Blä

Ibland ramlar det över en bara och idag är en sån dag. Så tungt allt blir och tårarna finns där stup i kvarten. Det finns liksom inget som förändrats sen igår och jag förstår inte själv varför det blir så här, vad som utlöser allt. Nu ska jag se cancergalan och säkert gråta lite till för alla andra drabbade. Vi är tyvärr alldeles för många som lever med den här skiten.

Förvånande

Ja, det var det när jag Öppnade dörren och kom ut, det var ju ljust ute. Hade redan glömt att det var vintertid nämligen. Sen hade nog tjuvjägaren inte tänkt heller, för han stod där uppe i backen och spanade och hann inte undan när jag gick över vägen för att hämta tidningen. Så kan det bli en vanlig måndagsmorgon.
Ha en fin måndag

Vintertid, äntligen

Så himla skönt att vakna och klockan är inte vad den visar, att ha en timma till godo, inte ofta vi har det så eller hur. Jag vaknade till att höra droppet på altantaket, hurra, en pysseldag i lugn och ro. Ni vet alla de där små saker man bara skjuter upp hela tiden som växer och växer. Jag är redan klar med det mesta, behövde bara lugnet för att få det gjort. Sovit gott har jag gjort de sista dagarna, inte vanligt det heller så jag hoppas verkligen det ska vända nu.

I måndags var jag in på Ö & B för att handla lite grejer och för en gångs skull gick jag ett varv därinne och hittade den här söta lilla ugglan för 59 kr.

Så hittade jag den här tomten också. Den var lite dyrare men jag brukar försöka köpa en ny tomte varje år och förra året blev det ingen ny så då kan man ju dubbla inköpspriset, eller hur.

I min stickkorg ligger mössa nr 5 och ni ser även min fina present jag fick av finaste Metta. En liten fin sydd necessär som jag nu har till mina markörer och måttband och lita annat bra att ha när man åker iväg på stickträffar.

Jag har tittat på fina bilder från symässan och längtat dit för att klappa garn. Jag kan inte vara riktigt riktig, jag har ju en egen symässa att besöka här hemma ju. Bara att öppna dörren och gå in i härligheten. JAG behöver verkligen inte mera garn, jag ska inte köpa mera garn, (om det inte är till nått projekt jag ska göra) för nu måste det bli ett köpstopp här. Däremot ska det inte vara stopp på tillbehör, för det kan man ju alltid ha behov av. Bilden visar nog inte ens häften av vad jag har, kanske närmare en tredjedel, så du förstår nog vad jag menar.

I min trädgård finns två familjeträd, ett äpple och ett plommon. Löven från dem är inte jobbiga, men alla Askar som står runt omkring vårat har tydligen bestämt varje år att fälla alla löv på våran tomt. Alltså, det är inte kul, men vi har kommit på att vi helt enkelt kör gräsklipparen över alltihopa. Det får bli näring till gräsmattan och så slipper vi räfsa dag ut och in.

Jag som skrev innan att det inte fanns några blommor i min trädgård förutom ringblommor backar nu. För mina rosor blommar ännu så fint. Den här vita var verkligen vacker och på framsidan blomma min Astrid Lindgren ännu så fint och det finns massor av knoppar på flera andra också. Frågan är väl bara om de hinner slå ut nu i frosttiderna. I går var vi och köpte täckbark, det blev 6 säckar i år. Förra året släpade jag runt de där säckarna i trädgården och var helt slut efteråt. I år kan vi nog hjälpas åt, vilket är helt fantastiskt. Vem kunde tro det förra hösten, inte jag i alla fall. 

Nu är cellgiftsomgång 11 klar och muskler ska byggas igen. Det finns alltid nått att tänka på och oroa sig för. Den här veckan har vi väl alla haft våra tankar i Trollhättan. Min första kommentar när jag hörde om det var "hoppas verkligen att det inte var en invandrare som gjorde det här" med en tanke på alla flyktingar som är på väg hit och det motstånd som det tydligen finns eftersom det bränns ner så mycket anläggningar. Att det inte ska bli vatten på kvarnen för det motståndet. Sen visar det sig vara precis tvärom, ett rasistiskt mord. Vart är vi på väg? Det är inte ett sådant land jag vill ha här och jag är så emot detta. Vi är alla lika, även om vi har olika färg på vårat skinn. Självklart ska vi hjälpa, när det behövs hjälp. Jag lägger pengar till tiggarna, hälsar alltid artigt och försöker visa respekt för dem. Försöker bemöta som jag själv skulle vilja bli bemött, ingen väljer väl ett sådant liv självmant, tänk på det. 

Nu ska jag försöka ha en skön söndag och önskar dej detsamma. 

2 månader

En påminnelse bara, idag är det två månader tills tomten tittar in. Du är väl snäll :))

Färger

Min bästa årstid är här äntligen. Nu kan man gå ut och få rikligt med syre i lungorna och bara njuta av alla otroligt vackra färger i naturen. Ingen dag är den andra lik och när man går i skog och mark får man den där underbara jordiga doften i näsan. De där speciella dagarna längtar jag efter att få sitta på hästryggen igen. Nu är det fem år sedan sist och jag tror faktiskt inte jag någonsin kommer att rida igen om jag ska vara ärlig, men längtan finns där vissa dagar ändå.

Hemma i min trädgård finns inte mycket blommor kvar, men ringblommorna blommar hej vilt efter en sommar utan att gallras och det gör ju att vi kan få ta in en bukett ännu om vi vill och det vill vi ju såklart. :))

Förra året när vi levde i ett stort kaos gjorde Evelina och barnen en sådan fin dörrkrans av lönn till oss. Det där hade jag ju i bakhuvudet när jag såg lönnens fina färger på vägen hem. Kruxet är att vi inte har mer än en liten lönn bakom vårat och den hade inga röda blad. Strunt samma, jag gör en ändå tänkte jag och plockade en kasse full av blad. Att göra rosor av lönn är lätt, att plocka grenar av min märkliga gran är lätt, att plocka lite nypon är lätt, Men att få ihop det där hjärtat var inte lätt. Jag vill ju att rosorna ska synas och jag vill ju att det ska vara ett hjärta. Men såhär blev det efter en hel del gnäll från min sida. Jag ska inte berätta vad som hände, det skrattet bjuder jag inte på idag. :)

I övrigt har vi haft några lugna dagar. Jag sov tre hela nätter, det kan jag inte ens minnas när jag gjort sist. Men tyvärr kom det bakslag inatt igen då, trots det känner jag mig pigg idag. Men jag har stickat klart mössa tre och börjat på nummer fyra. Jag har startat upp läsningen igen med Hypnotisören av Kepler. Det finns flera böcker i serien och den här är den första och vi har hela serien. Stempen har precis startat den sista så nu kan jag läsa fritt. Ja, jag vet, jag kommer att vara sååååååååå upptagen framöver med läsning. Men det går att läsa den här boken och sticka samtidigt, det gjorde jag igår. Det går långsamt men det går. 

Idag fick jag veta att jag ska få ny chef. Det blir en övergång på två månader med två stycken, undrar hur det ska bli och gå. Jag har inget emot det, men grejen är att nu ska jag lära mig massor av nytt eftersom vi ska byta alla system och datorer, så en ny chef uppå det. Det blir bra....

Trevlig kväll

Bästa dagen på länge

Igår var vi vid en ny läkare, Sofia som kom ner från Karolinska. Det var verkligen ett bra och givande möte. Jag brukar vara lite nervös när vi ska in och få svar eller prata så där, men igår var jag så lugn bara. Vi fick se bilderna och se jämförelser mot förra tagningen och skillnaden var verkligen inte stor, inte i det ena läget i alla fall. Men så var det i en annan vinkel som man såg att svullnaden blivit lite större och det kan vara strålningen som ännu påverkar det hela och inget vi skulle oroa oss för nu. Hon sa också att vi skulle se mera till hur Stempen mår och beter sig, och det kändes så skönt. För nu mår han ju bra och de där vippningarna med fötterna fanns också en förklaring till, så bra att få höra. Så det blir inget byte av cellgift, vi väntar med det steget tills det behövs (det finns nämligen inte så många steg till att ta till tyvärr och då är det bättre att vänta så länge man kan på att byta sort), men däremot tyckte hon att han skulle börja äta tabletter mot epilepsi så han inte utvecklar till ett stort anfall som kan vara svårt att häva. Han har ju små nästan omärkbara anfall som han själv märker men jag inte ser. Det blev jag ju glad för, men när han läste biverkningarna (den längsta lista vi sett) undrade jag vad det var för eländiga tabletter han fått. Då kom den där oron tillbaka och bara sköljde över mig igen, kan man aldrig få vara glad?
Stempen har ju fått Avastin varannan vecka för att hämma tillväxt av blodkärl (tumörer behöver blodkärl för att växa), det ska vi trappa ner på nu till var tredje vecka och så småningom till var fjärde. Det är också en framgång tydligen. Tänk för ett år sedan fick vi beskedet att han hade en hjärntumör och att det inte gick att göra nått förutom att ge cellgift och att det fanns bara 6-12 månader kvar att leva. Nu med facit i hand, han lyckades få en strålning, även om den inte var i 6 veckor så var det ändå en strålning, han lever gott ännu och pysslar och håller på. Vi går promenader, han reser själv, han klarar sig själv och är helt med i allt. Vi slog läkarna med häpnad och jag hoppas verkligen vi kan fortsätta så här i vår kamp mot den där lilla eländiga tumören som sitter där mitt inne i huvudet.

I går var det även en stickträff med tjejerna i Sticka. Lite mörkt var det i vår hörna på fiket, men ett glatt gäng var vi och så trevligt det är att börja känna alla. Sen att man kommer iväg på nått annat är ju bara ett extra plus. Jag hade lagt upp till en ny mössa med rosor i Töis. Det är min tredje nu i ordningen och inte den sista på långa vägar, finns mycket garn kvar att sticka av nämligen. Men jag fick en ny idé igår när vi satt där på fiket och jag får väl se om jag förverkligar den sen. 

I gårkvälls när jag satt i min stol fick jag se hur Ines ligger bredvid mig och sover så djupt. Jag kunde inte låta bli att fota henne då, så söt hon är totalt avslappnad, drömmande och med tungan hängande ut. Tur vi har våra djur som ger oss så mycket glädje och motion också såklart.

I onsdags skulle vi bära sängar, som synes gick det inte så bra. Jag fick sängbottnen på tån och inte nog med det, det är min opererade tå också. Först trodde jag att inte var så farligt och att jag blödde för så kändes det. På med kyla och sen i högläge. Det bultade och gjorde så ont och tillslut trodde jag att det nog var brutet i själva tån. I går när jag vaknade hade jag inte ont men det såg ut så här och jag hade svårt att trampa mer på foten. Idag är det ännu bättre även om tån ännu är blå så läker det fort ändå.

Jag gillar ju rosor och igår när vi satt i väntrummet hittade jag en tidning med tips om rosor. Nr 3 är ju så vacker men jag har några liknande och jag vet ju att de blir så tunga och börjar mögla om det regnar, men nr 2, där blev jag intresserad ordentligt, de är den röda uppe i vänstra hörnet, den var både vacker och så låter det ju som den är väldoftande också, lagom höjd är ett extra plus. Den ska jag leta efter till nästa år. 

Idag skulle det vara risk för regn och det ser man också när man tittar ut. Ännu är det soligt så vi ska ut och plocka av äpplen på trädet. I övrigt finns inget på schemat förutom att ha en bra dag. Kanske lite städning, kanske lite stickning, kanske promenad höll jag på att skriva, hmmm promenad blir det i vilket fall som helst, hundarna ska ut så är det bara. 

Trevlig fredag

Dåligt med uppdateringar tyvärr

Jag vet att tiden går och går och jag får liksom aldrig tid att sätta mig med datorn, alltid är det nått annat som händer hela tiden. Så det är bara tid och min ork som gjort att jag inte bloggat, inte Stempens sjukdom som tur är.
Han kom iväg till Göteborg och hälsade på sitt barnbarn och jag var hemma själv en helg, jätteskönt. Jag var och stickade med stickakademin på lördagen och sen gick jag en lång promenad med hundarna. Söndagen gjorde jag ingenting förutom att gå med hundarna och lyssna på stickpod. Så himla skönt att inte göra nått vettigt en hel dag. Jag gör inte mycket annars heller men det är det där med att bara vara själv som är så skönt, inga måsten helt enkelt.

Den senaste tiden har jag stickat sockor

och stickat sockor. Vi var nämligen i Stockholm i helgen och hälsade på mina barnbarn. Charlie fyllde ju 6 år för några veckor sedan och självklart skulle vi uppvakta honom också. Men i bagaget var ett gäng sockor till killarna. Noa & Sabell hade redan fått välja innan, så nu är alla sockor utdelade och förhoppningsvis kommer fötterna att var lite varma i vinter.

När jag var på stickstämman i juli fick vi åka till Gotlands spinneri. Jag köpte mycket garn till just en speciell mössa som jag gjort innan. (på sista bilden har jag den på mig)  Jag har redan gjort en i dessa färger.

Så nu håller jag på i dessa färger. Det blir många innan jag är klar med alla. Ja, det finns en tanke bakom såklart, det återkommer jag till längre fram.

Jag har varit på marknad i Hemse och slank in i garnaffären och köpte ett nystan till så jag kan göra några sköna sockor till. Så fick jag tag på en ny rundsticka som hade lite kortare tippar. De jag hade var väl långa och det blev så jobbigt med mössan.

Här är jag på promenad med Victor och Arvid och mössan sitter där den ska.

Idag har vi varit på Klintberget. Vi har aldrig varit där innan och jag kommer garanterat att åka tillbaka, för vilken underbar utsikt det var där. Långt där ute ser man Karlsöarna, men utsikten in mot land var inte fyskam heller.

Annars är det väl det här som sker som oftast här hemma, torkning av äpplen. Vilket blev succé vid killarn i Stockholm. 

Nu är det dags för promenad. I morgon är det åter en droppdag för Stempen och på torsdag ska vi träffa en läkare från Karolinska. Det är nått hela tiden som ni förstår, men det är väl bra det. 

Trevlig kväll

Arbetsveckan är slut

Jisses så jag längtat efter den här torsdagen, det känns som jag jobbat dubbelt hela veckan.

Vi gör inget nytt här, vi promenerar och plockar bär och tittar på naturen. Njuter av finväder och är ute länge länge utan att gå för långt. Jag har förundrats lite över den här rosen som visade sig vara en larv som byggt ett bo på rosenkvisten. Nej inte i min trädgård men längs vår väg. 

Igår plockade vi hasselnötter och självklart blev det lite plockat idag också. Vi har plockat några liter salmbär nu, några och några var väl lite väl lite om jag ska vara ärlig. Det är mer än så faktiskt. Jag har ju alltid med en back när vi går iväg och det blir minst 0,5 liter varje dag och resten kan du ju räkna ut själv, det är mycket i frysen om man säger så. 

Om inget händer nu så ska Stempen hälsa på barnbarn i Göteborg i helgen. Jag ska sticka med stickakademin på lördag men mest ska jag försöka sova. Jag är såååååååååå trött hela tiden, mina nätter består av nån timma med sömn och sen vaknar jag och så sover jag och så vaknar jag. Det säger sig ju själv att så kan man inte ha det. Jag blir lätt stressad när jag vet att jag måste sova om jag jobbar dagen därpå och då blir det ju än sämre med sömnen, en ond cirkel alltså. Sen är det ju många tankar när man ligger där vaken också.  Hittade det här på nätet och så sant det är.

Ja, jag behöver sova bra mycket mera, för så här känner jag mig varje morgon. :(

Nu går ögonen i kors, men jag är ledig i morgon och känner ingen press ikväll. Dags att borsta tänder på hundarna och så hoppas jag på sovmorgon i morgon. 

Hörs när vi hörs.

"De sista bilderna är lånade från nätet"