Försöker är ordet

Först av allt,STORT Tack alla för fina kommentarer.
Jag har gjort mina försök här några gånger men det är svårt att hitta orden. Ärligt, det går upp o ner med känslorna hela tiden men oftast går det väldigt bra trots allt. Jag har varit på stickträff, jag har fagat på Hembyggdsgården och jag har börjat jobba igen. Men så kommer de där gångerna när jag vill fråga, berätta nått, helt enkelt vara "vi" igen och när man då inser sanningen att det aldrig kommer att hända igen, då blir det jobbigt, sorgligt och väldigt ensamt.
Nu har jag en jobbig sak kvar att genomlida, min mans begravning. En begravning som ska hållas varm, kärleksfull och ändå med så mycket sorg. Valet av vem som ska hålla i det hela var självklart för mej, samma tjej som vigde oss för 7 år sedan, cirkeln blir sluten på så sätt.

Nu ska jag försöka hitta en vardag igen, få rutiner och få tillbaka krafterna.
Kram

Vi finns inte längre

I natt lämnade Stempen oss.

Status söndag

Idag har feber gått upp igen och hosta tilltagit. Läkare tillkallades och det resonerades med infektionskliniken. Byte av antibiotika igen och en lungröntgen gjordes. Nu vet vi att det inte är lunginflammation i alla fall. Det gör ont att se sin man i andningsmask, se honom kämpa vid varje hostanfall, se honom helt utmattad av hosta och feber och de där eländiga bakterierna.  Men vi kämpar på.

Eländes elände

Oturen hänger kvar. Samtalet gick bra och de skulle försöka få ordning på kramperna och nätterna innan han skickades hem igen, vilket var så skönt att höra. men han hade fått hög feber och skrällig hosta och misstanken var lunginflammation och då vet man inte om han ska klara den, antibiotika sattes in snabbt. Nu vet vi att han har bakterier i blod och urin så byte av antibiotika gjordes igår. Han har varit feberfri sedan i torsdags eftermiddag tills idag på morgonen då det var lite feber igen och den där hostan är väldigt besvärlig. Min man sover mest hela tiden, även när jag matar honom sover han. Ja, jag vet att det är bra att han äter bra men det hade varit kul att få lite kontakt ibland. Det blir ett: Hej, sen sover han oftast igen. Sen vet jag ju inte om han känner igen mig heller om jag ska vara ärlig. Men vi är på en fantastisk avdelning, personalen är så otroligt fina och mjuka. Jag känner mig väldigt trygg med att han är där. 

Hoppas bara att jag inte får den där eländes hostan nu, känner mig rå i halsen och tung i kroppen så det skulle inte förvåna mej om jag åker dit också. Eller ska oturen äntligen vända........