Ett rosa paket i lådan

Jag har verkligen de finaste o gulligaste bloggvänner som finns. Idag låg det här paketet i min brevlåda.

Jag öppnar lite förvånat och undrar vad det här nu är och så är det Maria som skickar en uppmuntran till oss. Gissa om våra mungipor vände direkt, alltså så himla gulligt Maria, (jag klarar inte att länka på plattan tyvärr) TACK, jag lovar att vi blev så glada. Snart fika så det passar väldigt bra.

Igår fick vi hem vår lilla hund igen. Blodvärdet hade ökat en liten liten aning men de såg att produktionen startat ordentligt igen, så nu ska hon bara tillgodose sig dem också. Ingen vet dock vad som hänt och varför det blivit så här, det har pratats om råttgift, choklad och infektion som exploderat, men vi vet ju inte. Hon går nu på kortison och en massa extra vitaminer, samt special kost. Kortisonet gör att hon dricker mycket och vilket gör att hon kissar ännu mera. Vi hinner inte med där eftersom vi inte har nått som gör att vi förstår att hon ska ut och det har nu kissats inne tre gånger, vårt fel inte hennes. I natt får vi sätta väckning flera gånger så hon kommer ut och får kissa eftersom hon bara klara hålla sig nån timma. 

Det känns som hon är piggare men ändå väldigt trött mesta tiden. Om det nu går vägen och det vänder så kommer det ändå ta väldigt lång tid innan hon är helt bra. Tråkiga är ju att de även hittade ett litet blåsljud på hjärtat och vi vet ju inte om hon alltid har haft det, men vi har ju aldrig märkt nått av det innan. 

Så har vi ju nästa dåliga blodvärde då, Stempen tog ju nytt prov igår och en liten liten förbättring är det men inte i rätt nivå för cellgiftet. Nu är det måndag som gäller nästa gång och då ska vi prata om vad röntgen visade också.

Just nu snöar det, jag och Evve har burit ner kartonger från vinden. Hennes flyttlass går i morgon men hon får inte flytta in eftersom de inte hunnit måla klart, men de får fylla ett rum och förrådet eftersom bilen redan var bokad. Det blev lite struligt men det är ju inte så många dagar det gäller så då får det ju gå.

Idag blev det vita tulpaner på bordet, så tittar jag ut igen och nu yr snön ordentligt utanför. Dags att tända en brasa kanske.

Trevlig kväll och en jättekram Maria

Min finaste Ines

Så mycket sjukare än vad vi kunde tro. Idag åkte vi till veterinären och det har tagits blodprov och röntgats. Hon var helt anemisk, inga röda blodkropparna alltså så de kallade in en worster på 30 kg som fick bli blodgivare åt henne. 3 dl tog de och Ines skulle få lite mer än 2 dl. Nu hoppas vi att det ska räcka med det så hon blir pigg igen, värsta fall vill jag inte ens tänka på just nu. 

Hon ligger kvar över natten eftersom det tog längre tid än väntat och för att hon ska få lugn o ro runt sig. Jag har delade meningar om den övernattningen, skönt för det finns kunnig personal som kommer o tittar till om det tillstöter nått, jobbigt för Ines är inte van att vara ensam och jag vill ju bara krama henne nu. 

Nu får vi se i morgon hur vi ska fortsätta behandlingen, det pratades ju om det ena o andra innan de startade ge blod till henne. 

Det där med blodvärden har det tydligen gått troll i här, nu får det väl räcka med elände.

Trevlig kväll

Dagens reklam och skrämselhicka

Jag har inte använt min dator på väldigt länge och idag fick jag verkligen skrämselhicka, alla foton var borta. Jag letade och letade men mappen fanns inte fick jag som svar hela tiden. De enda som använt min dator är Stempen, hans son och Claudia. Efter ett tag sa Stempen till mig att titta vad som låg i papperskorgen och tänk där låg det väldigt många saker som inte skulle finnas där. Den dagen han fick beskedet att tumören inte gick att operera hade det tydligen slagit slint totalt för honom och han hade fått det mesta i papperskorgen. Vilken tur att man kan återställa det man kastar, nu är det återställt igen och han har fått förbjud att röra min dator igen. Nu ska jag väl också säga att han var väldigt dålig när det här hände och han hade väl svepat med musen över nått och fått med allt och råkat få det i papperskorgen, men som sagt det kommer inte hända igen framöver.

Idag har vi varit lasarettet igen och han har gjort en magnet röntgen och svar ska vi vänta ända tills måndag på. När vi åkte därifrån ringde de och ville ha ner honom på ett nytt blodprov. Nej, det var inte bra idag heller men lite bättre än igår, så vi håller tummarna på torsdag nu.

Bilden är lånad från nätet.

Nu ska jag försöka mig på att länka till en filmsnutt. Jag brukar inte göra reklam för företag men den här gången gör jag gärna ett undantag. Det är Destination Gotland som gjort en helt underbar reklamfilm för vår ö. Den heter "Jorden runt på en ö" Jag vet ju att jag bor på ett underbart ställe, men även jag blir helt betagen av den här filmen. Klicka här för att länkas vidare.
Trevlig kväll

Tungt

Just nu känns det bara så tungt, värdet hade gått ner ytterligare idag. Nytt prov på torsdag och då helt plötsligt blir det 13 dagar över tiden för cellgiftet. Det låter väl inte så mycket kanske men är det den enda behandling man får är den ju extra viktig. Nej, det finns liksom inga ord idag, får återkomma i morgon.

Kram 

På gång

Jag har suttit och sytt in trådar några dagar och dessa sockor är iallafall helt klara nu. Passar nog en 2-3 åring tror jag, det är lite svårt att komma ihåg när man bara lägger ner grejerna ofärdiga i en kasse. Jag har med mig en stickning när jag sitter och väntar på Stempen på lasarettet. Det blev många oklara stickningar under hösten och nu har jag tagit tag i det, äntligen. Just nu ligger ett gäng vantar på tork. Tröjan är ihopsydd och jag ska bara pressa lite lätt på sömmarna innan jag kan fota den på, provat har jag redan gjort och den sitter som en smäck. 

Idag har vi gått och köpt potatis. Jag går med cykel för det blir för tungt att bära hem 10 kg i två km. Innan det lagade jag mat och bar ut till sjuklingarna i stugan. Det är tufft att vara ensam med två små sjuklingar och inte vara så pigg själv heller och eftersom jag inte vågar närma mig dem för smittan, får man göra sånt man kan hjälpa till med ändå. Hoppas verkligen det vänder nu eftersom flyttlasset ska gå på lördag, så Noa äntligen kan få börja på sitt nya dagis och sen Sabell. 

En promenad till är precis avklarad och Ines verkar lite piggare. Nu har hon ätit med god aptit i kväll, hoppas att det håller i sig, för det är verkligen urjobbigt att hon också är sjuk. Hon är ännu lite lätt låg, men ändå mer med igen tycker jag. 

Så här ser det ut hela tiden, Bella småskäller och vill påpeka att hon vill ligga i mitt knä, lägg bort plattan nuuuuuu. Bäst att göra annat då. :))

Trevlig kväll

Traditioner

Vi har startat en ny tradition, bakar ny kladdkaka varje helg. Idag blir det en med kokos.

Undrar vem som är mest glad för det här nya intresset, haha jag vet, Stempen. Idag var han såååå ivrig så han försökte ta över hela baket, den som bakar slickar även skålen nämligen. Ja han fick skålen såklart. :))

Motvilligt

Ines är lite hängig igen och så har vi ju ett yrväder "Bella" som behöver rasa av sig, inte lätt att få ihop det, så jag delade helt enkelt på dem idag. Jag gick iväg med Bella som var väldigt motvillig, fattade ju inte varför vi skulle lämna de andra hemma. Hon gick tjurigt bakom mig hela vägen tills jag sa att nu vänder vi, då låg hon stadigt 10-15 m framför mig och stannade o tittade på mig precis som hon sa att skynda dig lite, jag vill hem.

Hemma var Stempen ute med Ines i vedboden och det blev ett kärt återseende för båda. De älskar verkligen varandra. 

Nu tar vi tag i den här dagen och försöker göra nått redigt av den, inne blir det nog eftersom det är rått o grått ute.

Trevlig lördag

Usch

Vissa dagar startar inte bra bara. Müsli hade fångat en stor råtta inatt och lagt det precis intryckt på ytterdörren. Det betyder att man måste fysa en död stor råtta framför sig innan man kommer ut, den ska bäras bort och slängas långt från huset. (Det här gjorde Stempen idag)
Eve har fått upp möss i yttertaket och det låter ju så äckligt, inget vi kan göra nått åt nu tyvärr. Själva har vi en krypvind som det brukar komma in en o annan liten mus på hösten som vi fångar i fällor. Det har varit Stempens uppgift att kolla dem, men han får ju inte klättra upp längre så alla manliga besökare har fått göra det. Nu var det ett tag sedan de kollades, nu vill han ha upp mig att kolla, fy fasen säger jag bara. Nu är det inte mössen som skrämmer mig utan att jag ska ställa en stege i trappan och klättra upp som jag blir knäsvag av. Får väl samla lite mod en stund så går det säkert bra.
Nu känns det som det är dags att tag i den här dagen.
Trevlig fredag

Ufo

Jag har dem också och det är väl dags att göra klart.

Ny provtagning och inget cellgift ännu. Nu sjunker de vita blodkropparna hela tiden och helt plötsligt skjuter blodplättarna i höjden, ja det är inte roligt nu. På måndag blir det ny provtagning och då är det tio dagar över tiden, hoppas det går bra då.

Här härjar kräksjuka nu, Sabell är inte riktigt pigg ännu och Noa startade precis, hoppas Evve klarar sig för vi bör inte åka på det just nu i alla Provtagningar, så det är svårt att vara behjälplig då. 

Idag blev jag i det närmaste klar med ett bokslut, bara tre kvar. Det är lite jobbigt att få ihop det med de få timmar jag jobbar, men får jag bara vara frisk så går det ju. 

Det är fuktigt ruggigt ute och det märks på djuren, alla ligger inne och dräller. Det var till och med lite kölddimma på vår lunchpromenad. Det är skönt att krypa upp i fåtöljen och tända en brasa, lyssna på bok och ta en fika. 

Nu ska jag inventera mina ufon, och jobba på lite.

Trevlig kväll

Avmaskat

Nu är det färdig stickat och trådar ska fästas och sen är det blockning som gäller innan monteringen.
Här har tvättmaskinen gått varm det sista dygnet, Sabell blev så dålig igårkvälls och har kräkts hela natten. Nu hoppas vi att de andra i stugan klarar sig och självklart vi också såklart.
När jag kom ut i morse med hundarna hade det snöat, inte mycket men ändå. Temperaturen ligger fortfarande runt nollan så det är både moddigt och halt. Jag skottade lite utanför i kväll så man slipper klafsa runt i blasket.
Det får bli bättre inlägg i morgon eftersom jag fastnade i tv-programmet om deckarförfattarna och det är dags att borsta tänderna på både mig och hundarna.
Natti

Värme

Jag närmar mig långsamt slutet. Nu är det några cm kvar på ärmarna.

Idag känns det som om det hade varit skönt med en tät ulltröja, det ligger runt nollan men är rått och fuktigt. Vägarna har en tunn isskorpa och är förrädiskt hala.

Igår var det blodprov igen och nu var värdet på blodplättarna super bra men då hade de vita blodkropparna gått ner för mycket så det blev inget cellgift igen. Det har gått troll i blodproven tydligen. Nu är vi ju inte precis pigga så nått drar vi tydligen på då, men nytt prov ska tas på torsdag så vi hoppas det är ok då.

Ines är lite kuren också, vill inte gå ut om hon slipper och är helt klart frusen. Ligger nära och om jag lägger på henne en filt ligger hon under den länge.

Nu har vi läst klart boken om Saga, en lite annorlunda bok mot vad vi brukar läsa men väldigt kul att lyssna på. Nu lyssnar vi på lärjungen, jag har läst den innan så det blir en repris för mig, men det gör inget för det är mysigt att lyssna ihop.

Vi har även kopplat in vår tv via bredbandet och helt plötsligt har vi runt 200 kanaler att välja mellan. Jag tror nog de lämnar det öppet så här i början så man ska vänja sig och köpa till lite extra kanaler, men vi har inget behov eller längtan efter fler kanaler. 

På fredag ska telefonen kopplas över, hoppas det går lika smidigt bara. Vi hade ju tur att vi fick behålla vårat nummer för så har det tydligen inte varit för alla.

Trevlig kväll

Slöar

Undrar om jag är på väg att bli sjuk? Igår hade jag sååååå ont i mitt högra öga, trots värktabletter. Men senare på eftermiddagen lättade det och kändes lite bättre. Idag känner jag mig febrig, matt och har ont i höger öga, öm i örat och snarv i halsen. Alltså, jag får inte bli sjuk nu, jag har inte tid o ork till det också.

Vi har vari ute på en längre promenad i solen, jätteskönt på vägen bort men med motvind på hemvägen. Hundarna och jag slappar nu och eftersom jag känner mig lite frusen är det skönt med Bella i knät och Ines bredvid. 

I kväll blir det gröt, varmt och lent att äta. Senare blir det väl en fika med nybakad mint kladdkaka. 

Tack för kloka fina ord som jag fick på mitt inlägg igår, jag blev så rörd så tårarna flödade. Det är en hemsk och jobbig situation vi är i och självklart är det många känslor inblandade som åker upp o ner hela tiden. Jag vill inte utmåla vårt liv som svart för så är det inte, vi gör saker ihop, vi pratar mycket, vi lever så gott vi kan. Stempen är ju pigg och kan göra saker, men närminnet är väl lite si och så med ibland, han är också lite lätt fumlig, men det stör inte så mycket, inte mig i alla fall. Vi hoppas ju att det ska vara såhär länge, länge. Jag ska läsa boken "Mina förklädda gudar" av Arne Reberg som fick en hjärntumör och läkarna gav honom två år att överleva. Det var väl 16-17 år sedan och han lever ännu, det är sådant jag behöver läsa just nu, att det kan gå bra. 

Kram

Brytpunkt

Idag är en tung dag känslomässigt. Inte för att nått speciellt hänt utan för att det alltid är en speciell dag. Jag känner tårarna hänga tungt inför ögonlocken och jag kan liksom inte ta på vad det är för fel just idag. Kanske att jag bara längtar efter en helt normal dag, utan ögonvärk, utan hjärntumör och få ha det som förr. Jag vill inte alltid vara den som ska säga hur det är och hur det ska vara även om det är skönt att få bossa lite. Ta bara det här med att byta lakan, det ska diskuteras om det var förra helgen, vilket täcke, vilken värme det ska vara i sovrummet eftersom han aldrig kommer ihåg vad man säger och när set gjorts numer. Jag förstår ju att det inte är medvetet utan just sjukdomen som gör att det är så här, men vad jag längtar efter en normal dag. 

Igår var vi och tog nytt prov, ja nu var det ju inte jag som tog prov utan Stempen men det är alltid vi när nått görs numer. Blodplättarna hade ökat till 73, det är ju bra men inte tillräckligt för att få starta cellgiftsbehandlingen. Nytt prov på måndag är bokat och jag tror nog att då kommer värdet att vara bra så han får starta kuren. 

På kvällen kom Evve och barnen in och åt vid oss. Det är mysigt att ha dem runt oss här även om vi inte kan ha dem inne så mycket eftersom vi är rädda för alla sjukdomar små barn dra med sig. Nu har de fått en lägenhet och ska flytta i månadsskiftet, skönt för dem men lite tråkigt för oss. Nu flyttar de ju bara in till stan så vi kan ju ses lätt ändå.

Idag ska jag baka bullar och plocka lite, julgardinerna i vardagsrummet ska bort i helgen och så ska jag lyssna på bok och tänka på bra saker så det tunga försvinner.

Trevlig lördag och glöm inte att ta hand om varandra

Ett fram och två bak

Igår hade vi ju flyt, men idag tar vi ett steg tillbaka igen. Stempens blodplättar är alldeles för få, låg på 23 och de bör ligga över 100 för att få starta nästa cellgiftsbehandling. Normalt ligger de väl mellan 300 & 400, men dag 22 efter en kur ligger de som lägst och det var inte dag 22 igår utan dag 27 och det oroar nu. I morgon blir det en ny provtagning så får vi väl se vad som händer sen. 

Tulpanerna som vi köpte förra fredagen står ännu så fint, ett bra köp alltså. Känns lite onödigt att köpa nya i morgon, men traditioner ska hållas på. 

Ute är grått och fuktigt kyligt. Promenaderna biter i kinderna, men vi går alltid minst två km och vi håller relativt bra tempo. Det är skönt att han ändå är så pass pigg och orkar gå med oss, motion är bra och muskler behöver tränas. Tur vi har hundarna, annars vete sjutton om vi kommit ut så här.

Nu är det fika och lyssna på bok som gäller.

Trevlig eftermidda

Nära klart

Idag har vi båda varit på lasarettet för provtagning. I normala fall kör jag hem och äter lunch och sen kör vi in till stan igen, men idag tog Stempen bussen in och lunchade med mig på jobbet innan vi åkte ner på sjukhuset. Provtagningen och apoteksbesök gick snabbt och smidigt. Vi fick till och med parkering ganska när också. Parkering kan vara problem ibland, det händer att jag får släppa av honom utanför entrén och får cirkulera runt, runt tills det blir nått ledigt.

Väl hemma har vi gått promenad, fikat och lyssnat på bok. Vi fick en bok i julklapp och det är så mysigt att sitta här ihop och lyssna även om jag såg att han sov en stund också. Jag tror nog han behöver en liten lur och då är det ju bra att jag får honom att sitta stilla en stund utan att tjata om sådant, det faller sig ju helt naturligt då.

Medan vi lyssnar stickar jag på min tröja, nu är nästan framstycket klar. Jag är dock lite fundersam över längden. Jag tycker jag varit noggrann med mätning men nu är jag tveksam om jag mätt rätt på bakstycket. Hur löser jag det? Ja, framstycket blir längre helt enkelt och jag hoppas verkligen att det stämmer i slutändan. För att jag inte ska hamna i det här läget med ärmarna kommer jag att sticka båda på samma gång, även om det blir tungt och lite extra jobbigt. 

I gårkvälls kom vi tidigt i säng, åh så skönt det var. Undrar varför det är så svårt att komma i säng i tid när det ändå är så skönt. Ja, jag sov ett längre pass och vaknade vid fem tiden och slumrade sen tills klockan ringde. Bästa natten på länge alltså. Jag kände mig mer avslappnad och försökte styra tankarna till roliga och trevliga saker, vilket verkar fungerat. 

Mina ögon droppar jag och de är kanske lite bättre, men långt ifrån bra. Men det verkar som de har mindre vätska som jag måste torka hela tiden. 

Nu är det nog dags för kvällsmat.

Trevlig kväll

Hemma vid oss

Jag skrattar gott varje gång det kommer en sticktidning adresserad till Stempen i vår brevlåda. Det är svårt att inte retas lite då. Sanningen är väldigt enkel, han köpte en garnvinda till present ett år och sen kommer det en tidning då och då.

Jag blev väldigt förtjust i denna klänning eller långtröja. Visst det fanns annat fint också men jag har fullt upp ännu tycker jag, så inget köp denna gång. (Tror jag) 

Jag har fått nått elände med mina ögon, två läkarbesök har jag gjort utan att det gått över. Nu provar jag droppar mot torra ögon, vilket jag inte trodde jag hade, de rinner ju nästan konstant. Men så kan det tydligen vara och nu provar jag glatt allt bara jag slipper kli,grus och tårar hela tiden. 

Jag sover väldigt dåligt numer. Det är svårt att somna och det är bara korta pass jag sover. Jag tänker väl för mycket antar jag. Jag lyssnar efter andetagen bredvid mig, hör och slappnar av igen. Det här gör ju att jag känner mig trött nästa hela tiden. Jag söker information från andra anhöriga, läser och konstaterar att vi nog reagerar väldigt lika. Det finns lite tröst i det, och jag ser ju att jag är helt normal i mitt sätt att känna i det här.

Nu ska jag fika med min man, det behöver vi nu efter den fuktiga promenaden med hundarna.

Apoteket Strandskatan

Hur i helt fridens namn kan man bemöta en sjuk människa med att kasta på luren i örat?
Min man har en hjärntumör och ska äta  en viss sorts cellgift eftersom han har så svårt att svälja tabletter. Vi beställer alltid tabletterna en vecka innan så de ska finnas hemma i tid. Idag när han skulle beställa fick han veta att de inte fanns att beställa, då får ni ta kontakt med min läkare så ni kan ta hem nått annat som jag kan äta. Det har vi inte tid med svarade hon då. VEM ÄR KUNDEN OCH VEM ÄR DE DÄR FÖR undrar jag nu? Det kan väl inte vara kunden som ska ringa runt när de inte har rätt medicin hemma, hur ska kunden veta vad de har och inte har och som passar. Sen att kasta på luren i örat på honom????? Hur är man funtad då????
Fattar man inte att det är en allvarligt sjuk människa man pratar med i ett sådant här läge, det handlar ju inte om nån hudkräm eller lättare värktablett utan om ett livsviktigt preparat.
Idag skulle jag kunna strypa nån väldigt långsamt, det blir liksom droppen på hur illa man kan bete sig och jag känner mig så ledsen och maktlös.

Tillägg:
Efter ett tag ringer Stempen till Apoteket igen och får då prata med en annan. Nu fungerar allt smidigt och hon tag på sig att ringa läkaren.  Det dröjer ett litet tag så ringer hon hem till oss och meddelar att hon pratat med läkaren och det är nu beställt en annan sort och så ber hon om ursäkt  att det blev så galet. Ursäkten är mottagen och det känns väl lite bättre just nu. 

Urblåst

Igårkvälls kom stormen även hit, snön som fallit som stora vita vantar på eftermiddagen smälte lika fort bort som den föll. Jag bakade min kladdkaka och vi hade jättemysigt. Så vad gjorde det att vädret var helt odrägligt ute då.

Idag blev det lite gardinbyten och lite småfix innan vi bänkade oss framför skidor på tv. Bella var lite odräglig idag, hade nog lite väl mycket spring i benen tror jag, så jag cyklade iväg med hundarna så de skulle få springa och sträcka ut ordentligt. Det gjorde susen vill jag lova, båda två slocknade direkt och verkade nöjda med den svängen. Nu har vi varit ute på en promenad och det blåser fortfarande en del, men bra klädd bara så går det bra. Skönt är att det inte är snö som yr runt nu, jag fasar lite för det faktiskt.

Till sist bjuder jag på en bild från nån kväll sedan. Jag kryper ner i min säng och får syn på Bella så här i min säng, vi tittar länge på varandra och jag börjar skratta gott. Man kan inte vara arg länge på henne, jag lovar. :))

God morgon

Idag en bättre dag trots stormvarning

Inte rätt dag idag

Först vatten istället för kaffe, sen gick nageln sönder och det det blev blodigt o ömt. Huvudvärk som inte riktigt vill släppa taget.

Efter allt elände tänkte jag trösta mig med att baka kladdkaka. När formen är smord och ströad, smöret ligger och smälter i kastrullen upptäcker jag att sockret är slut. :((

Nu ger jag upp!

Undrar om jag vågar på mig en o annan maska ikväll eller slutar det med att jag måste rimpla upp allt?

Snopet

Idag var det bara varmt vatten i kaffebryggaren, han hade glömt lägga i kaffet. Det är sånt som händer vid oss numer.

Nytt År

Jag hoppas 2015 blir ett bra år trots vad vi går igenom nu. Stempen är piggare & starkare, vilket gör att vi kan göra mera ihop. Igår gick vi först en promenad på 4 km och sen en på 2 km och det var länge sedan vi kunnat det. Han har slutat med kortison helt nu också, så vi hoppas det går bra med det också. Lite läskigt är det nu att vänta in nästa röntgen i slutet av månaden, vi vill ju så gärna få lite positiva besked på att cellgift och avastin gör verkan. Men vi vet ju ändå att hur som helst är tiden begränsad och det är så svårt att ta in när man ser hur pigg han är nu. 

Många har nog jobbigt med att nära och vänner tar avstånd, men så har inte vi det. Vi fick bestämma oss för att sätta besöksförbud nu i januari, vi behöver egen tid ihop helt enkelt. Jag behöver få landa lite i lugn o ro, få prata, göra saker ihop och  mysa lite med min man, vilket är totalt hopplöst när det är folk här hela tiden. (Vilket vi uppskattar också såklart, att de kommer och att de bryr sig)

Jag stickar ju en del såklart, mest har det blivit vantar som vanligt, men nu så stickar jag en tröja i 2-trådigt till mig. Det gula är mitt egna färgade garn, extra stolt är jag för det. Men det tar tid och just nu blev bakstycket klart. Bella ligger gärna i mitt knä och värmer sig under tiden jag stickar.

Idag har vi varit på lasarettet och det började snöa på eftermiddagen, så nu är det snorhalt på vägen och hundarna kan inte gå ut utan att få tassarna fulla med snöbollar, elände alltså. 

Idag har vi även fått fiber, men vi har inte hunnit installera det ännu. Men sen kommer det gå snabbt på nätet vill jag lova. 

Nu serveras det mat i köket, bäst att förflytta sig dit snarast.

Tack för alla hälsningar, jag blir så glad och varm i hjärtat.

Kram