Vi konsumerar. Då menar jag inte mat för dagen, kläder för att värma
oss och tandläkarbesöket. Nej, jag tänker mer på shoppingkulturen som breder ut
sig. Gigantiska shoppingtempel som bara blir större och större. I höst öppnas
Emporia utanför Malmö. Det kommer att bli ännu större än Skärholmen centrum som
hittills varit det största. 2015 öppnar Mall of Scandinavia som byggs i
anslutning till Nationalarenan i Solna. Vi lär förmodligen nästan häpna när vi
träder in i denna den största av största konsumtionskolosser.
Shopping har blivit en livsstil. Många har råd med heminredning,
dyrbara kläder och givetvis den årliga resan till Thailand. En shoppingtur i
gallerian är livsglädje. Utan den lever jag inte, eller? Varför spara på det
gamla när det går att köpa nytt? Shopping gör oss lyckliga, men jag tror det är
kortsiktigt. Lyckokänslan blir ungefär som att äta godis i stället för mat när
man är hungrig.
94 procent av alla kvinnor i åldern 16-24 år handlar nya kläder minst
en gång per månad. Var femte köper nya kläder varje vecka. Konsumtionen av
kläder ökade med 50 procent under åren 2000 till 2010. Handelns
utredningsinstitut förutspår att vi kommer att öka den totala privata
konsumtionen med 50 procent fram till år 2025.
Förut handlande vi för att vi behövde något, nu handlar vi för att vi
blir lyckliga av själva handlandet.
Världsnaturfonden har räknat ut att mänskligheten om 20 år kommer att
behöva två jordklot för sin försörjning om vi fortsätter konsumera som vi gör.
Är jag alldeles ensam om att inte önska mig shoppingturer i gallerior
eller överhuvudtaget någon sådan tur på alla dessa gator i små och stora städer
där människor går ut och in i en tillsynes planlös jakt på lyckan? Min garderob
är full med kläder, visserligen nästan inga nyinvesteringar på de sista fem
åren, men jag har absolut inga problem att hitta något att ta på mig. Dyra
restaurangbesök är inget jag trånar efter och en resa till Thailand står inte
överst på min önskelista. Jag läser mycket, men de flesta böckerna lånar jag på
det välfyllda biblioteket.
Glädje finner jag i naturens växlingar och vindens stilla sus i den nyutslagna
björken. I spännande och eftertänksamma samtal om livets alla vindlingar. Jag
älskar att lyssna på människors berättelser om sina liv. Ibland tittar jag på
någon film eller ett intressant program på TV. Jag blir glad om jag ser att gamla människor får en värdig sista tid. Där behöver vi inte spara. Där skulle vi kunna konsumera mycket mer.
Jag lever förmodligen under det som kallas för existensminimum, men jag
är ändå nöjd.
Är jag något slags undantag? En sällsynt varelse som inte hör hemma i
konsumtionskarusellen och inte passar in som gäst i shoppingfesten.
Just nu slår päronträdet ut sina blomblad. Det är vackert.
