Det är något med alla stjärnor som lockar mig så otroligt för tillfället.
Kanske är det ljuset de sprider i mörkret, kanske är det hoppet de tänder,
och lite mystik tycker jag också att det finns i stjärnorna.
De påminner mig om att det finns något mer än allt det jag kan se och förstå
och det ger mig glädje!
Jag påminns med jämna mellanrum om allt som vi gått igenom under det senaste året.
Att man aldrig ska ta något förgivet!
Jag påminns nu som då om den panik jag kände i maj
när vår lilla Elias låg i operationssalen och jag kände mig så hjälplös.
Jag var så rädd att vi skulle mista honom.
Allt jag kunde göra var att be!
Samtidigt kommer jag ihåg den otroliga glädje vi några dagar senare kände när vi kunde ta med honom hem och när vi några månader senare kunde genomföra vårt bröllop hela familjen tillsammans.
Det var två stora glädje ögonblick i mitt liv!!
Det har varit ett år med tårar av förtvivlan men också tårar av glädje.
Ett halvt år har nu gått sen Elias blev svårt brännskadad
vi håller fortfarande på med sårvård.
De öppna såren håller på att ge med sig,
ärren försöker vi motarbeta så gott det går.
Men vår älskade Elias får vara hemma med oss och allt läker i sakta mak,
han kan leka och röra sig normalt och det ger mig glädje och tröst.
Det skär så i ett moders hjärta att se sitt barn lida,
men samtidigt är glädjen så enorm för varje stort och litet framsteg.
I år tänker jag julpynta vårt hem med fokus på stjärnor som sprider ljus, glädje och hopp.
Men största fokus kommer för min del att bli på julkrubban
fokus på Jesus som vet och förstår människors känslor.
Han som har genomgått stort lidande och svåra smärtor
liksom många människor här på jorden,
men också glädje och segerkänsla!
Allt för vår skull,
för vi som tror på honom...
Allt för vår skull,
för vi som tror på honom...
Gläd er i hoppet,
var uthålliga i lidandet
och ihärdiga i bönen.
[Rom 12:12]
Idag tänder vi det första ljuset i advent.
