fredag 19 februari 2016

Efterfästen

Sticka är ju roligt och rogivande men nu måste jag snart skärpa mig och göra klart mina grejer. För just nu blir det ingen ro alls när jag ser högarna med färdiga grejer ligga och vänta på att få trådarna fästa.
Det här är bara en liten del av vad som ligger och väntar på avslut. Jag plockar fram och syr några trådar sen åker de tillbaka in i mitt rum igen och jag sätter mej och stickar i stället. I går åkte jag till Hemse och köpte garn till en kofta jag ska göra, den har legat på min att göra lista väldigt länge men jag är ju sällan åt det hållet om man nu säger så och jag ville inte beställa över nätet för jag ville ju se färgerna ihop när jag väljer. Det typiska var ju att de inte hade så många färger att välja på och inte alls den jag hade tänkt mej. Vad jag valde får ni se i ett annat inlägg eller när koftan är klar om den blir klar vill säga, jag menar det är ju bara att se på bilden här ovanför hur jag jobbar. 

På måndag är det dags för nästa cellgiftskur, en mindre dos än förra gången, kroppen orkar inte med mer nämligen. Däremot behåller han dosen 10 tabletter kortison till på tisdag. Ja, vad ska man säga i den här berg och dalbanan. Just nu känns det som det bara går väldigt fort utför.
Men i kväll ska jag njuta av bra tv, sista avsnittet av Shetland, som jag längtat efter det hela veckan. 
Först ska jag komma på vad jag ska göra för mat och promenera med hundarna.
Trevlig kväll

onsdag 17 februari 2016

Flyttar ut

Idag har jag pratat med en kurator och fick rådet, flytta ur sovrummet. Så idag flyttar jag till det andra rummet och hoppas jag kan sova bättre. Vi pratade även om biståndshandläggare, avlastning och kortishem framöver. Det känns konstigt men ändå skönt att det finns hjälp om och när jag behöver. Det blir liksom inte bättre, snarare sämre. Humörsvängningar som heter duga och det lär ju inte bli bättre med det heller. Just nu känner jag mig så tom, ihålig och maktlös.