God Jul

God Jul alla bloggvänner. Jag hoppas att ni njuter i fulla drag och får fina, inspirerande klappar (med trädgårdstema)
Ha en fin helg, önskar Anna 

Blooming Friday- Min favoritblomma

Ranunkel så klart!

Det finns 400 arter i ranunkelsläktet. Och de finns nästan i hela världen. Namnet ranunkel betyder "liten groda", kanske just för att de flesta av blommorna i ranunkelsläktet trivs på fuktiga platser.

Prydnadsranunkel Foto: Jörgen Larsson

Smörboll, Trollius Cheddar

Anemone

 

Backsippa, Pulsatilla vulgaris Mill

 

Prydnadsranunkel

 

Bild från http://www.denstoredanske.dk/

Fler favoriter hittar du här

Blooming Friday - Min drömträdgård

Det är svårt med drömmar. Åtminstone mina. De ändras ju hela tiden. Inte minst då det kommer till min trädgård.

Ibland vill jag ha det stramt  och mest grönt. Så som hos Stephen och Lucy Marr i Auckland, eller som hos Annie Novak i Brooklyn, men då kanske mest för den fantastiska utsiktens skull. Och tanken på att det går att ha trädgård även i den största staden.

Eller alldeles underbart bohemiskt så som hos Albert Maysles och Gilian Walker. Tänkt att slå sig ner där på en stol då ledigheten är här!

Jag kan också tänka mig det som ett pussel.

Där en bit är trädet som står i Nina Pohl trädgård i Berlin.
En annan är de runda betongplattorna i grusgången som hos Tulia Wilson och Neha Belton. Eller poolen i Auckland, fast jag egentligen inte ens gillar poolar. Eller en egen damm.

Men det är kanske just detta som är meningen med drömmarna. Att de ska ändras och förbli just drömmar. Och det är det som är det fina med trädgårdsintresset. 

De ettåriga växterna gör att man kan plantera stramt ett år för att byta ut det mot vilt och boehmiskt nästa. Snart dimper frökatalogerna ner. Då blir det nya drömmar!

Fler som drömmer hittar du här.

Första advent

Det kom snö till första advent. Vilken lycka! Det känns som en räddning på något sätt. Jag hoppas att vintern består.

30 dagar kvar till jul

En månad kvar till jul. Jag längtar efter kyla. Och hoppas att jag lyckas hålla i hatten nu den sista tiden innan den 24:e, och inte yra runt så mycket.

Inte en julklapp är inköpt hittills. Och släkten kommer hit på julafton. Jag undrar hur mitt hopp kommer att falla ut...

Blooming Friday - Ett tips

Jag bor i skogen. På baksidan av huset finns, just nu, en än så länge blygsam fläder, en schersmin och tre tallar. I skogen som gränsar till huset står ytterligare tusentals tallar och granar. Lövträd är det knappt tal om. Och de få som finns bidrar inte med många löv att kratta på hösten. 

Inte för att jag älskar att kratta. 
Men jag behöver löv. Jag har nämligen satt en magnolia. Och dessa vill ha kompost från just löv.
Så i höst har det blivit till att tigga.  
Och vad härligt givmilda människor är. 
"Det är bara att komma och hämta", svarar de flesta efter att ha rynkat lite frågande på ögonbrynen.
Människor tycks inte förstå vilka skatter de sitter på (tur för mig!).

Men mitt tips handlar inte om löv. 

Det handlar om mod. Modet att ställa frågan. 
Inte bara när det kommer till skruttiga lövhögar, som ingen tycks bry sig om, eller frön från blommor i okändas trädgårdar. 

Frö från Opiumvallmo, Papaver somniferum

Utan också då det kommer till större saker: så som hjälp med att bygga en friggebod, om att få bli bjuden på en bit mat då man själv inte har ork att laga, eller med barnvakt då man behöver vara för sig själv en stund. 

Lilleman och hans pappa

För de allra flesta människor tycker faktiskt om att hjälpa. De gillar känslan av att känna sig behövda. Och de kan vara fantastiskt givmilda, inte minst då det kommer till löv. 

Fler fina tips hittar du här.

Blooming Friday - Ljusglimtar

När allt annat är trött så finns det dom som bestämt sig för att hänga kvar ett tag och lysa upp.

Höstrudbeckia, Rudbeckia laciniata

Fler Ljusglimtar hittar du här

Tant Grön har blivit tant Svart

Ett möte som jag glömt att publicera. Jag träffade Lotte Möller för ca ett år sedan. Hon skulle då släppa sin senaste bok, vilken dag som helst. Jag var där för jobbets räkning.


Hon är aktuell med boken Hej då! Begravningsboken. Och det var också därför vi träffades, för att prata om den boken. Men då bandspelaren var avstängd passade jag på att fråga henne om hennes

trädgårdsintresse. Hon är ju lite av en guru, den där Tant Grön.

Lotte Möller

Genom ett fönster vinkar hon till mig. Jag har stannat till på innergården för att hitta rätt port. Jag har precis lyckats slinka in med någon som ska till samma hus. Eftersom varken portkoden eller telefonnumret jag fått av Lotte fungerar, har jag stått där utanför ett tag och väntat.

I sin systers lägenhet på Södermalm i Stockholm, i närheten av Katarina kyrka, tar Lotte emot. Hon är på tillfälligt besök i Stockholm för att delta som i en jury i någon arkitekttävling, men också för att träffa mig.

Hon verkar tämligen nyvaken, Tant Grön. Men fantastiskt snygg i sitt silvergrå hår och med rödmålade läppar. Vid närmare eftertanke kan hon knappast vara nyvaken. Frukostservisen står nämligen undanställd på en rörig diskbänk och ostkanten som ligger på tallriken har krullat sig.

Lotte berättar att hon är trött på trädgårdsjournalistiken. Det är därför hon nu skrivit om ett helt annat, angeläget ämne. Nämligen begravningar.

- Då jag började skriva om trädgård handlade allt om teknik och beskära hit och dit. Det var så tråkigt. Ingen ville väl läsa om det. Jag förde in känslorna i trädgårsjournalistiken. Sen började alla skriva som jag.

Ja, hennes klassiker boken "Trädgårdens natur" var banbrytande då den kom ut 1992. Hon skippade allt om odlingsteknik och råd om skötsel av växter. I stället skrev hon mer närvarande. Hon skrev kontroversiellt om gräsmattans existens i svenska trädgårdar. Och förde in tankar om att trädgård ska vara spännande och inte förutsägbar.

I nutida trädgårdstidningsflöde med bilder av snirkliga gångar och spännande rabatter känns det här självklart. Åtminstone för oss som är nyblivet trädgårdsfrälsta. Att bara ha en gräsmatta som omger sitt hus, kallas väl knappats trädgård, av någon.

- Då jag började skriva på det här sättet jag skriver, om trädgård, var det ingen annan som gjorde det, sa hon. Idag kryllar varenda tidning av målande texter om blommor som skänker glädje och ro.


Lotte Möller älskar sin brokiga trädgård, med fåglar som matas året runt och blommor som vajar på höga stjälkar. Men att skriva om sitt intresse igen, det vet hon inte om hon vill.

Kylan kom och gick

I veckan kom kylan. Termometern visade - 6 °C. Naturen tycks ha gråtit in vintern.

Nu är det varmt igen sedan några dagar. Å vad jag saknar den krispiga kylan.

Blooming Friday - Drömmar!

Det finns så många trädgårdsdrömmar i mitt huvud. Just nu längtar jag efter att göra om slänten på väg upp till tomtgränsen, som angränsar till skogen. Här vill jag bygga en trappa och plantera ett hav av ljung runtikring. 

 

Med mina ringa trädgårdskunskaper känns det alltid svårt att förverkliga drömmar. Modiga dagar tänker jag att "va faan, det är bara att plantera om, om det blir fel", men det gäller att jag har en spade i handen just dessa dagar, för att drömmarna ska bli verklighet.  

Bilden av den här ljungrabatten är inte färdig i mitt huvud än, så under vintern ska jag ägna tiden åt att fundera ut hur jag vill att den ska se ut. Drömmen lever således vidare.

Fler drömmar finner du här.

Perenngruppen andra mötet

I går träffades vi igen. Jag och de trädgårdsintresserade kvinnorna. Vi pratade om att föröka pion genom frö. Det är lite bökigt, men med tålamod kommer man ha en blommande buske om några år. 

Röd småbuskpion, Paeonia delavayi

Det här är frö från en röd småbuskpion. Dessa placeras i en burk med lock, med fuktig mossa i, på en varm plats.  Där ska de stå i ca tre månader tills rötterna visar sig. Då flyttar man in burken med fröna i kylskåpet. Där får de stå i ca tre månader tills små gröna blad sticker ut. Då är det dags att plantera fröna i en kruka med såjord, uppblandad med sand. Man täcker lite av bladen med jorden. Och det är viktigt att de inte står för blött.

Vi får se framåt våren hur det går för mina två frön.

Småbuskpionen blir ca. 1,5m. hög och har små nickande blommor. Blommornas färg kan vara mörkt röda, rosa eller gula. Pionen trivs bra i fuktig men väldränerad jord i soligt läge.

Krollilja, Lilium martagon
 

Att föröka Krollilja tar 3-4 år. Från den större löken (som liknar en liten kronärtsskocka, fast med gula fjäll) bryter man fjäll. Dessa placeras i mossa, i en påse, på en varm plats. Snart utvecklas små lökar från fjället. När det ursprungliga fjället skrumpnar är det dags att ta vara på lökarna för att planetra dem i jorden vid tillfälle.
Fjällen kan också planteras i kruka med spetsen uppåt i sanblandad jord. Sedan ställer man krukan på en varm och mörk plats. Efter ca en månad utvecklas smålökar som man sedan kan ta tillvara och skola om.

Ett smart sätt att slippa liljebaggar ska vara att plantera Krollilja i skugga, då får de vara ifred från insekterna.

Krolliljan trivs i skogsmark, i lerig, fuktig jord. Perkfekt hos mig alltså!

En familjefri helg

Jag har varit ensam i huset hela helgen. Pappan tog sönerna och åkte, för att jag önskade mig en helg hemma istället för på något spahotell eller så.  

Dörrklockan har dock gått varm. Små, okända monster har stått där utanför och tiggt om godis. Förutom att det inte blev så mycket kvar till mig så måste jag ändå uppskatta att det finns en helg som piggar upp lite i höstmörkret. En förevändning att köpa färgglada pumpor har jag heller inget emot.

Ljuset i skogen har varit magisk. Och trots att det nästan är helt lövfritt nu, så finns det några få kämpare som vägrar att släppa taget.

Jag tände en gravlykta i den lilla lampan som hänger i en tall i trädgården, i fredags. Den brinner fortfarande där ute. 

Snart kommer familjen hem.

Blooming Friday - Hemlig

Bara trollsländan vet var nästa flygtur går. 

Rosenskära Cosmos bipinnatus

Bara Rosenskäran vet när den ska slå ut. 

Opiumvallmo Papaver somniferum

 Bara jorden vet om fröna ska gro.

Chokladblomma Cosmos atrosanguineus

 Bara framtiden vet om chokladblomman ska överleva vintern.

Bara himlen vet var regnbågen slutar.

Det kryllar av hemligheter där ute. Sådant vi inte rår på. Som vi kanske vill, men inte alltid kan, påverka. Sådant som bara är som det är, hur mycket vi än påtar, vattnar, flyttar, delar och gullar. Sådant som vi aldrig har den fullkomliga kontrollen över. 

Visst är det härligt att tänka så? 
Men också lite skrämmande.   

Den senaste veckan har tankarna gått till dem som drabbats av orkanen Sandy. Bara en i raden av många, många förödande naturkatastrofer som drar fram utan att vi kan påverka dem. De som bär på mycket större hemligheter, än de i min lilla trädgård. 

New York maj 2012

Fler hemligheter hittar du här.

Vinterbonat

Nu är det vinter på termometern. Höstjackan får lämna plats åt vinterjackan och trädgården vaknar i frost. 

Höstanemon, Anemone hupehensis, Splendens

Vit solhatt, Echinacea purpurea Alba

Dagen har gått i solsken och jag har ägnat den åt att linda in krukorna i sina vinterkläder. Allt för att de inte ska spricka.

Över växterna lägger jag bubbelplast, runt krukan lindar jag först liggunderlag, sedan väv, överst hamnar granris från skogen. Den här bäddningen har klarat krukan och växterna de två senaste kalla vintrarna. Men i år har jag chokladblomma i krukan, vilken ska vara svår att övervintra. I vår får jag se hur det gått. Spännande!

Den nya rabatten med blodtopp, smörboll, grekisk vädd, höstanemon och blodnäva täcker jag med granris och hoppas att det kommer snö som lägger sig som ett värmande täcke över alltihopa. 

Inomhus har golvvärmen på nedervåningen gått sönder och vi väntar, iförda raggsockor, på reparatören.

Blooming Friday - Energi

Det finns dagar då livet känns tungt.



 

Höstanemon, Anemone hupehensis

Då besvikelsen är stor över att jag fick ett barn som inte är som alla andra

Rudbeckia, Echinacea purpurea Alba

och heller aldrig kommer att bli det.

Och frågan om hur jag ska orka och hitta energi bankar på inifrån mitt huvud.

Men sen kommer dagar då solen går upp.
Och jag är så glad att han, den lilla, är som han är.
Dagar då jag är tacksam över att han tvingar mig att vara här i nuet.

Blodtopp, Sanguisorba officinalis

Att han har lärt mig att lägga framtiden i jorden och vänta på att den gror och växer, sakta, sakta, utan att jag riktigt vet vad som kommer upp.

Mer energi kan du hämta här.

Köldgrader

Köldgrader i natt. Och jag hann plocka in de sista äpplena innan frosten tog dem. 

 

Aroma

 

Hittade två, löjligt små paprikor också som jag missat, och räddade dem i sista stund.

 



Trappan på väg till jobbet, är fortfarande lövig, men också halkig idag.