Äntligen och ändå inget nytt

Idag var det dropp för Stempen och så fick han veta vad som kommer att gälla framöver. Han ska byta cellgift till Lomustin. Det verkar som ett starkt medel. Man äter en dos en kväll och så får man vänta i 6-8 veckor innan nästa dos. Det finns en max gräns på hur mycket totalt man får äta av den sen är det slut bara på den kuren. Normalt äter man en kur i 6-12 månader (beror helt på hur stor dos man får ta varje gång) så det lär ju ta ett tag innan man får tänka nästa steg om allt går bra vill säga. Det är så skönt med Claudia, hon tror stenhårt på att det är det här som ska till för att han ska bli bra, att han fått fel sort innan. Gissa om jag önskar att hon har rätt?? Nån ny strålning kan det inte bli tydligen eftersom han redan fått så mycket strålning han kan klara av. Vi ska även få träffa en läkare från Karolinska nästa månad när hon kommer ner till ön, det är ju bra. Det kan vara skönt att få diskutera det här med en annan läkare också. Vi vet ju att den där eländiga tumören sitter väldigt illa till och att det är väldigt ovanligt att få den så också. Vi vet också att det är åtta personer som har det som vi på ön. Nu vet jag inte om det är samma sits eller om det är det antalet som har hjärntumör de räknade. Men på närmare sextiotusen personer är det väl ändå en liten del som åker illa ut då och det känns skönt i alla fall.

Vi har väl kommit in i nästa andning igen. Vi försöker leva som vanligt och njuter av de fina dagar vi har. I trädgården blommar min Astrid Lindgren så fint. Den sagotanten kan man lita på. :))

Varje dag har jag med en plastback och plockar bär. Idag blev det ca 0,6 l med finafina salmbär. Det har blivit några liter nu och det är jag så glad för. Samlare som jag är vet jag att det kan bli i det närmaste tomt nästa år om det vill illa. Så det gäller att plocka när man kan så man får den goda sylten. Saffranspannkakan är räddat. :)

Jag har stickat ett par halvvantar i mitt egna tottspunna garn och lite av nån annans (det lila). De är supersköna och kommer att värma gott sen när kylan sätter in lite mera. På tal om det låg vi nästan på frost punkten inatt. Så nu får man börja passa sig när man kör iväg på morgonen så man inte åker av vägen. 

Trevlig kväll

Neurologtorka

Ja det är nog så man kan sammanfatta det. Stempens fall drogs inte på konferensen i torsdags heller så nu hoppas vi att han var med på listan idag och att vi får svar i morgon. Nu har han fått vänta över fyra möten, är det klokt? Tortyr på hög nivå är vad det är och inget annat. :((
Hörs när vi hörs
Trevlig kväll

Lite av varje kan man väl säga....

Vi köpte ju en frukt tork som jag skrivit om innan och nu har vi provat också. Ingen större mängd, bara några äpplen för att känna på och det fungerade bra. Det var bara det att jag glömde bort att den var på och fattade inte vad det var för liv hela tiden. Nu låter det som den för ett himla liv, så är det inte. Men jag hörde ju ett obekant ljud hela kvällen och fattade ju ingenting. :)

Väldigt gott var det i alla fall med torkad frukt.

Jag har äntligen hittat de första små svamparna, inte många men ändå, de är på gång.

Jag har smaskat glass med hösthallon.Väldigt gott.

I lördags var vi på Klintehamns marknad, några små köp blev det men gladast blev jag för denna plåtask med vintage julkort. Så fina och de ska ju snart användas, julen närmar sig med stormsteg.

Jag stickar sockor i parti och minut. Nu är 9 par klara och jag har börjat fästa trådarna. På stickorna är ännu ett par sockor, min terapi nu. Jag längtar efter en annan stickning men eftersom jag inte kan komma på vad jag ska göra, fortsätter jag med sockor till de små. 

I morgon ska vi få veta nästa steg i behandlingen, om det nu är ett nästa steg, vem vet?

Tycker ändå att dagarna har gått bra tills idag, då började det krypa i mig igen, det är det där beskedet i morgon som oroar. Som tur var kom Evelina förbi med barnen en stund, de skulle hämta sylten jag kokat till Noa. Sen åkte de hem och vad hade vi glömt??? Ja, sylten såklart....typiskt. Men vi får väl ses snart igen så han får sin sylt lilla plutten. 

Nu ska jag glömma allt en stund och gotta ner mig framför kanal 1. Det är ju Bron igen, en så förbaskad bra serie det är. :))

Trevlig kväll

Upp mot ytan

Två nätter med någorlunda sömn gör underverk, jag känner det så tydligt. Igår hade jag sådan huvudvärk så det är inte sant, spänningar från rygg och nacke och då hjälper inga tabletter helt bara lindrar lite. Men ändå kände jag mig så mycket starkare och idag, ja då är det ett steg till mot bättring.  Ute spöregnar det och vi försöker göra lite småfix, leva som vanligt alltså. Så skönt med "vård av nära annhörig" jag fick det beviljat när Stempen blev sjuk och har snålat på de dagarna så mycket jag kunnat, men nu är jag hemma några dagar så vi kan vara tillsammans. Tror vi båda behöver det nu och vi själarvårdar varandra på ett lugnt sätt.

Stickar gör jag varje kväll, just nu bara sockor till de små. Letar restgarner och stickar på måfå bara. Finns igen anledning till att krångla till med avancerade mönster, de ska ju bara slitas på och antagligen tappas bort också, det brukar ju vara så på förskolorna. 

Tack för alla hälsningar och kramar jag (vi) får här, de värmer gott. Just nu känns det bättre, men man vet ju aldrig hur det känns om en timma, en dag eller vecka. Det är som att åka berg och dalbana hela tiden i sina känslor. 

Kram

Kokar sylt

Noa älskar Aroniasylt och jag hann plocka av nästan 2 kg innan fåglarna i år och idag kokar vi sylt. 

Det är liksom lite terapijobb, har inte sovit mer än en timma inatt och huvudet känns tjockt. Jag klarar inte heller att prata med nån idag för jag börjar bara gråta hela tiden. Ja, som du säkert förstår fick vi ett jobbigt besked igår. Just nu inväntar vi Karolinska`s beslut på fortsatt behandling, ändring av cellgift ev ny strålning. Igår sattes det igång med ny cellgiftsbehandling, den gamla vanliga sorten då eftersom vi ännu inte vet vad som ska göras. Men vi knyter nävarna och ger oss inte, ont ska med ont fördrivas så är det bara. Vi ger inte upp, men jag behöver lite återhämtning av krafter bara innan jag kan stå där på barriären igen. 

Ta vara på varandra

16/9

För 13 år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, herre jisses vad tiden går. För13 månader sedan slutade jag röka, är det inte längre sedan? Det känns som en evighet redan. Tänk så olika man kan uppfatta tiden, det är ganska kul när man börjar tänka på det. Jag vet att jag funderade mycket på det där när jag var yngre, när de som var äldre sa att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Tänk de hade rätt, det är ju måndag hela tiden tycker jag, de resterande dagarna bara virvlar förbi i ett rasande tempo. Eller jag går ständigt i säng för dagarna bara försvinner och jag hinner inget vettigt alls.
Idag är det onsdag och hembygdsgården som gäller. I köket bakas en sockerkaka och det där som gick på fem fingrar fungerar inte riktigt, det frågas och frågas och man hör dämpade nej,nej. De där nej ropen hörs väldigt ofta här, det fungerar liksom inte som förr vilket inte är så konstigt. Jag känner mig ändå lugn i det och stissar inte upp mig, han får hållas helt enkelt, måste ju få prova och måste ju göra saker så det finns en bra livskvalité kvar.

Igår köpte vi nått som ska underlätta för oss. En svamp och frukttork samt en äppelskalare som kärnar ur och gör fina ringar. Nu ska vi torka äpplen och om det nu blir några svampar på den här ön i höst är vi redo för det också.
Stickat då? Jodå jag stickar och stickar varje kväll och när jag är klar med nått åker det snabbt ner i min stickkasse som ligger under min stol. Den börjar bli lite väl tjock nu bara så jag får väl ta tag i det snart.
Här har vi just nu två löptikar och det är lite jobbigt. Bella springer runt och smågnäller hela tiden och uppvaktar Ines på de mest märkliga sätt. Ines är inte så oskyldig heller men är inte så jobbig som Bella som tur är, för två gnällspikar hade nog knäckt oss. :))
Själv ränner jag runt och gnäller på att det är för varmt. vi har oftast runt 25 grader inne och då är dörrarna öppna hela dagen eller under eftermiddagen i alla fall. Nått fel är det allt med moder natur när det är så här, det ska ju vara frisk luft och sådär höstigt nu och inte sensommar varmt.
Trevlig kväll

Nu är det gjort

Idag var det dagen med stort D. Nu har vi en vecka med oro framför oss. Just nu sitter jag och tittar på ett par fötter som rör sig nästan hela tiden, små ryckningar. Verkar som de där små spassmerna kommer tillbaka nu. Jag hoppas att det är boken som är spännande bara och inget annat.
Trevlig kväll

Skrämselhicka & fynd

Jag älskar att plocka bär och så fort jag får tillfälle åker en liten plastburk med under promenaderna. I går plockade jag en halvliter björnbär i skymningen. Idag blev det lite salmbär.

Det finns lite oros moment när man är i naturen och det är de där eländiga små kryp som man inte vill ha på sig och ormar, jag är riktigt rädd för orm även om jag nästan aldrig sett nån. Idag när jag gick där och plockade fick jag se den här larven precis när jag stack ner handen. Första tanken är ju att det är just en orm men sen såg jag ju att så var det inte och blev totalt fascinerad. Det är en snabelsvärmare har jag just googlat fram. Häftigt är det i alla fall att jag fått se en på riktigt.

I går var det marknad i Kräklingbo. Vi var där och det verkade som den största delen av öns befolkning var där också. Det blir inte kul när det är för mycket folk, det går inte att komma fram till stånden och titta. Men nästan direkt när jag kom in så stod en man och sålde träsaker han gjort och så hade han en saigkorg. Jag har letat ett tag efter en och hade hoppats på att kunna köpa en begagnad men det är totalt hopplöst att hitta nån. Jag funderade inte länge innan jag slog till. Vad har man då en saigkorg till undrar nog några nu. Man kan ha den som en fin inredningsobjekt, man kan ha tidningar i den, man kan lägga stickade grejer i den. MEN det som är riktigt är att man lägger "saigen" i den. En saig är den kardade ullen som man rullar ihop efter kardningen. När man har många saigar kan man ju sätta igång och spinna ett tag. 

Jag ska ha min till ull är det tänkt, nu är det bara att få tiden till att sitta och spinna, för det har varit väldigt dåligt med det, det här sista året. 

Idag har jag tvättat några fönster och fått upp några nya gardiner. Städat tvättstugan och helt plötsligt känt mig liten och ensam. Det blir så nu ett tag framöver innan vi får det där eländiga svaret på den där MR som ska göras nu i veckan. Det kryper liksom på nu, jag vet att vi fått så mycket tid som vi inte trodde att vi skulle få och jag hoppas verkligen att det fortsätter så ett långt tag till. Status nu är ganska stabilt, men visst det finns där det märks. Svårt att hitta ord är väl det som är mest märkbart nu. Men vem har inte det?

Trevlig kväll

Vante "Hjärtebaggar"

Nu är det snart tjatigt men även de här kommer från Solveigs vanthäfte 2.

 Stickade i ett blått garn jag köpte av min Estniska lärare i somras så jag vet inte vad det är för nått. Det röda kommer jag inte ihåg vad det är för nått tyvärr.

 Blev lite fel i färgerna bara, det var meningen att de skulle vara röda med blå baggar men det gör inte så mycket. Jag kände att jag inte orkade rimpla upp och börja om när jag upptäckte det. Vi satt nämligen och tittade på en spännande deckare när jag stickade så så spännande var det att jag missade. :))

Kragen är stickad med trefärgad prick, det var nått nytt för mig och jag gillar verkligen den här effekten det blir av att göra så. Förklaring på hur man gör finns i häftet.

Igår lämnade jag in min bil till verkstaden och fick en lånebil. Golvmattorna i den bilen var så hala så jag halkade till när jag skulle gå ur bilen och slängde ut armen reflexmässigt och nått gick snett där. Jag hade så ont hela kvällen, natten och idag i min axel och har ätit värktabletter som dämpat värken lite men inte tagit bort den helt. Tyvärr var det samma arm som jag redan hade ont i innan. Så nu blir det lugnt stickande bara ett tag framöver som gäller. 

Idag hämtade jag min bil och kamremmen är bytt, av fungerar och luftfilter är rätt sort. Tyvärr hann de inte fixa farthållaren så min tegelsten till fot får jag ha koll på själv tydligen. 

Nu är det sängen som gäller

Natti

Vante från Österbotten

Från Solveigs vanthäfte 2även de här.

 Har stickat i Alice Ullgarn från Filtmakeriet, ett garn jag fick av min svägerska i somras. De färgade är små slattar jag hade kvar, så det vet jag faktiskt inte vad det är för nått.

Stickade på samma nålar som vanligt och tvättade enligt konstens alla regler samt fluffade. 

Idag skiner solen och det är så där underbart ute. Vi gick en runda för att plocka salmbär men resultatet var klent idag. Igår plockade vi en liter på ett kick, sån skillnad det kan vara. I kväll är det jobb på hembygdsgården igen efter förra veckans uppehåll. Tror nog vi ska städa kök ikväll och jag har hittat spetsen till gardinerna, så nu hoppas jag att nån kan ta på sig att sy gardiner så jag slipper virka. Jag har fortfarande ont i min arm och de där virkrörelserna gör det inte bättre precis. Som tur är går det ganska bra med stickningen, bara jag inte stickar för mycket bara. 

I morgon ska jag lämna in bilen till verkstaden, jag har tid dit på fredag men då är jag ju ledig och vill inte åka in till kl 8 och sen hem igen för att åka in på kvällen och hämta den igen. Jag får ha en lånebil under tiden eftersom de behöver ha den så länge, ska byta kamrem bla. Det blir en dyr historia igen alltså, sen läcker min ac in på förarsidan så det är väl nått som slammat igen antar jag och så är det fel miljöfilter insatt så det kommer in små doser av bensindoft ibland. Allt detta ska de fixa  på fredag och har jag tur så kan de fixa min farthållare också på ett enkelt sätt. Jag har nämligen en tegelsten på min gasfot hela tiden så det går väldigt fort ibland. (inte medvetet) Idag hade jag och en ekorre änglavakt. Man får ju inte veja för djur på vägen det vet jag men jag kunde inte låta bli, grejen var att jag hade möte och bromsade och svängde ut mot höger samtidigt inser jag ju att ekorren är på väg mot just höger. Min nästa tanke var att försöka parera den, Då helt plötsligt stannar den mitt i vägen och jag kör förbi och den springer över bakom mig. Vilken himla tur alltså. 

Sen fick jag en sådan glad nyhet idag att tårarna började rinna, men glädjetårar är härliga tårar. 

Trevlig onsdag

I fädernas fotspår

Eller rättare sagt i faderns fotspår har jag åkt. Vi har varit på resande fot från onsdag till söndagkväll. Förra året hade vi bokat en resa till västkusten i oktober men så blev ju Stempen riktigt sjuk och vi fick ställa in allt. Inte trodde jag att vi skulle få göra den här resan så det var så kul att vi kunde göra den elva månader senare i stället. Jag har ju växt upp utan min pappa och en enda gång var jag och hälsade på honom, 1970. Så det var ju ett tag sedan jag var på den sidan om man så säger. I augusti 2007 fick jag ett rek som skulle hämtas på posten och jag hade ju mina misstankar om vad det var för nått och mycket riktigt, det var ett brev om kallelse till bouppteckning efter min pappa. Det kändes väldigt tungt då att jag inte ens fått veta att han var döende eller hade dött utan fick det på ett papper sådär bara. Nu åkte vi runt lite och tittade på de platser han hade bott på och det kändes väldigt bra att se att han bott fint och att det verkade gått bra för honom. Det blir som att plocka bort en tung sten som legat där och tryckt alla år bara. Så hade vi ju en trevlig resa också om man nu inte räknar allt regn som skulle vräka ner på lördagen. 

Vi började att köra ner till Claudia i Nybro med en kartong som hon inte kunde få med efter sommaren och körde sen till Kosta för att sova en natt. Nästa dag blev det en snabb sväng på Ullared, vi hade ju hundarna med så vi fick gå i omgångar och då vill man ju inte kuta runt för länge där inne. Några saker köpte jag och så var jag in på panduro och köpte lite också. Sen styrde vi kosan mot Falkenberg, vi bodde på ett B&B mellan Ullared och Falkenberg så vi gjorde Falkenberg den eftermiddagen. Där träffade jag ett trevligt par som jag pratade bostadsområde med en stund. Jag tror nämligen jag hittade området min pappa bodde i när jag var där 1970, så en promenad blev det i omgivningen och så åkte vi ner till stranden och promenerade. När vi sen åt träffade vi en gullig tjej som var från Halmstad och jobbade i Falkenberg, så där fick vi lite tips om Halmstad. Det är faktiskt kul att träffa och prata med folk så där bara och då ska man veta att jag är väldigt blyg och försiktig av mig. Men här gick jag på och vågade fråga en massa, japp stolt över mig själv är jag allt. På fredagen åkte vi via Getinge ner mot Halmstad och så kollade vi in Tylösand också såklart. Ganska öde men det var några damer som trotsade de kalla vindarna och badade faktiskt. Så var det det där med att hitta in till hotellet, där var jag nära på att bryta ihop faktiskt. Det var nämligen vägarbete där vi skulle in och när man inte har karta utan bara GPS att åka efter kan det bli lite lätt jobbigt. Jag leddes in på gågator och om och om igen försökte GPS:en leda mig tillbaka till vägarbetsplatsen. Det var då Stempen sa att parkera bilen så går jag och frågar på hotellet. Jodå, där står jag utanför Norra porten och inför den ligger vårt hotell. Det blir lätt skrattretande efteråt när man ser att vi kört runt den där parkeringen många gånger och varit så nära. Så det var tur att det löste sig till slut. Men Halmstad var en trevlig stad, det lilla vi nu hann se eftersom det skulle till att regna så in i bomben. 

Vi tog även en tur ner till Båstad och åt en räkmacka på Bakfickan medans det öste ner utanför, men när vi var klara blev det uppehåll så pass länge att vi kunde gå en sväng med hundarna. Båstad var också ett fint ställe det vi nu hann se där också. Ja en resa som jag körde drygt 100 mil på och det kändes i ärmar och rygg faktiskt, men så kul att vi kom iväg. 

Så får det väl bli lite stickat också då, för några andra bilder blir det inte, de är privata om man nu inte vill se massa god mat förstås. :)

Vanten Liv.

Ingen blir väl förvånad  om jag säger att den här vanten finns i Solveigs vanthäfte 2 också. :)

 Den här är stickade i Alice ullgarn från Filtmakeriet och det vinröda är mitt egna färgade gotlandsgarn, så lite rester igen då.

Jag bara älskar alla vackra vantmönster och jag kämpar på så jag ska hinna med så många nya som jag bara kan. 

Trevlig kväll

Mitt egna mönster

Fick garn kvar från Natt och Dag vantarna och lat som jag var gjorde jag en egen variant direkt. 

 Samma garn som i förra inlägget och ett eget påhitt av mönstret. 

 Jodå, jag är nöjd

Även insidan är flossad och så mjuk. Så ska det vara, skönt att stoppa in handen.
Nu ska vi göra nått kul, hoppas vi i alla fall. Vi hörs när vi hörs.
Trevlig Onsdag

Natt & Dag

Sätt färg på Hermanna Stengårds mönster var en kurs på Stickstämman i somras. Nu gick inte jag den kursen men jag har ändå gjort min variant av ett mönster. Det är ju perfekt när man har små nystan kvar och kan använda till ett sådant färgglatt projekt. 

Vad som var jobbigt var ju att sy in alla dessa trådar. Tyvärr har jag ingen aning om vilka garner jag använt. Vad jag vet är att jag stickat på 2,75 som vanligt. Tvättat 3 gånger i varmt och 2 gånger i kallt vatten och flossat insidan.
Detta mönster finns i Gotländska stickmönster och heter ""Natt & Dag"
Trevlig kväll

Vilken smäll

Det mullrade när jag la mig igår, det mullrade när jag vaknade vid fyra inatt och strax innan sju i morse small det två gånger. Andra gången det small trodde vi nästan det tog i vårt hus. Bella är så rädd stackarn. Ingen frukost, bara vara nära och helst i knät. Tur hon ska med till jobbet idag så vi bryter känslan.