Var är julkänslan?

Jag: jag känner ingen julkänsla, vi måste göra nått.

Stempen: vill du att jag klär ut mig till tomte? 

Det kallar jag kärlek :)). 

Jag tänkte mer på julmusik och pyssel, men tomte är helt ok.

OBS! Bilden är lånad från nätet

En enda bra dag hade varit underbar

Jag har och håller fortfarande på med mina stickor.

Jag som aldrig gillat sticka Lovikkavantar har gjort flera par.

Finaste broderierna lärde jag mig genom att titta in vid Rät & Avig.

Jag har även använt mig av de små restgarnerna som blev kvar och fått fram de mest underbara små vantar man kan tänka sig. Totalt stickade jag upp vantar från 1 kg, ja där minskade lagret ordentligt får man säga. Men jag jobbar hårt på att minska ännu som ni säkert förstår.

Vår verklighet är så här just nu. Det går inte att ge upp, man får bita i bara. Varmvattenberedaren började läcka förra lördagen och det rann ganska mycket när de kom på måndagen och tog ut den. Normalt är väl det ganska lugnt eftersom vi har avlopp där men vad vi inte visste var att de fuskat när de byggde huset. Golvmattan var ju skuren fram till rören och inte svetsat, så det var alltså hål rätt ner i golvet. Ja, vi fick en vattenskada, en liten men ändå. Det innebär en massa extra jobb och så här års är det ju totalt hopplöst att få tag i nån hantverkare som kan jobba för en, tur vi har en snäll granne som kommer och hjälpa oss då. Idag ska vi få upp kakel och sen hoppas vi ju på att vi får in en egen beredare här nästa vecka och även den nya tvättbänken som jag beställt. 

I veckan som gått har Stempen gjort en ny MR. Vi visste resultatet redan innan, han är sämre. Tumören har börjat växa igen och så även svullnaden runt om. I onsdags gjorde jag min sista arbetsdag (men jag kommer att jobba lite vid behov och som stöd när jag kan och orkar), ett snabbt beslut när jag såg hur fort försämringarna kom. Nu är tanken att jag ska ha vård av nära anhörig framöver. En dag gick och jag var totalt slut, hur kan det vara så mycket jobbigare att gå hemma än att jobba? Nu är det ju den här läckan som får honom att bli så stissig också, vilket gör att han inte kan koppla ner. Men det är jobbigt att se sin man bli sämre, att inte komma ihåg, att tappa muskler, att fastna i saker och att allt tar sådan tid. Det här är bara början, jag vet ju det och rädslan över hur det ska bli framöver är så vansinnigt jobbig. Nu hoppas vi på att vi kan få en någorlunda ok jul vi två. För vi blir ensamma i år, ett klokt beslut tycker jag ju nu när jag ser hur mycket sämre han blivit. Vi orkar nog inte med små aktiva barn just nu och absolut inte några infektioner som vi blir däckade av. 

I går avslutade han en cellgiftskur och den var extremt jobbig. Tabletter som åkte upp och ner och till slut kom ner som tomma kapslar och nersköljt med massor av vatten. Nästa omgång blir med nya cellgifter, de ska ätas på ett annat sätt. Då tar man 4-5 tabletter på en gång och sen är det uppehåll i 6 veckor. Det är det här vi håller tummarna för nu, att de ska ta på tumören för sen vet jag inte vad som kan göras längre. Det känns tungt nu, jobbigt och så sorgligt. Men som alla andra drabbade med anhöriga, vi ger inte upp, vi kämpar på, vi har ju liksom inget annat val. 

Hoppas ni får en fin helg och julpysslar så där lagom och får en fin stämningsfull 4:e advent. Kör försiktigt på vägarna, man kommer fram även om man kör lite sakta och håller avstånd och viktigast av allt, ta tillvara på varandra.

Snurrigt och fullt upp

Det har inte hänt nått här som gör att jag inte kan blogga, det är bara jag som inte tar mig tid att sitta här och knappa på datorn. Jag tänker varje dag att jag ska blogga och så är kl sent varje dag. Men nu så fick jag till det äntligen.
Förra tisdagen var jag och stickade med vår lokalgrupp i Sticka. Det är alltid lika trevligt att träffas och vi är ju på nya ställen varje gång och det är ju kul bara det. I tisdags var vi i Ekeby och där fick vi lära oss en ny uppläggning, en japansk. Nu var det flera som kunde den innan tydligen och de visste inte att det var just en japansk. Uppläggningen ska göra att det blir mera elastiskt och är bra när man gör just vantar och sockor. Får se om jag kommer att använda mig av den eller det blir den gamla vanliga som är invand och mest naturlig för mig.
I onsdags fick jag på vinterdäcken och i torsdags var vi i Buttle. Buttle ligger mitt på ön och jag föddes där så det var extra kul att få åka dit och fika i deras byggdegård. De har nämligen kaffe där alla udda torsdagar till en billig penning och det var nu sista gången för året och vi vill ju få till lite träffar över sockengränserna och det här är ju ett bra sätt.
I fredags tog vi det lugnt bara, det var nämligen sista dagen på denna cellgiftsomgång och vi vet ju att tröttheten kommer. Det blir lite promenader och småpyssel bara. I lördags firade vi dock lite extra med räkor och vin, det gäller ju att ta alla tillfällen att fira och göra bra saker när man lever som vi gör. På söndagen fick vi besök av Evelina och barn. Stempen blir så glad när de kommer, han gillar ju barn och så händer det nått här. Bra dag alltså.

I går bakade vi lite lussebullar utan russin. Gjorde bara en pyttesats eftersom vi inte är så storätare av just saffransbullar. Men de ska finnas till första advent likväl som pepparkakor.

Däremot blev det mera av de vanliga kanelbullarna.

Så har vi de där eländiga paren som jag fick göra två av. När jag var klar med andra paret såg jag att jag missat ett mellanlägg i mönstret och vanten blev 5 varv för kort, så det var bara att repa och göra om igen. Men nu så, nu är de äntligen klara. Dubbla vantar har jag inte behov av så ett par ska jag skänka till vårat lotteri andra advent på hembygdsgården.

Så här ser grundmönstret ut, med en plutteliten förändring bara.

Men som du säkert ser har jag ändrat och fått till en mjukare övergång till sista mönsterrapporten. Jag har stickat med restgarner mest och varje vante har tre olika mönsterfärger. Stickade på 2,75 som vanligt. 

Stempen ville ha en mössa och jag har sett detta mönster på flera ställen och tycker det är så snyggt. Stickade i Drops Baby Merino för att det skulle vara mjukt och skönt. DUGER inte, den är för tunn, det blåser ju rätt igenom. Så är det att vara gift med en Jämte, det ska vara dubbelt minst eller väldigt tätt stickat. Nu får jag fundera över vad jag ska hitta på härnäst så det duger herrn. :) Mössan kan jag använda så det gör inget. Nej, han är absolut inte gnällig, men just huvudet är han så extremt noga med och har alltid varit. Det är mössa på tidigt på hösten och av nästan när det är sommar.

Idag har vi klätt våran julbock. Första gången jag var med om detta. Förr om åren har det varit nått av mina barnbarn som hjälpt Stempen och då var de ju fina också. I år är jag extra nöjd med svansen, resten får duga. Så är det, man ska göra det man är bra på och träna på det man är mindre bra på. 

Trevlig kväll

Fy fasen för regnblask

Idag såg jag på svt play en stund på eftermiddagen. Jag tycker det är rofyllt att titta på program där, jag bestämmer själv när och vad. Idag såg jag dokument utifrån, Tre dagar som skakade Paris, så bra det programmet var. Sen blev det dokument inifrån, Vem kan hjälpa mitt barn, så skrämmande det programmet var. Två helt olika program som verkligen berörde mig djupt.

Här regnade det när jag skulle gå ut i kväll med hundarna så det blev verkligen ingen lång promenad, det var nästan lite blaskigt. Hörde att det snöat i Östersund nu, så nu börjar väl eländet här också snart då. Jag har i alla fall bokat däckbyte till på onsdag, kunde fått i morgon men då ska vi på "Sticka" träff och jag behöver skynda mig hem och äta innan vi åker dit. Jag menar inget får trassla en sådan dag när man har viktiga saker för sig. :))

Jag har i alla fall startat på herrvantar nu i lovikka. Har gjort ett par svarta och ett par grå. Nu är ett par vita på stickorna. Tänkte att jag stickar upp några innan jag börjar tvätta och brodera så jag kan hålla på i ett svep när jag väl håller på. 

I går flossade jag en massa vantar som jag snart ska fota och visa. Det är verkligen skillnad på vante och vante när man inte flossar och när man flossar. Det är ju en ren njutning att stoppa i handen i en flossad, har du inte provat göra det, ja då har du helt klart missat nått, jag lovar. 

I kväll är det dags för ny cellgiftskur, jag har svårt att hålla ordning på vilken i ordningen det är nu, men många har det blivit. Hoppas det går bra även denna gång. Det är ju inte lätt att ta dessa kurer, kroppen säger ju:NEJ, för det bryter ju ner så mycket och har man då svårt att svälja tabletter, ja det säger sig ju själv, det blir ju liksom inte lättare under veckans gång precis. 

Nu fika och tv.

Trevlig kväll

Uppdatering

Varje uppdatering skapar kli i huvudet. Denna gång har jag tampats med en låst iPad, men nu har jag nog löst detta. Bara resten som ska gås igenom och kollas om det funkar och vad som är nytt.

Trevlig kväll

Fredagsmys

Trevlig kväll

Fikautflykt

Är det finväder måste man ju göra nått kul.

Vi åkte till Ygne och tog med oss fika. Lite fundersam blev jag ju när vi kom dit hur jag tänkt. Det är nämligen inte så lätt att ta sig ner till strandkanten precis och med två fruktansvärt uppspelta hundar och en man som inte är riktigt balanserande var jag lätt nervös när vi gick ner. Men det gick så bra så och när vi kom ner såg jag detta på klippkanten. Nån hade lagt upp små stenar och skrivit "Urban hjärta Helen", det kniper till i bröstet när man ser att nån gjort sig besvär att samla in alla stenar och bärt upp dem för att skriva en kärleksförklaring. 

 

 Det var härlig väder och så där lagom vind, så beslutade gå fram och tillbaka till klipporna.

 Vackra stenar såg vi också. Det finns ganska gott om dem om man så säger. :)

 Hela vägen är nämligen kantad av stenar i alla dess former och färger. Det är väldigt vackert där.

 När man kommer fram till stigen upp till Rövar Liljas håla ser man den här ståtliga formationen. Med åren har den gått sönder och formats till ansikte, ser du det som jag ser, du får ha lite fantasi och titta noga. :)

 Att sitta där nere vid havet och lyssna på vågorna är rogivande. Det är mumma för en öbo.

 Växtligheten är märklig och rolig. Överlevnadsinstinkten är helt otrolig när det gäller även växter. Kolla den här tallen, hur kan den överhuvudtaget överleva där på kanten??

 Två små tjuriga damer, de ville nämligen sitta bredvid och få smaka bullarna men hade blivit placerade en bit från oss. Stadiga tiggande blickar hade vi på oss hela tiden när vi fikade.

Men så snart vi fokuserade på nått annat var de närmare direkt. Då glöms kommandon vill jag lova. 

Trevlig kväll 

De intar ön

De är precis överallt just nu, de tar plats och de låter. Ikväll skrämde de mej ordentligt, jag var på kvällspromenad med hundarna och det är väldigt mörkt ikväll. På den lilla vägen ner mot stranden körde de i skytteltrafik fram o tillbaka, även en ambulans kom. Man känner sig rätt liten där i mörkret med två hundar. Ja, jag har reflexväst och lampa, hundarna är försedda med färgade lampor, så vi syns, men vägen är smal och fordonen stora. Undrar vad de gjorde där nere?

Nu fika och lugn stickning, det kan jag behöva nu känner jag.

Trevlig kväll

Varför ska det vara lätt

Den här veckan har gått i rekordfart. I måndags hämtade jag Stempen vid flyget och resan hade gått bra. Det är ju lite pirrigt att han åker själv när jag vet att närminnet inte alltid är på topp, men här var det inga byten av terminaler och inte så lång väntan mellan planen så det fungerade så bra så. Sen hade han ju sällskap till Arlanda från Östersund av sin syster och det kändes extra bra.
Min nya chef började sin inskolning i måndags och jag tror det blir bra, även om det tar extra tid från mig nu i början. Han fick sig en rejäl utskällning direkt av Bella tyvärr, men hon lär sig nog att han kommer att vara där dagligen och så får jag hålla henne lite kortare eftersom han är lite hundrädd. I tisdags var det dags för dropp på lasarettet för Stempen och inte nog med det, jag fick lämna in Ines till veterinären igen, de sista dåliga tänderna skulle ut. Jag trodde det var en tand det handlade om men det var alltså två, en på var sida och de stora kindtänderna. Lilla skruttan så jobbigt det är med allt det här för henne. Nu hoppas vi att det inte blir flera besök, vi jobbar ju så hårt med tandborstning och speciell mat för att det ska hålla nu. Bella hade väldigt lite tandsten så vi behövde inte lämna in henne nu, det kunde vänta tre månader minst sa de. Hon är så duktig med tandborstning, kommer in och sitter så snällt och väntar på sin tur. Gapar numer stort också när jag säger till. Nån gång måste jag filma henne så jag kan visa hur det kan se ut här en kväll vid läggning.
I onsdags vaknade jag med migränvarning, det betyder att jag kommer att ha huvudvärk hela dagen och att jag bara kan hålla ner det med tabletter i massor, men det försvinner inte. Jag jobbade ju bara 4 timmar så resterande tid låg jag på soffan och vilade. Torsdagen kändes bättre men med en dov känsla i huvudet hela dagen.
I fredags kom Julia med sina grabbar till ön så vi åkte in och hälsade på dem nån timma vid Evelina. Det är kul att få se dem ibland. Vi är ju lite försiktiga med små barn, infektionskänslig som Stempen är, vågar vi inte träffas om de inte är friska. Men allt får ha sin tid, så är det bara.
I lördags var jag inne och stickade med Stickakademin i stan. Det var julpyssel som gällde, men jag fortsatte sticka på mina vantar. Det gick såååååååå bra så, eller inte om jag ska va ärlig. När jag maskade av på kvällen upptäckte jag att jag lyckats göra två högervantar, typiskt alltså.

Som tur är har jag garn kvar så jag gör nu två vänstervantar. Lite snopet eftersom jag skulle göra ett par herrvantar nu. Men gör jag inte de här vantarna nu lär det ju aldrig bli gjort. Så det är bara att jobba på.

Idag har det varit blåsigt här. Sådana dagar brukar jag laga mat och så även idag. Jag gjorde Currykorv först. Det brukar bli några omgångar under hösten eftersom grunden är äpplen, lök och curry. Även om äppelskörden inte var jättestor i år så har vi fått relativt bra skörd och det gäller ju att göra nått av den också. Sen lagade jag några rätter till som ligger i frysen nu. Det är så bra för Stempen att plocka upp och bara värma de dagar jag jobbar och  så slipper vi tänka på vad som ska ätas och lagas, bara plocka ur frysen. 

Annars är det ganska lugnt, jag sover bättre äntligen. Vilken skillnad det gör det där med att få sova, jag känner mig som en ny människa. Grejen är att vi bäddat upp en säng i det andra rummet och om jag blir störd när jag ska sova får nån av oss flytta på sig helt enkelt. Det verkar som det räcker med att vi gjorde så för ingen har behövt sova där, men möjligheten finns. 

Trevlig kväll

Vila vila vila

Jag har många känslor inombords och ibland svämmar de över och så var det i tisdags. Fortsatte hela kvällen under kampen mot cancer. Grät av glädje när de talade om att det samlats in 90 400 000 kr. Tänk själv, det finns lite nya forskarpengar och förhoppningsvis kan våra barn och barnbarn få den hjälp vi inte hinner få.
Men nu vänder vi blad, alla dagar är inte tår-dagar, nej de flesta är bra dagar. I  onsdags gick vi en månskenspromenad och fick lära oss en del om stjärnorna, promenaden avslutades vid fågelsjön med korvgrillning och kokkaffe över den öppna elden. Jag behöver väl inte säga att det var en helt otrolig härlig kväll, lätt magiskt. Detta är våra härliga grannar som fixar, det enda vi behöver göra är att hänga på, tack för det. :)
Vi har även fått våra persienner och panelgardiner monterade nu och jag har njutit som bara den, dyrt, ja, men det är det värt helt klart.
I torsdags körde jag Stempen till flyget eftersom han skulle åka till Östersund och hälsa på denna helg. Jag har vilat, vilat och vilat och så lite annat också såklart. Jag var i stan igår och åt pizza med Noa och familj. Noa fyllde nämligen 5 år igår och hade sitt första kalas för kompisarna. Jag hoppade det kalaset och gick och åt med dem efter i stället, jättemysigt.
Jag har städat upp efter uppsättning av persienner, gått med hundar, plockat bort det sista av blommorna i krukorna ute. Jag har klippt ner alla pioner och lagt över skydd för vintern. Jag har stickat och stickat och tittat på film eller lyssnat på radio. Helgen har gått supersnabbt och i morgonkväll kommer han hem igen och livet blir som vanligt igen. Jag har ju varit lite dålig på att visa vad jag pysslar med så nu kommer det många bilder, håll till godo.

Ett par sockor i Soft Raggi, jättehärligt garn att sticka i.

Sen hade jag ju stickat mössor

alla efter samma mönster

i samma garn

från Gotlands Spinneri

Ett entrådigt garn som heter Töis och är så härligt att sticka i. Föregående mössa åkte till Östersund och min svägerska. Lite kul att ge nått tillbaka som inte är väntat. Hon brukar nämligen alltid ha garn med till mig när de kommer hit och nu fick hon då en mössa. Den hade varit till belåtenhet av vad jag hörde på telefon igår.

Jag köpte ett mönster på nätet och startade ett par vantar stickade med finaste nya nålarna som jag fick av Maritas Maskor.

De blå vantarna är klara och jag startade upp ett nytt par igår. Tänkte göra om mönstret lite och ett helt nytt färgval den här gången. 

Idag har det varit väldigt höstigt väder. De här två och jag var ute i trädgården länge innan vi gick en lång promenad. De sprang runt i vårat trädgårdsland och då är det liksom ingen idé att gå in och sen ut igen. Det behövdes en väldigt lång dusch när vi kom in. Kvällspromenaden blev längs asfaltsväg förutom vår lilla väg som är grus. Men de fick hålla sig torra och så rena det går så vi slipper tvätta igen. Det blir ju liksom inte bara hund som får en tvagning när man kommer in, det är golvet också in till duschen som måste torkas efter dem, det går liksom en genomgrå stig in dit efter dem. 

Nu ska jag försöka få i mig en kopp kaffe. I morgon ska min nya chef börja sin inskolning på jobbet. Tuff början, jag ska ju ha med de här två nu i två dagar. Hoppas Bella uppför sig och inte skäller ut honom nu i början. Hon har lätt den inställningen nämligen, först skälla sen vifta, på svansen alltså. 

Trevlig kväll

Blä

Ibland ramlar det över en bara och idag är en sån dag. Så tungt allt blir och tårarna finns där stup i kvarten. Det finns liksom inget som förändrats sen igår och jag förstår inte själv varför det blir så här, vad som utlöser allt. Nu ska jag se cancergalan och säkert gråta lite till för alla andra drabbade. Vi är tyvärr alldeles för många som lever med den här skiten.

Förvånande

Ja, det var det när jag Öppnade dörren och kom ut, det var ju ljust ute. Hade redan glömt att det var vintertid nämligen. Sen hade nog tjuvjägaren inte tänkt heller, för han stod där uppe i backen och spanade och hann inte undan när jag gick över vägen för att hämta tidningen. Så kan det bli en vanlig måndagsmorgon.
Ha en fin måndag

Vintertid, äntligen

Så himla skönt att vakna och klockan är inte vad den visar, att ha en timma till godo, inte ofta vi har det så eller hur. Jag vaknade till att höra droppet på altantaket, hurra, en pysseldag i lugn och ro. Ni vet alla de där små saker man bara skjuter upp hela tiden som växer och växer. Jag är redan klar med det mesta, behövde bara lugnet för att få det gjort. Sovit gott har jag gjort de sista dagarna, inte vanligt det heller så jag hoppas verkligen det ska vända nu.

I måndags var jag in på Ö & B för att handla lite grejer och för en gångs skull gick jag ett varv därinne och hittade den här söta lilla ugglan för 59 kr.

Så hittade jag den här tomten också. Den var lite dyrare men jag brukar försöka köpa en ny tomte varje år och förra året blev det ingen ny så då kan man ju dubbla inköpspriset, eller hur.

I min stickkorg ligger mössa nr 5 och ni ser även min fina present jag fick av finaste Metta. En liten fin sydd necessär som jag nu har till mina markörer och måttband och lita annat bra att ha när man åker iväg på stickträffar.

Jag har tittat på fina bilder från symässan och längtat dit för att klappa garn. Jag kan inte vara riktigt riktig, jag har ju en egen symässa att besöka här hemma ju. Bara att öppna dörren och gå in i härligheten. JAG behöver verkligen inte mera garn, jag ska inte köpa mera garn, (om det inte är till nått projekt jag ska göra) för nu måste det bli ett köpstopp här. Däremot ska det inte vara stopp på tillbehör, för det kan man ju alltid ha behov av. Bilden visar nog inte ens häften av vad jag har, kanske närmare en tredjedel, så du förstår nog vad jag menar.

I min trädgård finns två familjeträd, ett äpple och ett plommon. Löven från dem är inte jobbiga, men alla Askar som står runt omkring vårat har tydligen bestämt varje år att fälla alla löv på våran tomt. Alltså, det är inte kul, men vi har kommit på att vi helt enkelt kör gräsklipparen över alltihopa. Det får bli näring till gräsmattan och så slipper vi räfsa dag ut och in.

Jag som skrev innan att det inte fanns några blommor i min trädgård förutom ringblommor backar nu. För mina rosor blommar ännu så fint. Den här vita var verkligen vacker och på framsidan blomma min Astrid Lindgren ännu så fint och det finns massor av knoppar på flera andra också. Frågan är väl bara om de hinner slå ut nu i frosttiderna. I går var vi och köpte täckbark, det blev 6 säckar i år. Förra året släpade jag runt de där säckarna i trädgården och var helt slut efteråt. I år kan vi nog hjälpas åt, vilket är helt fantastiskt. Vem kunde tro det förra hösten, inte jag i alla fall. 

Nu är cellgiftsomgång 11 klar och muskler ska byggas igen. Det finns alltid nått att tänka på och oroa sig för. Den här veckan har vi väl alla haft våra tankar i Trollhättan. Min första kommentar när jag hörde om det var "hoppas verkligen att det inte var en invandrare som gjorde det här" med en tanke på alla flyktingar som är på väg hit och det motstånd som det tydligen finns eftersom det bränns ner så mycket anläggningar. Att det inte ska bli vatten på kvarnen för det motståndet. Sen visar det sig vara precis tvärom, ett rasistiskt mord. Vart är vi på väg? Det är inte ett sådant land jag vill ha här och jag är så emot detta. Vi är alla lika, även om vi har olika färg på vårat skinn. Självklart ska vi hjälpa, när det behövs hjälp. Jag lägger pengar till tiggarna, hälsar alltid artigt och försöker visa respekt för dem. Försöker bemöta som jag själv skulle vilja bli bemött, ingen väljer väl ett sådant liv självmant, tänk på det. 

Nu ska jag försöka ha en skön söndag och önskar dej detsamma. 

2 månader

En påminnelse bara, idag är det två månader tills tomten tittar in. Du är väl snäll :))

Färger

Min bästa årstid är här äntligen. Nu kan man gå ut och få rikligt med syre i lungorna och bara njuta av alla otroligt vackra färger i naturen. Ingen dag är den andra lik och när man går i skog och mark får man den där underbara jordiga doften i näsan. De där speciella dagarna längtar jag efter att få sitta på hästryggen igen. Nu är det fem år sedan sist och jag tror faktiskt inte jag någonsin kommer att rida igen om jag ska vara ärlig, men längtan finns där vissa dagar ändå.

Hemma i min trädgård finns inte mycket blommor kvar, men ringblommorna blommar hej vilt efter en sommar utan att gallras och det gör ju att vi kan få ta in en bukett ännu om vi vill och det vill vi ju såklart. :))

Förra året när vi levde i ett stort kaos gjorde Evelina och barnen en sådan fin dörrkrans av lönn till oss. Det där hade jag ju i bakhuvudet när jag såg lönnens fina färger på vägen hem. Kruxet är att vi inte har mer än en liten lönn bakom vårat och den hade inga röda blad. Strunt samma, jag gör en ändå tänkte jag och plockade en kasse full av blad. Att göra rosor av lönn är lätt, att plocka grenar av min märkliga gran är lätt, att plocka lite nypon är lätt, Men att få ihop det där hjärtat var inte lätt. Jag vill ju att rosorna ska synas och jag vill ju att det ska vara ett hjärta. Men såhär blev det efter en hel del gnäll från min sida. Jag ska inte berätta vad som hände, det skrattet bjuder jag inte på idag. :)

I övrigt har vi haft några lugna dagar. Jag sov tre hela nätter, det kan jag inte ens minnas när jag gjort sist. Men tyvärr kom det bakslag inatt igen då, trots det känner jag mig pigg idag. Men jag har stickat klart mössa tre och börjat på nummer fyra. Jag har startat upp läsningen igen med Hypnotisören av Kepler. Det finns flera böcker i serien och den här är den första och vi har hela serien. Stempen har precis startat den sista så nu kan jag läsa fritt. Ja, jag vet, jag kommer att vara sååååååååå upptagen framöver med läsning. Men det går att läsa den här boken och sticka samtidigt, det gjorde jag igår. Det går långsamt men det går. 

Idag fick jag veta att jag ska få ny chef. Det blir en övergång på två månader med två stycken, undrar hur det ska bli och gå. Jag har inget emot det, men grejen är att nu ska jag lära mig massor av nytt eftersom vi ska byta alla system och datorer, så en ny chef uppå det. Det blir bra....

Trevlig kväll

Bästa dagen på länge

Igår var vi vid en ny läkare, Sofia som kom ner från Karolinska. Det var verkligen ett bra och givande möte. Jag brukar vara lite nervös när vi ska in och få svar eller prata så där, men igår var jag så lugn bara. Vi fick se bilderna och se jämförelser mot förra tagningen och skillnaden var verkligen inte stor, inte i det ena läget i alla fall. Men så var det i en annan vinkel som man såg att svullnaden blivit lite större och det kan vara strålningen som ännu påverkar det hela och inget vi skulle oroa oss för nu. Hon sa också att vi skulle se mera till hur Stempen mår och beter sig, och det kändes så skönt. För nu mår han ju bra och de där vippningarna med fötterna fanns också en förklaring till, så bra att få höra. Så det blir inget byte av cellgift, vi väntar med det steget tills det behövs (det finns nämligen inte så många steg till att ta till tyvärr och då är det bättre att vänta så länge man kan på att byta sort), men däremot tyckte hon att han skulle börja äta tabletter mot epilepsi så han inte utvecklar till ett stort anfall som kan vara svårt att häva. Han har ju små nästan omärkbara anfall som han själv märker men jag inte ser. Det blev jag ju glad för, men när han läste biverkningarna (den längsta lista vi sett) undrade jag vad det var för eländiga tabletter han fått. Då kom den där oron tillbaka och bara sköljde över mig igen, kan man aldrig få vara glad?
Stempen har ju fått Avastin varannan vecka för att hämma tillväxt av blodkärl (tumörer behöver blodkärl för att växa), det ska vi trappa ner på nu till var tredje vecka och så småningom till var fjärde. Det är också en framgång tydligen. Tänk för ett år sedan fick vi beskedet att han hade en hjärntumör och att det inte gick att göra nått förutom att ge cellgift och att det fanns bara 6-12 månader kvar att leva. Nu med facit i hand, han lyckades få en strålning, även om den inte var i 6 veckor så var det ändå en strålning, han lever gott ännu och pysslar och håller på. Vi går promenader, han reser själv, han klarar sig själv och är helt med i allt. Vi slog läkarna med häpnad och jag hoppas verkligen vi kan fortsätta så här i vår kamp mot den där lilla eländiga tumören som sitter där mitt inne i huvudet.

I går var det även en stickträff med tjejerna i Sticka. Lite mörkt var det i vår hörna på fiket, men ett glatt gäng var vi och så trevligt det är att börja känna alla. Sen att man kommer iväg på nått annat är ju bara ett extra plus. Jag hade lagt upp till en ny mössa med rosor i Töis. Det är min tredje nu i ordningen och inte den sista på långa vägar, finns mycket garn kvar att sticka av nämligen. Men jag fick en ny idé igår när vi satt där på fiket och jag får väl se om jag förverkligar den sen. 

I gårkvälls när jag satt i min stol fick jag se hur Ines ligger bredvid mig och sover så djupt. Jag kunde inte låta bli att fota henne då, så söt hon är totalt avslappnad, drömmande och med tungan hängande ut. Tur vi har våra djur som ger oss så mycket glädje och motion också såklart.

I onsdags skulle vi bära sängar, som synes gick det inte så bra. Jag fick sängbottnen på tån och inte nog med det, det är min opererade tå också. Först trodde jag att inte var så farligt och att jag blödde för så kändes det. På med kyla och sen i högläge. Det bultade och gjorde så ont och tillslut trodde jag att det nog var brutet i själva tån. I går när jag vaknade hade jag inte ont men det såg ut så här och jag hade svårt att trampa mer på foten. Idag är det ännu bättre även om tån ännu är blå så läker det fort ändå.

Jag gillar ju rosor och igår när vi satt i väntrummet hittade jag en tidning med tips om rosor. Nr 3 är ju så vacker men jag har några liknande och jag vet ju att de blir så tunga och börjar mögla om det regnar, men nr 2, där blev jag intresserad ordentligt, de är den röda uppe i vänstra hörnet, den var både vacker och så låter det ju som den är väldoftande också, lagom höjd är ett extra plus. Den ska jag leta efter till nästa år. 

Idag skulle det vara risk för regn och det ser man också när man tittar ut. Ännu är det soligt så vi ska ut och plocka av äpplen på trädet. I övrigt finns inget på schemat förutom att ha en bra dag. Kanske lite städning, kanske lite stickning, kanske promenad höll jag på att skriva, hmmm promenad blir det i vilket fall som helst, hundarna ska ut så är det bara. 

Trevlig fredag

Dåligt med uppdateringar tyvärr

Jag vet att tiden går och går och jag får liksom aldrig tid att sätta mig med datorn, alltid är det nått annat som händer hela tiden. Så det är bara tid och min ork som gjort att jag inte bloggat, inte Stempens sjukdom som tur är.
Han kom iväg till Göteborg och hälsade på sitt barnbarn och jag var hemma själv en helg, jätteskönt. Jag var och stickade med stickakademin på lördagen och sen gick jag en lång promenad med hundarna. Söndagen gjorde jag ingenting förutom att gå med hundarna och lyssna på stickpod. Så himla skönt att inte göra nått vettigt en hel dag. Jag gör inte mycket annars heller men det är det där med att bara vara själv som är så skönt, inga måsten helt enkelt.

Den senaste tiden har jag stickat sockor

och stickat sockor. Vi var nämligen i Stockholm i helgen och hälsade på mina barnbarn. Charlie fyllde ju 6 år för några veckor sedan och självklart skulle vi uppvakta honom också. Men i bagaget var ett gäng sockor till killarna. Noa & Sabell hade redan fått välja innan, så nu är alla sockor utdelade och förhoppningsvis kommer fötterna att var lite varma i vinter.

När jag var på stickstämman i juli fick vi åka till Gotlands spinneri. Jag köpte mycket garn till just en speciell mössa som jag gjort innan. (på sista bilden har jag den på mig)  Jag har redan gjort en i dessa färger.

Så nu håller jag på i dessa färger. Det blir många innan jag är klar med alla. Ja, det finns en tanke bakom såklart, det återkommer jag till längre fram.

Jag har varit på marknad i Hemse och slank in i garnaffären och köpte ett nystan till så jag kan göra några sköna sockor till. Så fick jag tag på en ny rundsticka som hade lite kortare tippar. De jag hade var väl långa och det blev så jobbigt med mössan.

Här är jag på promenad med Victor och Arvid och mössan sitter där den ska.

Idag har vi varit på Klintberget. Vi har aldrig varit där innan och jag kommer garanterat att åka tillbaka, för vilken underbar utsikt det var där. Långt där ute ser man Karlsöarna, men utsikten in mot land var inte fyskam heller.

Annars är det väl det här som sker som oftast här hemma, torkning av äpplen. Vilket blev succé vid killarn i Stockholm. 

Nu är det dags för promenad. I morgon är det åter en droppdag för Stempen och på torsdag ska vi träffa en läkare från Karolinska. Det är nått hela tiden som ni förstår, men det är väl bra det. 

Trevlig kväll