Halmstads Kvartersteater - del 19 - Tidens inälvor våren 1999

Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 1999

Den 10 januari spelade En strålande Jul sista föreställningen. Dagen efter hade vi personalmöte på Andersberg och avslutade med att gemensamt flytta på sittplatssystemet inför bygge av scenografi till föreställningen Tidens inälvor. Vi gjorde en spelplats och scen i mitten och publiken fick sitta i små sektioner runt om scenen. Jag och Petra hade också gjort klart manus och rollfördelning och startat repetitionerna. Andreas spelade in musikarrangemang och andra ljud som behövdes som förstärkning till scenerna. 
I januari jobbade jag också med redovisning av EU-projektet. Det blev ett ganska omfattande administrativt arbete. Jag arbetade också med PR till Tidens inälvor och redan i början av februari var affischen klar. Den blev en blandning av två foton från boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Dels det första fotografi som tagits med en människa på bild och dels ett foto på en liten flickas öppna och nyfikna ansikte. Det blev en bra spegling av föreställningens innehåll.
En tråkig händelse, som väckte förstämning hos oss allihop i föreningen, var den tragiska olyckan när Alexandra, en av våra skådespelare omkom. Hon var en ung tjej och vi hade alla ett gemensamt minne av henne. Det kändes så tragiskt och orättvist att hon skulle ryckas bort alldeles för tidigt. Livet kändes plötsligt skört och oförutsägbart. Vi balanserar alla ständigt på dödens rand. Livet är ett lotteri och vi drar nya lotter varje dag. Ingen vet vad som kommer att hända. Den känslan fanns också i vår föreställning Tidens inälvor.
Under starten av året hade jag och Ulf flera möten med den nye kulturförchefen och politikerna. Vi ville att föreningen skulle bli huvudman för verksamheten och att bidraget skulle kopplas loss från Hallands Bildningsförbund. Det var inget direkt fel med att bidraget gick till bildningsförbundet, men föreningen hade vuxit och blivit väldigt stark. Det var både praktiskt och mer ändamålsenligt att all ekonomi i verksamheten gick att samordna från en aktör och då var det mest naturligt med den väldigt aktiva föreningen.
Jag och Ulf hade också börjat diskutera en ny idé med vår barngruppsverksamhet. Vi ville starta ”prova-på-grupper” för nya barn. Det skulle göra hanteringen av barngrupperna enklare för pedagogerna och att barnen också fick under en kortare tid testa på ett lekfullt sätt om det verkligen var teater som de ville satsa på under sin fritid.
Den 16 februari hade vi årsmöte i föreningen. Det var ett välbesökt möte, som innebar mycket framtidsdiskussioner. Det fanns många idéer och viljor som bådade gott inför framtiden.
Arbetet med Tidens inälvor fortsatte. Vi hade kontakt med bokförlaget Ordfront och författaren och filmaren Roy Andersson för att få rättigheter att använda en del foto från boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det var ännu inte så vanligt med digitala foto, så vi fick göra diabilder som sedan projicerades på väggarna. Scenografin var enkel och neutral, men bilder och ljussättning gjorde att vi kunde växla och förändra mellan de olika scenerna.
En tid innan premiären blev det en stor debatt i massmedia om Kulturhusets och Kvartersteaterns verksamhet. Det var den nye kulturchefen som initierade debatten. Kvartersteaterns styrelse skrev också en debattartikel som publicerades på Hallandspostens kultursida och TV Halland intervjuade mig om vår syn på verksamheten. Vår enda önskan var att få ökade bidrag och att vi också skulle få bli huvudman för kvartersteaterns verksamhet. Det blev en direktsänd debatt mellan kulturchefen och Björn Holmgren, som var ansvarig teaterkonsulent på Hallands Bildningsförbund. Vi ville inte bråka om pengarna, men vi försvarade vår verksamhet och vårt sätt att arbeta. Vi ville att så många som möjligt skulle få vara med i teaterverksamhet. Det var vårt enda mål. Några dagar senare var det genrep för Tidens inälvor och allt var väldigt stressigt. Kvällen för genrep hade jag lovat att hämta min yngste son på kulturskolans bildverksamhet. Jag brukade alltid hämta honom på hans aktiviteter, men just den här kvällen blev stressen för stor. Under de kaotiska timmarna strax före genrepet glömde jag bort vad jag lovat och inte förrän föreställningen hade spelat klart och jag kunde pusta ut kom jag ihåg att jag totalt glömt honom. I det ögonblicket kom tanken till mig att jag borde arbeta med något som skapade mindre stress. Jag kände mig som en väldigt dålig mamma. 

Varför är det så ont om Q med Halmstads Kvartersteater på turné våren 1999

Den här våren gjorde vi också ett specialprojekt och spelade Varför är det så ont om Q på turné för skolor i Halmstads kommun. Det var ett arbetsmarknadsprojekt som var ett samarbete mellan kvartersteatern, arbetsförmedlingen och kulturförvaltningen. Skådespelarna var delvis några från vårt EU-projekt, som på det sättet fick fortsätta med teater under våren. Föreställningen regisserades av Åsa S. och det blev många skolelever i kommunen som fick se teater. Tyvärr var det en del strul med löften om projektledaranställning, som inte gick att infria. Arbetsförmedlingen hade ändrat sin policy och hade strängare regler om vilka som betraktades som tillhörande kulturförmedlingen. Jag och Ulf fick efter en del förhandlingar ändå en acceptabel lösning på projektledartjänsten.
Under våren hade vi också möte med fastighetsbolaget HFAB. Allt var väldigt turbulent och ingen kunde vara säker på hur framtiden skulle gestalta sig. Vi hoppades så klart på ett bra stöd både från kommunen och fastighetsbolaget.
Tidens inälvor spelade den 27/4 en specialföreställning för Hallands Bildningsförbund med gäster från en rad olika bildningsförbund i Sverige. Trots skilda meningar om vad som var bäst för verksamheten fanns det ändå en stolthet över vad vi hade åstadkommit med kvartersteaterverksamheten. Föreställningen var den sista och sedan rev vi scenografi och städade.
I april och maj arbetade jag också med en ny idé som gick ut på att spela Tokfursten av Henning Mankell. Jag hade sett föreställningen med två skådespelare som gestaltade många olika roller. Jag insåg att den pjäsen också skulle fungera med många skådespelare. Alltså gjorde jag en omarbetning och rollfördelning av manus. När jag såg att min idé skulle fungera fick den också bli en del av det kommande verksamhetsåret. 

Våren 1999 spelade också barngrupperna Julspelet med ledare Åsa S. och Vem kan man lita på med Petra som ledare. 

Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg våren 1999

Tidens inälvor är mitt tydligaste minne från den här perioden med kvartersteatern, men ett tydligt minne är också den osäkerhet om framtiden och vad som skulle hända med teaterverksamheten. Allt var under utredning och nästan vad som helst kunde hända. Ibland undrar jag hur jag ändå lyckades hålla entusiasmen för att driva nya idéer och blicka mot framtiden.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 18 - premiär julkabarén En strålande jul hösten 1998

En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås hösten 1998

Det blev en intensiv höst med mycket repetitioner av julkabarén En strålande jul. Ulf och Åsa var regissörer. Andreas spelade in musiken och Gilda hjälpte till med dans och rörelse.

Jag och Petra arbetade med Tidens inälvor som byggde på boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Jag komponerade en del sånger som också byggde på boken och passade ihop med de scener vi arbetade fram tillsammans med ensemblen. 

Under hösten startade jag också en sångkurs för de i föreningen som ville sjunga mer. Jag arbetade både med röst och en del sånger som jag använt vid olika utbildningar som jag gått.

I början av november hade Ulf möte med den nye kulturchefen Sigge Olsson. Vi fortsatte att prata om att vi ville förstärka kvartersteaterverksamheten och att vi hade en önskan om att föreningen skulle bli huvudman för verksamheten.
Den hösten blev vi tvungna att installera larm i lokalerna. Det hade varit flera inbrott och vi blev trötta på att ständigt bli av med utrustning i våra lokaler. Det blev ytterligare ett ekonomiskt problem, men vi kunde inte se någon annan utväg.
Vår verksamhet gav också ständigt upphov till en mängd förfrågningar om hjälp med både det ena och andra. Under hösten hjälpte vi bland annat ishockeyklubben Halmstad Hammers med en skådespelare som utklädd till guden Tor inledde matcherna med att skjuta en blixt. Det blev väldigt uppskattat och bidrog till att hockeyklubben fick mycket publik till sina matcher. Tor uppmärksammades till och med i riksmedia. Den hösten hjälpte också Ulf Halmstads Frigymnaster med ljusteknik till deras julshow.

I sminklogen - En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås hösten 1998

Den 5 december var det premiär på En strålande jul. Den byggde till viss del på ett återanvändande av julcabarén Så har vi Jultid, som vi spelade hösten 1993 på Andersberg. Denna gång spelade vi föreställningen på Vallås. Inför föreställningarna gjorde ensemblen PR med julsånger på ICA Vallås och ensemblen var och knackade dörr i bostadsområdet. Vi fortsatte att arbeta vidare med vår idé om att hela tiden bjuda in och informera alla boende i bostadsområdena om vår verksamhet.

I december var också utredningen om Kvartersteatern och Kulturhuset klar. Utredaren var positiv till vår verksamhet på kvartersteatern och föreslog ett utökat stöd.
I slutet av året var det mycket pappersarbete. Som vanligt redovisades alla cirklar och aktivitetsgrupper. Det gällde att inte förlora en enda krona.
Julcabarén fortsatte att spela över julhelgerna och EU-projektet avslutades med en jul-lunch för deltagarna på Vallåslokalen.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 17 - En strålande jul och Tidens inälvor hösten 1998

Tidens inälvor med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1999

Innan vi gick på sommarledighet planerade vi höstens verksamhet tillsammans med Åsa S. och Petra, som efter teaterledarutbildning i Hällefors återkom till Halmstad och blev anställd på ett arbetsmarknadsprojekt. Vi hade också framför oss ytterligare ett halvår med EU-projekt och nya arbetslösa ungdomar. 
Under sommaren repeterade jag ett sångprogram tillsammans med mina föräldrar Kerstin och Verner Sjöberg. De var gamla musikanter som i hela sitt gemensamma liv sjungit och spelat tillsammans. På äldre dar uppträdde de ofta på serviceboende och pensionärsföreningar. Pappa mandolin och fiol och mamma gitarr. Under våren hade jag komponerat ett antal nya sånger och jag tyckte att de kunde passa att sjungas tillsammans med mina föräldrar.
Den 31 juli hade vi grillfest hos Göran, en av våra skådespelare som också var keramiker. Det blev en trevlig kväll, helt utan alkohol, men med många skratt.
Jag startade mitt arbete i augusti med att repetera ett sångprogram som vi skulle framföra vid en dag som HFAB arrangerade utomhus på Andersberg. Jag återanvände sånger från gamla pjäser och vi repade också några scener. Bland annat en scen från Cabarét Svenska Ord. Andreas, som varit en av deltagarna i vårens EU-projekt, var en duktig musiker och han hade blivit anställd via en arbetsmarknadsåtgärd, som gjorde att han kunde fixa med musik till både HFAB-programmet och våra kommande föreställningar.
Den 31 augusti startade vi den nya EU-gruppen med arbetslösa ungdomar. De skulle vara med i den julkabarét som vi planerade att spela på Vallåslokalen i slutet av hösten. 

I början av september startade jag och Petra arbetet med ett teatercollage som fick namnet Tidens inälvor. Manus gjordes genom improvisationer och byggde på boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Den första dikten i boken var Tidens inälvor av Nelly Sachs. Jag och Petra hade ett bra samarbete och det var roligt att arbeta med teatergruppen. Den 13 september hade gruppen en heldag med arbete och mat.

Kvartersteaterlokalen på Vallås

Vi var ganska många, den hösten, som arbetade med Kvartersteatern. Det var jag och Ulf, Åsa S., Petra, Andreas med musiken och Lasse J. Den sistnämnde hade också en arbetsmarknadsåtgärd och hade tidigare varit vaktmästare på Kulturhuset. Hos oss blev han lite som en ”allt i allo”. Han fixade praktiskt med målning och scenografier, sydde och blev också hos oss som en vaktmästare.
Den 19 september hade vi årets städ-dag på våra lokaler. Alla skådespelare och vår nya EU-grupp var med under dagen och vi fixade tillsammans en måltid på kvällen. EU-gruppen gjorde också sitt första framförande, som avslutade kvällen.
Några dagar innan hade vår bil blivit stulen på Andersberg. Jag var på arbetskväll med gruppen för teatercollaget och i ett obevakat ögonblick hade någon smugit in i lokalen och tagit min bilnyckel. När jag skulle hem upptäckte jag att bilen var borta. Vilken katastrof! Vi polisanmälde – men märkligt nog fick Ulf och Lasse plötsligt syn på bilen några dagar senare. De följde efter och upptäckte att den parkerades på en gata på Vallås. De ringde polisen, och på det sättet fick vi som väl var tillbaka bilen oskadd. Vi fick dock byta lås eftersom nycklarna fortfarande var borta. Bilen var också intagen för teknisk undersökning hos polisen.
Den avgående Kulturchefen Kerstin Ullander hade initierat en utredning om teaterverksamheten på Kulturhuset och Kvartersteatern. Utredaren Lars Pettersson besökte oss på Andersberg för intervju i slutet av september. Vi berättade om vår verksamhet och de planer vi hade inför framtiden. Lars Pettersson kom sedan tillbaka ytterligare för en andra omgång av intervjuer i oktober.
En intensiv september avslutades med sånguppvaktning av avgående kulturchefen och sångprogram med gamla sånger från pjäser på Kulturnatten den 26 september. Den kvällen sjöng jag också nykomponerade sånger tillsammans med mina föräldrar på stadsgalleriet. 

En strålande jul med Halmstads Kvartersteater på Vallås 1998

En intensiv höststart gick sedan vidare in i en fortsatt aktiv oktober. Framför oss hade vi premiär på julkabarén En strålande jul på Vallåslokalen men innan dess hade vi inbrott på Andersberg och stulna datorer och teknisk utrustning. Något vi tyvärr fick uppleva upprepade gånger på båda lokalerna. Det blev en ständigt irriterande provokation som tog mycket energi.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 16 - Cirkustält på Vallås grönområde våren 1998

Odens öga med Halmstads Kvartersteater på Vallås grönområde 1998

I slutet av april spelade våra barngrupper. På Vallås spelade pjäsen Man skall vara glad att man är frisk och ledare var Frida och Thomas. På Andersberg spelade Du vet mycket väl att jag är kär i Viktor och ledare var Åsa S. Den yngsta barngruppen spelade Arga gubben på Andersberg och ledare var Åsa S. Det var en stor glädje att se alla dessa barn som vuxit till en stor skara i föreningen. Några av barnen var också med och spelade i Odens öga. Den 15 maj byggdes cirkustältet på Vallås grönområde. Det blev några tuffa dagar med bygge av tält, scen, scenografi och ljussättning.  Ulf och Åsa och alla de andra deltagarna i pjäsen fick arbeta till långt in på nätterna. Men resultatet blev fantastiskt bra. Trots det fina resultatet och mycket engagerat arbete blev några boende på Vallås, som var grannar till tältet, irriterade på att det byggdes och spelades. Så här efteråt kan jag tycka att det är märkligt att en sådan positiv och trevlig händelse, som trots allt var på plats endast en kort tid, kunde skapa irritation. Alla som var med i projektet var trevliga och det var väldigt lite oljud från föreställningarna. Det finns så mycket annat negativt som uppstår i ett bostadsområde. Tältprojektet var en frisk och kreativ händelse.
Några dagar innan premiären åkte jag med HFAB på en studieresa till Rosengård i Malmö. Jag fick se en intressant skola och dessutom besöka Teater X och Drömmarnas hus, som hade verksamhet i en gammal herrgård på bostadsområdet. HFAB ville att vi också skulle utöka vår verksamhet och göra mer sociala insatser. Både jag och Ulf var tveksamma. Vi ville bygga en stor och kreativ teaterverksamhet. Vi var rädda för att vi ”gapade över för mycket” om vi också började arbeta med annat som låg utanför teaterområdet.

Odens Öga med Halmstads Kvartersteater på Vallås 1998

Dagen efter resan till Rosengård var det genrep på Odens Öga. Det hade arbetats in i det sista för att få allt klart. Vi hade en liten provpublik. Några av deltagarna i projektet hade skapat ny musik och sånger. De gamla sagorna från den nordiska mytologin med jordens födelse som start var imponerande. Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder och alla de andra gudarna gestaltades på ett spännande sätt. De gamla sagorna är både våldsamma och stundtals komiska. Vid premiären nästa dag var det fullsatt i publiken och efteråt var det premiärfest på Vallåslokalen. Min yngste son Anton var en av skådespelarna i pjäsen. Natten efter premiären sov han och Ulf över i husvagnen och vaktade tältet och spelplatsen. Nästa morgon körde jag till husvagnen med frukost. Ett tält måste bevakas både dag och natt. Under spelperioden fanns ett rullande schema med vakter och alla skådespelare fick göra en insats.
Jag och Ulf fortsatte vårt arbete med att hitta mer pengar till kvartersteaterns framtid. Mitt i spelperioden hade vi möte med politiker för att försöka hitta nya vägar. Vår idé var att koppla loss kvartersteaterföreningen från huvudmannen Hallands Bildningsförbund och istället låta föreningen ta hela ansvaret för verksamheten. Vi tyckte att detta var en naturlig utveckling på verksamheten. Det hade skapats en förening som vuxit sig så stark att den var mogen att bli huvudman.
Den 27 maj kom ett stort gäng med deltagare från ett danskt EU-projekt på besök. Deltagarna var från tolv olika länder i Europa. En av kvällarna bjöd vi på lax från Tiraholms fisk. Den kvällen var det till och med några av föräldrarna till medlemmar som ställde upp som kökspersonal.

Odens Öga med Halmstads Kvartersteater 1998

Den 1 juni firade vi också Kvartersteaterns dag med tipspromenad och våfflor med kaffe, som serverades utanför det stora cirkustältet. Vi ville ge de boende på Vallås ytterligare positiva upplevelser och information om kvartersteaterns verksamhet. Det blev en lyckad dag.
Den 6 juni blev och kändes som ytterligare en glädjens dag. Under nationaldagsfirandet vid Rådhustrappan fick jag och Ulf kommunens kulturstipendium för vårt arbete med kvartersteatern. Det betydde mycket att vi blev uppmärksammade för vårt slit med att bygga teaterverksamheten.
Den 7 juni spelade sista föreställningen med Odens Öga. Publikt var det en succé och sista kvällen var vi tyvärr tvungna att skicka hem en del av publiken. Det fanns helt enkelt inte en chans att trycka in fler på sittplatssystemet.  Sedan revs tältet och allt packades ihop. Hos mig finns fortfarande alla dessa skådespelare, som ett lysande minne. Kerstin, Göran, Anna-Lena, Andreas, Joakim, Susanne, Helena, Malin, Jennie, Maria, Kim, Mattias, Erik, Henning, Jörgen, Samuel, Pontus och många fler.
Dagen efter hade vi möte med fastighetsbolaget HFAB och samma dag också med kulturchefen i Halmstads kommun. Hur skulle framtiden bli? Vi hade en plan för det närmaste året, men just då hade vi ingen aning om vad som sedan skulle hända.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 15 - EU-projekt och Odens öga våren 1998

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998

Donationen i Gessleland hade premär i början av januari. Den bestod av två akter. Den första utspelade sig på en bensinmack och speglade lite fenomenet med att bensinmackarna förändrats från att bara sälja bensin till att i princip nästan sälja vad som helst. Vi överdrev så klart en aning när det till och med fanns en polisstation, förlossning och arbetsförmedling på macken. I andra akten utspelade sig scenerna i Halmstad och vår lokale rikskändis Per Gessle fick bli den röda tråden.
När nyårsrevyn bara spelat några föreställningar startade vi det stora EU-projektet och arbetet med pjäsen Odens öga som i maj skulle spela i ett cirkustält på Vallås. Pjäsen byggde på sagor ur den nordiska mytologin och ensemblen arbetade med improvisationer som grund för manus. Innan projektet startade hade vi intervjuer med de sökande så att vi såg att de var lämpliga för att vara med i projektet. Deltagarna var arbetslösa ungdomar som vi blandade med vår ordinarie verksamhet och deltagare. Min arbetsinsats innebar administrativt arbete för det stora projektet. Ulf och Åsa S. höll i den praktiska delen. Eftersom jag hade enormt mycket övertidstimmar fick jag dra i bromsen och enbart ägna mig åt PR-arbete, kontorsgöromål och planering inför den framtida verksamheten.

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998

Sista föreställningen av Donationen i Gessleland var den 6 mars. Allt hade fungerat bra och trots allt hade vi en ganska hygglig publiksiffra. En tid in i föreställningsperioden fick Ulf en svår influensa. Det fanns inte en chans att han kunde stå på benen. Som tur var hade vår son Thomas precis varit och sett föreställningen för på nästkommande föreställning fick han rycka in och köra ljuset. Det gick förvånansvärt bra, trots att han bara sett föreställningen en gång innan. Avslutningskvällen var vi hos Madeleine i Oskarström. Hon var en av skådespelarna som under många år bidrog med mycket ideellt arbete både i styrelsen och mycket praktiskt arbete.
Under mars månad hade vi några helgkurser i dans och rörelse med Gilda. Det ingick som en del av vårt EU-projekt och kom alla våra skådespelare till gagn. Det blev som ett extra plus i kanten för alla våra medlemmar.Den våren fortsatte jag att skriva projektansökningar inför framtiden. Att leta och söka projektpengar var något som ständigt pågick under åren på 1990-talet. Det var som en naturlig del av verksamheten, men det tog så klart på krafter och energi. Det hade känts skönt att slippa sådant, men under de här åren blev projekt nästan ett modeord, och värre har det sedan blivit. Att ge pengar till en fast och kontinuerlig verksamhet är inte gångbart i vårt samhälle. Tyvärr innebär projekt en slags ryckig verksamhet. Det går upp och ner och planer på lång sikt är svåra att genomföra.

Under våren hade jag och Ulf också möte med HFAB om vårt bidrag till pedagogtjänst. Vi hoppades att vår stora verksamhet på bostadsområdena skulle göra att de ville fortsätta att ge oss bidrag och kanske också utöka. Jag förde också en diskussion med kulturförvaltningen om kommunens bidrag, som var riktat till Hallands Bildningsförbund. Det fanns en gryende tanke om att kanske koppla bidraget direkt till föreningen. Inte minst budgetarbete skulle på det sättet bli enklare att sköta.
EU-projektet fortsatte hela våren. Bland annat hade vi ett samarbete med ett danskt EU-projekt som besökte oss och där våra deltagare också besökte Danmark.
Den våren kom också Arbetarteaterförbundets teaterlinje i Hällefors på besök och spelade sin pjäs Dokument AF på Andersberg. En av deltagarna var vår skådespelare Petra som utbildade sig till teaterledare. Vi försökte hitta ett sätt att göra en anställning för henne efter utbildningen. Vi var säkra på att en utbildad ledare som hade sin grund och uppväxt i vår verksamhet hade stor betydelse för framtiden.

Odens Öga i cirkustält på Vallås med Halmstads Kvartersteater 1998

Premiären för Odens Öga närmade sig och all tid fokuserade på premiären som ryckte allt närmare. Den sista månaden repeterade pjäsen i Konsums gamla lokaler på Vallås. Vår egen lokal hade alldeles för liten yta för att motsvara den stora scen som skulle byggas i cirkustältet. Samtidigt bjöd jag in medlemmarna till höstens verksamhet. Planerna var redan klara och spikade.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 14 - Donationen i Gessleland

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998

Augusti 1997 var en väldigt varm månad. Vi hade planerat start för arbete med improvisationer till en nyårsrevy, men vi fick skjuta starten en vecka. Det var alldeles för varmt! Den 25 augusti drog vi dock igång arbetet och det var ett tjugofemtal varma, men ändå entusiastiska skådespelare som samlades. Vi började få en god grund i föreningen. Många av skådespelarna hade hunnit få en bra träning och erfarenhet av att stå på scenen. Åsa S. var kvar som ledare på arbetsmarknadsprojekt och hon blev regissör för barnteaterpjäsen Varför är det så ont om Q av Hans Alfredsson. Vi hoppades att både en nyårsrevy och en barnpjäs skulle ge publik och en del inkomster till föreningen. Pengar till verksamheten var den ständiga punkten på dagordningen. Under tiden gruppen improviserade omkring en mängd aktuella ämnen och händelser från det gångna året jobbade jag också parallellt med att skriva och sammanställa manus till de olika scenerna och hitta en ram för revyn. Det var många fyndiga och roliga scener. Jag skrev också nya texter till en rad gamla melodier allteftersom scenerna växte fram och det gick att se en struktur i revyn.
I början av september hade vi också en heldag med rörelse tillsammans med Gilda. Hon hade verkligen utvecklats i sin förmåga att ge bra feedback till deltagarna. Gilda hade varit professionell dansare i Chile och under ett antal år i Sverige hade hon utvecklats till en bra dans- och rörelsepedagog. Samma dag arbetade vi också med att lära deltagarna mer om improvisation.
I september delade vi också ut flygblad med information om vår verksamhet på de båda bostadsområdena. Vi ville att alla som var bosatta på Andersberg och Vallås skulle åtminstone veta att vi fanns och verkade i områdena. Dessutom bjöd vi in både ung och gammal till att delta i vår verksamhet. Under samma månad gjorde vi också klart en ansökan om ett större EU-projekt med arbetslösa ungdomar.
I slutet av september införde vi något nytt; vår första städdag. Alla som var med i verksamheten hjälpte till att under en heldag städa våra lokaler och rensa i våra förråd. Vi avslutade hela dagen med gemensam måltid och lite kul samvaro. Den första gången var det Rigmor W. som var kock i köket, men åren framöver hade vi vid varje städdag ett gäng som bildade matlag. Under åren som sedan gick blev det många praktiska dagar. Eftersom vi var väldigt många som ställde upp med gratis arbetstid kunde vi också hålla nere på kostnaderna. Alla bidrog med sin kunskap och sin tid. En sak som kanske inte alltid förstås eller uppskattas fullt ut av kommuner och bidragsgivare. För varje satsad krona får också bidragsgivaren mycket tillbaka i form av ideellt arbete. Inte minst bidrog de äldre med mycket arbete runt barnteatergrupper och festivaler som vi hade under åren framöver.Den hösten firade vi några gånger. Vi hade sökt pengar till en stor pjäs som skulle spelas i tält 1998 och i början av oktober fick vi besked om att vi fått 75 000 av kommunen till projektet. I början av november fick vi fira ytterligare en gång när vi beviljades pengar till det stora EU-projektet. Det innebar mer än ett års anställning för Åsa S. och två omgångar med arbetslösa ungdomar som kunde delta i en pjäs under våren och en pjäs under hösten 1998. Det blev genast en ökad aktivitet eftersom projektet skulle starta redan i januari. Jag räknade budget och en folder med information till sökande trycktes snabbt. I december strax före premiären för Donationen i Gessleland hade vi intervjuer med sökande till första delen i projektet.
Som vanligt brann det i knutarna. Planering och praktiskt arbete fick genomföras i ett rasande tempo och min lilla arbetstid på 50 % var därmed totalt havererad. De sista månaderna innan årsslutet arbetade jag nog snarare 150 % av en heltid.

Varför är det så ont om Q? med Halmstads Kvartersteater hösten 1997

Den 8 november var det premiär på Varför är det så ont om Q. Jag hjälpte till med PR och gjorde ljud och musikslingor som förstärkning till scenerna. Pjäsen blev uppskattad och bra, men publiken svek. Hasse Alfredssons komiska barnpjäs drog inte lika mycket publik som Tove Janssons mumintroll. Det var många föreställningar inplanerade och vi spelade pjäsen både på Andersberg och Vallås. Till spelperioden på Vallås byggdes ett nytt sittplatssystem. Ulf och några av medlemmarna i föreningen använde några helger till att svetsa ihop järnrör för att vi skulle ha väl fungerande sittplatser till publiken. Till pjäsen behövdes också en ”hjälpgrupp” av medlemmar som under föreställningarna hjälpte till praktiskt bakom scenen med bland annat ett trolleritrix.
Under den hösten var också Åsa S. och gjorde teaterprojekt med Andersbergsskolan. Vi försökte att fortsätta hålla den fina kontakt som vi skapat under de senaste åren.
Mitt i allt byggande, projekt, planer och premiärer fortsatte arbetet med Donationen i Gessleland. Ett fyndigt namn som samlade olika händelser under året. Micael A. hjälpte till och arrangerade musiken och Marianne Dillberg och hennes firma Ljud och Dekor gjorde scenografi.
I början av december när allt var som mest kaotiskt inför EU-projekt och premiär flyttade vi vårt lilla kontor från Kulturhuset i Folkparken till vår lokal på Andersberg. Posten hade lämnat sin del i foajén och det passade bra att använda till kontor för oss. Inte hade jag den minsta aning om att vi några år senare återigen skulle flytta kontoret tillbaka till Kulturhuset. Vi trodde nog bergfast att vi skulle stanna på Andersberg.

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998

Den 9 januari 1998 var det premiär på Donationen i Gessleland för en entusiastisk publik på Andersbergsteatern och i mitten av januari var det start på EU-projektet.  Jag hade då så mycket övertid att jag var tvungen att dra ner på mitt engagemang under våren. Återigen vacklade jag inför att stanna kvar och arbeta med kvartersteatern. Det var roligt, men verksamheten krävde ständigt att jag arbetade alldeles för mycket. Glädjen slocknade tyvärr med alldeles för många timmar.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 13 - Silver Splash on Air våren 1997

Silver Splash on Air med Halmstads kvartersteater på Andersberg 1997

Tisdagen den 9 januari hade vi kollationering på Vallåslokalen för miljöpjäsen Silver Splash on Air. Vi hade arbetat hela hösten med olika ämnen och improvisationer och jag hade sammanställt ett manus med en del extra tillägg av texter och några nykomponerade sånger. Det var ett manus med mycket humor, men också med den allvarliga undertonen som miljöproblemen skapar. 
Några dagar innan starten av repetitioner till pjäsen började två nya teaterpedagoger i vår verksamhet. Åsa S. var en av våra skådespelare som under hösten utbildat sig till teaterledare på Arbetarteaterförbundets kurs i Hällefors. Nu återvände hon till Halmstad tillsammans med sin sambo Johan, som också var teaterpedagog. Båda fick en anställning via ett arbetsmarknadsprojekt och plötsligt kunde vi utöka vår verksamhet. Det gav en ny optimism inför framtiden. Vi fick visserligen tränga ihop oss på den lilla minimala kontorsyta vi hade på Kulturhuset i Folkparken, men med lite pusslande och några begagnade skrivbord lyckades vi ordna varsin arbetsplats. Samma månad startade Åsa och Johan en teaterkurs för nya medlemmar. Åsa och Johan kunde också arbeta med PR till miljöpjäsen samt sy en del kläder. Johan var en duktig tecknare och gjorde också en fin affisch. Under våren förde vi mycket diskussioner om framtiden. Fortfarande hade vi enorma ekonomiska problem med lokalerna och vi gjorde försök med brev till sponsorer. Vi började också skissa på ett nytt 3-årsprojekt som kunde ge en stadga åt de kommande årens verksamhet. Vi hade pengar till pedagogtjänst men vi hade inga verksamhetspengar. Teaterpjäser och kurser kostar pengar – inte bara pedagogtid. Det går inte att göra teater av luft. Idé om en återkommande Nyårsrevy började planeras under våren. Jag gjorde också en projektansökan om bidrag till en barnteaterpjäs.

Silver Splash on Air med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1997

Den 2 april var det premiär på Silver Splash on Air på Andersbergsteatern. En av skådespelarna hade blivit sjuk några dagar före premiären, så jag blev tvungen att göra ett inhopp på scenen. Dessutom stod jag varje föreställning och spelade flöjt i kulissen. Fredrik hade gjort arrangemang på musiken, som den här gången var inspelad, förutom mitt flöjtspel. Allt startade väldigt vackert med en berättelse om jordens födelse och de miljarder år som passerat innan människan uppkomst. Några monsterfigurer gjorde sedan entré och visade på vår (=publikens) dumhet. Nästan allt vad vi gjort och gör leder fram till katastrofen och sedan tog de hjälp av en TV-show hur allt detta gick till. Pjäsen blev därmed som en framtida historisk tillbakablick. 

Under våren spelade också våra barngrupper sina pjäser. En av grupperna spelade Åsneprinsen. Ledare var Frida och Thomas. Den andra gruppen spelade Lejonkungen. Ledare var Åsa L. Den nya teaterkursen spelade scener från olika teaterpjäser och sedan gjorde de också en mindre föreställning för Hyresgästföreningen som firade 70-årsjubileum.
En tid innan premiären på Silver Splash on Air och mitt i alla framtidsplaner insåg jag att jag måste lägga mina egna teaterplaner på hyllan. Trots att jag bara hade en halvtidsanställning arbetade jag väldigt mycket mer arbetstid. Den stora verksamheten gick helt enkelt inte att driva på den lilla tid jag var anställd. Jag var tvungen att välja och jag valde att satsa mitt liv och tid på Kvartersteatern. Det tror jag hade stor betydelse för den utveckling som skedde de närmaste åren.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 12 - En fröjdefull jul hösten 1996

En fröjdefull jul med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1996

Innan sommaruppehållet spelade barngruppen på Vallås pjäsen Dagbokens hemligheter. Ledare var Petra och Åsa P. På Andersberg spelade barngruppen pjäsen Guldgåsen och ledare var Åsa S. och Lina. Att bygga en verksamhet för både barn, ungdomar och vuxna var en av de idéer som vi ville utveckla. Vi ville att människor skulle mötas över generationsgränserna. Alla åldrar har något att dela med sig av. Både unga och gamla. Under åren framåt skulle det visa sig vara helt rätt tänkt. Många av dem som startade i barngrupper blev sedan både duktiga skådespelare, men också duktiga pedagoger i vår verksamhet. Jag och Ulf stöttade så mycket vi kunde med råd och hjälp. Det blev som en slags intern utbildning och jag tror att alla dem av våra skådespelare som också blev teaterledare hade god nytta av detta även i fortsättningen av sina liv.

Guldgåsen med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1996

Under sommaren spelade jag Spökhistorier i skymningen i Wallbergs gamla industrilokaler på Slottsmöllan och senare på hösten reste jag och Fredrik på en turné med barnteaterföreställningen Spegeln. Jag tror vi spelade fyrtio föreställningar hösten 1996. Men all den där verksamheten jag gjorde som min egen teater slet hårt på mig. Någonstans under den hösten insåg jag att det bästa nog var att välja vilken verksamhet jag skulle ägna mig åt och göra det till hundra procent. 

Den sommaren använde jag också en del av min lediga tid till att leta material inför en miljöpjäs som vi planerade att starta i augusti. Då såväl som nu var miljöförstöring ett brinnande aktuellt tema. Vi började arbetet med en helg där jag förberett med att baka bröd och kokat soppa. Under helgen hade vi föreläsningar och startade improvisationer som sedan fortsatte under hela hösten. Tanken var nog att göra något allvarligt, som pekade och på ett tydligt sätt visade på de problem som vårt samhälle och vi som människor har att brottas med. Men mitt i allt det där allvarliga så trängde humorn fram, som en förvildad klängväxt som inte gav upp. Det gick helt enkelt inte att bara vara allvarliga och det var också alldeles rätt. Publiken fick nog skrattet i halsen och budskapet gick på det sättet bättre in i själ och hjärta. Improvisationerna som vi gjorde den hösten låg sedan till grund för pjäsen som fick det märkliga och långa namnet Silver splash on Air Saturday nights and some Sunday mornings too on your TV screen made of Silver show. 

En fröjdefull jul med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1996

Under hela våren hade Ulf repeterat med Alan Ayckbourns svarta komedi En fröjdefull Jul. Repetitioner och byggande av scenografi fortsatte under hösten och den 6 december var det premiär på Andersbergsteatern. Scenografin passade bra på scenen och skådespelarna gjorde en gedigen insats. Det var verkligen en komisk pjäs med mycket skratt i publiken. Pjäsen handlade om en engelsk släkt som samlas under några juldagar. Men det är verkligen ingen fröjdefull jul. Det jag minns mest av pjäsen är dockteaterföreställningen som i sin tragiska verklighet ändå blir förfärligt komisk. Göran som dockteaterspelande farbror och Rigmor som hans alkoholiserade fru. Benny som den argsinte morbrorn och Henning som systerns osäkre fästman som aldrig tidigare mött familjen. Camilla som en längtande och uttråkad hemmafru och Jörgen som husets patriark. Jag hade under hösten arbetat med PR till pjäsen samtidigt som jag också sammanställde manus till miljöpjäsen. En fröjdefull Jul fortsatte spela under hela julhelgen och avslutades till trettondehelgen 1997. Det nya året startade med en extrem kyla, men också med nya idéer och tankar. I början av januari fick vi två nya medarbetare.

Monika

Halmstads Kvartersteater - del 11 - Cabarét Svenska Ord våren 1996

Cabarét Svenska Ord med Halmstads Kvartersteater 1996

Efter nyår skulle vi sammanföra våra ”gamla” skådespelare med de ”nya” skådespelarna från höstens teaterkurs. Vi hade planerat för att göra en kabarét med texter från Hasse Alfredssons och Tage Danielssons olika revyer. Det fanns inget manus, så jag och Ulf lyssnade på inspelningarna och skrev bit för bit varje scen. Det blev en av den julledighetens sysselsättningar. När vi närmade oss startdatum insåg vi att skådespelarna var alldeles för många. Om alla skulle få minst en scen, så skulle kabarén bli alldeles för lång. Det var då vi kom att tänka på en väldigt komisk engelsk teaterpjäs som vi sett på tv. Snabbt läste vi manus och gjorde en rollbesättning och en plan att spela julpjäsen En fröjdefull Jul av Alan Ayckbourn. Det skulle visa sig vara ett lyckokast. Pjäsen blev i slutet av året en riktig succé och samtidigt lyckades vi krympa ensemblen till Hasse och Tages texter till ett mer behändigt antal.
Helgen 13 – 14 januari samlade vi alla skådespelarna till två heldagar på Vallåslokalen. Det blev många roliga dramaövningar och utdelning av roller och start för att prova scenerna. Söndagen avslutades med sångövningar tillsammans med Marita, en sångpedagog som vi knutit till oss under våren. De flesta gångerna teaterpjäserna innehöll sånger var det jag som repeterade röst och sång, men Marita var en duktig pedagog och även jag lärde mig en hel del av henne. Det hade vi nytta av under de kommande årens pjäser.
Vi testade också ett nytt sätt att arbeta. Lina, som var en av skådespelarna som varit med några år och dessutom gick sista året på Sturegymnasiets teaterlinje fick chansen att regissera en egen teaterföreställning. Det blev Nordanvinden eller som den också kallades Unge Lars i Wexiö skola av Staffan Göthe. Vi gjorde en liten minikurs för Lina som pågick kontinuerligt under våren. Lina fick tips och råd om hur hon skulle arbeta med föreställningen och dessutom fick flera av våra skådespelare vara med i den pjäsen. Det blev ett väldigt bra sätt att utveckla teaterföreningen.
Men allt var inte frid och fröjd i starten av året. För att få en bättre ekonomi på Vallåslokalen hyrde vi ut den till både föreningar och privata fester. På nyårsafton var det en privat fest och genom bakdörren hade någon skjutit med någon form av vapen, eller möjligtvis en nyårsraket. Polisen tillkallades, men det var svårt att avgöra hur det hade gått till. Vid första ordinarie repetitionen på kabarén blev det också bråk utanför lokalen och vi bestämde oss för att tillfälligt flytta, under tiden problemen utreddes, all verksamhet till Andersberg. Osäkerheten var också stor om vi skulle klara att lösa de ekonomiska bekymren med hyran på lokalen, som vi tvingats att säga upp strax före årsskiftet. Vi hade flera möten med kommunråden i Halmstad för att hitta en lösning. Alla dessa problem tog så klart både tid och ork. Istället för ett byggande av verksamhet blev det mycket fokus på att försöka rädda teaterlokalen. Vi hade också kontakt med Folkets Husrörelsen för att se om det kanske gick att göra Vallåslokalen till ett Folkets Hus. Det blev också möten med Hyresgästföreningen om att göra lokalen till ett Hyresgästernas hus. Idéerna var många och de flesta svåra att genomföra.
Den 19 februari hade vi årsmöte i Andersbergs Kvartersteater och på mötet bestämde vi att byta namn till Halmstads Kvartersteater. Föreningen hade redan börjat verka på två bostadsområden och det kändes naturligt att vi också bytte namn till något som speglade utvecklingen av verksamheten. Vid mötet slutade jag som ordförande i föreningen. I och med att jag blivit anställd av föreningen så kändes det inte lämpligt att jag också var föreningens ordförande.

Cabarét Svenska Ord med Halmstads Kvartersteater 1996

Under den våren hade jag och Fredrik många framträdande med våra olika musikprogram. Bland annat spelade vi på en minnesstund för Olof Palme på dagen tio år efter hans död. Fredrik var också musiker till kabarén. Det betydde mycket med hans förmåga att anpassa sig till de olika sångerna och musik i övergångarna mellan scenerna. Samtidigt planerade och arbetade jag också med en egen ny idé – spökhistorier. Jag letade lämplig lokal och bearbetade spännande historier.
Lördagen den 13 april var det premiär på Cabarét Svenska Ord på Vallåslokalen. Vi tyckte det var ett fyndigt namn på de blandade scenerna från Hasse och Tages många revyer. Det hade varit mer praktiskt arbete än vanligt inför premiären. Lokalen på Vallås var svår att göra scenljus eftersom det var lågt i takhöjd och dessutom fick vi bygga sittplatser. Men – allt går, bara man vill och vi spelade ett antal föreställningar på Vallås och flyttade sedan till Andersberg och fler föreställningar. Vi hade startat en idé om publikarbete i bostadsområdena, som bland annat innebar att skådespelarna besökte ett antal trappuppgångar och bjöd in till föreställningarna med några gratisbiljetter.
Hasse och Tages scener gjorde vi på ett nytt och lite annorlunda sätt. En roll som spelats av en skådespelare i originalet blev i stället i vår version två eller till och med tre skådespelare som gestaltade och delade på replikerna. Några av scenerna, som t ex scenen med den gamle fiskaren Österman gjorde vi precis som i originalet. Den scenen kändes märkligt aktuell, trots att det gått så många år, och konstigt nog känns texterna fortfarande än idag dagsaktuella. Kanske till och med ännu mer belysande av hur vårt samhälle är idag.

Nordanvinden med Halmstads Kvartersteater 1996

Återigen träder skådespelarna från pjäsen fram ur mitt minne. Tydligt och klart. Åsa S., Pia, Ronny, Madeleine, Micael, Kristin, Mats, Anna-Lena W., Linda, Daniel, Jennie, Anna-Lena A., Maria, Karin, Liv, Gunilla, Ann-Clara, Malin och alla de andra. Några oförglömliga karaktärer är Ronny som Robert Lind och professor Nylén.
I maj spelade Nordanvinden på Andersbergslokalen. Det blev en väldigt lyckad teaterpjäs och Lina gjorde ett bra arbete som regissör. I de ögonblicken av glädje och lycka glöms alla bekymmer med lokaler och ekonomi. Inte långt efteråt fick vi uppsägning från posten, som hyrde en liten del av Andersbergslokalen med öppettider några förmiddagar i veckan. Vi stod plötsligt utan hyresgäst och utan den extra inkomst som hade stor betydelse för att vi klarade av att betala hyran av lokalen. Nu var det med ens ekonomiska bekymmer med både lokalen på Vallås och Andersberg.

Monika