God Jul

Sockervadd

Kom och köp sockervadd! Jag har ett helt träd fullt!! Kan dock inte garantera smaken. Den senaste tidens snö har liksom limmat sig fast vid grenarna. Och, viss är det effektfullt!!

Belysning i plommonträdet.

Nobelt värre!

För er som beundrade bordsdekorationerna på Nobelfesten vill jag tipsa om Ninas på Expressen blogg. Hon visar fantastiska bilder. Titta in HÄR!

Anemonerna på bilden är från utställningen "Det dukade Blomsterbordet". Även där, stod Gunnar Kaj för blomsterarrangemangen. Mer om detta HÄR!

Julklappstips

Rubens Julklappsservice kommer även i år med ett julklappstips i sista minuten: Den romantiska parken, Baldersnäs på Dal.

Denna bok passar särskilt bra till den som är intresserad av trädgårdshistoria. (Det är inte en bok för den som är ute efter blomsterporträtt). Citerar från bokens pärmbaksida: "Baldersnäs park i Dalsland skogsbygd var på sin tid en av de främsta och största romantiska parkerna i Sverige. Här skapade bruksägaren och grosshandlaren Carl Fredrik Waern på 1830-talet ett romantiskt parklandskap som inte bara omfattade hela Baldersnäshalvön utan även naturmiljön runt Laxsjön, ända bort till järnbruken i Billingsfors, Skåpafors och Bäckefors. I denna bok får vi bakgrunden till det stora parkprojektet, vi får parken insatt i ett industrihistoriskt sammanhang och genom Waerns bevarade Memorandumbok kan vi på nära håll följa dess anläggande under 1800-talets första hälft."


Huvuddelen av boken är skriven av Kolbjörn Waern, landskapsarkitekt med bland annat ansvar för de kungliga parkerna Ulriksdal och Haga i Stockholm. Känns efternamnet igen? Just det, ättling till parkens skapare, Carl Fredrik Waern! Genom detta har författaren haft tillgång till ett stort material, samt även bidragit med foton ur familjealbumet.

Boken ger förstås en väldigt fin inblick i parkens tillkomst med bland annat alla de bekymmer som den stora växtimporten medförde. Det kunde ta upp till fyrtio dagar med en trädleverans från Hamburg. Vi får även en fin inblick i livet vid bruket och det sociala engagemang som bruksherren besatt. Bland annat delade han ut fruktträd till de bondgårdar som tillhörde egendomen, det rörde sig totalt om flera tusen träd. Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men nu får det vara nog! En jättefin bok! Den kan köpas bland annat på Adlibris för en spottstyver.

Skogspromenad

Idag var det visserligen en aning kylslaget ( minus 6 grader), men solen sken så vackert så det blev en liten skogspromenad. Jag tyckte, att de sommarbilder som jag har på bloggen såg lite malplacerade ut och nog borde ersättas av några vinterbilder. Solen står ganska lågt nu, så det blev lite "bergsklättring" för att komma upp på de solbelysta områdena. Men, man är ju smidig som en snövessla, så det gick ändå väldigt bra (tro det den som vill)!

Tall - långa barr, det fick man lära sig i lumpen, och det håller än!

Tror ni inte, att jag träffade på självaste julbocken på min promenad!!! Milda makter!! Men han hälsade alla, att har man bara skrivit sina kommentarer - och ätit sin gröt, så blir det klappar i år också!

Självaste julbocken, sträng men rättvis!

En smula vitt

"En smula vitt" heter dagens tema på Blooming Friday. Besök Katarinas blogg Rosor och Ris. Där hittar du fler bidrag!!!

"En smula" är ju ett relativt begrepp, ungefär som "en nypa salt". Helt klart är, att det är något litet, eller något som förekommer i mindre mängd. Här är min tolkning.

Den vita näckrosen bidrar med en smula vitt bland alla rosa näckrosor. Fotot är ifrån den kinesiska parken i Gärten der Welt. Pagoden i bakgrunden är kanske inte riktigt vad man tror ....

... i själva verket är den inte högre än 1,5 meter!! Kanske till och med en smula lägre!!! (Om man nu ska prata om smulor! ;-)

Mera vitt från den kinesiska trädgården hittar du HÄR!

Pytteliten

Temat för Blooming Friday är PYTTELITEN den här veckan. Här är mitt bidrag. Fler hittar ni hos Katarina på Roses and Stuff.

Sommarlejonöra, Leonotis nepetifolia

Jag har haft Leonotis i några år och det är verkligen en imponernade växt, den svingar sig minst två meter upp i det blå (på stadiga stammar dessutom). Såg den första gången i Bergianska Trädgården och där var den samplanterad med en del andra växter i ett stort träkar, själv har jag den längst bak i rabatten. Var tvungen att ta reda på det svenska namnet, eftersom jag alltid kallat den vid det latinska. På Impecta fick jag veta, att den heter Sommarlejonöra på svenska, de beskrev den som en ståtlig växt, men angav samtidigt höjden till 1,25 m. Inte vidare ståtligt, tycker jag. Annars är Impecta en tillförlitlig "uppslagsbok". Den kom igång lite väl sent i år - jag sådde fröerna den 17 mars, och det var i senaste laget. Men, jag hann i alla fall njuta av blomningen i tre, fyra veckor. De oranga blommorna börjar i toppen av kulan och nya slår ut nedåt vartefter.

Leonotis har alltid fått mig att tänka på TV-tornet i Berlin, och visst har de vissa likheter - men, i jämförelse är förstås leonotisen pytteliten!

Leonotis i knopp till vänster, och i början av blomningen till höger. Fotot taget 2 oktober.

Vatten

VATTEN är temat för Blooming Friday denna vecka. Fler bidrag hittar du hos Katarina på bloggen Roses and Stuff.

Detta inlägg (och de följande från Gärten der Welt) publicerades första gången på min tidigare blogg som försvann ut i cyberrymden. Nu när vatten "kom på tapeten" tyckte jag det var ett bra tillfälle att återuppliva inläggen! Gärten der Welt kan du läsa mer om, och titta på fantastiska bilder HÄR!

Vatten i trädgården, det är så rofyllt att lyssna till porlet, det säger alla! Och viss tillför vatten både detta rofyllda, men kanske ännu mer viktigt är, att i vattnet avspeglar sig himlen vilket är väldigt vackert! I Gärden der Welt, som jag förresten har skrivit om åtskilliga gånger tidigare – men jag har inte fått den på hjärnan, om någon skulle tro det! Det bara verkar så. I alla fall så noterade jag särskilt olika sätt på vilket man använde vattnet.

I den Kinesiska trädgården är det lugnet som en stor vattenspegel kan ge som är det viktiga.

I den Italienska ränessansträdgården finner man vatten i framför allt fontäner.

I den Orientaliska trädgården är det vatten i kanaler som gäller.

Sedan har vi vatten i form av flöden och små vattenfall i de Japanska, Balinesiska och Koreanska trädgårdarna. Dessa studerade jag lite särskilt, eftersom jag har ändrat och ändrat i min egen lilla damm åtskilliga gånger. I början hade jag en fontän i mitten. Strålarna speglar sig visserligen vacker i solstrålarna och det ser genast lite gladare ut. Men, efter ett tag började jag vurma mer för ett litet fall istället, för att få in en mer naturlig känsla.

... och så den Japanska trädgården! Japanerna har en given ram över hur de bygger sina fall. Två stora toppiga bumlingar till stenar på var sin sida om fallet ska det vara, samt en någorlunda stor sten emellan som vattnet kan rinna nerför.

I den Balinesiska trädgården var fallet mer uppbyggd av, vad ska man säga, en stensamling. Och vattnet kom rinnande från toppen i små rännilar.

Så den Koreanska trädgården. Koreanerna hade ett annorlunda sätt som jag inte sett förut. Mellan två stora stenar fanns en liten rund sten som höll upp den stora övre stenen. Och detta gap som blev hittade vattnet sin väg.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Kinesiska trädgården

'Garten des wiedergewonnenen Mondes' kallas denna kinesiska trädgård i Gärten der Welt som ligger i Marzahn utanför Berlin. Det skulle väl bli ungefär 'Den återvunna månens trädgård' på Svenska och anspelar på Tysklands återförening. Detta är Europas största kinesiska trädgård, nyskapad efter kinesisk tradition av Pekings institut för klassisk trädgårdskonst. Allt material har forslats hit från Kina (i 100 fartygskontainrar). Inte illa! Byggd på plats av bland andra 18 kinesiska konstruktörer och 2 kinesiska trädgårdsarkitekter. Över tre år tog detta och kostade cirka 40 millioner kronor. Man blir imponerad!!

Fulländat, skulle jag vilja säga. Månporten har många olika andliga betydelser. Dess lutande tak representerar den kinesiska sommarhalvmånen Takpannorna har talismaner i ändarna. En ofta förekommande missuppfattning är, att månporten härstammar från Japan. Men det var i Kina som japanerna först kom i kontakt med månportar.




Utsiktsplatsen sedd från andra hållet.


Ovan till höger ser man thehuset där man kunde sitta och njuta av utsikten till en kopp äkta kinesiskt the.

Ljus och skugga och denna fantastiska kombination av mjukt och hårt, rakt och kurvigt. Detta är ju så perfekt att man undrar om kineserna under årtusenden utvecklat en kod för absolut skönhet. Allt är ju så utsökt in i minsta detalj.

Hittade en liten film på nätet om Gärten der Welt, där bland annat man fick se lite av den kinesiska trädgården. Se den här! Man får faktisk en kort glimt av utsiktspaviljongen bakom månporten, men från andra hållet. Det är där kvinnan sätter ner båda händerna i räcket.

Vid den större vattenspegeln ser vi stenbåten. Huset används för bröllopscermonier. Inifrån har man en hänförande utsikt över landskapet.

En traditionell kinesisk båt, som bara låg stilla och guppade på vågorna.

Stenbåten med stadigt fundament. Hur kan detta bli vackert? Jag skulle då aldrig i min vildast fantasi komma på något dylikt. Men kineserna, de kan! Otroligt att något så motsägelsefullt kan bli så rätt!

Och vid stenfoten en liten grupp lotus. Sparsmakat så det förslår.

Bambu var det dominerande växtslaget. Men titta på stenläggningen! Suck!!

Stenläggningen är ju så vacker och harmonisk att man blir stum. Vid stenkanten växer skugg-gröna.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

MER från den Kinesiska trädgården finns HÄR!

Italienska trädgården

Den Italienska renässansträdgården öppnades så sent som den sista maj 2008 i Gärten der Welt som ligger i Marzahn utanför Berlin. Den är skapad med de Italienska renässansträdgårdarna som förebild, men inte som en kopia utan den är 'sin egen'. Som man ser är den pampig i sin arkitektoniska uppbyggnad (detta är bara en del av en större enhet).

Väldigt effektfullt att se trädgården genom den öppna porten och se vattnet glimra i solskenet.

Även i denna trädgård har man lagt ner mycken möda på material och arbete.

Se bara på gångarna lagda av småsten. Detta är huvudträdgården i komplexet och den är skapad enligt känt maner med fyra kvarter kantade av buxbomshäckar och med fyra gångar som bildar ett kors med fontänen i mitten. Rund kanterna finns marmorbänkar där man kan sitta och njuta av trädgården. Vattnet ger en svalkande känsla. Genomgående har man använt de färger som man ser här, det vill säga gult och grått med terrakotta som ett mjukt inslag i dekorationer och krukor.

Bacchusfontänen står i en nisch av vulkanisk sten och här och där finns ormbunkar instuckna. De är ännu så länge ganska små men när det får växa till sig kommer denna fontän att bli helt fantastisk. Till höger fontänen på huvudgården. Se så fint vattnet flyter ner från kanterna på skålen.

Den nedre trädgården består av många små kvarter med gångar emellan. Uppstammade rosor och buxbom står som en skog. Buxbomen ser ut att vara i behov av klippning men de måste förstås få växa till sig lite först! Även denna trädgård är muromgärdad. De blågröna skynken man ser är till för att skydda buskarna mot uttorkning.

I kvarteren finner man genomgående denna svala plantering av bland annat lavendel och en ljusblå aster. Den ser lite spretig ut men det hör ju till i en trädgård av denna typ.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Orientaliska trädgården

Den orientaliska trädgården vid Gärten der Welt i Marzahn utanför Berlin är en värld för sig. Innesluten av fyra meter höga murar är den rumsliga känslan påtaglig. Efter att ha passerat boningshuset med arkader snidade i intrikata mönster i cederträ kommer man ut till denna loggia (eller pelarhall). Det behöver väl knappast sägas, att experter från orienten varit med att skapa denna trädgård.

Man blir imponerad av den höga kvaliten på material och arbetsinsatser. Mosaikerna är utsökta och smyckar murarna längs hela den kvadratiska, stora trädgården.

Och blickar vi ut mot trädgården möts man av denna syn. Trädgården kallas 'Trädgården med de fyra floderna', och det är ju ett passande namn eftersom de imponerande fontänerna, eller kanalerna bildar ett kors.


Vilka kaskader – i perfekt symetri!

Mosaikgolven i kanalerna samspelar fint med vattnet

Rabatterna bestod av mer eller mindre exotiska växter, en del frostkänsliga måste förvaras på annan plats under vinterhalvåret.

Det var nästan skönt att träffa på en blomma man kände till, för visst är väl det här en höstanemon som lägger sig så graciöst över terrakottakrukan. Snyggt!

Och så lite mer vatten. Dessa kaskader kan man beundra länge!

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Koreanska trädgården

I Gärten der Welt utanför Berlin finns denna Koreanska trädgård som är en gåva från staden Söul. Förebilden för trädgården är 'Das Haus der einsamen Freude', vilket skulle bli ’Ensamma glädjens hus’ eller möjligen 'Huset där man glädjer sig i sin ensamhet' eller kanske något helt annat! Detta, förlagan alltså, byggdes 1516 för Eon Jeok Lee. Dit drog han sig tillbaka från politiken för ägna sitt liv till studier i Konfucius lära. Trädgården invigdes den 31 mars 2006. Då fanns redan de japanska, kinesiska, balinesiska och orientaliska trädgårdarna. Ännu ett exempel på traditionell trädgårdskonst från fjärran östern alltså.

Graniten vid bäcken och dammen kommer från Cottbus i Tyskland. Cirka 200 ton gick det åt. Det kanske inte säger så mycket, men 200 ton är ju inget man släpper på foten direkt.

Porlande vatten – och framför allt skummande, vilket ger en extra effekt.

Boningshuset. Det mesta av materialet till detta samt till murarna runt egendomen kommer från Korea. Genuint så det förslår! Vilket fantastiskt vackert tak!

Galleriet i anslutning till boutrymmena är skapad speciellt med tanke på en enda sak. Här ska man sitta och njuta av det vackra parklandskapet. I parken finns bland annat följande växter och träd: bambu, tall, lönn, prydnadskörsbär, tårbjörk, azalea och magnolia.

Denna port var egentligen huvudingången, men den var stängd på grund av ett getingbo. Det är ju alltid en särskild känsla att komma in genom en port, men det var rätt häftigt att komma från vårt håll också och se huset ovanpå stenlandskapet.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.