I speglingen

 

"Skitår som snart slutar"... läste jag på någons blogg eller det var uttryck från tv. Kommer inte ihåg varifrån uttalandet kom som upprörde mig. 

Vadå skitår? Varför skitår? 

Är det inte så att vi själva ansvarar hur skitigt det blir runt om oss?

 

 

 

Pandemin skapade vi själva... tyvärr... men sjukdomen och spridningen fick oss att stanna upp och tänka om...

Själv tänker jag om gångna året som om en spegel. En sådan i badrummet eller ännu bättre som i klädbutik, där man får betrakta sig själv från alla möjliga håll. Det vi ser är en sanning, nakna sanningen om oss själva.

Det var mycket jag såg i speglingen i år... Det roligaste de senaste dagarna. Man lever som man lär sägs det. Då förväntar man sig att makthavarna föregår med gott exempel. Inte för att någon begick något brott, men det blev småknasigt när uppmaningen om att hålla i och hålla ut var för svårt för den som uppmanar...  Det blev inte så smickrande löpsedlar och obekväma frågor istället.

Vi är bara människor... 

Ja, vi är bara...

Det BARA var väldigt signifikant i speglingen. 

Många hade bara någon BARA... och statistiken på Folkhälsomyndigheten sidor avspeglade bara ...

 

Intressant spegelbild gav media. Från rå fakta om viruset genom olika synpunkter om sjukdomen och besvär till  konspirationsteorier vid få tillfällen. Många pressträffar och konferenser och många frågor. En del frågor förblir obesvarade för att det finns inga svar varför människor beter sig som de gör...

 

 

 

Min egen spegelbild då? Jag håller i och kommer att hålla ut. Det är omständligt, det kan jag erkänna, men inte så svårt...  

Känner mig stolt att jag kunde avstå i år från mina behov och bidra till tryggheten för andra. Känner mig stolt att jag inte reste, kunde handla mat via internet, struntade i reor och erbjudande. Känner mig stolt att jag kunde hjälpa andra, att ordna saker i vardagen för några äldre, särskilt i början av pandemi. Jag kan titta i årets spegel utan att skämmas eller känna mig obekväm...

 

 

Nytt år med vaccin knackar på dörren. 

Mycket hopp, men jag är medveten att pandemin inte är över på långa vägar....

 

Önskar er alla som råkar titta förbi:

 

Makrofotoglädje är TILLBAKA!

Efter en kaos i väderleken, från outhärdlig värme via åska och regn till blåsandet kunde jag äntligen gå ut och leta efter några motiv under buskarna ;-)
Jag fick min makrofotoglädje tillbaka och trots mängder av fästingar och andra sommarplågor/elände kunde jag njuta av fotografering. 

Just nu känner jag igen det jag kände för många år sen när jag fick i handen min första Olympus kamera! Och med den ett makroobjektiv. Mitt gamla underbara 55 och lite annat smått. Men när DSRC era närmade sig till slut och det visade sig att Olympus satsar på något annat kände jag mig blåst....

Tappade lusten för fotografering för många år... Det blev några ryck mellan varven, hann till och med skaffa mig en fullformatare och andra objektiv, men känslan var borta... Blåst med gammal spegel...

Javisst det förekom några skott med den berömda makrotamron 90/2,8. Men jag saknade min Olympus. Cyberfoto hade rea på spegelfri E-M5 och jag tycke att det kan vara värt ett försök, särskilt att jag kunde använda mina andra objektiv med adapter. Även med den lilla kameran var känslan borta. Kameror hamnade på hyllan och verkade lite ledsamma, men det gick bara inte...

Tills idag!
Det klickte vid första ögonkastet!
Jag ska inte skryta om kameror och objektiv, men jag har en Olympus! Spegelfri, splitterny och alldeles alldeles underbar!

Jag längtade så...

Jag längtade oändligt, redan från oktober till våren och värmen.
Och nu är den här!
Jag förstår inte hur jag kunde längta efter

värmen som är påtagligt jobbig, man svettas och är svimfärdig största delen på dygnet
efter solen som orsakar eksem och ont i ögonen
torkan
myggor
flugor
fästingar
damm
ohyran på växterna
ogräs
gräsklippning
kirskål
mördarsniglar

och mycket mycket mer...

Det måste vara något fel på mig ;-)

Å andra sidan...

nätterna är så ljuvliga
fyllda av oemotståndliga dofter och så ljusa

morgnar glittrar med dagg och färger

fåglar kvittrar redan vid tre tiden

kråkan söker mat i min trädgård

och även räven var på besök, lämnade avtryck (dvs. stor skitkorv) på den upphöjda rabatten  och lekte med mina tofflor

gul akleja överlevde och är finare än någonsin

petunior lyser på altanen

liljor har fyllda starka knoppar och liljebaggarna är inte så påfrestande...

syren doftar och pioner doftar, snart doftar även jasmin

katterna sträcker sina kroppar på soffan ute

och kökslandet blev lyckat

tomater blommar

potatisar blommar

det blir god sallad om några veckor av det som växer i krukor

jordgubbar mognar i solen!

Ja, jag längtade så och mina drömmar blev verklighet, med några svarta fläckar...
so what!

Åt fläckar kan vi inte göra något, ingen av oss... tvätta händerna och hålla andan...
och det blev mer tid för trädgård, foto och måleri... och skogstrollet verkar glad att jag besöker honom oftare, även om det är jag som behöver gömma mig från verkligheten...

Snart är det midsommar...

Vita nätter, svarta tankar och gråmelerat elände

Han kom först vid skymningen någon gång på våren och skrek utanför mitt sovrumsfönster. Först trodde jag att det hände något med mina katter, men de var borta någonstans. Fattade ingenting. Vi stirrade på varandra en stund genom fönstret och jag viftade bort honom och återgick till sömnen. Han smög sig in och åt mina katters mat, samtidigt passade han på att markera på min dammsugare.
Dagen därpå misstänkte jag först att det var mina katter som börjar bli senila och markerar hemma.
Men de var själva oroliga och jag fick känslan av att det är något som inte stämmer...

Och det var det! Vi fick ovälkommen gäst på nätterna och andra tider på dygnet när vi eller katterna var borta. Dessutom ung och okastrerad! Ett gråmelerat elände!

Han är vacker och stark och listig. Jag vet inte hur jag kan fånga honom och skrämma bort honom. Jag vill inte ha saker och ting nerpissade! Uff!

Det är en fin tid nu. Dagarna är ljuvliga och nätter varma och ljusa. Det doftar härligt av  syren och liljekonvalj, aklejors olika färger och former gör mig glad och grönskan är gudomlig, så som det brukar i maj och juni. Men jag har sömnbrist och det luktar kattpiss på flera ställen i trädgården. Kattluckan blev stängd och mina "gubbar" är ledsna att de inte kan smyga runt på nätterna som de vill...

Vi leker katt och råtta... Än så länge är jag looser...
Främmande kattelände kommer och går som han vill, när solen gick ner eller precis vid gryningen... Nätterna är korta och vita och jag hör och ser honom varje gång! Förtydliga, varje natt!

Och corona på det! Trängsel i matbutiken på grund av turister, uppskjutna sjukhusbesök, andra ärende och semesterresor inställda... Ibland känns allt sååå mörkt!

att hålla i...

Det verkar som att höststormar flyttade till våren och förpestar de flesta dagar... usch...
Om man bor på landet för man stå ut med mycket.

Håll i och håll ut... var den senaste rekommendationen.

Vi håller.

Vi planerar mycket. Rättare sagt ändrar planer, avbokar resor och hotell. Vi hjälps åt med det vardagliga, handlar åt de äldre, håller avstånd och håller masken, trots  oron och samma svårigheter som i andra delar av landet...
Men det är svårt att stå ut, när det finns de som "vet bättre" och struntar i allt.

Hallandskusten börjar "stockholmieras" som det brukar...

De är immuna och det är bara en, två timmars resa på 50 mil. Dessutom att vädra stugan är det nödvändigaste och viktigaste i livet! ???

Ja, ja, jag ska inte moralisera, men jag är också orolig, utsatt och osäker... 

Kyliga vindar med hagel då och då, deprimerande nyheter och prognoser.
En söndagsmorgon i maj.

Skönt att jag har en hobby eller två och några måsten så jag kan hålla i...
I trädgården eller i skogen med trollet och jag hoppas att det går att stå ut!

maj(o)gräs

Det blåser förfärligt! Kall vind från norr, brr...

Skulle dela med er mina tankar över något som hände häromdagen, men kände att det blir för dystert i samband med dagliga nyheter och tidigare inlägg....

Jag plockade fram minneskort med lite gräsliga bilder ;-) bokstavligen! 
Kröp på gräsmattan på jakt efter några mördarsniglar (och det blev ganska rejäl skörd, tyvärr) och upptäckte hur härligt det är att ha lite gräsligare gräsmatta...

Jag menar, att det ploppar upp några maskrosor ibland och tusenskönor täcker vissa delar, att det gömmer sig även några krokusar här och där... det var överraskande och roligt.
Hittade massor av roligheter att fota innan jag äntligen tog fram gräsklipparen...

Men även då, jag klippte de flesta sniglar men tusenskönor och lite annat på kanterna fick vara kvar...  :-)

glädjebehov

 

Det går över...
Så småningom blir det bra igen...

Sägs det...

Ibland är det omöjligt att inte associera till pandemin. 
Den kröp in i varenda hörn i livet och skrämmer.
Jag har svårt att föreställa mig att det blir bra igen... 
Det var inte så bra då så hur kan det blir bra igen?

Det är inte semesterresor och social distansering eller inställda evenemang och stängda krogar i Stockholm som gör mig nedstämd och orolig.

I coronas skugga blev det så tydligt att allt inte var så bra och borde inte komma tillbaka...

alla dessa flygresor med föroreningar...
alla dessa resor som ledde till överturism och förstöring...
alla dessa billiga  varor i överflöd som ledde till överkonsumtion och nerskräpning...
överproducering
övershopping
matsvinn i obegripligt mått


Innan corona slog till såg jag ett program på tv om begravningsbyrå. Det pratades bland annat om en ny trend: människor vill skapa en minnes plats-grav för sin avlidne anhörig i det land där människan levde och andra grav i landet denne kom ifrån... ?! 

Postumt överflöd... 

Häromdagen var det ett annat program om vikingatidens natur. 
Fastnade för en formulering om hållbarheten och människans respekt för naturen under denna period. Om vi kunde tänka så idag. Att ta från naturen, men ge den tillbaka och behålla harmoni... 

Men även då gjordes det så kallas upptäcktsresor (läs våld och plundring) i helt annat syfte. 

Ett hus, stuga på landet, en bil eller två, pengar på konto och på börsen...
Eget bolag och även flygplan... 
Hummer från andra sidan klotet på bordet...
Välstånd...  

Girighet...

Inget hus och inget land, ständig hunger...
Sjukdomar i överflöd....

Krig...

Olika världar? Nej allt det ske på en och samma.

Det blir bra igen... 
Jag vet inte... Jag tror inte det, vi är många och olika, alldeles för många och för olika...
Naturen är väldigt sliten och väldigt trött på oss... 

Det blir en tid efter corona, den kan bli bra...