Året med ris och ros

Nypon vid Haväng september 2014

Det är väl nu i årets sista timmar som det skall summeras?

De stora händelserna fästs på anslagstavlan, och skålen med bra och dåligt vägs. Är vågen jämn, eller väger det över åt ena eller andra hållet.  

I mitt år finns både ris och ros.

I den bra skålen finns ett år av fred, frihet från sjukdom och mat på bordet.
Men var ligger i den dåliga?
Egentligen ingenting som är värt att vägas. Att jag lever på ganska små marginaler, efter svenska mått förmodligen kallat för fattigt, är egentligen inget negativt. Det är självvalt, och inte något jag blivit tvingad till, alltså skall det inte heller ligga i den dåliga vågskålen. Jag har ju faktiskt både tak över huvudet och mat på bordet.
Nej, för mig personligen, finns inget negativt.
Men, samhället och världen är fyllt av väldigt mycket missnöje. Det är så lätt att hata, att tycka illa om andra och andras åsikter.  Det är så lätt att döma, utan att veta. Det är så lätt att inte förstå.

Så vad önskar jag av 2015?

Att jag fortsätter vara frisk, att jag fortsätter vandra längs havet, att jag fortsätter skriva, att jag då och då sjunger, och aldrig ger upp det som jag älskar mest.
Men framförallt att människor oavsett religion, oavsett hur de gör eller hur de ser ut, får leva i fred och frihet, att alla får äta sig mätta, dricka rent vatten och har tak över huvudet.
Så lite, men ändå så svårt!

Ett gott nytt år!

Monika

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg

Jag har läst en väldigt söt liten historia som utspelar sig delvis i jultid.

En tid innan jul var jag en sväng inom stadsbiblioteket i Halmstad. Där gick jag förbi ett bord, som var dukat med jultema. Jag gick först förbi, men noterade på något sätt i ögonvrån en speciell titel, och bilden på omslaget. Efter några steg vände jag tillbaka, och lyfte upp romanen En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg.

Historian startar i november med snöstorm i Chicago.

Den medelålders och något sjuklige Oswald Campell går till sitt årliga kontrollbesök hos läkaren. Där får han veta att han tyvärr inte har mycket mer än ett år kvar att leva. Han har dåliga lungor, och läkaren råder honom att byta klimat, eftersom risken annars är stor att han inte ens kommer att överleva vintern. Oswald är sjukpensionär, och efter skilsmässa bor han på ett ungkarlshotell. Läkaren ger honom tips om ett pensionat på den lilla orten Lost River i Alabama. Genom slumpen hamnar Oswald inte på pensionat utan som inackorderad hos en kvinna och hennes gamla mor. Till sin förvåning tas han emot med stor glädje på den sömniga orten. Hans liv förändras radikalt, och en liten röd fågel har en stor betydelse.

Det här är en riktigt varm historia skriven av författaren till den något mer kända romanen Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café (som också blivit film). Den innehåller både glädje och sorg, kanske bara en aning för mycket tillrättalagd.  Visst kan livet förändras, och ingen kan vara helt säker på vad som kommer att hända, speciellt inte den hunsade och av livet märkte Oswald Campell.

Historian känns ändå väldigt trevlig att läsa i jultid

Monika

Jul med rotfruktsjansson och mycket böcker

Scenografin till Mumintrollens Jul med Kvartersteatern 1994

Jag har senaste veckan haft en förfärlig förkylning, som kan liknas vid influensa.

Feber, snuva, hosta och väldigt trött. Det glada julstöket kom alldeles av sig. Jag brukar alltid säga att jag gör det som är roligt till jul, absolut inga ”måsten”. Vill jag inte ha en gran, så blir det ingen gran, vill jag inte ta fram några tomtar så blir det inga tomtar.

Så hur blev det i år?
Jo, både gran och tomtar. De små rödluvade liven hade jag redan plockat fram innan sjukdomen, och granen lyfte min käre Ulf hem, och nu är den klädd.

Tidigare idag har jag gjort en rotfruktsjansson.

Faktiskt himla gott, och ett extra inslag ihop med den vanliga Jansson, som är en tradition, ganska svår att ta bort. Egensaltad skinka, och rullsylta har Ulf fixat, och senare i kväll kokar jag gluhwein och lite tomtedricka. Innan jag blev sjuk gjorde jag också för första gången en fläsksylta. Sedan har min svärmor hjälpt till med inlagd sill, leverpastej, köttbullar och grönkål (som är en gammal tradition här i södra Halland, och en av de viktigaste sakerna på julbordet!)

Så nu kan julen komma, allt är klart.

Det är ett väldigt roligt uttryck, det där att ”julen kommer”.

Tänker alltid på Tove Janssons lilla novell Granen, som finns med i samlingen Det osynliga barnet. I berättelsen blir mumintrollen väckta av en uppretad Hemul, som tycker att de inte skall ligga och sova när julen snart kommer.  Det är så mycket som måste göras, och skaffas till den där julen. Trollen tycker det låter hemskt, och alla är så stressade. För många år sedan gjorde jag Tove Janssons historia som teater, och kallade den för Mumintrollens Jul.

Det blå huset till föreställningen Mumintrollens Jul med Kvartersteatern 1994

Så passa på att läsa Granen, och passa på att läsa mycket böcker i jultiden. Se till att få lite lugn och ro, och försvinn in i boksidorna. En underbar avkoppling, som behövs när vintern är som mörkast!

Önskar alla en riktigt God Jul!

Monika

Midvintervaka med Kaja och Tetra

Midvintervaka med Kaja och Tetra i Halmstad 12 december (Bild Inka Persson)

I fredags var jag på en helt underbar och mycket annorlunda julkonsert

med musikgrupperna Kaja och Tetra.

De båda grupperna möts i en konsert som de kallar för Midvintervaka.  En blandning av svensk folkmusik, gamla julsånger, samt musik från en rad olika länder.
Blandningen blir helt underbar. Vackra röster i stämmor, fiol, dragspel, kontrabas, cello och en lång rad slaginstrument gör en fantastisk kombination. Därtill också en del kloka ord och berättande.

Jag är nu helt uppfylld av denna konsert.

Precis vad jag behövde i den mörkaste tiden. Det kändes som att de rörde vid min bronsåldersådra, som att forntiden steg fram och blandades med nutiden. Firandets av Den längsta natten och Jol i min bok Isvintern var nära under denna kväll.

Gruppen Kajas musik har jag lyssnat på förut, och live vid en tidigare konsert här i Halmstad,

och CD-skivan med Midvintervaka köpte jag redan förra hösten. Några små musiksnuttar från Kajas musikalbum Rust hade jag också med på min föreställning Jag spelar min roll under förra hösten. Så det här blev verkligen lite av julafton för mig.

Jag har gjort ett smakprov från Midvintervaka.

Midvintertid, en av de vackra sångerna med text och musik av Camilla Åström som också spelar dragspel i gruppen Kaja. Till musiken kunde jag inte låta bli att göra ett kort bildspel. Jag hoppas att grupperna inte tycker att jag tagit mig alltför stor frihet. Jag vill bara ge en stor eloge till denna konsert!

Midvintervaka framförs också på Teater Aftonstjärnan i Göteborg under nästa vecka. Har du inte möjlighet att lyssna live, så köp deras CD.

Rekommenderas varmt!

Monika 

Gjuta ljus och chokladkaka med rödbetor

Andra advent har jag bakat en chokladkaka med rödbetor.

Den blev mycket god och väldigt saftig, och med en härlig chokladsmak. Lyckad? Ja, det tycker jag. Recept kan du läsa här nedanför.

 

Under helgen har jag också gjutit ljus i glasburkar. 

Hela året har jag sparat ljusstumpar, och nu är dessa återbrukade.  Jag gillar tanken med återbruk, att inte slänga utan istället hitta finurliga nya användningsområden.

Hur gjorde jag?

Klipp bort alla svarta vekar (det blir annars svarta smulor och bitar i ljusmassan), slå sönder ljusen med hjälp av en hammare och inlindade i en gammal handduk, plocka bort den sista veken, smält ljusbitarna i en plåtburk som ställs i vattenbad, knyt fast nya vekar (finns att köpa på t ex Panduro) i en träpinne (blompinne, penna etc.) som hängs över kanten på en glasburk, och fyll burkarna med den smälta ljusmassan. Häll lite i taget, eftersom det annars bildas en håla. Burkarna kan sedan dekoreras efter tycke och smak.

Julljuset klart (ursäkta den suddiga bilden)

Recept chokladkaka med rödbetor.

1,5 dl olivolja, 1 ¼ dl flytande honung, 50 g mörk choklad, 250 g rödbeta, 3 ägg, 200 g vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 5 msk kakao, en nypa salt, 1 msk kokosflingor. Ugnstemperatur: 180 g 25-30 minuter.

Värm oljan i en kastrull och tillsätt honungen och chokladen. Rör om tills allt har smält. Ta bort kastrullen från plattan. Tillsätt råa och rivna rödbetor. Vispa äggen i en skål och rör ner i smeten. Blanda de torra ingredienserna i en ny skål och rör sedan ner i smeten. Smörj en sockerkaksform (ca 20 cm i diameter) med lite olja. Strö kokosflingor på sidorna så att smeten inte fastnar. Häll smeten i formen och grädda tills kakan är mörk och sprucken ovanpå, ca 20-25 minuter. Ta ut kakan och låt den svalna 15 minuter innan den försiktigt stjälps upp på ett fat.

Kan serveras varm, men också kyld. Eventuellt med lite vispad grädde.

Monika

 

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates

 

Jag har haft en pågående bok under hösten.

En roman som jag tänkt läsa länge, och som jag hittade på Stora Bokbytardagen i maj månad. Jag har tagit fram den ganska tjocka romanen i omgångar och sedan däremellan läst annat. Nu har jag läst klart Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates.

Romanen handlar om den tyskjudiska familjen Schwart

som kommer som flyktingar till USA i slutet av 30-talet. I New Yorks hamn föds dottern Rebecca och fadern, matematikläraren, letar arbete. Han blir dödgrävare och familjen får bosätta sig i det fuktiga och unkna huset, som är beläget på kyrkogården.  Den kuvade och bräckliga familjen förföljs, och allt slutar i en fruktansvärd tragedi. Som trettonåring lämnar Rebecca hemmet och blir så småningom hotellstäderska.

Det här är en roman om rasism och främlingsfientlighet.

En roman som in i minsta rörelse beskriver den fruktansvärda utsatthet som flyktingar får uppleva. USA var inget välkomnande land, liksom Sverige ofta inte heller är något välkomnande land.  Speciellt i dessa dagar med främlingsfientliga strömningar som försöker styra den demokratiska processen i en förfärlig riktning. Speciellt i dessa dagar känns Oates berättelse och ord, som om de handlade om något som händer i dag, fast det var så länge sedan.

Det här är inte första romanen jag läser av Oates,

men återigen bugar och niger jag för denna författare, som kryper in i människans mörkaste hörn, som lyfter upp det svarta i dagsljuset, och som har en otrolig förmåga att klä det i ord.

 

Dödgrävarens dotter på Bokus

 

Monika

Sorgbägare av Annika Bengtsson

 

I morgon är det premiär för Halländsk Bokmässa på stadsbiblioteket i Halmstad.

Då är det också boksläpp för Annika Bengtssons senaste roman Sorgbägare. Eftersom jag och Annika båda två är styrelseledamöter i Hallands Författarsällskap, så hade jag förmånen, för några veckor sedan, att få köpa ett ex av boken innan den släpps.

Sorgbägare handlar om Caroline, som inte träffat sin mamma eller bror på trettio år. Hon bor ensam, men hennes pojkvän Ulf vill att de skall flytta tillsammans. Hon är tveksam till att satsa på ett förhållande. En dag ser hon plötsligt sin lillebror på gatan, och hennes sedan länge förträngda minnen vaknar åter upp igen.

 Sorgbägare är Annika Bengtssons sjätte roman, som hon också ger ut på sitt eget förlag Grim. Som titeln aviserar handlar romanen om sorg, men också kärlek. Caroline söker i sitt förflutna för att förstå vad som egentligen hände i den svåra uppväxten. Annika skriver väl och noggrant. Hon har ett gediget hantverk. Jag har gillat hennes tidigare romaner speciellt Kråkprinsessan, men även de andra, som bär på lite mystiska och mörka vardagshändelser. Även Sorgbägare har dessa drag, och kan rekommenderas.

Jag har tidigare skrivit om Mellan raderna ,Snökupan  och Och natten är lång och svår av Annika Bengtsson.

Monika

Booqla - enkelt att göra egen e-bok

 

Att ge ut en egen bok i pappersformat är med dagens teknik inte särskilt svårt.

Kostnaden kan ändå avskräcka och det egna manuset, som arbetats med i många slitsamma timmar, blir tyvärr aldrig publicerat.

Att publicera som e-bok kan därför vara ett betydligt bättre alternativ.

Nu finns det en ny webbtjänst som tillhandahåller ett enkelt verktyg för att göra sin egen e-bok. Den ganska nyligen startade webbsidan booqla.se tillhandahåller ett mycket enkelt verktyg för att göra en e-bok och Epub-filer. Det enda som behövs är att texten är skriven i t ex Word och sedan kopieras texten kapitel för kapitel in i filen. Visst tar det en stund att kopiera och klistra in, men har man lagt mycket slit med att skriva sitt manus, så är ändå tiden för att göra e-boken ganska liten. Det går också att importera hela texten om den är skriven i ett docx-format (Word), vilket givetvis gör hela arbetet ytterligare mycket enklare.

Det som ytterligare behövs är givetvis en omslagsbild, och ett ISBN-nummer (ett nummer som alla publicerade böcker, oavsett format måste innehålla), men för övrigt är det bara ett litet pyssel.

Kostnaden för färdig fil är överkomlig,

Dessutom går det bra att prova verktyget utan någon kostnad. Du behöver bara registrera dig som användare och det är först när man väljer att ladda ner filen, som kostnaden debiteras. Den färdiga e-boksfilen är sedan fri att använda på olika försäljningssidor, som t e x Elib.

Jag funderar själv på att använda Booqla.

Än så länge är det bara min första bok om Solbarnet som är både publicerad som pappersbok och e-bok, men nu kommer jag nog att testa också med Isvintern, den tredje boken i serien om Solbarnet.

Vi får se. Inom kort kanske också Isvintern är e-bok.

 

Här är en länk till booqla.se

 

Monika

Femtio år utan mormor

Min mormor Magna Lundsten (Björk)

Mina första tio år var min mormor extramamma.

Hon bodde i samma hus som mig, och hon fanns ständigt i min närhet. Magna Lundsten, hon som var min mormor. Det var så självklart att hon var en del av mitt liv. Från mitt första andetag hade hon varit min extramamma. Min mamma fanns, hon var också en tydlig del av mitt liv, men mormor var som min alldeles självklara andramamma.

Vi gjorde utflykter

Åkte med bussen till staden, hälsade på hennes vänner, för hon hade många vänner. Vi avslutade ofta med en kaka på Cecils konditori. Det skulle alltid vara något till kaffet. Och så lagade hon mängder med mat. På kvällarna berättade hon sagor för mig. Historier från hennes egen barndom, om troll och den grå tomten, om ormen som stämde träff med hennes egen mamma, min gamlamormor – hon som slet så hårt – bar potatissäckar och födde så många barn. Mormor berättade om hur det var när hon var liten.

Min mormor längst upp till höger, och min gamla mormor längst ner till höger

Mormor var alltid glad.

Jag såg aldrig henne ledsen, trots att jag långt senare förstod hur svårt och olyckligt hennes liv varit.  Så många tragiska händelser. Mammas syster, som dog i lunginflammation, och morfar som dog i en olycka innan mamma var ett år. Det var svårt att bli änka och leva ensam med två små barn. Mamma och hennes bror. Då, på den tiden, fanns inget socialt skyddsnät som fångade upp och bistod när det varken fanns barnomsorg eller barnbidrag. Kallt och fattigt.  Men minnet av min mormor är ändå att hon alltid var glad, förnöjsam, och väldigt social och pratglad.

I dag, den trettonde november är det femtio år sedan hon dog

Jag minns den dagen som om den var alldeles nyligen. Den dagen försvann min mamma, fast jag hade min mamma kvar, så förlorade jag min extramamma.  Ett glädjens och kärlekens ljus som blåstes ut. För första gången i mitt liv fick jag möta döden. Han fanns i min pappas tårar, han som aldrig grät, tidigt på morgonen den där trettonde november, han fanns i det vita lakanet som var lagt över mormors kropp, han fanns i klockan som stannade och han fanns i den svarta fågeln som slog sin näbb mot fönsterrutan.

Men jag minns henne med glädje. 

Fortfarande så tydlig och klar, efter femtio år. Hon gav mig sin historia, hon gav mig varje dag mängder med kärlek och tid, och hon gav mig sagorna. De som gränsade till en helt annan värld.

 

Sången Cecils konditori handlar om min tid med mormor

 

 

I staden fanns det många äventyr, är en saga om min barndomstid med mormor.

Sagan Den grå tomten bygger på mormors sagor och julfirande.

Monika

 

 

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson

 

Jag har tidigare skrivit om tre romaner av Linda Olsson.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Sonat till Miriam och Det goda inom dig.  Nu har jag också läst hennes senaste roman som heter I skymningen sjunger koltrasten.

Romanen utspelar sig i en trappuppgång på söder i Stockholm.

Den deprimerade skådespelerskan Elisabeth har nyligen flyttat in och bland de övriga hyresgästerna finns också serietecknaren Elias och änkemannen Otto.  Mellan dessa tre uppstår en annorlunda vänskap. De binds samman av litteratur, konst och det ständiga behovet av kärlek och vänskap.

Återigen berättar Linda Olsson en fascinerande historia. 

Den här gången utspelar sig allt i Sverige. De andra har alla haft en beröringspunkt med Nya Zeeland, där Linda Olsson sedan lång tid tillbaka bor. I alla Lindas romaner dyker koltrasten upp, och givetvis även i denna.  Här blir den också till en ram runt berättelsen. Koltrastens inramning av de tre människornas gemensamma tillvaro är givetvis ett stort personligt plus när jag läser. Jag har en stor kärlek till denna lilla fågel, som jag i min egen skapande värld återspeglar i både ord och sång.

Läs Linda Olssons romaner!

De är spännande, de är fyllda med mänsklig värme och de bär, trots sina svåra ämnen och sorgliga händelser, ett ljus som genomsyrar texterna. 

Monika

 

I skymningen sjunger koltrasten på Adlibris och Bokus

Glöm aldrig Kristallnatten

Skuggorna vid träbron med Andersbergs Kvartersteater 1995

För många år sedan skrev jag en musikteaterpjäs som heter Skuggorna vid träbron.

Den bygger på Zenia Larssons bok med samma namn och handlar om hennes egna upplevelser av gettot i Lodz under andra världskriget.

 

Idag är det 76 år sedan Kristallnatten.

Den 9 november 1938 var kulmen på våldsamma pogromer, som pågått en längre tid, mot judar i Tyskland. Många dödades och många deporterades till koncentrationsläger. Kristallnatten är bara en del av det som hände, men har blivit symbolen för mycket av den ondska som följde i spåren av det judehat som piskades upp. Under denna natt slogs mängder av affärsfönster sönder och det låg glas överallt, där av namnet kristallnatten.

Jag talade med Zenia Larsson om hennes bok och om mitt skrivande av manus.

Jag lovade henne att så länge jag kan, så kommer jag att fortsätta berätta.  Zenia dog 2007, men jag fortsätter att berätta om denna mörka tid i Europa.

En av sångerna i pjäsen är Maijas sång.

Den handlar om den gamla sömmerskan, som levt hela sitt liv på Marysynskagatan, en av alla dessa som fick utstå så många kalla och svältande dagar i gettot.
 

2013 gjorde jag en nyinspelning av sången och med bildspel från första uppsättningen av teaterpjäsen 1995 med Andersbergs Kvartersteater.

Monika

Östras bröd i Halmstad

Bröd som mättar hunger. Östras bröd i Halmstad, sedan 1899. Hösterbjudande uppdukat i mitt kök

Jag är medlem i en väldigt bra kooperativ konsumentförening.

Föreningen Östras bröd, som är ett bageri, startade 1899 och finns fortfarande kvar. Det bakas många olika sorters bröd, lokalt och närproducerat, och dessutom med så lite tillsatser som möjligt. För varje krona jag handlar med, så får jag tillbaka 10 % i återbäring. Det blir en rejäl slant på ett år.

Dessutom får jag varje höst ett erbjudande att köpa så mycket bröd jag vill, vid ett enda tillfälle, och på detta köp har jag 50 % rabatt på priset.

Så här skriver bageriet på sin hemsida:

”Vi är en medlemsägd förening, och inte ett vinstdrivande företag. Det gör att överskottet går tillbaka till dig i form av mer bröd och större fördelar. Vår förening är också den enda kvarlevande i Sverige. År 1899 var vi 47 medlemmar - idag har vi passerat 12 000.”
Jag tycker det här är en underbar tanke och idé som människor för så länge sedan startade. Att baka och sälja till sig själv. Tänk att denna förening fortfarande lever!

Nu har jag varit och hämtat mitt hösterbjudande, och fyllt frysen med Östras goda bröd.

Monika

Det goda inom dig av Linda Olsson

I rask takt läser jag Linda Olssons böcker.

Jag har tidigare skrivit om Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Det v

ar min sång omkoltrasten som fick mig att öppna ögonen för hennes böcker. Nu har jag också läst hennes tredje roman Det goda inom dig. Och jag fortsätter att imponeras av hennes skrivande.

Det goda inom dig är berättad av Marianne.

En äldre kvinna som ser tillbaka på sitt liv. Den traumatiska tidiga uppväxten i Sverige, och senare hennes upplevelser i Nya Zeeland, som format henne till nästan en enstöring. På stranden möter Marianne en liten pojke som hon kallar för Ika. En trasig själ, mager och eländig, med autistiska drag. Mellan den vuxna Marianne och Ika uppstår en mycket speciell relation.  Pojken får henne att tina upp och se att den självvalda isoleringen kanske ändå kan brytas. Livet består av kärlek och möten mellan människor.

Återigen sitter jag med en fantastisk bok av Linda Olsson.

Hon skriver vackert och kryper in i bokens gestalter med stor värme. Dessutom är det hela tiden väldigt spännande. En slags förmåga att inte avslöja för mycket. Det gör att jag som läsare måste vända blad och fortsätta framåt. En mycket god egenskap för en bok. Dessutom är ju återigen koltrasten en del av boken.

På biblioteket väntar nu Lindas senaste roman I skymningen sjunger koltrasten. 

Monika

Twin Peaks tillbaka igen

Jag roar mig med att se avsnitt av Twin Peaks.

Den där serien som blev så populär på 90-talet. De båda manusförfattarna David Lynch och Mark Frost planerar nu för nya avsnitt av serien. De spelas in nästa år, och 2016 kommer de att sändas.

Så nu tittar jag på de gamla avsnitten, och hör och häpna, jag har inte sett dessa förut!

På 1990-talet arbetade jag förfärande mycket kvällsarbete på teatern.

Det var väldigt kul och spännande, men en av nackdelarna var att jag aldrig kunde följa någon teveserie. Det var helt enkelt inte lönt. Jag hade bara missat avsnitt och till slut inte fått något sammanhang i serien. Alltså fick jag låta bli Twin Peaks. Trots att många höjde serien till skyarna.

Nu för tiden går det att se serier precis när man själv vill. En helt annan situation. Twin Peaks finns på Netflix och jag ser några avsnitt då och då. När andan faller på.

Så nu lär jag känna alla de där karaktärerna.

Agent Cooper och Sheriff Truman

Agent Cooper, Sheriff Truman, Donna Hayward, Audrey Horne, James Hurley, och alla de andra som rör sig I det mystiska Twin Peaks.

Jag har nästan sett klart första säsongen.

Men andra är visst desto längre, än så länge har jag inte börjat gäspa.

Nej, jag gillar de här ganska överdrivna karaktärerna, och det otroliga nät av konspirationer som täcker denna mordhistoria. 

Monika

Halmstads Teater fyller 60 år



Halmstads Teater byggs 1954 (foto lånat från teaterns webbsida)

I september fyllde jag 60 år. Jag har tidigare skrivit om mitt firande, som inte var något firande, men en väldigt härlig resa till Kivik.

Samma höst som jag föddes invigdes Halmstads nya teater. Den hade varit ett önskemål, sedan lång tid tillbaka, och i november var det äntligen invigning på denna stolta byggnad. Teatern var sedan mitten på 1800-talet inhyst i Hotell Mårtensson på Storgatan och dit kom många resande teatersällskap.

Den nya teatern var också kombinerad med Folkets Hus.

Gamla Folkets Hus, Halmstad (foto storstrejken 1909)

Det gamla Folkets Hus, som låg ett stenkast bort, var en trevlig träbyggnad i klassisk stil. Byggd i den tidiga arbetarrörelsens begynnelse. 1944 träffades mina föräldrar i denna byggnad. De var båda med i en kabaré, som spelade, i denna gamla byggnad, under en av de kallaste krigsvintrarna.  Jag vet att mamma berättade om den där marskvällen när det var mer än tjugo minusgrader och de strosade hem genom Halmstads centrum. De stannade vid ett skyltfönster med pälsar, och då hade min blivande pappa sagt att någon päls kunde han tyvärr inte köpa till henne.

Mina föräldrar Verner och Kerstin Sjöberg

Men de blev väldigt lyckliga ändå, sång och spel var en stor del av deras gemensamma liv, och den där speciella dagen i mars firades i sextioett år med en blomma.

Den 13 november firas de sextio teateråren med ett stort kalas och öppet hus. Det blir en lång rad med artister och 50-tals entré. Biljettpriset är bara 5 kronor.

 På sitt sätt spännande att tänka tanken att jag är ”teatergammal”.

Monika

Nyinspelning av Kvinnans sång

Tomtens sång från Cabarét... så har vi jultid 1993

Jag har gjort en nyinspelning av Kvinnans sång. Sången har använts i ett flertal kabaréer som spelats av Halmstads Kvartersteater.

Första gången skrev jag text och musik till Cabaré… så har vi jultid som spelades på Andersberg i Halmstad 1993. Då kallades den för Tomtens sång och sjöngs av själva jultomten.

Cabarét... en strålande jul 1998

1998 återanvändes sången i Carbarét… en strålande jul som spelades på Vallås Kvartersteater och 2006 fanns återigen denna sång med i Cabarét…Julstrul som spelades på Kulturhuset i Halmstad.

Cabarét... Julstrul 2006

Sången handlar om våld, och att oskyldiga drabbas. Den som drabbas kan vara den finaste människan, den godaste och det kan till och med vara den mest snälla. I föreställningarna är detta personifierat av jultomten.

När jag sjunger sången kallar jag den för Kvinnans sång. En betrakterska som levt genom tiderna, som sett och hört allt. 

Monika

Sonat till Miriam av Linda Olsson

För en tid sedan skrev jag om Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Jag upptäckte hennes skrivande genom en kommentar, från henne, på mitt youtubeklipp med min sång Lilla Svarta du, en hyllningssång till koltrasten. Hennes debutroman gav mig mersmak, och nu har jag också läst hennes andra roman Sonat till Miriam.

I romanen får läsaren följa Adam Anker, som hastigt mist sin dotter Miriam. Adam är musiker och dottern har växt upp ensam med honom i Nya Zeeland. Men Adam är uppvuxen i Sverige, men med en mamma som har ett ursprung i Polen. Genom dotterns död och hennes sista ord, som uppmanar honom att göra något annorlunda av sin dag, beger sig huvudpersonen till Krakow för att söka sitt ursprung.

Det här är också en roman som är som gjord för mig. Linda skriver om sorg, kärlek och hur svårt livet kan vara. Men i hennes texter finns hela tiden ett ljus, trots alla svårigheter. Texten bygger också på en spänning för läsaren, som ett pussel som man långsamt får en bit i taget. Till slut sitter läsaren med den kompletta bilden. Jag fällde en tår, kanske inte något alla gör som läser den här romanen, men jag gjorde det. I de sista självande sidorna.

Sedan fanns ju koltrasten även i denna bok. Nu ser jag ännu mer framemot att läsa Lindas nyligen utkomna roman I skymningen sjunger koltrasten. Jag står i bibliotekets kö, men det är ganska många före mig.

Monika

Ja, är det någon som vill lyssna till min sång om koltrasten så finns den här:

 

Halländsk bokmässa på Halmstads stadsbibliotek

Under det senaste året har jag varit med i en samarbetsgrupp som har planerat en Halländsk bokmässa. Det har varit många möten och en rad med idéer, som nu blir verklighet den 29 november på Halmstads stadsbibliotek. Jag har, tillsammans med författarna Anna Pia Åhslund, Torbjörn Johansson och Annika Bengtsson, varit representant från Hallands författarsällskaps styrelse. Det har länge varit ett önskemål, och tillsammans med Regionbiblioteket och stadsbiblioteket har vi planerat denna första bokmässa för halländsk litteratur.

Så nu säger jag:

Välkommen till en stor fest för boken! Bokprat på scen, paneldiskussion, workshop, bokbord med försäljning, och mycket annat.
Ett fyrtiotal författare och andra litterära aktörer verksamma i Halland presenterar sin verksamhet, sina böcker och berättar om sitt skrivande. Kom och ta del av spänning och romantik, barn- och ungdomsböcker, historia, kulturhistoria med mera.
• Bokförlag
• De litterära sällskapen
• Debatt: "Går det att leva som författare i Halland?"
• Framträdande kring Erik Lundbergs författarskap
• Författarpresentationer
• Hela Halland läser 2015

Det är fri entré och givetvis kommer jag att finnas med som författare. Jag kommer att berätta om mina böcker om Solbarnet. Hur fick jag idén till böckerna och vad handlar bokserien om. Givetvis kommer det att finnas möjlighet att köpa böckerna också. Jag lovar ett riktigt bra mässpris!

Program och samtliga medverkande författare kan du läsa om på Regionbibliotekets webbsida.

Monika
Lördagen den 29 november
Kl. 10–16!
Fri entré
www.regionhalland.se/bokmassahalland

Halländsk bokmässa 2014 arrangeras av Kultur i Halland - Regionbibliotek, Stadsbiblioteket Halmstad och Hallands författarsällskap.

 

Tjuvarnas Herre med Halmstads Kvartersteater

Den 15 november är det premiär på Tjuvarnas Herre med Halmstads Kvartersteater. Pjäsen, som bygger på Cornelia Funkes bok, har skrivits av Emelie Olsson, som också är regissör för denna ambitiösa föreställning.

Barn- och ungdomsromanen, som nu blir en familjeföreställning, utspelar sig i Venedig 2001 och kan beskrivas som en spännande nutida saga med inspiration från klassiker som Oliver Twist, Harry Potter, Bröderna Lejonhjärta och Peter Pan.
Berättelsen handlar om de tyska bröderna Prosper, 12, och Bo, 5, som tillsammans har rymt till Venedig för att undkomma den stränga moster Esther, som har fått vårdnaden om pojkarna efter deras älskade mors död. I Venedig har barnen funnit tillflykt i en gammal övergiven biograf tillsammans med tre andra unga rymlingar. Alla försörjs de genom den mystiskte Tjuvarnas Herres stölder. Venedigs främste privatdetektiv, Victor Getz, får i uppdrag att söka efter de försvunna pojkarna.

Under ett år har Emelie repeterat med sin ensemble och snart blir det premiär på Kulturhuset i Halmstad. Biljetter finns att köpa på ticnet.se och Halmstads turistbyrå.

Gå och se denna föreställning som är både spännande och välspelad. Inte minst för att Emelie Olsson är en av dessa unga tjejer som växt upp och startat sitt teaterliv i Kvartersteatern. Ett långsiktigt arbete, som kräver många år och en stor insats från både entusiastiska teaterpedagoger och eldsjälar, men som också haft ett bra ekonomiskt stöd från Halmstads Kommun. Till just den här föreställningen utgår ett projektbidrag, men det långsiktiga bidraget från kommunen, det som gett denna starka grund med många duktiga ledare, finns sedan ett par år tillbaka inte mer.

Och till sist, inte minst, gå och titta för detta kan vara Kvartersteaterns sista föreställning. Föreningen har under nästan trettio år producerat bort emot 280 teaterproduktioner. En imponerande siffra, som döljer tusentals människors engagemang. Men, eldsjälar lever inte av luft, och snart kanske inte detta fantastiska engagemang finns mer.

Monika

Krasse - en slingrande överlevare

Jag tog några bilder på min krasseplanta. När jag tittade på närbilden såg jag att det satt en liten insekt mitt i blomman. Den märkte jag inte när jag fotade.

Hösten sveper in i trädgården och bit för bit plockar jag bort och skär ner växter. Ett arbete som kommer att pågå några veckor. Sedan kan jag säga god natt till trädgården och låta den sova över vintern. I dag har jag burit in mina trädgårdsmöbler, för bara en vecka sedan var det sommarväder och det blev en härlig fikastund, med ljumna vindar och blå himmel. Men, hösten fanns ju där då också, den syntes i gulnade blad och blommor som lever på sina sista skälvande stunder.

Men krassen växer och frodas. Tänk att en enda planta kan växa sig så stor! På bilden syns framsidan av min vägg, men plantan är lika stor på baksidan. Krassen sparar jag, den får fortsätta att växa så länge det går. Så länge det inte blir kallare nätter och frost, då kommer plantan att fortsätta sitt klättertåg.

 

Monika

FLUM - en tidskrift för poesi

FLUM nr 31 - foto Bo Strömberg

För en tid sedan utkom 31:a numret av FLUM, en tidskrift som ges ut av föreningen Poesi i Halland.

Jag har tidigare skrivit om denna lilla poesiskriften som tar emot dikter från hela Sverige, och det är många, både unga och gamla, som på detta sätt får sina alster publicerade.

Redaktionen består av några hängivna poesiälskare från föreningens styrelse, och den grafiska formen och layout görs av föreningens ordförande Inka Persson. En sann entusiast och eldsjäl som under många år slitit med både föreningens verksamhet och den poetiska skriften.

Halmstads Kulturnämnd ger ett ekonomiskt stöd till tryckningen och gör på så sätt det möjligt att ge alla dessa poeter en plattform. Visst går det att publicera sina dikter på nätet, men att se sin poesi i snygg layout, tillsammans med bilder, är ändå en större självkänsla.
I det senaste numret har också den duktige fotografen Bo Strömberg (också styrelseledamot i föreningen) bidragit med många underbara foton.

Här kommer ett smakprov från Kalle Mossberg, en av poeterna:

Meningslösheten  

är mitt allt och mitt inget.   

I ruinerna   

av min egna fasad  

skymtar jag   

mitt dammiga hjärta.   

Min rytm  

är i ständigt krig.   

Den är i otakt  

med en otäck omvärld.  

Jag vattnar min maskros   

med blod och tårar.  

Köp FLUM och ge ett stöd till en förening som kämpar, en förening och en tidskrift som är helt beroende av att det finns eldsjälar.

Monika

Torka chili på snöre

Peruwian purple

I somras fick jag en chiliplanta av min svägerska. Peruwian purple, en ganska ovanlig variant med lilaskimrande blad och blommor.

Blir frukterna också lila, tänkte jag och spanade länge efter att blommorna, som slog ut rikligt på plantan, skulle sätta frukt.

De blev inte lila, utan nästan helt svarta. Som stora oliver.
Sedan kom nästa undran. När är de mogna?
Svaret kom efter ett tag. När de är röda.
Så denna lilablommande planta gick från lila till svart och slutade i rött.

 Det blev mängder med frukter på plantan och då beslöt jag mig för att försöka torka på ett snöre.

Jag trädde upp frukterna på ett bommullssnöre och hängde dem som ett halsband på köksväggen.

Snyggt och nästan lite julstämning.
Nu har jag chili hela vintern.

Monika

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

I våras gjorde jag en inspelning av min hyllningssång till koltrasten. Samma dag som jag la den på youtube fick jag en väldigt positiv kommentar av Linda Olsson. Sången och bildspelet hade nått henne i Auckland, Nya Zeeland och hon satt och skrev på sin nya roman I skymningen sjunger koltrasten. Givetvis blev jag glad över att min sång kunde nå så långt bort.

Jag blev också nyfiken på Lindas romaner och på Stora Bokbytardagen hittade jag hennes debutroman nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Romanen handlar om den unga författaren Veronica, som kommer till ett ensligt hus i Dalarna. I huset bredvid bor den gamla kvinnan Astrid. En enstöring som lever med mörka familjehemligheter. Mellan dessa båda uppstår en förtrolig vänskap och i ett långsamt tempo får läsaren ta del av de båda kvinnornas historia.

Det här är verkligen en helt underbar bok som först utgavs på engelska, men så småningom översattes och utkom på författarens modersmål. Med ett målande språk som inger känslan av naturens växlingar och berättande om sorg, men också stor kärlek, ger Linda Olsson mig en stor upplevelse. Det har varit lite si och så med mitt skönlitterära läsande under sommaren, men här fick jag en bok som gick rakt in i mitt hjärta.

Jag är så glad att Linda uppmärksammade min koltrastsång, för det ledde mig till hennes böcker. Jag är nu mycket nyfiken på hennes andra romaner och givetvis kommer jag att läsa I skymningen sjunger koltrasten, som utkom nu i september.

Monika