söndag 19 oktober 2008
fredag 10 oktober 2008
I träsket
Precis som alla andra be-roende så börjar det smått.
Man vill testa, helt enkelt.
Så man kollar lite försiktigt med andra som man vet håller på med det. Tar reda på hur man gör.
Och till en början är det riktigt roligt. Någon gång i veckan, eller så, precis vad som behövs för att göra livet lite, lite roligare. Man förstår inte hur man klarat sig utan det.
Och naturligtvis är det så roligt att snart gör man det en gång om dagen. Livet leker, man har äntligen hittat vad som gör livet värt att leva. Fåglar kvittrar lite vackrare, dofter känns lite starkare.
Efter ett tag är det flera gånger om dagen. Man intalar sig själv att man fortfarande har det under kontroll. Man blänger tomt på nära och kära, och när de pratar är det enda man kan tänka är när samtalet är över så att man kan gå iväg.
Tills sist är det tio gånger i minuten. Det är inte längre samma sak. Ruset varar inte längre lika länge. Depressionen när man inser att nästan en hel förmiddag har gått förlorad och man förstår inte hur. Tomheten som infinner sig när man inser att ännu en arbetsdag gått förlorad i jakten på nästa fix.
Beroende.
Ditt namn...
...är StatCounter.
Och SiteMeter, och Google analytics.
Nog, säger jag. Nog!
Låt dig inte luras av deras oskyldiga små namn!
För hälsan, för vänner, för familjen. För livet. Tänk att återigen kunna känna doften av nybakat bröd på morgonen. Och inte bara stirra sig blind på diagram och gröna staplar som du vet ändå aldrig kommer att växa.
Jag tar ställning! Jag deletar mitt konto på StatCounter. Och siteMeter. Och Google analytics. Rensar mitt hus från alla smutsiga små siffror.
Och jag ber dig göra detsamma.
Du vet att du egentligen vill. Och att livet kommer bli bättre om du gör det.
Tack.
Tack ska ni ha.
Man vill testa, helt enkelt.
Så man kollar lite försiktigt med andra som man vet håller på med det. Tar reda på hur man gör.
Och till en början är det riktigt roligt. Någon gång i veckan, eller så, precis vad som behövs för att göra livet lite, lite roligare. Man förstår inte hur man klarat sig utan det.
Och naturligtvis är det så roligt att snart gör man det en gång om dagen. Livet leker, man har äntligen hittat vad som gör livet värt att leva. Fåglar kvittrar lite vackrare, dofter känns lite starkare.
Efter ett tag är det flera gånger om dagen. Man intalar sig själv att man fortfarande har det under kontroll. Man blänger tomt på nära och kära, och när de pratar är det enda man kan tänka är när samtalet är över så att man kan gå iväg.
Tills sist är det tio gånger i minuten. Det är inte längre samma sak. Ruset varar inte längre lika länge. Depressionen när man inser att nästan en hel förmiddag har gått förlorad och man förstår inte hur. Tomheten som infinner sig när man inser att ännu en arbetsdag gått förlorad i jakten på nästa fix.
Beroende.
Ditt namn...
...är StatCounter.
Och SiteMeter, och Google analytics.
Nog, säger jag. Nog!
Låt dig inte luras av deras oskyldiga små namn!
För hälsan, för vänner, för familjen. För livet. Tänk att återigen kunna känna doften av nybakat bröd på morgonen. Och inte bara stirra sig blind på diagram och gröna staplar som du vet ändå aldrig kommer att växa.
Jag tar ställning! Jag deletar mitt konto på StatCounter. Och siteMeter. Och Google analytics. Rensar mitt hus från alla smutsiga små siffror.
Och jag ber dig göra detsamma.
Du vet att du egentligen vill. Och att livet kommer bli bättre om du gör det.
Tack.
Tack ska ni ha.
onsdag 8 oktober 2008
Berg- och dalbana
Det här med att blogga "på riktigt"...
Känslorna går lite fram och tillbaka.
Å ena sidan känns det kul, lärorikt, och lätt att hitta material att skriva om.
Å andra sidan, Internet, vi känner ju knappt varandra. Borde vi inte skaka hand innan vi delar barndomsminnen?
...fast samtidigt, kanske är det en försvarsmekanism man borde ta sig förbi?
Internet, oh internet.
To be or not to be personlig.
Känslorna går lite fram och tillbaka.
Å ena sidan känns det kul, lärorikt, och lätt att hitta material att skriva om.
Å andra sidan, Internet, vi känner ju knappt varandra. Borde vi inte skaka hand innan vi delar barndomsminnen?
...fast samtidigt, kanske är det en försvarsmekanism man borde ta sig förbi?
Internet, oh internet.
To be or not to be personlig.
måndag 6 oktober 2008
När man minst anar det
Bortbjudna igår. Och vi har precis 3 minuter och 25 sekunder på oss att bli klara.
Springer omkring som yra höns i huset, passerar varandra i vardagsrummet vilt stirrande förbi varandra, den ena på väg till garderoben och den andra till byrålådan.
Tandborstning, hårputsning, tröjpådragning och byxpåklädning. Allt i en enda röra, och allt på samma gång.
Tio sekunder kvar.
Bägge kastar sig över ytterkläderna, och E ska precis slita på sig sina skor, då hon plötslig stannar upp mitt i rörelsen. Vänder sig mot mig.
- Varför står du där och... flinar?
Internet.
Jag kom precis på den ultimata inledningen till 'Ze Book'.
Springer omkring som yra höns i huset, passerar varandra i vardagsrummet vilt stirrande förbi varandra, den ena på väg till garderoben och den andra till byrålådan.
Tandborstning, hårputsning, tröjpådragning och byxpåklädning. Allt i en enda röra, och allt på samma gång.
Tio sekunder kvar.
Bägge kastar sig över ytterkläderna, och E ska precis slita på sig sina skor, då hon plötslig stannar upp mitt i rörelsen. Vänder sig mot mig.
- Varför står du där och... flinar?
Internet.
Jag kom precis på den ultimata inledningen till 'Ze Book'.
söndag 5 oktober 2008
Prova-på-dagar
Som ni kanske märker så provar jag på det här med att blogga "på riktigt".
Tänkte inte sluta med film och böcker, vill bara kunna ha friheten att lite då och då kunna skriva om vad som helst som faller mig in.
Så ni kan väl låta pojken leka lite som han vill.
Han tröttnar säkert snart.
Tänkte inte sluta med film och böcker, vill bara kunna ha friheten att lite då och då kunna skriva om vad som helst som faller mig in.
Så ni kan väl låta pojken leka lite som han vill.
Han tröttnar säkert snart.
fredag 3 oktober 2008
LouveLouve
Jag älskar IDOL.
Och lova att inte berätta för någon, men under auditionveckan har jag tom varit inne på TV4's hemsida för att titta på favoriter en andra gång.
Jag schämms.
Och ännu värre, jag har aldrig rakryggat vågat erkänna mitt beroende.
Kring fikabordet har jag i skam slagit ner blicken när saken kommit på tal. Eller hävt ur mig 'Jag tittar ibland' i något slags erkänn-bara-vad-jag-måste strategi.
En sak jag aldrig gjort, dock.
Röstat.
Har dragit gränsen där, med inre motivering att det bara är tonåringar och människor utan liv som faktiskt engagerar sig så mycket i ett simpelt underhållningsprogram (ytterligare en nivå i mitt självbedrägeri.) Hedern i behåll så länge jag inte korsat gränsen.
Ingen röstning, alltså.
Men nu...
... nu j*klar är det nära.
Och lova att inte berätta för någon, men under auditionveckan har jag tom varit inne på TV4's hemsida för att titta på favoriter en andra gång.
Jag schämms.
Och ännu värre, jag har aldrig rakryggat vågat erkänna mitt beroende.
Kring fikabordet har jag i skam slagit ner blicken när saken kommit på tal. Eller hävt ur mig 'Jag tittar ibland' i något slags erkänn-bara-vad-jag-måste strategi.
En sak jag aldrig gjort, dock.
Röstat.
Har dragit gränsen där, med inre motivering att det bara är tonåringar och människor utan liv som faktiskt engagerar sig så mycket i ett simpelt underhållningsprogram (ytterligare en nivå i mitt självbedrägeri.) Hedern i behåll så länge jag inte korsat gränsen.
Ingen röstning, alltså.
Men nu...
... nu j*klar är det nära.
torsdag 2 oktober 2008
Kvidevitt
*Trallar som lilla Ida*
...du ska inte tro det blir... hmm hmm hmm ... och benen fulla med spr...
Höst!
Äntligen!
...du ska inte tro det blir... hmm hmm hmm ... och benen fulla med spr...
Höst!
Äntligen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)