På mitt köksbord

Husbonden.....

....är måttligt intresserad av finkultur om man inte räknar det kulturella arbetet han har.
Men vid ett besök på Birgit Nilssons Muséum var han helt uppslukad.
Först guidades vi i Birgits barndomshem som hon och maken Bertil använde som sommarvistelse.
Jag har läst hennes memoarer men man fick ytterligare en dimension här. På inget sätt lyx eller flärd utan ett bondhem som gått i sju generationer.
Därefter vandrade man i utställningen som var inhyst i ladan och använde sig av tekniska finesser som gjorde att man kunde sitta ner och lyssna helt ostörd vid olika stationer.
Höra Birgit berätta om hur motigt det egentligen var, speciellt för en bondtös utan högra skolgång, om alla överlägsna skitgubbar i Stockholm som inte trodde att hon dög något till på grund av sin härkomst och inte minst hennes egen far som faktiskt motarbetade henne i början. Dock bättrade han sig och blev med tiden mycket stolt över sin dotter som för övrigt var det enda barnet.
Sammanfattningsvis kan man säga att Birgit Nilsson var stor i Sverige men var en megastjärna i övriga världen utan att för den skull tappa fotfästet. Hon hade genom hela livet den skånska myllan mellan tårna och var stolt över sitt kulturarv.
Tar du någon gång vägen mellan Båstad och Torekov så gör ett stopp, det är väl värt både tiden och pengarna. 
 
 

Kära medtrafikant.....

.....en liten trafiklektion så här i semestertider.
När du ska in på motorvägen och använder accelerationssträckan SE DÅ FÖR FAN TILL OCH TRAMPA PÅ GASEN!
Det går nämligen inte att bromsa sig ut i trafiken bland åkedon som håller den tillåtna hastigheten och som ligger i högerfil och dom som håller en bra bit över och ligger i vänsterfil.
Acceleration betyder ökning så "step on it", axa, trampa på pedalen, kalla det vad du vill men se till att du kommer in i trafikrytmen utan att jag som kör en nästan fyra ton tung bil ska behöva panikbromsa eftersom jag inte kan kasta mig ut i vänsterfilen för där ligger fartdårarna och jag ska ju enligt lag ge dig företräde.
Hur svårt kan det vara?
Och så till dig som ligger i ytterfil hela tiden!
Det är inte körfil! Det är en omkörningsfil!
Värst är du som är för feg att köra riktigt fort utan ligger och mesar en fem km över tillåtna och som aldrig kommer förbi.
Som gör att jag måste bromsa ner för jag kommer ifatt t ex en långtradare som inte håller hastigheten.
DJÄVLA PUCKO!

Blomman för dagen

Genom köksfönstret...

Rosornas krig

Mirakel....

....är det helt klart!
För, hur kan ett sandkornsstort, svart frö bli något likt detta?
Hur kan så mycket och så vackert gömmas däri?

Med lust och fägring

Husbilen har varit i tjänst några dagar.
Optimistisk nog och med en del arrangeman som eventuellt skulle få Gårdshunden att gilla läget så drog vi på måndag morgon mot Jönköping för att inhandla div tillbehör som skulle göra husbilslivet ännu drägligare.
31 grader i skuggan, två hundar i bilen varav den store på intet sätt tyckte att våra anordningar var tillfylles för att han skulle kunna njuta av färden.
Upplägget var dömt att misslyckas, och när det så visade sig att inget av det vi skulle ha fanns att tillgå i den stora affären så gnisslade Husmoder med tänderna.
AC:n på det högsta, två huttrande människor, en halvhysterisk hund samt en sovande Pittbulle som i vanlig ordning spred ut sin lilla lekamen så den store knappt fick plats.
Kollade hur vädret var västerut och bestämde vid Hjo att det väderstrecket var bäst, inte riktigt lika varmt.
Åska, hagel och drivis körde vi in i! Ja, kanske inte is men men ett sällan skådat oväder, det var ibland svårt att köra.
Kinnekulle nästa!
Ovädret var ifatt oss och när vi skulle inhandla bröd på ett café och krampen ifrån helvetet drabbade mig i baklåret som gjorde att jag fick stå i ösregnet, framåtlutad över ett bord och försöka häva den djävulska smärtan alltmedan Husbonden höll paraplyet över mig, så hade jag bara en enda tanke i huvudet: HEM!
Och hem kom vi på kvällen och inte en regndroppa hade fallit över nejden.
På tisdag drog vi igen, utan Gårdshunden.
Varmt som i Gehenna men vi hittade ett smultronställe med svalkande vindar från havet på hallandskusten praktiskt taget husbilsfritt och dit kommer vi säkert att återvända.

Utsikten åt väster från bilfönstret

Utsikten åt öster från fågeltornet

Inkörd mellan sjöbodarna med kajkanten precis framför, helt för oss själva

 

BUUUU för Halmstads kommun.....

.....och buuu för inskränkta och korkade människor!
Här kan du läsa in den totala idiotin! 

PS: Glömde en sak: DJÄVLA PUCKO! DS

Leon

Rosorna får man ha i fred....

.... i alla fall för sniglar och lössen har inte varit alltför många än så länge.
Handskar på och klämma, gnida lite försiktigt till en grön sörja så är dom borta.
Nyckelpigor lär ska hålla lusen borta men här har jag inte sett en sådan  på många år.
Gillar man rosor så kan man få sitt lystmäte HÄR, The rosegarden in Malevik.

Kunde Nebukanessar......

..... så kan väl jag!
Bygga en hängande trädgård alltså.
Så tänkte jag.
För nu är jag JÄVLIGT TRÖTT PÅ SNIGLAR!
I tusentals kommer dom krälande i skymningen, glupska, vrålhungriga och vräker i sig allt.
Skövlar och förstör!
Hjälper inte att odla i pallkragar och urnor, fanskapen hittar dit.
En Dahlia i kruka som inte stod på altanen är jämnad med jorden.
Mina fantastiska vallmor i lådor, som inte ens slagit ut är invaderade av slemklumparna.
Dom t o m lämnar slemränder på mitt nymålade hus.
JAG HATAR SNIGLAR!
Men vid närmare studier så var inte Babylons hängande trädgårdar så väldigt hängande utan mera terrassererade.
Då skiter sig hela upplägget eftersom sniglar går i trappor.
Aldrig får man vara riktigt glad.

Allting hänger ihop......

...... eller katten på råttan.
Så här är det:
Vi har låtit målat om huset som bekant och nu är det vitt och vackert!
Då upptäcker man att det finns saker som inte är lika vackra och behöver snyggas till bl a altangolvet och det vita räcket.
En ny effektiv högtrycksspruta införskaffades av Husmodern (kan endast framföras av densamma!) samt en stor burk olja till golvet.
Tvätten gick som en dans med specialverktyget och sedan började jag oljandet.
Och det håller jag fortfarande på med.
Jag oljar en bit och så kommer det en regnskur.
Väntar på att träet ska torka så oljar jag en bit och så kommer det.......en regnskur.
Ungefär så där har jag hållt på i fjorton dagar.
Nu är dessutom oljan slut eftersom golvet är torrt som en öken och behöver två strykningar.
Alltså måste jag åka till måleriaffären i den lilla trästaden några mil härifrån för att inhandla en burk till.
Och när inte golvet är klart på altanen så kan jag inte flytta dit trädgårdsmöblerna som står på verandan så länge, verandan som också kräver uppsnyggning men det går ju inte eftersom trädgårdsmöblerna står där.........
Det var min litania för dagen och som grädde på moset så ösregnar det och  från mitt köksfönster ser jag husbilen som är använd en säger en natt hittills denna sommar.
Fy fan, jag tror jag går och häver mig i bingen med ett svårt korsord.
I alla fall så länge surdegsbrödet jäser.

Den sista pionen.....

....Shirley Temple tillsammans med en av de första liljorna.