Den varma, för att inte säga heta, försommaren följdes inte
upp av en liknade högsommar. Juli blev ungefär en grad svalare än normalt. Jag
är nöjd med det. Tro det eller ej. Den lägre temperaturen följdes också av mera
regn. Inte jättemycket men tillräckligt för att det inte skulle behövas
vattning. Det är skillnaden mot de tre-fyra senaste åren, då jag fått springa
som en galning med vattenslangen men ändå drabbats av en del förluster. I år
har också det nyplanterade klarat sig bra och hunnit etablera sig väl inför
kommande torksomrar. Sådana lär nog komma.
I naturen har de senaste åren torksomrar satt sina spår här.
Precis utanför min tomt i söder har en stor gammal tall helt dött och i dess
närhet ser en ek ut att gå samma väg. Det gör egentligen inte så mycket
eftersom det öppnat upp utsikten. Värre är att minst två gamla tallar på
tomten, som gett visst vindskydd är döende. Jag skulle inte tro att de
överlever nästa år. De ser i dag ut som den nämnda döda tallen gjorde förra hösten.
Men som sagt, mina nyplanterade buskar från i våras har
klarat sig bra utan någon stödvattning. Nu blommar exempelvis glasbärsbusken,
Callicarpa bodinieri ’ Imperial Pearl’. Blommorna är lilafärgade och kommer
sedan att åtföljas av blålila bär som lyser kraftigt i höst. Först tillsammans
med ett höstfärgat bladverk och sedan ensamma då bladen fallit. Hoppas kunna
visa bilder på detta senare. Bären sitter förhoppningsvis kvar länge. Min
erfarenhet är att bären inte lockar fåglarna. De tycker nog att färgen är
konstig.
Glasbärsbusken är planterad i en rabatt som blev resultatet
av röjning förra hösten. Här hamnade nu ett antal buskar, men det blev också
utrymme för några perenner. Jag har valt sådant som förhoppningsvis skall bli
långlivat och kräva lite i form av skötsel. Mest är det växter för halvskugga,
som exempelvis dagliljor. Två nyinköp ses på bilderna här. Den första är
Hemerocallis ’Crimson Pirate’ och den andra Hemerocallis ’Joan Senior’. Två
illustrativa exempel på hur väldigt olika blommorna på dagliljor kan se ut.
Dagliljorna kompletteras bland annat av funkior eller, som
de nu allt oftare kallas även på svenska, Hosta. Jag bryr mig nu inte om att
visa bild på dem. De är små och rätt obetydliga än. Hoppas att de växer till
sig nästa sommar. Hosta växer ganska långsamt och man gör klokt i att ”ta höjd
för” att en del sorter med tiden kräver väldigt mycket plats. Jag har missat
det i början när vi planterade den här trädgården. Det har gjort att jag i
flera fall fått gräva upp, dela och flytta vissa av dem. Ett ganska tungt
arbete när det gäller de storväxta sorterna. En som absolut inte hör till de
storväxta är den lilla funkian som ses på bilden. Namnet är Hosta ’Blue Mouse
Ears’. Små blad som när de växer fram är hoprullade så att de påminner om musöron.
Antar att namnet kommer därifrån.