen stor litteratur, men spännande och lättläst. Så är det också lite spännande att se om King lyckas hålla sig ifrån övernaturligheter och skräck.

Det gick inte riktigt, i bok tre ”Sista vakten” så finns det övernaturligheter (i alla fall inget som jag vet skulle kunna hända i verkligheten). Det är också den bok som jag tyckte var lite långrandig ett tag i mitten, men slutet är ganska rafflande. ”Kingen” har ju en förmåga att bli ganska pladdrig ibland.

Mr Mercedes

Kriminalinspektör Kermit Bill Hodges har gått i pension. Han slöar i soffan med mat och öl och tittar på skräpprogram på TV. På bordet ligger också en revolver, den är en utväg ur tristessen om han inte kan hitta någon vettig sysselsättning. Så dimper ett brev in. Det är från den mördare som stal en fin Mercedes och mejade ner människor som köade för att få ett jobb. Den som kom undan. Fallet som sitter som en tagg i Hodges hjärta.

Det framstår ganska tydligt att mördaren har full koll på Hodges, han kanske t.o.m. har betraktat honom genom fönstret, sett pistolen och tyckt att han skulle hjälpa till lite. Om mördaren trott att han skulle spä på Hodges självmordstankar, så trodde han fel. Den gamle, trötte och överviktige f.d. polisen vaknar till liv och börjar på nytt rota i fallet och tar kontakt med mördaren på nätet.

I sann Stephen King anda så befolkas berättelsen av väl utmejslade gestalter, många lite udda, men ändå personer man kan tycka om. Den mörka sidan bebos av Mercedesmördaren, vars hunger efter en ny stor massaker börjar pocka på. Hodges spelar ett högt spel för att locka fram mördaren, ett spel som han delvis kommer att ångra.

Bokus Pocket E-bok Ljudbok Adlibris Pocket CD 

Den som finner

Här knyter författaren an till handlingen i förra boken genom att berätta om ett offer från Mercedesattacken i jobbkön. Petes föräldrar grälar ofta, hans far är frustrerad och pengarna räcker inte för fadern kan inte jobba. Han är en av offren när Mercedesen mejade ner jobbsökanden. Pete och hans syster är rädda att föräldrarna ska ta ut skilsmässa.

Så rasar en bit av flodbanken och Pete ser att det finns något där. Han smyger tillbaka när han tror att han ska kunna gräva fram det som göms under trädets rötter utan att någon ser. Det visar sig vara en trunk med anteckningsböcker och pengar! Nu tar Pete ett beslut. Han postar pengar till sin far varje månad och anteckningsböckerna läser han, det är romaner - fortsättningen på de böcker han älskar. Han känner sig trygg, skatten har legat länge i jorden, det märks, och ingen kommer att göra anspråk på den, tror han.

Föräldrarnas situation blir bättre, hans far återgår till att jobba litet. Men när pengarna är slut försöker Pete sälja ett par anteckningsböcker och det är nu det hettar till.

Först efter 240 sidor träder Bill Hodges in i handlingen. Riktigt bra och spännande!

Bokus Pocket MP3 E-bok Adlibris Pocket 

Sista vakten

Bill Hodges sitter i läkarens väntrum, han har ont i magen. Hans gamla poliskollega messar honom ”Ring mig, Kermit. Genast. Viktigt.” Hodges kallas till en s.k. utökat självmord. En mor har tagit livet av sin förlamade dotter (offer vid Mercedesmassakern) och sedan tagit sitt eget liv, men det är något som är konstigt. Polisen avskriver det som självmord, men Hodges och Holly får onda aningar. En gammalmodig spelmaskin hittas och i badrummet finns ett ”Z” skrivet med märkpenna.

Hodges har inte besökt Brady Hartsfield, den man som körde Mercedesen, på länge. Brady ligger som ett kolli sedan sju år på en sluten avdelning med allvarliga hjärnskador. Hodges har länge haft känslan av att Brady simulerar, men han har aldrig sett något som tyder på det. Däremot har sjuksköterskor berättat om kranar som plötsligt börjar spola. Brady är också ”självmordsarkitekten” som försökte få Hodges att begå självmord i den första boken.

Flera försöker begå självmord och några lyckas.

Otäck historia i sann Stephen King-anda.

Bokus Inbunden Pocket MP3 E-bok Adlibris Pocket

I stället för dig - Sofie Sarenbrant

Det här är en fristående fortsättning på boken ”Vecka 36”. Den boken har jag inte läst, men jag får en god uppfattning om vad som hände i den när jag läser den här. Det här är en riktigt, riktigt bra berättelse! Men som alltid så beror ju omdömet på om man lyckas koncentrera sig på läsningen och just nu hoppar jag runt på kryckor, så jag kan inte göra så mycket annat.

Det har gått 16 år sedan spädbarnet Adam, den kidnappade gravida Agnes barn, försvann (boken ”Vecka 36”). Agnes har svårt att släppa Adam, men nu har hon bestämt sig. Hon ska gå en sorghanteringskurs, hon ska bli mer närvarande för sin familj, maken Tobbe och dottern Nicole. Är det för sent?

Nicole har aldrig riktigt fått veta vad som hände när Adam försvann och hon börjar leta på nätet och mer eller mindre av en slump hittar hon sina föräldrar, men med ett annat efternamn. De har bytt namn! Nu hittar hon artiklarna om brottet och tänker: Stackars mamma!

Alla hemligheter får Nicole att bestämma sig att ta kontakt med den kriminalreporter som skrev om fallet och resa till Brantevik, allt för att själv få reda på så mycket som möjligt och kanske hjälpa sin mamma. Den numera pensionerade reportern får inte veta vem hon är, hon påstår att hon utbildas till journalist och intresserar sig för det här gamla fallet.

Det går inte riktigt som Nicole tänkt sig. Reportern känner sig viktig som mentor, men samtidigt ser han en chans att frilansa och än en gång få artiklar i tidningen. Och Nicole får lappar under dörren i Brantevik, lappar som kan tolkas som hot.

Berättelsen går på hög fart hela tiden och personerna är intressanta och levande. Jag vill läsa mer om huvudpersonerna, - ja, även om Love och Gunilla. Vad händer sedan i deras liv? Men låt det inte gå 16 år, Sofie Sarenbrant!

Adlibris Pocket Bokus Pocket E-bok MP3  

Gott och blandat

Sommarläsning när den är som bäst – den ena boken avlöser den andra! Här kommer ett axplock läsvärda böcker:

Dans på glödande kol – Anna Jansson

En lättläst och småspännande deckare som utspelar sig på Gotland. Den tar slut i ett huj, många och korta kapitel gör att 289 sidor känns som betydligt färre. Jag har bara läst några av författarens böcker tidigare, men trots att den här tar upp ett aktuellt ämne, så vill jag nog placera den i lättviktsklassen när det gäller deckare.

Hur tolkar ett barn de tirader och missnöjesyttringar som kommer från en vuxen? Vem är ersättningsskyldig när förövaren är minderårig?

Huvudpersonen är Leo, en elvaårig kille, som förlorat sin mamma. Pappa gör så gott han kan, men Leo är ofta ensam. Dessutom är han mobbad i skolan, Hillevi är riktigt elak, men Leo är stursk och ruvar på hämnd. Leo är ofta hos sin farfar som är en lite knarrig gubbe med många åsikter, inte kanske alltid lämpade för unga öron.

Så brinner ett hus ner till grunden och elden verkar vara anlagd. En barn på cykel sågs i området. Som genom ett under blir inte den gamla damen innebränd, hon är tillfälligt inlagd. Så brinner ytterligare ett hus på samma gata och nu är inte utgången lika lycklig. Är det även ett barn denna gång?

Maria Wern får händerna fulla.

Bokus Pocket Ljudbok   Adlibris E-bok 

Sanningen om Alice – Katrine Webb

En roman som utspelar sig på 1800-talet. Ganska lång, hela 587 sidor. Helt klart ett kärleksroman, så den är väl inte riktigt min melodi. Här handlar det om tre kvinnor och deras härkomst. Uppgång och fall. Vad hände när Alice försvann? Rymde hon med en annan man eller blev hon mördad?

Rachel som aldrig träffat Alice fascineras av hennes öde – kan hon vara den tvillingssyster som föll i vattnet och drogs med av strömmen när de var små?

Starling, hittebarnet som blev som en syster för Alice, är övertygad om att Alices fästman kom hem från kriget och tog hennes liv i affekt. Hon har vigt sitt liv åt att plåga den redan av sina krigsupplevelser plågade mannen. Hon vill driva honom att bekänna och hennes tilltag visar inga hänsyn.

Och ingenting kanske är som man tror.

Bokus Pocket E-bok  Adlibris  Pocket 

Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman

Jag gillar författaren, för det mesta i alla fall. En man som Ove var suverän.

Den här vet jag inte om den faller mig på smaken. Det verkar mer som om den är skriven för barn än för vuxna. Sagolandet tråkar ut mig, det tar alldeles för stor plats. Dessutom är den lång, hela 448 sidor.

Elsa är sju år och ska snart fylla åtta. Hon är lite jobbig och hon har det jobbigt i skolan. Mormor är hennes allra bästa vän och faktiskt den enda vän hon har. Mormor dör alldeles för tidigt i boken och hennes ”testamente” till Elsa är att hon ska ge sig ut på skattjakt. Hon ska lämna brev till olika människor. Mormor har många att säga förlåt till.

En riktigt trevlig bok – om den bara hade strukits ner till hälften.

Bokus Pocket E-bok  Adlibris  Pocket CD 

Vänd om och var stilla - Johanna Mo

Jag tyckte mycket om den här deckaren, även om handlingen inte riktigt stannat i minnet. Det var ett tag sedan jag läste den.

Huvudpersonen Helena Mobacke känns gedigen. Hon fungerar i jobbet, men jagas av mörka minnen och samvetskval efter att hennes son blivit mördad. Långt i bakhuvudet finns också att de kanske ska återförenas, hon och Stefan, pojkens far.

Unga kvinnor hittas mördade. En journalist skulle ha mött en av dem, men hon kom inte. Snart börjar polisen nysta i vad som binder offren samman och de verkar ha blivit fångna i någon sorts religion. En sekt?

Mycket läsvärd!

Bokus E-bok Ljudbok  Adlibris E-bok

Entry Island - Peter May

Jag blev förtjust i Peter May efter att ha läst hans Lewis-trilogi.

Entry Island är även den en läsupplevelse, men jag tyckte inte att den nådde riktigt upp till samma höjder som trilogin. Det här är en helt ny fristående berättelse, men med samma mörka stämning.

Entry Island skakas av ett mord. Det första i mannaminne. En välkänd affärsman har blivit knivhuggen till döds i sitt hem och kriminalpolisen Sime Mackenzie blir alldeles stum när han möter affärsmannens änka, den misstänkta. Sime tycker sig känna igen henne, men igenkännandet är inte ömsesidigt. Däremot känner hon igen hans ring, hon har ett smycke som liknar ringen.

Egentligen är det här knappast en deckare, det är nog mera en roman. I stället vänder sig boken till det förgångna, till historien och en gammal kärlekshistoria rullas upp. Visst finns här ett mord, ett mord som måste lösas, men på något sätt blir inte det den primära berättelsen.

Jag gillar trots allt boken och den är välskriven och läsvärd.

Bokus Inbunden Pocket Ljudbok  Adlibris Ïnbunden Pocket    

Katedralen vid havet - Ildefonso Falcones

När jag åkte till Barcelona för ett par år sedan så frågade guiden på Ramblan: ”Ni har väl läst Katedralen vid havet.” Det hade jag inte och så glömde jag bort det hela. Men, när jag var i Spanien i våras såg jag boken i pocketupplaga och blev påmind. Hemma igen lånade jag den på biblioteket.

Det är en intressant tidsbeskrivning och en brutal berättelse om en brutal tid, 1300-talet. Det är pestens, krigens och inkvisitionens tid. Jag hittade också filmen på Netflix i åtta avsnitt och filmen följer faktiskt boken riktigt bra – jag har bara sett första avsnittet ännu så länge, men vill gärna rekommendera den.

De livegna, bl.a. de som brukade jorden, som tillhörde adeln, kunde få sin frihet om de vistades ett år i en stad med självstyre, t.ex. Barcelona. Boken och filmen börjar med ett bröllop där festen avbryts och herren tillsammans med sina krigare rider in.

Det är Bernats och Francescas bröllop. Godsägaren kräver sin rätt och våldtar brutalt den unga kvinnan. Sedan tvingas Bernat att fullborda äktenskapet med den sargade, blödande och halvt medvetslösa Francesca. Godsherren vill inte ha fler bastarder på bygden. Francesca blir apatisk, tillbakadragen och tystlåten, Bernat kan inte längre nå henne. Hon föder sonen Arnau, och tvingas sedan till godset som amma.

Spädbarnet Arnau räddas av sin far från att dö i godsägarens fångenskap och fadern flyr först upp i bergen och senare bär han sin son till Barcelona där de kan få sin frihet. Livet är inte lätt och genom sorger och åtta bedrövelser får vi följa Arnau från tidig ålder, i uppgång och fall, tills det han som sextiotreåring, gammal och trött, viskar till sin son och pekar på madonnan: "Ser du att hon ler, min son?" Madonnabilden var hans ”mor” under uppväxten, den enda mor han kände, och när han var barn tyckte han alltid att madonnan log när han pratade med henne.

Det är intressant att läsa om männen, bastaixerna, som bar de tunga stenarna på ryggen, steg för steg, och utan ersättning, bara för att bygga katedralen. Katedralen byggdes av folket inte av de rika.

Intressant är också den unga pojken vars mamma bara kunde klappa hans huvud genom en glugg efter att hon som straff blivit instängd av sin make för resten av livet i ett litet rum. Hon hade varit otrogen. Arnau och pojken blir som bröder och bådas öden följs genom boken men deras liv blir helt olika.

Berättelsen är storslagen och lärorik och de drygt 600 en njutning att läsa, trots brutalitet och skriande orättvisor. Nu ska jag fortsätta att se filmen, för det här är en berättelse som jag troligen skulle läst två gånger, men nu ser jag filmen i stället.

Adlibris Pocket E-bok Bokus Pocket Ljudbok

Gatukatten Bob – James Bowen

Du behöver inte vara kattälskare för att charmas av den här berättelsen. Jag är i och för sig mycket förtjust i katter och läst någonstans om boken, så jag kastade mig över den när jag fick låna den av min granne. Och kunde inte sluta läsa innan boken var slut.

Det handlar om en mycket speciell katt, och om ett mycket speciellt förhållande mellan en gatumusikant och katten som tyr sig till honom. Jag måste erkänna att jag inte trodde att den var verklighetsbaserad innan jag kom till slutet och överraskas liksom James av de spanska ungdomarna som begeistrat utropar ”A, si Bob” och det visar sig att Bob är välkänd. Han är stjärna på youtube. Många har fotograferat och filmat Bob, där han troget suttit i gitarrfodralet dag efter dag när hans husse försöker tjäna ihop pengar till mat och hyra för dem båda.

Det är en bok man blir glad av. Den är positiv och den visar hur två varelser kan hjälpa varandra till ett bättre liv.

- Först den luggslitna och skadade kissen som får flytta in till James efter att han försäkrat sig (så gott det går) om att han inte har en husse eller matte. Han tar kissen till veterinären och satsar sina sista slantar på kattmedicin, som katten tar utan protester. Bara det känns overkligt för någon som försökt få en katt att ta sin medicin.

- Sedan James som försöker bli fri från droger och nu går på metadon. Plötsligt har han någon att ta hand om, han måste ta sig i kragen. När så Bob envist följer honom genom London och lägger sig till rätta i gitarrfodralet så upptäcker James att Bob är en riktig publikfriare. Nu stannar folk för att prata med den vackra röda katten och i förbifarten får de lite slantar.

Det är inget lätt liv de lever, men det blir bättre och James säger att Bob har räddat hans liv. Det här är den första boken om Bob och historien har också blivit film och som sig bör med Bob själv i huvudrollen, men missa inte att läsa boken. Böcker är generellt bättre än den film som baseras på dem.

A Street Cat Named Bob – short documentary

https://www.youtube.com/watch?v=MePaWG7g5FA

Adlibris Bokus 

Lång, het boksommar går mot sitt slut

Varma sommarkvällar gör att jag inte läser så många böcker, i stället njuter jag i det fria tills det blir sängdags. Ett par böcker blev det ändå de senaste veckorna.

Kärleken passerade här en gång - Peo Bengtsson

Johanna och Samuel och så en oväntad skilsmässa, i alla fall för Samuel. Beskedet är som en hårt slag i solarplexus. Hur kunde detta hända? Och två barn som även de drabbas och hur viktigt det är att försöka underlätta för barnen. Den skyldigheten har de båda, oavsett. Barn som förlorar fotfästet när tryggheten rubbas, varför älskar inte mamma och pappa varandra längre?

Det är en finstämd bok och Peo Bengtsson skriver så engagerande om Samuels känslor - hur kunde det bli så här? Var han både blind och döv? Han älskar ju Johanna och vill inte att hon ska lämna honom, men så småningom inser han att det finns ingen väg tillbaka. Man kan bara se och gå framåt.

Det är en välskriven skilsmässoroman skriven ur det manliga perspektivet, men är det så stor skillnad egentligen på manligt och kvinnligt när skilsmässan drabbar? Författaren varvar tillbakablickar till den lyckliga tiden och dagens sorg som tvingar Samuel att skärskåda sig själv: hur har han varit som livskamrat och hur har han varit som vän. Jag vet inte hur mycket som Peo Bengtsson hämtat från sitt eget liv, men för att skriva så här känns det som om det finns personliga erfarenheter i bagaget.

Det är trots allt en mycket positiv bok och jag vill nästan kalla den en riktig bladvändare. Vilka bra böcker man kan hitta i tvättstugans bokhylla!

Adlibris Bokus

En sång från havet - Katherine Webb

Förlåt, förlåt Historiska Media! Jag fick den här boken som recensionsex för länge sedan. Den ställde jag i bokhyllan för att jag inte hade tid just då och där blev den stående, bortglömd.

Den är så otroligt bra! En roman om en flicka, Dimity Hatcher, som växer upp vind för våg tillsammans med sin mor i en kustby i slutet på 1930-talet. Dimity har inga vänner, hon mobbas. Men så kommer en semestrande flicka tillsammans med familjen till byn och hon söker Dimitys sällskap. Fadern är konstnären Charles Aubrey, en man som gör stort intryck på Dimity och dessutom får hon stå modell. Plötsligt är hon sedd och känner sig åtråvärd och vacker.

Flera år senare inser galleristen Zach att han måste skriva färdigt sin biografi över Charles Aubrey, förlaget trycker på och ger honom ett ultimatum. Skriv eller så får någon annan uppdraget! Men det finns redan så många biografier av konstnären, så Zach inser att han måste hitta något nytt. Dessutom har det börjat dyka upp tavlor av Aubrey som föreställer en ung okänd pojke som kallas Dennis. Vem är han? Och varför är ansiktsdragen så diffusa, det är inte Aubreys stil. Zach är inte helt säker på att tavlorna är äkta. Han bestämmer sig att börja i kustbyn där konstnären semestrade.

Vad hände egentligen som gjorde att Charles Aubrey deltog och dog i andra världskriget? Vad hände med hans familj? Tragedin drabbade i kustbyn och förändrade konstnärens liv. Vem var Dennis?

Det är en spännande roman om en kärlek som snarare är en besatthet och hur den kan forma och förstöra människoliv.

Adlibris Pocket E-bok Bokus Pocket E-bok

Monster – Ingrid Elfberg

Hua, vilket monster! Den här boken tangerade vad jag står ut med. Ändå följer den receptet för många andra psykologiska thriller, nämligen vad som hände i barndomen. Receptet för så ”skapas ett monster”. Den är spännande, men måste morden verkligen vara så utstuderade? Så bestialiska?

Jag känner inte till Ingrid Elfberg, men hon har skrivit flera böcker tidigare, det här är en fristående fortsättning av ”Den du borde frukta”.

Så här skriver hon själv om boken:

”Den är nog den råaste och mest nerviga och hudlösa historia jag skrivit. Jag var en av alla dom där ungarna som gick till skolan med en klump i magen. Jag råkade sällan ut för något riktigt illa men hoten om stryk och glåporden och rädslan räckte mer än väl.”

Författaren har skrivit en ny bok ”Lilla Dockan”, som utkom i höstas.

Polisen Erika Ekman flyttar hem till Östersund. Hon har ett sargat förflutet med en misshandlande man, som nu sitter i fängelse. Erika är gravid efter att han våldtagit henne. Och hon kan inte förmå sig att göra abort, barnet har ju inte gjort något. Hon får låna en stuga av sin äldre bror Stefan, men hon talar inte om vad hon varit med om.

Hon känner poliserna i Östersund och hon dras snart in i utredningen om vad som först troddes vara ett självmord på en avrättningsplats. Ganska snart inser man att bygdens välkända politiker inte begått självmord utan avrättats. Det här är bara början. Snart upptäcks flera makabra mord och offren har gått i samma klass i Östersund. Stefans klass.

Det är en bladvändare som heter duga, och det är tur att det bara är en påhittad historia, annars skulle jag nog inte sova gott på natten. Jag kommer att läsa flera böcker av Ingrid Elfberg, bara jag hittar dem på biblioteket.

Boken är utgiven av Bokfabriken och detta läser jag på deras hemsida: ”Bokfabriken är ett ungt, snabbväxande förlag utan några kopplingar till de stora förlagskoncernerna. Vi som jobbar med förlaget drivs av en passion för högkvalitativ underhållningslitteratur i alla dess former: hårda thrillers, fängslande romaner, spektakulära rockbiografier, spännande kriminalromaner eller gedigna fackböcker om intressanta ämnen. Vårt personliga engagemang gör att vi jobbar lite hårdare med varje utgiven bok och vi lyssnar alltid på vad våra läsare och kunder tycker.”
Adlibris Pocket CD-MP3 Bokus Inbunden Pocket E-bok 

Vänd dig inte om - Tove Alsterdal

Vem är hon, Tove Alsterdal?, tänker jag när jag läser. Vilken lycka att kunna skriva så! En titt i Wikipedia avslöjar att hon är både journalist och dramatiker och att hon dessutom varit redaktör för Liza Marklunds romaner. Tove Alsterdal är ingen duvunge precis, det är bara jag som inte läst henne tidigare. ”Vänd dig inte om” är hennes fjärde, fristående kriminalroman.

Författaren placerar handlingen på gamla Beckomberga, alltså där ”sinnessjukhuset” legat. När vi var unga sa vi ”Akta dig så du inte hamnar på Beckomberga!”. Psykiatri har alltid både fascinerat och skrämt människor – och det är väl så, det vi inte vet något om – det skrämmer!

Men det som skrämde mig mest var beslutet att lägga ner mentalsjukhuset. Många patienter slussades ut i samhället till ett liv de inte klarade av och många hamnade på gatan i hemlöshet. När jag kom till Sverige och Stockholm på sextitalet såg jag inga hemlösa – jag trodde Sverige var helt förskonat och jag beundrade den regering som tog hand om de svagaste. Tiderna förändrades.

Eva är en av huvudpersonerna i boken. Hon följer efter sin f.d man, hon ”stalkar” honom. Hon ringer, skriver mail, sms-ar. Men hon ser det inte så, hon försöker få kontakt. Prata om det som varit, prata om sin son som såg Svante som sin far även om han inte var den biologiska fadern. De var i alla fall gifta i många år. Hon står på kvällen utanför fönstret och tittar på Svante och hans nya kärlek i det nybyggda huset i Beckomberga och följer efter honom när han går till affären för att köpa snus. Hon står och väntar tills han kommer ut och irriteras av tiggaren utanför. Svante är sig inte lik, han är vresig och vill bli av med Eva. ”För fan Eva … Vad är det du inte förstår? Jag vill aldrig mer se dig, fattar du det? Gå, bara gå härifrån”. Eva vaknar desorienterad och hittar Svante död, knivskuren. Vad hände? Eva blir mordmisstänkt och häktas efter omplåstring på sjukhuset. Dödade hon sin exman? Vart tog vittnet, den tiggande kvinnan, vägen?

Beckombergaområdet har byggts om till bostäder och många har flyttat till ”idyllen”. Men är det en idyll? En mystisk figur smyger runt och tittar in genom fönstren på kvällen. Några pojkar hittar ett kranium och när pappan kräver att få veta var, hittar han ännu en död människa. Polisen spärrar av och hittar flera lämningar. De bofasta ordnar kvällsvandringar för att trygga området.

Riktigt spännande, välskriven och lite annorlunda. Fantastiskt bra – missa inte den här om du älskar deckare!

Adlibris Pocket CD Bokus Inbunden  

När musiken tystnar – Peter Robinson

Det blir många deckare i sommarvärmen, de flesta lämnar inget spår efter sig, med Peter Robinsons Alan Banks och Annie Cabbot utgör ett undantag.

Peter Robinson har skrivit många deckare med radarparet. Författaren lyssnar på musik när han skriver och hans huvudperson Banks är en hängiven musiklyssnare. Böckerna har även givit upphov till en TV-serie, som vi även sett i Sverige. Så varje gång jag läser en ny bok av Robinson så vet jag precis hur hans huvudpersoner ser ut, skådespelarna tränger in i böckerna. Numera följer TV-serien inte böckerna, utan serien har fått sitt eget liv.

Boken börjar med ett brutalt mord på en ung flicka. Hon slängs ut ur en skåpbil mitt i natten ute i obygden. Hon är våldtagen och naken och hon gör sig ännu mera illa när hon kastas ur bilen och landar först på vägbanan för att sedan rulla ner i diket bland gammal taggtråd och smutsigt vatten. Dessutom är hon drogad, men hon tar sig envist upp ur diket och stapplar vägen fram och hoppas att någon ska hjälpa henne och så kommer en bil, och hon tror räddningen är nära. Nästa dag hittas hon svårt misshandlad och död.

Den här deckare utkom 2016 och en bra deckare tar upp aktuella samhällsämnen. Den är fortfarande aktuell. Invandring, rasism, grooming och ett pre-#metoo-scenario.

Alan Banks har blivit befordrad. Han får som sitt första fall och i uppgift att försöka se om det finns något sätt att får den förra stjärnan Danny Caxton, numera gammal gubbe, fälld. Historiska övergrepp har börjat komma upp till ytan och här vittnar en poet om en våldtäkt som stjärnan begick när hon var 14 år. Flera kvinnor träder fram, men hur ska man bevisa något som hände för så länge sedan, år 1967. Flera vittnesmål finns från då, i slutet på 60-talet, underåriga flickor som Caxton våldtagit. Bill Crosby har troligtvis fått agera en inspirationskälla.

Samtidigt får Annie Cabbot försöka först och främst identifiera den döda flickan och sedan få tag i det eller de odjur som åsamkat flickans död. Ganska snart börjar polisen misstänka grooming och utredningen växer. Spåren leder till ett bostadsområde, en ”no-go-zon”, där arbetslösa och invandrare bor. Här har invånarna sina egna lagar och ser inte med blida ögon på ordningsmakten. Här frodas hatet mellan grupperna och pakistanierna drar gärna rasistkortet.

En riktigt intressant bok och dessutom välskriven, aktuell och spännande. Väl värd att läsa!

Adlibris Pocket Bokus Pocket CD-bok E-bok  

Störst av allt - Malin Persson Giolito

När jag läste min första bok av författaren, så skrev jag på min blogg (Metrobloggen har gått i graven) att jag tycker att Malin Persson Giolito skriver bättre än sin far, Leif GW. Det håller jag fast vid!

Boken ”Störst av allt” presenteras på omslaget som en rättegångsthriller - nja, thriller är nog att ta i. Det är snarare en roman, bitvis spännande, och den unga berättande flickans tankar går än hit och än dit. Samtidigt gör hon observationer om de vuxna i sin omgivning som ibland är hysteriskt roliga.

Bakgrunden till rättegången är en skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium. Ett påhittat gymnasium där överklassungdomar blandas med några invandrarungdomar och en lärare som vill väl, men så går allt åt fanders.

Efter skjutningen arresteras Maja (Maria Norberg) anklagad för att tillsammans med sin pojkvän Sebastian ha planerat skjutningen. Dessutom hittas en bomb i Majas skåp. Maja har skjutit sin bästa vän Amanda och även Sebastian till döds efter att Sebastian mejat ner klassen. En elev överlever och vittnar mot Maja.

När Sebastian börjar intressera sig för Maja så blir Majas föräldrar alldeles till sig. Här finns både pengar och en inflytelserik far. Den första sommaren med Sebastian blir ett liv i lyx och Maja och hennes kompis Amanda imponeras. Båda flickorna hör till vad vi vanliga kallar den rika överklassen, men även där finns olika nivåer och vad skulle vara bättre än att flyttas upp ett trappsteg, så Majas föräldrar understöder relationen.

Maja kommer i kontakt med droger och inser innerst inne att det här är nog inte så bra. Sebastian har problem och Maja söker sig till en annan ung man, och trots att han inte vill ha en riktigt relation, bryter hon med Sebastian. Detta får följder och Maja känner både ansvar och krav att hon ska göra det rätta.

Det är Maja som berättar historien under rättegången, med tillbakablickar och ibland förvirrade tankar. Hon får sömnmedel för att kunna sova i häktet och hennes ibland lite avtrubbade känslor och berättelse kan kanske ha sitt ursprung i de lugnande medlen, eller i en chock av hur allt förändrats. Hennes föräldrar ser till att hon för det bästa försvar som går att få, men ingen kan garantera hur utfallet blir.

Är ett domslut rättvist? Skiljer domslut sig åt beroende på vilken ställning och pengar den åtalade har tillgång till? Finns rättvisa över huvud taget? Det är tankar som far genom mitt huvud under läsningen och jag har ingen aning om hur boken kommer att sluta. Det som åklagaren lägger fram och senare försvarsadvokatens utsago får mig att svänga hit och dit.

Boken är riktigt bra, från början till slut.

Inbunden Pocket Ljudbok

Neapelsviten - Elena Ferrante

Jag fick en pocket av en reskamrat under vistelsen i Spanien. Det var den första boken i Neapelsviten av Elena Ferrante. Lite trög, tyckte jag den var i början, men sedan kunde jag inte sluta läsa. Det var de många namnen (smeknamnen) som var min stötesten när jag började läsa.

Elena Ferrante är en ny bekantskap för mig och namnet är en pseudonym. Kan ju vara ett försäljningstrick, men vem är hon eller han? Jag tror att det är en kvinna. Elena Ferrante har skrivit under pseudonym i många år och hon har varit produktiv.

Det här är riktigt stor litteratur. Böckernas berättarröst är Elena Greco, eller Lenuccia eller Lenù och hon är född 1944, bara några år tidigare än jag. Här skildras inte bara uppväxten i ett fattigkvarter i Neapel utan även de politiska skeendena, camorran m.m. Det är berättelsen om två väninnor, där den enda lyckas ta sig bort genom akademiska studier till ett liv som hyllad författare. Men är det så? Har Elena verkligen kommit loss från fattigkvarteret eller bor en del av henne kvar.

Första boken börjar med att den numera etablerade författaren Lenuccia blir kontaktad av Lilas son - Lila har försvunnit. Han tror att mamman är hos Lenuccia, men de har inte haft kontakt på många år. Lila heter egentligen Raffaella, men kallas också Lina. Lenuccia och Lila var kamrater redan under uppväxten. Vänskapen har hela tiden varit tveeggad. Lila var den som var smart, men Lenuccia var den som satsades på och som fick studera.

Deras vänskap bygger, förutom på att de ställer upp för varandra i utsatta lägen, även på ren konkurrens. Ibland är de rivaler om samma man. Ibland sårar de varandra medvetet. Ibland skriver Elena som om Lila var den onda och hon själv den goda. Ibland är de nästan sammanblandade i samma person.

Elena känner sig ofta underlägsen, men det tror jag även att Lila känner. Ibland förstår de varandra inte alls, ibland är de ifrån varandra under långa perioder. Ibland är Lenuccias känslor nästan hatiska.

Lilas försvinnande blir upphovet till Lenuccia skriver deras historia, något hon dyrt och heligt lovat Lila att aldrig göra. Kanske kommer skrivandet att tvinga Lila att ta kontakt?

Den stora personligheten i romanbygget är den smarta, magra, kvicka Lila. Hon som inte gör det man förväntar sig av henne. Hon står upp när det blåser motvind. Trots all hennes inneboende styrka går det aldrig riktigt bra för henne under längre perioder. Hon gör stordåd, men hon drabbas också av något som hon kallar ”gränsupplösningen” då hon ser världen och omgivningen annorlunda. Och nu har hon försvunnit.

Det här är fyra böcker väl värda att läsas!

Min fantastiska väninna Pocket E-bok
Hennes nya namn Pocket E-bok 
Den som stannar, den som går Pocket Ljudbok
Det förlorade barnet Pocket  Ljudbok

Omgiven av idioter - Thomas Eriksson

”Aha-upplevelser utlovas” står det kaxigt på omslaget. Jamenvisst, det är inte långt inne i boken innan jag känner igen mig själv som i huvudsak en blå person. När Thomas Eriksson skriver att den blå personen är den som packar upp Ikeapaketet, sorterar delarna och räknar dem noggrant, sedan följer bruksanvisningen slaviskt = det är jag! Så gör jag, dessutom limmar jag för säkerhets skull bottnen i lådorna med trälim. Å andra sidan så sitter möbeln ihop intill döddagar! Jag lever efter mottot: gör saker och ting ordentligt så behöver du inte göra om.

När jag läser vidare identifierar jag genast både en röd, en grön och en gul person i vår bostadsrättsförening. Det är kanske därför vi fungerar så bra tillsammans? Den röda driver på, den gröna sitter tyst och framför sin åsikt endast om man frågar, den gula ser till att hela styrelsen håller ihop är smidig och medlar och jag som den blå dokumenterar.

Man kan ha olika åsikter om att dela upp människor i olika karaktärstyper och lite schablonmässig är nog den här uppdelningen kanske. Vi är alla olika, men färgerna är lätta att ta till sig och även om förklaringen är grovhuggen till varför de olika karaktärstyperna reagerar som de gör, ger den ändå en viss vägledning till varför människor reagerar så olika. Huvuddraget hos mig själv är det blåa, men jag har en hel del rött i mig också och så små, små stänk av både grön och gul. Och så är det, det är det dominerande draget som anger färgen, sedan finns även drag av andra färger i en och samma person.

Boken verkar först och främst vända sig till chefer och säljare, men alla kan ha nytta av den i umgänget med andra. Den är småtrevlig och intressant och jag har ställt mig i kö på biblioteket för ”Omgiven av psykopater” av samma författare.

Adlibris Pocket  Ljudbok E-bok MP3 Bokus Storpocket Pocket   Häftad

Behandlingen - Mo Hayder

Så otäck! Ibland blir jag illamående och får snabbläsa för att stå ut. Ändå måste jag läsa vidare.

Boken handlar om pedofiler och ett sinnessjukt odjur som attackerar en familj med en liten pojke. Mamman och pappan hittas fjättrade och helt uttorkade i ett hus, deras pojke är försvunnen. Jack Caffery berörs djupt av utredningen och är själv rädd att han ska kunna behålla fokus och lugn.

Jacks bror försvann när de var barn och återfanns aldrig. I grannhuset bor den man som ansågs vara den skyldige. Jack bor kvar, han kan inte flytta, han vill ha svar. Jack övertog föräldrahemmet, och pedofilen i grannhuset trakasserar honom genom att ständigt lämna skriftliga meddelanden och kryptiska ledtrådar om vad som kan ha hänt hans bror – eller bara ställa sig och stirra in genom fönstret.

Det här är ingen deckare för kräsmagade. Jack Caffery är inte heller någon hjälte, även om han drar riktiga slutsatser ibland. Han är komplicerad, ibland rent av frånstötande och dessutom har han en kärleksrelation med ett brottsoffer och hon är lika skruvad. Det här är en bok som innehåller udda människor. Tracy - som Jack identifierat genom en pedofilfilm och söker upp för att han tror att hon kan ha upplysningar om hans bror - är en sådan. Hennes rökande och spottande av slem i en kopp förutom hennes känslokyla ger rysningar längs ryggraden.

Den unga pojken är fortfarande försvunnen och Jack inser att polisen inte kommer att hitta honom vid liv. Samtidigt samarbetar inte föräldrarna, de döljer något. Jack misstänker att förövaren kommer att slå till igen, och han känner sig oerhört frustrerad. Han får rätt.

När upplösningen så småningom kommer i slutet, så är brottet ännu värre än jag hade förväntat mig. Mo Hayder är en skicklig deckarförfattare, men läsaren får vara beredd på vidriga människor och brott.

Utkom på Modernista år 2015.

Adlibris Inbunden pocket E-bok  Bokus Inbunden pocket E-bok

Två deckare av Mo Hayder och en av Dror Mishani

Efter det att jag läst ”Försvunnen” fick jag blodad tand och läste de två deckarna som föregick ”Försvunnen”, dvs. ”Ritual” och ”Hud”. Jag får lov att erkänna att de båda faktiskt var lite i mastigaste laget för mig vad gäller blod och död. Men, spännande var de båda och gav också svaret på varför Flea i boken ”Försvunnen” tittade till ett lik som hon gömt.

Jack och Flea, det är huvudpersonerna - förutom ”den vandrande mannen” förstås, vars sällskap Jack söker titt som tätt - han vet inte var han ska hitta honom, men han åker runt och håller utkik efter en lägereld i mörkret. På något sätt hoppas Jack att den vandrande mannen ska kunna ge Jack svar på livsproblemen, han tror sig känna av att den vandrande mannen är synsk.

Poliserna Jack och Flea brottas med egna livsproblem. Fleas föräldrar försvann vid en dykning och Jacks bror försvann när de båda var barn, offer troligtvis för en pedofil. Den enda familj Flea har kvar är den yngre brodern, men brodern drar med sig det ena problemet värre än det andra.

Här är det mycket av allt. Tragedi. Vånda. Ond bråd död. Magi och afrikansk ”religion”. ”Ritual” startar med att Flea, som är polisdykare, hittar en hand, men resten av kroppen är försvunnen. Båda böckerna hör ihop, så läs dem båda.

Mo Hayder skriver i ett efterord lite om sitt förhållande till sin huvudperson Jack Caffery. ”Jag tänker inte förneka det: kriminalkommissarie Jack Caffery är min affischpojke. Min älskare, min pojkvän, min petit copain. När jag skapade honom skapade jag min fantasiälskare.” Det var ord och inga visor det!

”Utsuddade spår” är raka motsatsen till Mo Haydens kriminaltrillers. ”Utsuddade spår” är skriven av Dror Mishani och utkom på hebreiska 2011. Jag skulle kanske hellre kalla den roman, även om huvudpersonen är polisinspektör. Här skrider handlingen långsamt fram, spänningsmomentet saknas helt och även om den är välskriven blir jag något uttråkad ibland.

Huvudpersonen polisen Avraham är en antihjälte, han har fel gång på gång. När en orolig mor kommer in på stationen och vill anmäla sin tonåriga son försvunnen så förklarar han för henne att han säkert bara gett sig av, i Israel har vi inte den typen av brott. Och orsaken till att det inte skrivs några kriminalromaner i Israel beror på att den typen av mördare och brottslingar bara inte existerar. Men pojken är försvunnen och förblir försvunnen.

Och Avraham blir tvungen att starta en utredning. Även när utredningen är slut och fallet avslutat, så kvarstår osäkerhetskänslan: Är det verkligen det som har hänt? Ur romansynpunkt är boken fantastisk med fina personporträtt, men ur deckarsynpunkt: Njae ...

Två deckare - men så olika!

Försvunnen - Mo Hayder

Mo Hayder är en helt ny bekantskap för mig och en riktigt trevlig läsning dessutom. Hon skriver om en kriminalare som heter Jack Caffery och även om böckerna är en serie så gick den här i alla fall att läsa helt fristående. Jag har redan reserverat ytterligare två deckare av henne på biblioteket.

En man i en gummimask hoppar in i bilen just som kvinnan lastar in varorna i bilen. Han försvinner med bilen och barnet i baksätet. Det är bara början. Fler barn försvinner på liknande sätt och mannen verkar precis veta var övervakningskameror och vägkameror finns. Han ligger hela tiden flera steg före polisen, som här famlar mer eller mindre i blindo och följer det ena hugskottet efter det andra. Det enda de vet med säkerhet är att det inte är fråga om någon vanlig kidnappning, ingen lösensumma begärs, men däremot skriver kidnapparen brev till föräldrarna och talar om vad han gör med deras dotter. Har polisen någon chans att hitta barnen levande?

Håll i hatten och läs en riktigt spännande deckare, där det tar lång tid innan plötsligt alla bitar faller på plats. Det blev en läsarnatt i stället för en sovarnatt och det är nog ett bra betyg. Den utgavs av Modernista 2017. Originaltitel ”Gone”.

Adlibris Inbunden Pocket Bokus Inbunden Pocket  E-bok

Oanade konsekvenser - Elizabeth George

Jag gillar Elizabeth George, även om jag kanske inte tycker att den här boken hör till hennes bästa. Den är intressant och lite småmysig, som det ofta är när det gäller Lynley och Havers. Här jobbar Barbara Havers under hotet att bli förflyttad och en sekreterare på avdelningen försöker ändra på Barbaras klädstil och kanske även få till lite romantik, så hon tar med Barbara på speed-dating.

Lite udda människor befolkar berättelsen där Caroline Goldacre står i särklass, med ett uppblåst ego av oanade mått. Dessutom är hon helt odräglig, men är hon i stånd att begå mord? Frågan uppstår när hennes arbetsgivare feministen Clare Abbot plötsligt och oväntat avlider på ett hotell i vad som först tros vara hjärtsvikt, men som senare visar sig vara mord. Clare ursäktade alltid anställningen av Caroline med att det är synd om Caroline, hennes son begick självmord och hon har inte kunnat komma över sorgen. Sonens flickvän är av en helt annan åsikt, hon anser att sonens problem och hans självmord helt och hållet berodde på modern. Familjen Goldacre är en familj med stora konflikter.

Boken har drygt 600 sidor och även om den inte är en bladvändare, så hade jag inte velat ha den oläst. Boken utgavs av Norstedts 2016, originaltitel ”A Banquet of Consequences”.

Adlibris Inbunden Pocket  Bokus Inbunden Pocket E-bok MP3

Min kamp 2 - Karl Ove Knausgård

Så har jag äntligen kommit igenom bok två i Karl Ove Knausgårds bastanta serie som baserar sig på hans liv. Det är för den skull inte en självbiografi - jag känner ändå att detta är litteratur först och främst men som hämtat det mesta ur hans eget liv. Det är det inte en kronologisk eller kanske i alla delar en sann berättelse, men den ligger tillräckligt nära för att kunna vara det.

Det som gör det jobbigt att läsa är inte prosan som flyter lätt och berättande, utan de långa meningarna, men framför allt de långa styckena och avsaknaden av kapitelindelning. Det är inte lätt att hitta ett bra ställa att lägga ifrån sig boken när ögonen vill sova på kvällen. Ett stycke sträcker sig gärna över flera sidor.

Det här är Lindas bok, Karl Ove Knausgårds frus bok. Nästan allt handlar om henne, hur de möttes, det liv de ville ha tillsammans, vardagens förtretligheter - som den ryska kvinna som förpestar deras liv i lägenheten i Stockholm. Äktenskapets alla fallgropar och stormiga känslor. Och Lindas sjukdom, som gör att hon inte orkar, att hon kastas mellan mani och depression.

Vi tillhör olika generationer, Karl Ove Knausgård och jag, det är tjugo års skillnad - nästan på dagen. Därför förvånas jag mycket över att han känner sin mansroll förnedrad när han drar sin förstfödda i vagn genom staden. Herregud, karlen är tjugo år yngre, hur i hela fridens namn är detta möjligt? Vad hände egentligen med vår jämställdhet? Varför är vissa sysslor kvinnosysslor och just för den skull förnedrande? Som tur är förbleknar hans känslor med varje nytt barn som föds.

Jag rycks med när Knausgård berättar om sin förstföddas födelse - Lindas kamp och han som gör vad han kan för att hjälpa till. Det är en nervknipande och kärleksfull berättelse om hans hustrus kamp i förlossningsrummet och hans deltagande, och det lilla liv som kommer till världen, ett liv som de båda ska lära känna. Det är en vacker och berörande skildring.

Däremot blir jag uttråkad när han och hans vän Geir navelskådar sina liv på krogen, eller kanske är det filosofi det handlar om? Jag tror inte riktigt på de känslor som Knausgård framför om Jantelagens alla förringanden, jag tror inte på honom när han skriver om att han inte tror att han är någon. Beviset finns framför mig - i en bok som ingen med Jantelagens alla bojor hade kunnat skriva.

Det finns roliga passager också, som när han och Linda möter den som Knausgård beskriver som en hobbitlik, liten man, med nattsvarta ögon, vars blick ger Knausgård kalla kårar och han fråga Linda: Såg du honom? Och hon svarar: Det var Lars Norén.

Ja, jag kommer att läsa nästa bok också, men jag behöver nog en liten paus emellan böckerna med lite underhållningslitteratur - troligtvis en deckare.

Adlibris Pocket Bokus Pocket E-bok

Välkommen hem - Ninni Schulman

Alla som varit på en klassträff vet att det sällan blir som man tänkt sig. Vi har alla utvecklats åt olika håll och den där sammanhållning som vi hade, den finns inte längre.

Här ska den gamla klassen samlas i en liten avlägsen stuga, där de haft fest förut när de fortfarande var skolkamrater. Naturligtvis spårar det ur, flera faller tillbaka i sina gamla roller och spökvandringen i skogen är det väl ingen som egentligen känner för, men för att hedra de som ansträngt sig för att det ska bli så spöklikt som möjligt, går i alla fall några in i den mörka skogen med ficklampor som enda ljuskälla.

En hittas mördad - det är Jack, numera halvkändis och som på instagram hintat om att han ska skriva en bok - en bok om livet i Hagfors. Om klassen och vad som hände? Finns motivet långt tillbaka i tiden, eller hände något under festen? Jack var redan från början den som flickorna svärmade omkring, den som var karismatisk och en ledartyp.

Ninni Schulman skriver lättläst och spännande. Personerna får liv och substans, hon lyckas gestalta dem alla, översittarna, medlöparna, mobbarna och de mobbade och poliserna i Hagfors, deras privatliv och yrkesliv. Det är ett sant nöje att läsa hennes berättelser.

Här handlar det om journalisten Magdalena och hennes gamla klass, men även om hennes engagemang för flyktingarna och de hatbrott dessa utsätts för.

Dagens samhälle tränger sig på. Magdalena får motta hot och hat i mail och det beskriver väl vad dagens journalister och andra offentliga personer utsätts för - både i sociala medier och direktadresserade mail och sms. Detta är en skam för vårt samhälle och ett hot mot demokratin, alla har rätt till en åsikt och uttrycka den, men inte med hot, vare sig hot mot en enskild person eller personens anhöriga.

Adlibris Pocket Bokus Inbunden Pocket CD 

Min kamp 1 - Karl Ove Knausgård

Jag hade aldrig kommit fram till läsningen av ”Min kamp” om jag inte en dag upptäckt en förfrågan på Facebook om någon var intresserad av att läsa boken/böckerna i läsecirkelform. Jag hoppad på. Tänkte att det får bära eller brista, jag älskar ju att läsa. Jag lånade första delen på biblioteket och vi ska läsa 200 sidor fram till den 20 denna månad. Men - när jag hade börjat kunde jag inte sluta! Ja, jag har aldrig deltagit i en läsecirkel förut och jag misslyckades tydligen totalt i den här. Det ska i alla fall bli intressant att få de andras synpunkter på boken.

Det var trögt i början, döden och Karl Ove Knausgårds uppväxt och hans relation med fadern. En far som han inte förstod sig på. Och däremellan barn som ska lämnas på dagis. Året är 2008 och det är Knausgårds andra äktenskap. Han är trebarnsfar.

Jag förstod inte Knausgårds barn- och ungdomsår i början av boken, jag uppfattade honom som lite känslokall. Långa meningar, långa stycken och väldigt få uppdelningar i kapitel. Kanske var jag oengagerad.

Så händer något. Hans far dör och nu tar han itu med de svåra känslorna. Hatkärlek, skulle jag beskriva det som - och här kan jag känna igen mig. Föräldern som aldrig egentligen ser dig, där du inte riktigt duger - men det är din egen uppfattning! Ingen annans! Tänk bara på ”Felicia försvann” av Felicia Feldt. Jan Myrdals skildring av sin uppväxt har jag inte läst.

Föräldrarna är inte de vi kräver att de ska vara, de är människor som gör så gott de kan med de erfarenheter de har av livet. Och det är barnens uppgift att frigöra sig - på alla plan. Kanske i en ideal värld kan de mötas igen innan döden hemsöker den ena av dem.

Hatkärlek, men i det här fallet, kanske mer kärlek - det är det som verkligen tar tag i mig. Kanske är det inte författarens intention, men det är det jag upplever. Så är det med verklig konst – allt finns hos betraktaren, eller i det här fallet läsaren. ”Jag är bättre än du! Jag ska bli något! Du ska få se!” och så händer det.

Föräldern dör och faller från den oförklarlige främlingen på piedestalen till en människospillra som går under i alkoholens förstörande värld.

Knausgårds beskrivning av att komma hem till farmodern efter det att hon hittat hans far död griper tag. Huset är skitigt i ordets sanna bemärkelse och fullt med tomflaskor. Han och hans bror skurar samtidigt som de försöker att inte störa den gamla farmodern alltför mycket. Han gråter och städar. Städar huset och själen. Gråten kommer helt oväntat. Förfallet är inte bara huset, det är även människan. Faderns förfall och farmoderns förfall. Ålderdomen är inte vacker och snart är vi alla där. Ålderdomen gör inte skillnad på dig och mig.

Ibland är Knausgård osäker på om hans far verkligen är död. Han hör honom komma i trappan. Igenkänningen infinner sig hos mig även här. Många, många gånger högg det tag i mig: ”Jag har glömt att ringa min mamma!” - Flera månader efter hennes död.

"Jag börjar visst virra lite", säger farmodern. Hon luktar piss och det blir pölar under stolen. Hur ska två unga karlar få henne tvättad?

Jag ser mitt eget förfall. Minnet som inte längre är vad det varit. Och det är nog det som är stor litteratur: Att beskriva livet så att dina läsare kan känna igen sig ibland. Och det existentiella i att barn både idealiserar och inte förstår sina föräldrar och sorgen när barnet inser det inte var på det sätt som barnets ögon uppfattade det. Föräldern var en människa, varken mer eller mindre. Och kravet barnet ställde var kanske för högt.

Barn är till låns, men föräldrar är också till låns.

När jag läser vad jag skrivit så låter det som det här är en tung bok att läsa, så är det inte! När Knausgård skriver om att alla hem har en speciell doft/lukt och när barnet Knausgård kommer hem kan han känna i luften att nu är farmodern på besök, då kommer jag ihåg min egen barndom i byn. Alla hem hade olika luktförnimmelser och jag skrattar när jag tänker på när min äldre syster berättade att när hon kom hem från skolan, så sniffade hon på köksstolarna och visste precis vilka som varit på besök hos vår farmor. Kanske är det tur att vårt luktsinne blir sämre när vi växer upp.

Det finns fem delar till att läsa, men nu måste jag ta en paus och läsa något annat. För den här boken berör - djupt!

(Har du läst boken? Dela gärna med dig av din upplevelse av den till mig!)

Adlibris Pocket Ljudbok Bokus Pocket E-bok