2012 Skrivaråret som gick ...

 

På Ann Ljungbergs skrivmingel fick jag Susanne Bolls bok Morgongåvan signerad.

Här på bilden, Ann, Varg Gyllander o Pernilla Alm.

 

 

 

Skrivarsafarigänget/2011 - träffades igen på Citykonditoriet och var synnerligen driftiga precis som vanligt.

 

 

 

 

 

På Ritorno blev vi en liten skrivargrupp som träffades och det var Malin som drog ihop oss.

 

 

 

 

På Anns skrivmingel som den här gången höll till på Östermalm träffade jag Sofia Hallberg för första gången - det var innan hennes bok Mina fräknar hade getts ut.

 

På samma mingel träffade jag också Annika Estassy för första gången IRL - vi hade haft en hel del kontakt före det så det var extra kul att ses.

 

 

 

 

 

Åsa Hellberg release som hölls på Fotografiska var något alldeles extra!

 

 

 

 

 

Den här bilden kom fel - det är från Anns skrivmingel på Östermalm och då satt jag bredvid Eva Ludvigsen och som av en händelse har både Eva och Annika Estassy skrivit kontrakt med Frank Förlag sedan dess. Utgivning 2013! GRATTIS till Er båda två!

 

 

 

Tjusiga Annika Estassy på Åsa Hellbergs release.

 

 

 

 

Ann Ljungbergs 3:e skrivmingel för året, här med Dag Öhrlund.

 

Eva Ludvigsen var också där - vi hade sällskap på tunnelbanan sedan och vi pratade intensivt tills vi skildes åt ...

 

 

 

 

 

Du kanske undrar om jag bara har roat mig under 2012?

 

Svar: Nej - jag har skrivit strax under 80 000 ord fördelat på 310 sidor.

 

Manuset ligger nu hos en korrekturläsare och jag väntar spänt på resultatet.

 

Men det blir först nästa år som jag gör något åt det.

 

 

GOTT NYTT SKRIVARÅR 2013

 

önskas alla och envar

 

 

 

Puh ... sa hon som nått ett delmål!

 

Jaha - och vad har bilden med det delmålet att göra?

SVAR: Ingen aning!

 

Jag kollade på bilder på nätet av olika slag som hade med "Hurra" och "Puh" att göra och kom inte längre än till den här bilden. Så ... ja ... då fick det bli den här då'ra!

 

Mitt delmål är att jag ikväll vid 23.43 skickade mitt manus för att korrekturgranskas.

Jag kan bara säga att det var ganska så jobbigt att komma till det där delmålet ... men HURRA - nu är jag där och samtidigt som jag hurrade för mig själv så spydde hunden på golvet - yeh, inte på mattan! Det måste vara ett gott omen - väl ... visst?

 

 

ÄNDRADE TIDER

(Bilden från nätet)

 

 

Det kan alltså innebära att jag finns här ibland ändå!

 

 

ALLA VÄNNER OCH OVÄNNER (om sådana finns)

 

önskas

 

 

 

 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

 

 

 

 

 

 

Tips om att skriva korrekt svenska ...

 

... ska man väl inte behöva ta upp på en skrivarblogg - eller?

 

Men jag är tydligen en korkad skrivande person som inte ens kan skriva mitt eget modersmål på ett riktigt sätt.

 

Hur då?

 

Jo - jag har i flera år skrivit istället för i stället. Men nu har jag lärt mig att man ska skriva i stället, i kväll etc.

 

Du kanske har gjort likadant som jag tidigare. No, no, no - sluta för all del med det.

 

 

Från och med I KVÄLL så slutar vi alla med att skriva okorrekt svenska - eller hur?

 

 

Allt för nu

Strypt på energi ... orsaken funnen!

(Bilden från nätet)

 

 

Det var en gång en Ebba som skulle skriva hela kvällen.

Så blev det dock inte alls.

 

Ebba skrev bara ett kort tag eftersom hon inte kunde hålla upp ögonlocken.

De föll ihop gång efter annan och hjärnans synapser verkade obefintliga.

 

Hon la sig på soffan, tog av sig glasögonen och låg sedan i en dvala precis som Grandisen på bilden.

Hela kvällen gick och Ebbas valp gnällde för att tala om att han behövde gå på toa ...

Men Ebba låg orörd kvar på soffan i timmar och var oförmögen att ens titta upp.

 

Framåt natten lyckades hon ändå av ren självbevarelsedrift att slå upp ögonen, ge vovven sin  mat och sedan gå ut en vända till hundtoan.

 

Ebba sov resten av natten och hela förmiddagen, men var fortfarande trött vid uppvaknandet.

Hon kunde omöjligt förstå varför.

 

Men två minuter senare fann hon orsaken:

 Gårdagens LEVAXIN tablett låg orörd kvar i sin kopp.

.

En läkare hade tidigare sagt att hon skulle ta en ganska hög dos varje dag eftersom hennes sköldkörtel inte producerarde tillräckligt.

 

Med en stor lättnad inom sig klev Ebba ur sängen - även om hon visste att dagen skulle bli seg innan hormonhalten kom i balans igen.

 

Kanske ligger hon på soffan då och då under dagen för att ta en välbehövlig slummer.

 

 

Vem vet kanske hon ligger där än?

 

 

Allt för nu

Massagotti ...

 

... har jag varit på i dag. Och där på restaurangen blev jag bjuden på lunch. Inte illa, vá?

 

När det var dags för kaffe efter maten fanns det inga godbitar till.

Mitt lunchsällskap rusade då iväg och köpte min älsklingschoklad. Inte illa det heller!

 

 

Sedan strosade vi i Vällingby City och köpte julklappar ... men vad vi köpte är förborgat ända fram till julafton. Illa för den nyfikne ...

 

 

(Bilden är min egen - fråga om du vill använda den)

 

 

Allt för nu

 

Apropå förlag ...

 

... så vet jag att det är flera som reagerat när jag berättat att jag har väntat i TVÅ ÅR på svar från ett visst förlag.

 

 

Nåväl - idag på två-årsdagen tog jag mig för att ringa upp Förlagssekreteraren.

 

Hon var väldigt trevlig (precis som jag :)) och efter att jag bokstaverat mitt efternamn, kollade hon i registret ...

 

... OCH ... JAA - JAG HADE FÅTT EN REFUSERING utskickad per snigelpost.

 

Den var postad 2011-03-07

 

... men den har inte ploppat ner i min brevlåda ännu ...

 

... kanske att brevet försvann någonstans på vägen?

 

 

Förlagsekreteraren välkomnade mig tillbaka med ett annat manus - så blev dagen förgylld trots en urgammal refus. Hoppla!

 

 

Allt för nu

 

 

Skratt & Snö

 

Javisst - hör skratt & snö ihop!

 

Jag bor nära en förskola och lekpark. Det kvittrar i mig av lycka när jag kommer ut och hör barnskratt som kvillrar genom luften.

 

När det är gott om snö verkar barnen vara lyckliga.

 

Jag vet ju att det är så - även jag har varit ett skrattande snö-barn.

 

 

Dessutom är min hund överlycklig när han får springa fritt i djupsnön och jag delar hans glädje.

 

 

Kanske att du också hör du kvittrande glada barnskratt när du går ut nästa gång?

Hoppas det!

 

 

Allt för nu

Att ge ut sin bok på förlag ...

 

 

... får mig att undra en sak.

 

Det gör jag med all rätt, med tanke på att jag själv har deltagit i jakten på att bli publicerad.

 

 

"Vi" har alla hört hur svårt det är att bli antagen av ett förlag som vill skriva kontrakt om utgivning av "våra" alster.

 

 

Men, trots att det sägs att det bara finns en mikroskopisk chans - har flera skrivarkollegor skrivit förlagskontrakt under de senaste åren (och där för innan).

 

HURRA - för dem!!!

 

Jag gläder mig oerhört mycket över det. YES!

 

 

NU till min undran;

 

Är det någon enda av dem som bara skickat i väg sitt manus och sedan blivit kontaktade UTAN ATT ha en "känning", en kontakt eller flax på något annat vis?

 

Finns den där mikroskopiska chansen för en vanlig "anonym" person som bara skickar in sitt följebrev och får sitt manus läst och bedömt, för att sedan bli kontaktad av en förläggare etc?

 

 

Om du känner till någon sådan anonym person - berätta det gärna för mig och övriga författarvisionärer.

 

Ja - det går förstås också alldeles utmärkt att berätta om de författare som har haft kontakter innan de fick sitt eftertraktade kontrakt.

 

 

Nog är det väl bättre att fråga  och få svar - än att inte fråga alls?

 

 

Allt för nu

 

 

En födelsedag som inte firas längre ...

 

... är min storebrors.

 

Om han inte hade dött för 48 år sedan hade jag - idag - firat hans 65-årsdag.

 

 

På bilden står han stolt med morfars kameraväska runt halsen och mormor står bredvid.

Platsen är Råsunda.

 

 

Bilden på Göran och mormor är tagen med den här kameran.

Jag har både den och kameraväskan kvar - de står i mitt vitrinskåp nu.

 

 

Den första julen efter att min bror inte kunde vara närvarande längre, har präglat mitt förhållningsätt till själva firandet.

 

Den barnsliga glädjen över julen dog med honom.

 

Under åren har jag försökt att fira "ordentligt" och jag har provat med att inte fira alls.

Inget har varit bra.

Det har ständigt funnits en tomhet i mig.

 

MEN EFTER DET ATT MINA FYRA BARNBARN FÖDDES HAR DET KÄNTS - överkomligt och jag kan glädjas med dem.

 

Livet går vidare med andras födelsedags- och julfirande.

 

Var rädda om varandra!

 

Allt för nu

 

 

Att möblera om med ord ...

 

... så att det blir korrekt svenska tar extremt lång tid, det har jag redan berättat om tidigare.

 

Men det är inte så konstigt att det är tidsödande för jag har redan efter 70 ombearbetade sidor skrivit till 3 000 nya ord.

 

Vart ska det sluta?

 

 

En sak har jag  ialla fall fått klart för mig:

 

Det finns inga genvägar någonstans

 

och

 

att det går snabbare att skriva nytt

 

 

Allt för nu

 

 

 

I våras vs idag ...

(bilden från Qillens uppfödare på Törnskogens Kennel)

 

... det är inte länge sedan det var vår med fager blomning och lille Qillen upptäckte den gröna världen för första gången.

 Idag är han en stor och ståtlig "ungdom" och i går var det hans 8-månaders dag.

Nu upptäcker han den vita och kalla världen.

 

Snö är inget som hindrar att vi tränar tillsammans.

 

Idag tränade vi på att min Älskade Qille skulle sitta och stanna kvar. Jag backade sedan och höll kopplet sträckt.

När jag stod där så drog jag försiktigt i kopplet mot mig upprepade gånger. Qillen skulle inte röra sig ur fläcken då.

Det gjorde han inte heller. HAN VAR SÅ DUKTIG!

Efteråt fick han godis i form av sina vanliga foderkulor.

 

På vägen hem från vår längre runda idag - tog han själv initiativet och ville träna.

Han parkerade sig och satt kvar flera gånger.

Nu är det inte meningen att han ska bestämma det där utan det är förstås jag.

Men han var så otroligt söt - det gick inte att motstå!

 

En stund efter att vi kommit hem och jag hade fikat med pepparkakor och mörk choklad (jag kan ta någon ruta ibland utan att få migrän:)) - ställde jag ner mitt fat på golvet med några foderkulor på till Qillen.

 

Men här kom träningen in igen!

 

Vid sådana tillfällen säger jag: "Nej", och gör stopptecken med handen.

Vilket betyder att han inte får lov att närma sig fatet och naturligtvis inte äta FÖRRÄN han har slappnat av och lagt sig ner utan att han bryr sig om godiset.

När han ligger avslappnat säger jag: "Varsågod", och han rusar fram och blir nöjd.

 

Älskade Qillen är så duktig och go (utom när han äter upp mina nya specialsulor:))

 

 

Allt för nu

 

 

 

 

Avvänjning vs Tillvänjning ...

(bilen delvis från nätet)

 

 

... nu menar jag alltså inte från alkohol eller droger.

 

 

Nepp - jag snackar om att skriva korrekt svenska.

 

Varför tar jag upp det?

 

 

Jo - för jag har vant mig av med att skriva riktiga meningar.

 

Jag trodde jag varit smart  uppfinningsrik som hade fixat till en egen stil.

 

Jo - pytt, där lurade jag allt mig själv.

 

Om en mening ska vara korrekt måste det finnas subjekt - men dem hade jag ransonerat bort.

 

Undrar någon vad som sker då?

 

Svar: BAKLÄXA

 

Undrar någon annan hur lång tid det tar att ändra i ett manus på ca 72 000 ord?

 

Svar: Veckor

 

Om ingen undrar hur det känns att hålla på med det här så kan jag ändå bjuda på en upplysning:

 

Inte så roligt, ögonen går i kors och det är som att SITTA FAST i sin egen text

 

 

Ska jag kanske ge upp, tycker ni det?

 

Svar: Aldrig i livet

 

 

Nu är jag under tillvänjning, så typiskt va - jag som just vant mig av med subjekt och aktiva verb.

 

 

Allt för nu

Att drömma och dansa vals ...

(bilden från nätet)

 

 

... är kul.

 

Särskilt när man drömmer om en av karaktärerna i sitt eget manus.

 

 

Jag var så glad när jag vaknade och full i skratt. Vi dansade på ett gammeldags postkontor efter att vi blivit beskjutna av några som låg i bakhåll.

 

 

Den verkliga personen som står "modell" för karaktären i manuset lever inte längre. Han dog för ca 2 år sedan.

 

Men det är väl inte roligt, inget att skratta åt - nej såklart inte. Men det var så roligt att få träffa honom igen, som om han levde.

 

Till saken hör att jag aldrig har dansat vals med honom i verkliga livet. Så det blev en överraskning för mig.

 

 

Allt för nu

Telefonprat e underbart ...

 

... särskilt när man kan prata i flera timmar tills batteriet är slut och skriker på laddning.

 

Eller hur?

 

 

Allt för nu

Av frustration och ilska tog jag en hammare ...

 

... och gick lös på grytor och kastruller.

 

Den jag blev arg på var en person som jag aldrig fått någon uppmuntran ifrån. Aldrig någonsin.

 

 

Anledningen till att jag brast var en kommentar:

 

"Lägg av med det där skrivandet, du  kommer ju aldrig någonstans med det där."

 

 

Jag vaknade upp ur den dröm jag hade inatt och kände mig j*kligt nöjd över att jag bankat och slagit sönder två grytor. Och över att jag sa ifrån så tydligt. Även om personen jag blev rasande på inte längre lever.

 

 

(Bilderna, från nätet)

 

 

Allt för nu

 

 

 

Ta mig tusan ...

 

... jag SKRIVER på en gammal story som ska bli som ny.

 

Med en helt annan ingång och upplägg.

 

Vilket kommer betyda:

 Ut med massor och in med en mängd annat.

 

Känner mig taggad!

 

 

Allt för nu

Skriva med tydlig tidsanda ...

(lånade bilder från nätet)

 

 

... kan ibland vara svårt. Särskilt när flera av läsarna inte själva har upplevt den tid man skriver om. Men att tiden ändå kan kallas "modern" eftersom det fortfarande finns levande människor som minns tiden som igår.

 

De som läst mitt senaste manus och de som kommer att läsa boken sedan ... kan känna igen tidsandan och miljön från bilderna här.

 

Den översta bilden är från "Centraltvättstugan" på den gata där huvudkaraktären bor. Under tvättstugan ligger det ett snickeri. I bortre ändan, en panncentral.

 

Nästa bild visar huset, vändplanen och den lilla backen/gångvägen utanför hennes port.

 

 

 

Den här fontänen har också sin roll i dramat.

 

Igår pratade jag med en läsare som själv upplevt 60-talet. Läsaren kunde känna tidsandan och se allting framför sig fastän att läsaren inte är från samma ort som jag skriver om.

 

Jag blev glad och upprymd och sa: "... om jag kan nå fram till en enda läsare ... i manusform eller som bok sedan ... är det värt varje all tid jag lagt ner."

 

Läsaren berättade att manusläsningen fick vila ibland medan tårarna rann ...

 

Yeh!

 

Allt för nu

 

 

 

 

SIDENSNÖRET

 

 

 

 

 

 

SIDENSNÖRET

 

Ända sedan du kom in i mitt liv har vi haft ett

band mellan oss.

Som ett sidensnöre så starkt - en självklarhet

mellan ditt hjärta och mitt.

Det var så det skulle vara under lång, lång tid

framöver ...

Vi trodde det båda två och tog för givet att vi

skulle finnas vid varandras sida.

 

 

Så dog du i mitt knä - oväntat, ofattbart och

fasansfullt.

Sidensnöret vägrade att brista ändå - det fanns

kvar dag efter dag inom mig.

Månaderna gick och du var lika tydlig för mig

som när du levde. Jag kunde inte förstå - inte ta

in att du inte fanns här hos mig längre. Vägrade!

 

 

Frätande tårar rann längs vårt sidensnöre -

luckrade upp det.

Ett års nötning gjorde att känslan av din

ständiga närhet suddades ut.

Den blev otydlig, ändå fanns du hela tiden i mitt

hjärtas rum - det som än i dag enbart finns till - för dig.

 

 

Jag ska leva vidare nu och jag lovar dig

att det går bra - bättre än vad jag trodde när du

låg intill mig och ditt liv ovillkorligen släcktes ut.

 

 

Du var fortfarande varm när jag gick.

Men det vara bara din kropp som låg kvar -

det var inte den som var DU.

 

Tack Älskade du för din vänskap och kärlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt för nu

Söndagsaktivitet ...

 

... har Qillen och jag varit på idag.

 

 

ÄR DET NÅGON SOM FATTAR ATT TIDEN GÅR så FORT NÄR LITEN BLIR STOR??

 

 

På dagens utställning i Enköping blev han 2:a bästa hane + ett Hederpris blev det också.              

 

Nu väger den här "lilla plutten" 22,8 kilo och är 7 månader - bara!

 

Igår lyfte han på benet (fys. könsmognad) för första gången. Jag som matte tappade hakan (bokstavligt) - blev rörd över att han nu markerar "sitt" revir. Gullefjunet mitt!

 

Allt för nu

 

 

 

 

Nu har det hänt ÅSA HELLBERG!

 

Nu vet jag hemligheten ... lovar att inte skvallra för dem lyckliga som ännu inte läst din bok: SONJAS HEMLIGHET

 

 

Det enda jag är missnöjd med är att jag inte hade möjlighet att sträckläsa den ... sådant borde inte få förekomma med dina böcker.

 

Förutom det där irritationsmomentet var det ett STORT nöje från början till slut att återigen få vistas i

Sonjas och de tre vänninornas värld.

 

TACK för din omsorg om oss läsare - att vi slapp vänta på tvåan!

 

 

Allt för nu

 

 

Fredag ... refusering ... nädå ...

 

(bilden lånad)

 

 

... fredag ja - men ingen refusering. 

 

Men jag trodde det när jag öppnade mailet från ett förlag ... ibland verkar det som om de tömmer inkorgen just på fredagar - vet att en del kan bekräfta det.

 

 

Mailet innehöll en supertrevlig ton och en önskan att jag skulle ha tålamod - förlaget hade inte hunnit läs ännu.

 

Nu har jag satt på mig tålamodskostymen!

 

 

Allt för nu

 

 

HURRA - vad jag är bra!

(bilden hämtad från nätet)

 

Jag är så fenomenalt duktig på att inte städa i Inkorgen.

 

Vilken flax att vara slarvig när förra datorn kraschade efter 5 år.

 

De flesta av mina texter återfanns idag i mailform som jag skickat till skrivarkollegor under åren som gått.

 

De senaste tiden har jag dock inte skickat så många texter till andra - mest till mig själv. Ja som back-up alltså. Så jäkla bra när jag inte hade en extern hårddisk eller Dropbox.

 

Nu har jag hållit på hela eftermiddagen/kvällen att "montera" in massor med dikter, ett par romanmanus, sagor, pjäser, filmmanus + en hel del skrivuppgifter från mitt skolår på Skrivarlinjen - 

i egna dokument. Puh!

 

Roligt har jag också haft under tiden  - kul att läsa och beröras av mina egna gamla texter.

 

En del minns jag precis när jag skrev - andra inte.

 

Jag förordar att vara slarvig!

 

 

Allt för nu

 

 

 

 

Manus, Hummer & Vin ...

 

... hör ihop.

 

Värt att fira nu när manuset är ute i stora vida världen.

 

Skål för det!

 

 

De där humrarna låg i min frys i nästan ett år .... väntade och pockade ...

 

Inte för att de höll på att bli dåliga. Utgångsdatumet gick ut 2014 ...

 

 

Nu får jag köpa nya humrar så att jag är beredd när något ännu större händer med mitt manus.

En flaska bubbel ligger förstås på lut sedan ett år tillbaka ...

 

Allt för nu

 

 

Bloggträff IRL ... och lite hund ...

 

... blev det idag med ljuvliga Helena Milton.

 

 

Vi åt en god lunch och pratade på i timmar ...

 

Förra gången vi träffades glömde vi ta bilder ... var så upptagna av pratet bara.

 

 

Efter lunchen väntade en härlig höstpromenad på oss och älskade "Qillen".

 

Vi gick till Hässelby Slott (ägs numera av Thomas Ledin) - vi fortsatte mot Grimstafältet där "Qillen"

rasade av sig sitt spring i benen.

 

Efter springet och glädjehoppen, med skitiga tassar mot våra svarta kläder, drog vi oss ner mot Mälarens strand.

 

Skjutsade sedan Helena till tunnelbanan och omfamnade varandra i en härlig avskedskram med löfte om nya träffar.

 

Sedan slank jag in på Stadium (affären!) och gjorde ett fynd.

 

 

En ny "hundjacka" (ord.pris: 999:-) på superrea för 399:-

 

Tyckte jag kunde kosta på mig efter att ha haft en, efter dottern, övertagen jacka som säkert blivit 12 år nu. Den nya är okej tycker vovven som har samma färger som jackan. Grått, svart och vitt. Flärparna på fickorna är bruna precis som en del på hans kropp. Det gröna? ... tja - det får vi på köpet.

 

Vi åkte hem efter shoppingen - "Qillen" och jag ... torkade skitiga tassar ...

 

Det blev sååå ty-yyst sedan - undrade vart "Qillen" tagit vägen ... smög in i vardagsrummet.

 

Där sitter hundbusen med torktrasan i munnen ... snodd då förstås.

 

"Men va-aa-d gör du", sa jag.

 

 

 

 

"Qillen" svarade: Ja-aag, menar du mig?"

 

Han tittar lite i ögonvrån, fortsätter säga:

 

 

"Det var inte jag som kom med ideén - det var hon där!"

 

"Aha", säger jag. "Du menar att porslinshunden "Lady" kan prata?"

 

"Jaa-aa  ..!?"

 

 

Allt för nu