stresssssssssssssssssss...

Idag ska allt gå fort, fort!.... och ännu fortare...!!
Varför?
Det ständiga upphetsande gör att de flesta bara jagar något och blir jagade av tiden som inte räcker  till.

Efter en lååång period av ledighet (ofrivilligt eller inte, det har mindre betydelse) hamnade jag själv i det hetsiga eller lät mig påverkas av det. Det går inte, kroppen säger ifrån, den vill stanna upp, leva, vara, uppleva, njuta, känna och se. I jakten efter att göra och hinna med det ena och det andra blev jag sjuk... Men jag gav mig inte, gjorde det jag trodde jag skulle och blev ännu mer sjuk... jag måste....

Nej, ingenting som är måste framför min hälsa... Jag vill göra det och det andra och jag hinner om jag lugnar ner mig och gör i den takten jag orkar... Världen rasar inte om något tar lite längre tid... eller hur?
Min betydelse förblir lika stor eller lika liten... oavsett hur fort jag kommer att agera....

Ja, visst det finns deadline ibland... då vill man vara i tid, men för det mesta behöver jag inte hetsa upp mig.
Jag väljer och prioriterar ;-) 

För två veckor sen var jag på en härlig promenad i en av de vackraste städer på jorden... Det tog lite tid innan jag gick genom bilderna mellan feber och hosta ;-)

Ni känner igen staden antar jag...

bloggabstinens

Det är ett tag nu jag har grubblat över en fråga om bloggandet. Blogga eller inte blogga?
Det känns som intresset svalnat och tiden inte räcker till... 

Utanför fönstret vräker snö eller regn. En dag är kylan obarmhärtig och nästa dag snubblar man på smällt is.
Till det härjar influensa. Sitter i dunjacka framför dator, snörvlar och tycker synd om mig... 
Är trött på den väldigt ljusfattiga och blöta perioden. Längtar efter ljuset och blommor, längtar efter våren...
Det verkar dröja lite, trots knoppar här och där och även första snödroppar.

Det sägs att influensan går över efter några dagar. Den första passerar. Vi får se hur det blir imorgon...

Våren är på G / Nadchodzi wiosna

Trots många ruggiga stunder under dagen kändes det inte så besvärligt... Var det nya dofter som kom med vindarna tro? Vårdofter? 
Eller det är kanske ljuset som gör att även kalla regndroppar kändes idag som vårtecken... 

Hur som helst hade jag lite energi att fånga nya spår av våren. 

Det börjar gult... / Żółty początek...

Årets början var inte så lycklig för mig. För vissa händelser kan jag skylla mig själv, vissa hamnar under rubriken otur. Vad annars kan jag kalla min klumpighet för några veckor sen i skogen, där jag stukade foten så häftigt att jag  kämpar med den även idag... Foten är svullen och gör ont. Ja, det går över så småningom, men  är mycket frustrerande just nu. 

Vintern gick förbi och det är kanske lika bra. Idag var det nästan tio grader varmt och även solen tittade fram då och då. Det var en prefekt dag att "inspektera" lite i trädgården. Jag såg häromdagen att krokusar och andra lökar började titta upp. Men fick härlig överraskning i den delen av trädgården där jag planterade vintergäck! Ljuvliga gula blommor lyste som stjärnor! Jag antar att de kom upp för några dagar sen, så fina och stora de var.

Jag tänkte för ett tag sedan att starta en blommig blogg med en blomma för dagen. Men det blev aldrig av, så jag kanske inte behöver starta en ny blogg, utan börjar "fånga" mina blommor här och delar min blommiga glädje med er. Vi börjar med ljuvliga gula toner, med vintergäcken!

Är det början på våren tro? den 7 februari?
Kanske inte än, men första blomman kom och jag känner mycket för vår... Det börjar gult... :-)

Jag missade vintern...

Oj, vad tiden springer i år… den bara rusar i väg dag efter dag och jag, stackars mig, som stukade foten hinner inte halta efter...
  ojojoj 

Det hände för två veckor sen när vintern äntligen kom och förvandlade min omgivning till sagovärld stukade jag foten. 
Det var i Haverdals vackra skog vid stranden. Jag skulle fånga de dansande tallarna täckta med snö, men på stigen under vacker snö gömde sig vattenpölar som förvandlades till is i kylan. Jag var oförsiktig, trampade för hastigt och det ända jag tänkte, oj min kamera. 
Och det var mycket konstigt, jag ramlade väldigt illa, men kameran var uppe i handen. 

Som ni förstår blev det inga dansande tallar i snö på bild. Det var knappt något foto, för att foten gjorde så ont att jag inte ens kunde tänka.  

Dagen efter skulle jag börja min kurs. Ja jag gjorde det, klarade en vecka tills det inte gick mer… Foten svullnade som en ballong och dessutom kom häftig förkylning. 

Jag gav nästan upp… men foten blev bättre och jag fick besked att jag kan fortsätta med kursen. 

Bildligt blir det blandning av gamla och nya alster ;-)och jag ska försöka uppdatera mig oftare och besöka er oftare. 

Ha en underbar vinter i fortsättningen. 
Hos mig regnar det…