Besiktning på platsen

Plötsligt var jag där. På platsen där det ofattbara händer. På platsen där idyllen förvandlas till en levande mardröm. Jag tog flera bilder både där och på andra ställen. Geografin klarnade också på ett mycket tillfredsställande sätt. Det är kul när jag kan se att det hänger ihop, att vägarna tar en dit man vill.
Nu ska jag börja jobba med min författarcoach igen. Det kommer att bli fantastiskt bra, för det finns bara en sak som verkligen gäller och det är att producera mera text. Den här dagen inspirerade!

En bildpresentation

På tisdag tar jag bilen till Strängnäs. Jag ska fotografera miljöerna i Ut ur skuggorna. Det akuta behovet är till mitt seminarium på Kultur 08 den 10 maj, men det blir ett stöd för mitt minne också förstås när jag fortsätter skriva.
Jag är nöjd med dagens insats. Det blev flera sidor och riktigt spännande.
Jag hann skrubba altanen också. Det kallas terapi. Skriva eller skrubba? Välj själv.

Sommarregn i april

Jag njuter av lukten av våt asfalt, känslan av sommarregn i luften. En toppendag med barnen och A. på Skansen. Lurviga björnungar och sovande vargar. Imorgon ska jag skriva flera timmar.

Krav på mig - krav på andra

När min attraktion som advokat och juridisk rådgivare ökar så betyder det samtidigt att kraven på mig i den rollen följer med. Utför jag då arbetet väl (vilket liksom är hela idén) så ökar attraktionen ytterligare. Eftersom det tillgängliga utrymmet är ungefär konstant så betyder det att andra saker får prioriteras ner. Det handlar om familjen, skrivandet och fritidsintressena.
En tillfällig attraktionstopp i yrkeslivet tycker jag är rätt trevlig, men blir det en trend börjar livsfrågorna göra sig allt mer påminda. För skrivandet är ju inte bara en hobby, som ni förstår. Det är blodigt allvar, ett stort skratt och en fantastisk massa arbete.
Chefer som har för mycket att göra får lära sig att delegera. I vissa lägen fungerar det som advokat också ( i många lägen om man är på en stor byrå, men då följer det med en massa andra krav istället), men rådgivningen är ofta högst personlig. Så på livets ocean av möjligheter och utmaningar navigerar jag distans för distans och när det går på autopilot tycker jag snart att något är fel. Ändå vill jag gärna inbilla mig att kursen ligger fast. Jag närmar mig en punkt där jag måste bestämma mig - och det ställer krav inte bara på mig utan också på andra.
Den tveksamma seglarliknelsen ovan kommer antagligen av att jag var med och bråkade om en båt idag. Det är en kul sak med att vara rådgivare - man vet aldrig vad nästa uppdrag blir.

Läckbergs nya: känns det igen?

28 maj släpper Camilla Läckberg sin nya deckare Sjöjungfrun. Så vad handlar den om? Här ett litet citat från Bokus:

"Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen. "

Hmm... Tillfällighet eller inspiration? Antagligen det första, men det är onekligen intressant hur det kan bli. Det känns bra att vara först...;-)

En dag i solen

Idag åkte jag på brunchtur med S/S Stockholm. Vilket kanonväder! En av mina bröder och jag firade mamma 70 år. Pappa fick också vara med. Det är sådana här dagar det är som lättast att förstå varför vi har valt att bo i Stockholm.
Skärgårdsmiljön bara fyllde sinnet och bidrog till välbefinnandet lika mycket som det mousserande vinet.
Jag kan förstå att min jurist- och författarkollega Viveca Sten finner inspiration i Sandhamn. Jag träffade henne på Legally Yours cocktailparty i torsdags. Det är alltid intressant att höra hur en annan författare väljer att beskriva sin gärning. Inte minst en som - uppenbarligen - samtidigt kämpar med kvalificerade juridiska uppdrag. Att Torgny Håstad blev utsedd till Årets jurist gjorde inte tillställningen sämre. Många är de dagar och kvällar när jag har suttit och knäckt i hans böcker.

Nu ser jag fram emot en spännade vecka, inte minst för att jag nu har fått en ny indikation på att flera förlag är intresserade, både hemma och i utlandet.
Ska allting falla på plats? Jag hoppas verkligen det!

Främlingsfientlighetens fula, men polerade nuna

Det är sommaren 2006 och vi närmar oss en valspurt. Vi som var med vet att det sedan blev regeringsskifte, men också att missnöjesröster förde Sverigedemokraterna och andra perifera partier hela vägen in i kommunalfullmäktige på ett antal orter. Så skedde även i Strängnäs kommun. Det här fenomenet finns det säkert många som kan analysera bättre än jag, men eftersom jag nu skriver på en bok i den miljön och tiden så blir det onekligen väldigt intressant att förstå hur det hela gick till. Jag har (minst) en karaktär som är sprungen ur detta och min avsky för intolerans och lokalpatriotism som substitut för intelligens.
Balansen mellan acceptans och intolerans är överhuvudtaget intressant. Människans fantastiska förmåga att dela upp världen och människorna i den i svart eller vitt, för eller emot, ängel eller djävul. Men så var det också en klok man som sa att innan man är säker så är man ofta tvärsäker.
Osäkerhet kräver självhävdelse, alternativet förefaller vara att krypa ihop och skämmas eller dö, kan det vara så?
Ur det kan många svåra känslor och onda handlingar gro.

Sommarkänsla - ett litet smakprov

Livet är fullt av distraktioner och (alltför) ofta känner jag att tiden inte räcker till att skriva så mycket och så bra som jag skulle vilja. Ändå börjar jag ana de sanna konturerna av UT UR SKUGGORNA. Det är en bekant känsla som jag senast fick när jag slet med att få ihop pusselbitarna i Spåren och mer och mer la sig till rätta.
Som jag skrev tidigare har jag särskilt jagat sommarintryck på sistone, bland annat till öppningsscenen. Så håll i er, här kommer ett litet brottstycke ur vad som kan bli prologen:

"Kvinnan han återfick igår och upptäckte på nytt satt nu bakom honom och paddlade i hans takt, en rytm som kändes nästan erotisk. De hade älskat inatt, utan sans och utan nåd.
De pratade inte mycket, det behövdes inte. Han upplevde ändå hennes närhet så intimt att ord blev meningslösa. Kanske borde han ha insisterat på att få sitta bak i kajaken för att få vila ögonen på henne, men det skulle säkert ha förlett honom att stänga sina andra sinnen för omvärlden. Det hade varit synd. Trollsländor surrade och glänste; utförde en dans i vattenblänket. Då och då bröt en fisk ytan i jakt på insekter, slog och var försvunnen igen.
Förutom måsarnas skri hördes bara det avlägsna surret av en helikopter, det enda beviset för att det fanns andra människor i denna världen."

Grillpremiär...!

Jo, jag dristade mig att försöka igår kväll. Det var lättare sagt än gjort. Det kändes som om det blåste styv kuling från sjön och när väl kolen brann så blev det som en svetslåga istället. Så barnen fick svårt sotsjuka korvar och min kompis Svens och mina kebabspett hade samma åkomma. Men premiär är premiär och framåt juni kommer jag nog ha fått stuk på det här också.
Champagnen var det däremot inget fel på alls, och inte heller den TYSKA ölen vi drack i bastun. Jo, det var förstås dtv vi skålade för.
Det är lite lustigt, men jag har redan ett tyskt inslag i nästa bok. Däribland nyckelkaraktärer faktiskt, men det har alltså ingenting att göra med försäljningen av Spåren till Tyskland. Jag är inte säker på att det ens kommer att vara en fördel på det sättet.
Det är väl ofrånkomligt att man påverkas i skrivandet av det som händer i livet, ibland är det kanske till och med en förutsättning, men det gäller att inte hamna på ett sidospår heller. Om man nu kan skilja på vad som är vad...

dtv...!

Ja, så är det då äntligen officiellt. Det tyska förlaget dtv köper rättigheterna till utgivningen av Spåren på bryggan i Tyskland!!
Det här känns förstås väldigt bra. HURRA!
Ytterligare förhandlingar pågår eller är under uppstart, så förhoppningsvis kan det komma fler goda nyheter framöver.
Ett särskilt varmt tack till mitt team på Grand Agency. Det är så kul att jobba med er!

En utflykt till vintern

Jag sitter på mitt hotellrum och ska strax gå ner och äta frukost. Jag flög till ett vintrigt Umeå igår. Det snöade hela dagen. Svårt att tro att det är två månader till skolavslutningen.
Jag håller på att arbeta om prologen, eller rättare sagt skriva en ny och stuva bak den tidigare in i berättelsen. För den är jag fortfarande riktigt nöjd med. Men målet är att höja spänningen ytterligare, att förmedla den där akuta känslan av katastrof och desperat läge, att kasta in läsaren i ett sammanhang där allting pågår samtidigt.
Jag sitter också och tänker på sommarreferenser, de där sakerna som gör att det känns som månaden juli. Snön utanför hjälper inte till.

1 år med Spåren - äventyret fortsätter

Nu är det ganska precis ett år sedan jag stod där vid taxistationen i Strängnäs och väntade på lastbilen från Estland. Spänningen var olidlig när de fyra pallarna lastades av. Vad hade jag gjort egentligen?
Det var på gränsen till overkligt att öppna den första lådan och hålla i boken för första gången. Jag tror att det är en känsla som alla som har författat någonting kan dela. Glädje, stolthet, oro och kanske ett visst mått av vanmakt. Vad skulle hända nu? Tänk om något hade blivit allvarligt fel?
När jag startade den här bloggen och funderade på "äventyret" då handlade det mycket om den inre resan - äventyret i att testa mina egna gränser och göra någonting annorlunda. Avsteget från normen, från livet som advokat i villa (för övrigt mycket träffande beskrivet igår i Babel, Pernilla Glasers "Mitt rätta jag" och pseudonymen Hans Koppels "Vi i villa" verkar läsvärda) till någonting annat, något diffust, självförverkligande, stimulerande och kanske lite galet. När jag bestämde att ge ut boken själv fick äventyret delvis en annan innebörd. Kanske både mer galet och samtidigt familjärt kontrollerat. Företagsstart, entreprenörskap, marknadsföring och varför inte försäljning är ju inte precis nya begrepp i min verklighet. Inte alls.
Men världen jag gav mig in i kändes inte så långt ifrån Narnia och där är jag nog fortfarande.