Magisk morgonsyn

Den här lilla katten på ca 7 kg låg på vår lilla väg när jag hämtade tidningen i brevlådan i morse. Jag stannade upp och tittade mot honom och upptäcker att han faktiskt ligger framför ett rådjur som betar lugnt i dikeskanten. Jag står där och tittar ett tag och ler, undrar vad han tänkte? Funderade han på mat eller blev han bara lika hänförd som jag? :))

Grå härlig måndag

Ingen sol då åker vi till stranden och promenerar med hundarna. Ines börjar ju tjuta bara vi svänger ner mot stranden och när vi parkerar är hon så uppspelt så hon börjar stormskälla i bilen. Gissa om hon älskar att springa på stranden. :))

 Idag var det där speciella ljuset som infinner sig ibland på den här ön. Så otroligt vackert.

 Så mycket att snusa på och inspektera för damerna.

 Det blev mycket bus också såklart.

 Ops inte lätt att hänga med ibland när de rusar runt, här kom visst bara svansen med.

 Det finns så mycket vackert runt stranden att njuta av.

 Vi hittade till och med ett litet äppelträd.

Salmbär i massor såg vi men vi vill inte plocka där eftersom vi vet att det är ett stråk för hundpromenader. 

Väl hemma tvättade och dammsög vi bilen, plockade av dagens mogna plommon och nu ska vi bara njuta av resten av kvällen. 

Trevlig kväll

Söndagsnöje

Kan man inte sticka kan man ju alltid nysta och förbereda inför att sticka, eller hur?

Lugn lördag

Trötthet gör att det få bli en lugn lördag också. Ute skiner solen från en klarblå himmel och visst det blåser men det gör det väl som oftast här ute på ön.
Det har väl funnits en liten tanke att vi kanske kunde åka på marknad i dag i Slite men det tror jag vi hoppar. Dels är det ganska många mil i bil och mycket folk att trängas med, samt är man inte riktigt pigg blir det extra jobbigt. Jag ser verkligen hur den här omgången cellgift tog hårt på kroppen, tröttheten är verkligen stor. Sen finns det små grejer jag noterar med oro också, det där att fastna i saker verkar komma tillbaka och de där långa frukostarna, att allt tar tid alltså. Det var ju så det började förra gången och jag hoppas verkligen att jag har fel nu. Det kan ju vara tröttheten som gör det bara. I går var i alla fall sista dagen för den här gången med cellgift och det är vi så glada för. Stempen har ju så svårt att svälja tabletter och det blir inte enklare om man så säger. I går sa jag till honom när han sa att han var så glad att det var över för den här gången att han skulle vara glad att han fick säga så, att han fick äta de där tabletterna för då betyder det att det ännu finns hopp i alla fall. Ja, så hade han ju inte tänkt och visst är det så, vi får glädjas även om det är en pina varje tablett.

Jag har varit så lat eller ska man säga så här kanske, varje vantpar som blivit klar har råkat bli klar i olämplig tid och hamnat i min stickapåse bara. Igår plockade jag upp 4 par och började fästa trådar. Varför i himmelens namn ska man sticka med så många färger i varje vante? Det blir ju hur många trådar som helst att fästa och inte hann jag klart i går inte. Nej ett par kvar idag och sen blir det badning och fluffning innan det blir bättre bilder här. Eftersom jag inte ska sticka nu på ett tag (några dagar) så vet jag inte riktigt vad jag ska pyssla med. Jag har nämligen en muskelinflammation som inte vill ge med sig efter sommarens målning och den blir liksom inte bättre när jag sitter och stickar. Kanske dags att ta tag i mitt garnrum och fortsätta med att lägga upp lagret i min mall. Det lär ju ta tid och när vi startade jag och Claudia var vi ju två och lyckades ändå bara med två hyllplan. :(.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, jobbade vi sakta eller var det för mycket att lägga in? 

Nej, inte ska man sitta här en ledig dag och knappa bara, gör nåt kul vetja.

Trevlig lördag

Tankar bara

Tankar, ja det kan ju betyda mycket det. Man tankar bilen, man tankar energi för att orka och så är det tankar man bär på. Det är ganska roligt med ord som betyder många olika saker och det finns säkert ett fint ord för det också som jag inte kan komma på nu.
Mina tankar idag är de jag bär på och ofta ploppar upp i mitt huvud.
Hur ser min (vår) framtid ut, hur lång tid ska det här pågå, kommer det att finnas en lösning,
Jag (vi) hoppas ju på ett under och när jag lyssnade på Maria Strömme den 11/8 i Sommar & Vinter i P1 så hoppas jag ju att hon har rätt och att de är på rätt spår med nanopartiklar. Om jag förstod rätt ska de första patienterna få prova i höst och de hoppas ju på att de ska kunna bota all cancer i framtiden.

Det är härligt med sådana här forskare som verkligen går in för sitt forskande. Jag håller verkligen tummarna att de lyckas. 

Idag lyssnade jag på p1 morgon, de tog upp om cancersjukas anhöriga riskerar också sjukdom. Vet du att ca 25% av de anhöriga riskerar att bli sjuka på grund av att att just vara anhörig?  Det låter jobbigt men jag förstår att så är fallet. Det är jobbigt att vara anhörig och det har gjorts en studie på Karolinska om det också som just visar att så är fallet. Jag hoppas verkligen jag håller ihop orkar finnas där fullt ut när jag behöver det. 

I går hade vi lilla Sabell här under eftermiddagen. Vilken härlig liten tjej det är. Det blir ju ett annat tempo än vi är vana med och det händer ju nått hela tiden. Nu var hon väldigt enkel att ha så det var inget jobbigt alls. Stempen som äter cellgifter den här veckan var tvungen att vila lite och var väldigt besviken över att han inte orkade hänga med. Hon märkte nog inte ens att det var så eftersom hon lekte så snällt med lego och docka. 

Nu har vi tagit det lugnt på morgonen och regnet har slutat och nu tittar till och med solen fram igen. Då blir det en fin dag igen då, härligt. Vi får göra lugna saker idag eftersom det inte finns nån ork för nått stort. Kanske jag ska fästa lite trådar eller så leta lite gammal gardinspets som jag bör ha liggande nånstans. Hur som helst, det får bli en lugn dag så Stempen orkar med också.

Trevlig fredag

Inget nytt

Idag letade jag efter garn till att virka en liten liten  Gardinkappa. Får se om jag lyckas få till nån alls. Lite pyssel i trädgården och sen jobb på Hembygdsgården gör att det inte blir nått speciellt inlägg idag. i morgon ska jag vara mormor hela eftermiddagen så det är risk för stiltje på bloggen då också.
Trevlig kväll

Är ovädret på väg hit????

Sov inget vidare i natt. Vissa nätter är jobbiga bara, lika bra att inse att så är det och så kommer det att vara framöver. Ja, jag vet att åldern tar ut sin rätt och att man behöver mindre sömn men det är likväl jobbigt.
Idag var jag vid frissan och fick lite ny färg och klippning. Hajar ännu till när jag går förbi en spegel. Det är färgen som gör att jag hajar till och inte att håret är kortare. Det solblonda är nu borta och jag är lite mörkare. Sen ser man ju nästan lite fånig ut med nyklippt lugg också, i alla fall jag, men det brukar bara ta nån dag innan man har vant sig.
När jag åkte från frissan tänkt jag ringa hem och säga till om kaffekorg så vi kunde åka ner och bada. Vilken tur jag inte gjorde det, för precis straxt efter jag var hemma började det dugga. Nu var det inget långvarigt droppande så vi kom i alla fall ut på en promenad torrskodda. Ibland är naturen extra givmild, vi såg en räv, ett par hägrar som lekte och ett rådjur på 20 meters avstånd. Det är verkligen mäktigt och helt underbart att kunna stå och titta så där på en massa olika djur runt där vi bor. Vi är lyckligt lottade här naturmässigt.
Sen händer det otäcka saker här också såklart. I går sköt polisen en kille på 22 år inne i ett bostadsområde i Visby. Vad jag hört så är han livshotande skadad och jag vet inte riktigt vad som hände innan men han hade tydligen hotat polisen med kniv. Usch säger jag bara, sådant vill man ju inte vara med om och absolut inte i närhet av både dagis och skola.

Nu ska jag fika och jag hoppas verkligen att vi får lite regn i kväll eller i natt, det är välbehövligt.
Trevlig kväll

Vilken härlig måndag vi haft :)

Från att vaknat av klockan och känna att man inte vill gå upp så har faktiskt den här dagen bara blivit bättre och bättre. Jobbet flöt på bra och ett litet irritationsmoment var väl att Ines hundmat inte fanns att köpa men den skulle beställas. Hon får helt enkelt äta mera av Bellas mat när hennes tar slut innan vi får hem den nya. 

Efter lunchen åkte vi ner till stranden med hundarna och kaffekorg. Jodå, badkläderna var med och varsin bra bok också. Vi doppade oss allihopa bland hundratals maneter. Gillar inte att gå i vattnet när det kryllar av dem överallt. Jag vet att de inte är farliga eller så men det känns lite läskigt bara. Men vi hade det skönt där och stannade fram tills kl 17. Väl hemma blev det en snabb kvällsmat och sen en promenad och då kommer nästa glädje. På ängen bredvid oss går ett rådjur med sin kid och på nästa fält står också ett rådjur och på vägen hem såg vi ett till. Det kan ju vara nån av de vi såg när vi gick iväg, men ändå, det är så underbart att få se dem så nära. 

Vi har ju eldningsförbjud och även förbjud på vattning här på ön och gissa om det är torrt här. Vi har ju egen brunn för vattning ute så vi kan ju vattna vid behov och det känns bra. Nu försöker vi hålla ner vattningen ändå för att hjälpa till. 

Men när jag nu ikväll gick runt och vattnade med kannan tog jag lite foton på några blommor hemma vid mig, håll till godo. 

Den här sista lilla pelargonen köpt jag som en liten stickling förra sommaren. Det är en hängpelargon och den doftar så speciellt. Hela sommaren har den fått stå på vår bänk på baksidan och den har sett så tråkig ut bara. Nu helt plötsligt har den blivit så grön och fin och den första lilla blomman har kommit. Hoppas det blir några flera blommor på den innan hösten kommer ordentligt. 

I övrigt har Stempen nu fått sin tid till MR, så nu vet vi ungefär när vi får nästa besked. Vi pratade mycket om det i kväll, om hur vi känner och om oro och sånt där man fundera över. Det är så skönt med honom för han är så lugn och trygg i allt det här trots allt. I kväll börjar han sin pina igen med cellgifter. Det är verkligen 5 dagars kamp att få ner alla tabletterna hela. Att det är tablettdagar betyder att jag får kvällsfika själv så det är väl dags för det nu då. 

Trevlig kväll

Ännu en fin dag på ön

I går lagade jag en altarduk, ja det är faktiskt sant. Nu låter det ju större än vad det var men ska sanningen fram så var det lite knepigt. En virkad kant runt om hade gått sönder, antagligen hade det runnit stearin och bränt hål, så det var lite lätt bökigt att fixa det. Vi hade inte rätt garn och inte rätt virknål och att ta upp mitt i ett hål utan att det rimplar vidare, det var knepigt värre. Jag fick till slut sy fast maskorna så jag skulle kunna börja virka ihop allt igen. Resultatet, hyfsat ok. Men det är inget hål längre i alla fall.
Vi gick även en strandpromenad igår kvälls och tänk det var massor med folk som badade ännu. Då var jag lite lätt besviken över att vi inte fått med badkläderna men i efterhand är jag nog ganska glad ändå att jag inte badade. Rosslar nämligen ännu lite efter förkylningen och min muskelvärk i kroppen vill inte heller ge med sig.
Jag försökte även anmäla mig till en stickkurs i september men den var redan fullbokad tyvärr. Så är det när man är sent ute såklart, men det kommer väl fler kurser framöver och då får jag väl vara lite snabbare på anmälningen.

I går började jag på en ny vante och när jag skulle gå och lägga mig fick jag se att jag vänt på färgerna, typiskt. Du rimplar väl inte upp allt nu sa Stempen förskräckt. Nej, jag tänker inte rimpla det får vara så här och jag tror nog det kan bli fint det också även om baggarna blir röda och inte mörka som det är i mönstret. 

Idag är det lika härligt väder ute och man bör väl göra nått klokt. Hundarna bör klippas lite både klor och  päls och det brukar vara lättare när det är fint väder så man kan se bättre. Är en liten kamp varje helg det där med kloklipp. Bella är totalt hopplös och slår med en tass hela tiden så jag är så rädd att klippa för mycket, men eftersom hon är så besvärlig klipper jag oftare och lite i stället. Det  är ett säkerhetstänk i det.

Trevlig söndag

Tiden går väldigt fort och orken tryter tyvärr

Jag är väl medveten om att jag varit en väldigt dålig bloggare de sista månaderna men som sagt orken finns liksom inte över till att skriva. Tanken finns och viljan men ork och tid saknas oftast. Men nu är jag här och jag har försökt att få med en del bilder också, vilket inte är det lättaste när man inte är ett datafreek och vet precis hur man ska göra mellan plattor och dator och kamera och dator. Det tyder väl också på att jag gör det alldeles för sällan det också då.
Sedan sist jag var här har det hänt väldigt mycket. Vi (jag o Claudia) gjorde en väldigt lång arbetslista inför sommaren, vilket jag inte trodde vi skulle hinna med mycket av. Resultatet blev förbluffande, vi hann med i stort sett allt utom att måla garaget, vilket i sig hamnade på listan väldigt sent också. Vi har målat det mesta på själva huset, även uterummet är ommålat och golvet oljat. Trädgårdsmöbel och lekstugan är målat och tapetserat. Stugan på gården fick också känna av penseln eftersom ribborna har torkat under åren och då finns ju ingen färg bredvid, hela huset måste ju få duttas då. Vi har sålt grejer på FB och vi har slängt och skänkt. Det har sorterats hårt vill jag lova och det har varit många duster där mellan mig och samlaren Stempen. Men jag känner mig mycket nöjd med resultatet även om vi inte riktigt är i mål ännu, men där behöver vi ta hjälp utifrån så jag behöver väl bara bestämma vad jag vill och så lyfta luren och beställa vara och hantverkare. Det kan jag återkomma till när jag är där.

Jag har inte bara jobbat hela sommaren även om det låter så, nejdå jag har gjort nått väldans roligt också. I slutet på juli var jag på stickstämma här på ön. Det var det roligaste jag någonsin gjort, att få träffa en massa likasinnade människor och bara umgås och få lära sig en massa nytt. Jag gör inget inlägg om det utan jag länkar till Marias inlägg eftersom hon gjort ett sådant fint om det.  Tyvärr blev jag sjuk under tiden men jag klarade av hela stämman i alla fall. Väl hemma sista dagen hade jag feber och kunde inte få fram ett ord, sommarförkylningar är inte att leka med tyvärr.

Stickat har jag ju gjort en del också på kvällarna även om det bara blir ett varv då och då.

Jag stickade ett par halvvantar till Claudia eftersom hon inte använder vantar, men ändå behöver värmas lite när hon är ute med barnen på sina praktiker. Hon läser nu sista terminen till förskolärare i Kalmar.

Jag har gjort Toftavanten med tanke på stranden, sandig färg med brungul mönsterfärg som ska symbolisera vass och gräs på stranden. 

Jag har även lekt med färger när det gäller solhjulet, från gotländsk sticksöm.

 På stickstämman gick jag två kurser, en var att lära sig dubbelstickning. Först provade jag att göra en mudd och sen gjorde jag en mössa.

Det är väl kanske inte vad man ger sig in på direkt vanligtvis men för mig var det ett bra alternativ. 

 Jag gick även en kurs för Riina i muddar från Runö. Det var pilligt och knepigt vill jag lova.

En hel del nya tekniker fick jag lära och man tror ju att man ska komma ihåg vad man lärt, men icke sa nicke. Tur vi fixade en FB sida så vi kan gå in och se på filmer så man kan komma ihåg i efterhand. 

 Jag har ju en fantastiskt snäll chefs fru, hon ger mig ju alla mönster från tidningar och just detta mönster visade hon mig speciellt. En otroligt fin kofta som jag stickade upp till Sabell och så en basker därtill.

 En riktigt liten fin modell både barn och det stickade.

Så satte jag på nyckelpigor till knapp, så fint brytande mot själva koftan och en kul grej för en liten söt tjej. Jag är så nöjd med koftan, blir nästan som en liten kappa nu till hösten.

Ska kanske skriva lite om hjärntumören också eller rättare sagt om mannen den sitter i.
Just nu är det fortfarande lugnt, visst det finns vissa försämringar men de är ju inte så att man inte klarar av dem. Närminnet är sämre och sämre, vilket man kan irritera sig på såklart när man får upprepa och upprepa allt man säger. Hörsel är sämre men det vet jag ju inte om det är tumören som påverkar likadant är det med synen. Där trodde vi att det var tumören som gjorde sig påmind och så var det nått belägg som lagt sig på ögat och normalt opererar de ju sådant men inte nu när läget är som det är. Trist eftersom han läser mycket när han vilar och det är ju såklart jobbigt att läsa när man inte ser ordentligt. Vi kämpar med vikten och jag försöker inte äta lika mycket som han ska. Jag gick ju upp och han går ner, lite orättvist fördelning på det där tycker jag. På måndag börjar han sin 9:onde cellgiftskur och i mitten på september ska en ny MR göras och inför den bygger jag nu upp den där obligatoriska oroligheten. Fy det är så jobbigt att vänta i stället för att jag ser hur han mår och går på det, nej oroa sig måste man ju hela tiden och att leva i den här ovissheten tär otroligt på kroppen. I gårkvälls var vi och hämtade mat i stan. Jag sitter i bilen och väntar medans han går och beställer och sen när han går in och hämtar. När jag sitter där och väntar kommer han båda gångerna tillbaka med ett stort leende i ansiktet och ser så otroligt glad och pigg ut, varför kan inte jag bara känna det där han känner, varför ska jag gå och måla allt svart hela tiden och inte njuta av det vi har just nu??? Antar att det är ett försvar man har bara, även om man inte kan försvara sig mot denna djävulska sjukdom. Ja det är tufft att stå bredvid och vara anhörig till nån som är så sjuk, vad det än är och det bör alla förstå.
Nej, nu är det väl dags att njuta av den här sensommaren lite också och inte bara sitta här och beklaga sig.
Trevlig lördag