Torkade smörblommor

Idag har jag varit och plockat ett stort fång med smörblommor. De lägger jag ovanpå mitt hörnskåp och där lyser de gula blommorna ända till nästa år. Ja, faktiskt ända till jag slänger dem. Till slut blir de lite dammiga, men då är det återigen tid att plocka nya blommor.

Nu börjar också krusbär, päron och vinbär utveckla sina frukter. Om några veckor blir vinbären röda och svarta, sedan brukar jag äta vinbär ända långt in i augusti. Jag tror det är nyttigt att äta av bären varje dag. Det stärker immunförsvaret och håller förkylningarna borta under vintern. Päronen är inte ätbara förrän i september. I år blir det ingen stor skörd. Blomningen var dålig och det har inte utvecklats så många frukter.

I min fågelholk är det högsäsong. Herr och fru talgoxe flyger ut och in från tidig morgon till sen kväll. Hela tiden hörs de små liven som ropar på mer mat. Man kan lugnt säga att det är livat i holken. Tyvärr kan jag inte bidra med en ljudillustration och fånga herrskapet på bild har jag inte heller lyckats med. De har så rysligt bråttom att de inte har tid att ställa upp på bild. Om en eller två veckor blir det återigen tyst när familjen ger sig iväg ut i världen.

Monika

Punctum saliens och vår i vintermånad

Punctum saliens, den springande punkten, punkten där något föds, där något startar.
Kanske är det just nu punctum saliens i naturen. Våren är i sin start, allt får återigen liv, något nytt föds.
Mina vårtecken idag är videknoppar som är på väg att spricka, ett vidunderligt vårljus, lila krokus i rabatten och årets insats som städare av talgoxarnas holk.
Visserligen ligger isen som en gigantisk pansarbåt i Laholmsbukten, och havet får vänta på sin springande punkt, men över allt annars tar våren jättekliv. Inom några dagar kommer ”pansarbåten” att segla iväg mot horisonten.
Punctum saliens.se är också en kreativ och inspirerande webbsida som är väl värd att besöka. En webbsida för skaparglädje och själslig inspiration.
Idag har Elisabeth Jönsson på Punctum saliens gjort en intervju med mig, där jag berättar om mina böcker och andra skapande kulturprojekt som jag driver. För mig är kulturen en springande punkt. En punkt som genomsyrar alla mina dagar.
Besök Punctum saliens och läs intervjun.

Monika

Fem söker en skatt och vårtecken

Nu är jag tillbaka igen.

Efter en vecka som gästbloggare hos Barnboksnätet är jag nu tillbaka på min egen blogg. Besök gärna barnboksnätets blogg och läs mina inlägg.
Under veckan har jag också läst Fem söker en skatt av Enid Blyton. Efter att jag sett filmen om hennes liv så var jag väldigt sugen på att läsa en av de gamla favoriterna. Det blev första boken om de berömda fem kusinerna. Vilken märklig känsla att läsa boken igen! Så välkänd. Det var som om jag kom ihåg nästan varje mening. Kändes som om det var alldeles nyligen jag läste boken, men det har passerat mer än 45 år. På bilden syns det hur sliten boken är. Ryggen är nästan helt borta och sidorna hänger i tunna trådar.
Och nu över till något helt annat…
I går blev det lite vårtecken. Solen lyste från en klarblå himmel och talgoxarna sjöng sitt välbekanta vårljud ifrån nästan varje buske och träd. Mina forsytiakvistar, som jag plockade in från trädgården förra söndagen, börjar slå ut. På kvällen är det, här hos mig i Halmstad, 30 minuter ljusare på kvällen och nästan 10 minuter på morgonen.
Det finns hopp om en vår.

Monika

Omflyttning på altanen och liv i holken

Igår gjorde jag en liten omflyttning på altanen. Vände stolar och bord åt ett annat håll och ställde solsängen (som då och då står inne på altanen för där är det så bra att ligga och vila och läsa).

Solsäng är ju ett dumt ord. Jag som inte solar borde väl inte ha en solsäng. Nej, solsängen står inte i solen, den står i skuggan. Alltså är den en skuggsäng. Tänk att gå till affären och be att få titta på en skuggsäng. Vad säger de då? Tyvärr har vi inga sådana i lager, eller?

I päronträdet utanför altanen hänger fågelholken. Just nu är det liv i holken. Familjen Talgoxe är förnärvarande trångbodd. Men snart lyfter de små liven och ger sig ut i världen. Kanske idag? Eller om några dagar. Då blir det tyst igen. Fast jag gillar de högljudda ungarna.

De får gärna gasta ett tag till!

Monika