Announcement

Ifall nån undrar så har jag börjat blogga på min första blogg igen. Mumin och jag heter den. Hjärtligt välkommna att följa med mig där.

Jag har så väldigt lite inredningsrelaterat att skriva om, trädgårdssäsongen är ju över mer eller mindre och att blogga är ju så roligt.

Mumin och jag handlar om allt mellan himmel och jord, ja om livet.

Jag kommer förståss att läsa inredningsbloggar för hur kan man låta bli liksom. Ha det bra och vem vet kanske jag nästa sommar börja blogga igen här på Linnéas butik när den börja hända nånting i rabatterna.

Tack skall ni ha ni som följt med mig och välkomna till Mumin och jag.

Att grunda en koloni

Visste ni att Muminpappan också grunda en koloni när han var ung.

En kunglig, laglös koloni tillsammans med Joxaren, Rådd-djuret och Mymlans dotter.

Joxaren flyttade in i ett äppelträd, Mymlans dotter skulle sova på en ny plats varje natt för att känna sig oberoende och Rådd-djuret fortsatte att bo i sin Maxwell kaffeburk. Muminpappan bodde i navigationshytten.

Läs mer om Muminpappans fantastiska ungdom i Muminpappans memoarer.

Att jag sen har varit kulturell

Det har varit ett veckoslut i kulturens förfinade tecken. Med min Filifjonka kappa har jag inte gått på ett utan två muséer.
Det ni.
Min plan var ju att gå på Waldermarsudden för att se den utsökta Skagen-utställningen. Där var också en Carl Malmsten-utställning och en lite mindre utställning om Gösta Gierows illustrerade dagböcker (underbara).

Men bäst som jag färdades med spårvagnen förbi Liljevalchs så vad ser jag? Jo, Lena Cronqvist ställer ut. Gissa ifall jag blev lycklig.
Snabbt som den var jag där och dregla på hennes fin-fina konstverk.

Nu har jag bara mobilfoton att visa, det är inte ens suddiga, de är bara dåliga.

hennes tavlor är lite makabra (makabert är bra)
ungar som jävlas med vuxna
börja må illa när ungarna såga av benen
härlig storlek på tavlorna
de flesta var i privat ägo
hennes skulptur var mer lekfulla:
flickor som grimasera och visa tungan

Waldemarsudden från utsidan
härlig pipranka, bladen större än min hand

dethär motivet fick man köpa som planch för endast 50 kronor.
Den  skall eventuellt pryda vårt vardagsrum
Det är ett självporträtt
Och jag tror att verket heter
Självporträtt med gula handdockor
Namnen är ofta lite lustiga.
Nu blir det kultur igen. Solsidan på TV

Stockholm, here we come

Idag flyger vi igen över och hälsar på vår familjefar.

Min yngsta tycker att det roligaste skall bli att få fälla ner det lilla bordet i flygplanet och äta. Det är så myysigt tycker han.
Tänk vad bra att bli glad för småsaker.

Jag skall ta på mig en ny kappa, ett fynd från loppis som jag är väldig glad i. På tal om att bli glad för småsaker. Riktigt snoffsig är jag eller åtminstone känner jag mig så.

Jag är lika fin som filifjonkan.

Trevlig helg, gott folk. Var som folk.

Ett mumintroll

Jag gjorde ett fynd på lopptorget. Ett mumintroll för 10 ege. Den har nu bästa platsen i vårt vardagsrum. Nämligen på vår stringhyllan.
Där står han nu och följer med vårt liv och leverne i soffan.

På tal om stringhyllan kommer jag att skriva mer om den i ett senare inlägg. Det gäller att ta ut allt som kan bli ett inlägg. Har nämligen grym bloggtorka/leidon just nu. Funderar på att börja blogga på mumin och jag igen.
Jag kommer inte på inredningsgrejer just nu och tycker ju om att blogga. Få se nu... Här kommer i alla fall en bild på mitt blåögda mumintroll.

bild av en jättegammal och sliten stringhylla
längst till höger ett mumintroll från loppis
bredvid en muminpappa i nyare version
längst till vänster sköna rytmer från Cuba att dansa till

Hej då mina vänner.

Löv

Det är löv överallt. Vi hade jättefint och varmt väder på söndagen så jag kratta det mesta. Alla löv slängde jag i blomrabatterna för där behövs det humus och för så gör Hannu Sarenström också. Det blir ju lite som en kompost i rabatterna.
Väldigt behändigt och nyttigt, en win-win situation. Indeed.

Efter det hade vi mamma och svärmor på mos och strömmingflundra. Efter maten satt vi och drack kaffe och åt rulltårta.
Skön, långsam samvaro.

Ha det bra.

Svenskt tenn

Svenskt tenn har nog fina grejer.
Det är tidlöst, OK ganska snobbigt, alldeles för dyrt.
Men i alla fall har de mycket som jag gillar.

Svenskt tenn
Jag behöver en sån där weekend-väska.
Den uppe till höger är fin.
Allt annat är bara fint fast jag behöver det inte.
Fast jag vill nog ha det.

Egentligen är det konstigt att jag gillar Svenskt tenn för vad kan väl vara mer borgerligt än det?
Men jag tycker framför allt om Josef Franks tyger. Färggranna, vågade mönster.
Han var väl inte så borgerlig när det begav sig så det är säkert därför jag gillar hans tyger.

Sedan är det nog det där med tidlösheten som tilltalar mig. Samtidigt som jag kan tycka det är fegt att köpa från Svenskt tenn, liksom har jag ingen egen stil.

Idag var det lite filosofiskt bullshit i brist på annat.