Mitt livs semester del II

Det var underbart att äntligen få sätta sig i den luftkonditionerade bilen och luta sig lite tillbaka när Norbie kryssade mellan motorcyklar, lastbilar och jeepneys.
Vi hade hyrt en lägenhet i Makati de fyra första nätterna. Makati är vad man skulle kunna kalla ett av de "finare" områdena i Manilla.

Joanne och jag delade rum, hon hade redan förvarnat mig om att hon snarkar så jag hade förutseende nog tagit med ett par riktiga "apoteksöronproppar". Halleluja, det var verkligen en välsignelse, hon snarkar så väggarna skakar (jag glömde propparna en natt...). Men hon är också världens bästa roomie.
Suzies sambo Jeff och Heather (little H kallar jag henne för att hon är så liten) hade gått och lagt sig när vi kom så det blev lågmält prat och fniss innan vi knöt oss för natten.

På fredagmorgonen hade vi beställt massage, mani- och pedikyr i lägenheten innan vi skulle träffa en kompis som bor i Manilla för lunch.
Massagedamerna kom aldrig, däremot kom manikyrdamen, en superkvinna! Rolig och väldigt duktig!
Jo, Suzie och jag fick händer och fötter masserade, filade, inoljade och naglar målade. Vilken lyx!

Efter en mycket svår första morgon blev vi skjutsade till Manilla intramuros där Fi jobbar.
Naturligtvis fick vi en rundtur på företaget och sedan blev det lunch på en restaurang i ett nybyggt hotell med utsikt över hela Manilla.

Under lunchen kom vi på att vi måste ju växla lite pengar, men det var fredag och banken stänger klockan 15.00. Fi ringde till sin PA, en fantastisk kille, det skulle vara bra att ha en William då och då.
De bad helt sonika banken att hålla öppet lite längre så att vi skulle hinna växla! Jag trodde inte mina ögon eller öron!
Det var väl då som jag förstod att "Ma'am Fi" är någon att räkna med i Manilla.

Vi möttes av idel vänliga människor, jag väljer att tro att det ligger i deras natur och alla filipinos (filipinare låter lite konstigt...) som jag har träffat under mina två och en halv vecka i Filippinerna var verkligen fantastiskt vänliga, hjälpsamma och trevliga.

Utan jetlag i sikte åkte vi hem till lägenheten som låg nära Greenbelt, Glorietta och ShoeMart.
Shoppingcenter i en storlek jag aldrig har upplevt tidigare. Vi tog en tur för att kika lite. Jag hade bland annat fått i uppdrag att ta med en Starbucks mugg till en av mina väninnor i Paris.
I shoppingcentren finns ALLT vilket jag som turist kan tycka är lite tråkigt och billigt är det inte heller.
Jag undrar vem som egentligen handlar där förutom turisterna då. Jag har tittat lite på medellönen och den ligger på ungefär 60Kr om dagen. Inte mycket att hänga i granen.
Som tur är kan man ju lägga på lite extra med dricksen.

Dagen avslutades för min del i poolen som låg i anslutning till lägenheten. Fint att ligga på rygg i polen och lyssna på storstadens ljud och titta på de få stjärnor som lyste starkt nog för att synas genom all ljusförorening.

Mina bästa kompisar näst efter Jo...

Här får jag min pedikyr...

Utsikt från takterassen på Bayleaf

Pesos som vi fick växla efter stängningsdags

En del av poolen som jag gärna flöt i...

Slut innan det har börjat

Jag var hos läkaren idag, inte min husläkare utan en annan, specialist på dykning.
Jag gjorde mitt provdyk med tuber i Filippinerna efter att ha längtat i över 33 år.

Jag lusläste Jean-Yves Cousteaus bok "Den tysta världen" tillsammans med min far säkert 15 gånger. "Näe, läs inte den, det är en bok för döva" sa mormor när pappa hittade den i hennes bokhylla.

Provdyken i Filippinerna blev en revelation för mig, det var lika fantastiskt som jag alltid hade föreställt mig! Jag blev kär!

Varför jag väntade så länge vet jag inte riktigt. Det blev liksom aldrig av. Och nu när jag äntligen har möjligheten stack en människa hål på den drömmen på det mest otrevliga sätt men kan tänka sig.

Jag fick en pneumothorax, eller en kollapsad lunga om man hellre vill prata klarspråk, för 12 år sedan. Mycket oväntat och mycket smärtsamt. Jag hade inte sett insidan av ett badhus på säkert 5 år och hade inte utsatt mig för några fallskärmshopp eller liknande. Däremot hade jag en ganska svår halsinfektion som gjorde att jag hostade väldigt mycket. Som om inte det vore nog så blåste jag upp en luftmadrass, en sån där riktigt tjock en. Lyckad kombination eller hur!
Detta ledde till att min högra lungsäck tappade fäste med lungan och lämnade ett 1cm stort mellanrum där syre kom in.

Jag blev opererad med sugdränage, och fick sedan behandlig i 5 dagar och sedan var jag i stort sett fit for fight igen.
Vid åter besöket frågade jag läkaren, en pneumolog vid ett att Paris mest ryktbara sjukhus, om jag skulle kunna dyka med tuber. "Jo", sa docteur François, "men du ska nog se till att inte dyka för djupt. 10m är nästan max".
Hurra tänkte jag, jag kan faktiskt ta det där dykcertifikatet om jag vill!

Hurra tänkte jag tills idag.
"Näe du", sa docteur Lefranc (han bär sitt namn lite väl bra), "det blir inget dykande här. Sätter du en tub på ryggen dör du. Låter du bli, lever du länge." Och det var det läkarbesöket.
Han undersökte mig inte ens, ville inte höra hur lungkollapsen dök upp, hur svår den var eller hur jag blev behandlad.
5 minuter på hans mottagning och jag sprang ut tårögd med tungt hjärta och krossad dröm.
Jag trodde väl att jag skulle få förmaningar om att vara mer försiktig än någon som aldrig har haft en kollapsad lunga, men inte ett kort och rakt NEJ! Heller inte kanske "Det är fullkommligt meningslöst och slöseri med tid att fråga en annan läkare, för vi kommer att svara samma sak".
Syntes min besvikelse så tydligt?!

Jag tror att jag är skyldig mig själv, den där lilla Alexandra som läste "Den tysta världen" i pappas knä och som drömde att simma tillsammans med färgglada fiskar att undersöka saken lite mer, att inte bara nöja mig med en läkare som gömmer sig bakom sin rädsla utan att ens lyssna och begära en röntgen.
Jag tänkte ta kontakt med sjukhuset på måndag och se vad man säger där. Tills dess ska ni få se på en, och kanske den sista, av bilderna från mitt andra dyk i Filippinerna...

Nu jävlar...

Jag ber om ursäkt för mitt våldsamma tilltag i rubriken men jag tycker att det är rent för jäkligt!
Idag är Bikram Choudury i Paris för en "Master Class" och "föreläsning". Det skulle ju kunna vara intressant om inte:
Det kostade 150€
Killen var så vansinnigt kommersiell och sniken
Han hade stämt en ideel förening "Yoga to the People" (där hot yoga klasserna kostar vad du kan ge) på en miljon dollar för "plagiat"
En av hans före detta elever hade stämt honom för sexuellt ofredande

Bara schemat för dagen är tillräckligt för att få blodet att koka...
9.30 Check-in
10.30 - 13.30 Föreläsning
14.00 - 16.30 Signering av bok (som man säkert måste köpa där)
16.30 Master class (2+ timmar)
20.00 Omcertifiering endast för Bikram lärare

Jag vet inte exakt hur många som går på det här jippot men inte kan det vara fullsatt med 2 timmars Bikram kurs och en föreläsning för 150€
Dessutom så slängs man ut innan 20.00 då lärarna ska omcertifieras

Detta är ju inte vad yoga i grunden handlar om, dessutom är karln tydligen ruskigt nonchalant och otrevlig! Näe fy fan! Jag tänker bara använda upp mina resterande kurser (tyvärr alldeles för många men alldeles för dyra) för att börja på en hot yoga studio senare...

Jag har börjat läsa en bok av en Bikram adept Benjamin Lorr, Hell-Bent: Obsession, Pain and the Search for Something Like Transcendence in Competitive Yoga. Det är inga vackra ord direkt.
Men väldigt intressant. Jag har själv ställt mig många av de frågor som BL tar upp i boken. Jag tror däremot inte att den finns på svenska än...

Mitt livs semester del I

Tänkte jag kunde dra lite semesterminnen när det ändå är någorlunda färskt!
Den 6:e februari steg jag på planet från Paris till Abu Dhabi klockan 22.00. Lite darrig måste jag säga att jag var. Det var första gången som jag reste så långt och jag har varit ganska flygrädd ett tag så det var lite pirrigt.

Resan till Abu Dhabi var lång och tröttsam, jag satt jämte en fransk dam som luktade fruktansvärt mycket svett dessutom. Hon gick och tvättade sig (tror jag, eftersom lukten försvann) halvägs in på flygningen lagom till maten... Puh!

Vi landade precis när solen gick upp och svepte in över vad som såg ut som en gigantisk öken.
Det enda som stod högt över marken var kontrolltornet.
Jag skulle möta min resekompis Joanne, som reste från Manchester, uppe på första våningen nära rökrummet. Det visade sig senare när jag träffade henne vid gaten att hon hade kommit in mycket tidigare och gått ner till Taxfree istället.
Flygplatsen är stor och ganska pampig, men hjälp vad mycket folk. 20 minuter tog det för mig att gå ner till gaten där planet till Manilla skulle gå ifrån.

Vi flög med Etihad, vilket jag mer än gärna gör om, och när vi steg ombord frågade man i besättningen hur Joanne mådde, "I'm exhausted" svarade hon. "Oh", sa killen som senare visade sig heta Karim, "please, kom med här..."
Jag trodde att Joanne kände killen från flygningen från Manchester kanske så jag hängde på.
Karim tyckte att vi såg lite trötta ut och erbjöd oss ett glas champagne medan vi väntade på att få andra sittplatser, han ville ge oss 3 platser var så vi kunde sträcka ut oss under flygningen!
Så vi satt lugnt och smakade på kall champagne klockan 8.00 på morgonen. Vi fnissade och viskade mellan oss att det skulle gå bra att resa i Business klass också...

Det tog kanske inte mer än 5 - 10 minuter innan Karim kom tillbaka och sa att tyvärr kunde de inte ordna två säten med tre platser så skulle det möjligtvis gå för sig att komma med in i Business klass?

Jag tror vi såg ut som två fågelholkar i tre sekunder innan vi bara nickade och fick fram ett "Jaa, gärna..." Jag stängde munnen för jag var livrädd att börja skratta högt eller på annat sätt att bete mig på ett hysteriskt vis.
Sömnberövad och lite småfull av champagnen sänkte jag mig ner i det mest fantastiska flygplanssätet jag någonsin haft nöjet att uppleva.

Det är väl ganska onödigt att säga att vi fick förstklassig service och att 8 timmar inte var tillräckligt för att njuta av all lyx.
Vi kom fram utvilade, mätta och fnissiga, semestern kunde inte ha börjat bättre!
Framme i Manilla slog en fuktig värme emot oss. Jag hade blivit förvarnad för ett mildare kaos men allt gick mycket smidigare än vad jag hade väntat mig och allt gjordes med ett leende. Till och med passagen via immigrationspolisen.

Som tur var blev vi hämtade för jäklar vilket sammelsurium det var utanför ankomsthallen.
Efter 15 timmars effektiv flygtid och ha passerat 3 tidszoner kände jag mig lagom mör och var mycket glad att träffa kompisarna som jag inte hade sett på 3 år!

Som en sur barnunge

Tänk att man kan vara sur som en jäkla ättiksgurka utan orsak...
Jag får verkligen passa mig nu. Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet eller jobba, men det är ju lätt fixat eftersom jag måste.

Det är inte jobbet som det är "fel" på, det är jag som surar... Dessutom så irriterar jag mig på ALLT och ALLA, fast jag är trevlig iallafall...

Min kollega som är så nedrans högljudd och som måste berätta "det senaste" om sitt projekt när jag fullkomligt ger blanka sjutton i det och försöker att koncentrera mig på det jag måste göra, en projektledare som skäller för att jag inte gör hans jobb, folk som är lata och vars jobb jag måste ta hand om för att de "har så mycket att göra"...
Ja ni hör ju själva... Blir det bättre av att jag surar då? Näe, det blir det naturligvis inte!

Vad ska man göra åt det då? Jag provade Qi Gong igår, det var underbart men det varade inte länge, ikväll ska jag prova med en varm dusch och meditation framför min nya buddha med lite avslappnande musik.

Sen att det snöar och har snöat sedan i morse gör ju inte livet lättare för någon. Jag var på jobbet klockan 8.05 och satt där själv tills cirkus klockan 9.30 efterson snabbtågen inte gick som de skulle...
Och sen var jag riktigt olydig idag, jag gick hem från jobbet 30 minuter tidigare!

Idag är jag så osvensk som man kan bli, jag klagar, jag surar över snön och dessutom går jag hem tidigare från jobbet?! Var ska det här sluta?
Ska jag kanske slänga ett papper utanför papperskorgen, eller kanske tränga mig före i kön till Boulangeriet eller värst av allt kanske klampa runt i en blomsterrabatt och gå på en gräsmatta fast det står på en skylt att man inte får det?!
Stay tuned, man vet aldrig... Morr!

"I came through and I shall return"

Sa General Douglas MacArthur efter att han hade lämnat Filippinerna den 11 mars 1942.
Det var också vad jag sa när jag lämnade Filippinerna den 22 februari i år, och tillbaka ska jag, även om det inte precis blir i morgon utan snarare blir om ett år.

Detta var min första resa till asien, men definitivt inte den sista! Det kändes som att komma hem lite grann, även om jag inte liknar en Pinoy för 5 öre.
Överallt möttes vi av vänlighet, nyfikenhet och idel leenden. Manilla är stort, varmt, kaotiskt och förorenat men jag kände mig aldrig rädd eller obekväm.
Visst, det är människor överallt, bilar, Jeepneys, motorcyklar och bussar med plastklädsel, men i detta kaos bultar ett stolt och starkt hjärta och det kändes fantastiskt att få vara del av detta om än bara ett litet tag!

Nu är det två veckor sedan jag landade i Paris och jag har nätt och jämnt landat i vardagen. Sur som ättika har jag varit. Som en tjurig unge som INTE VILL vara tillbaka.
Men det går bättre nu, jetlagen är bortblåst och jag har en hel massa saker att göra.

Orsaken till att jag inte har skrivit innan är att det har varit storm i mitt huvud.
Jag har alltid fnyst lite åt människor som har ooo:at och aaa:at åt resor som "har gjort mig till en ny/annan människa". Jag förstår nu. Jag har blivit omskakad i grunden och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka eller ta in detta ännu.
Men jag tänker att hålla liv i mina minnen här om inte annat så för mammas skull! :o)

På semester

Jag har ju helt glömt bort att säga att jag är bortrest... 17 dagar i Filippinerna med vänner som jag inte har träffat på 3 år!

Vi fick en fantastisk fin service på Etihad Airways och fick resa i första klass för att vi såg så trötta ut! Champagne och meny à la carte!

Idag blir det massage och lunch intra muros i Manilla. Ikväll ska vi på någon slags konsert tror jag!
Det är +27 grader och klockan är 9.00 på morgonen!
Hurra!

Hoppas att ni har det bra!
Bilder kommer!

Gott Nytt År

Eller kanske Grattis på födelsedagen?!
Jag har precis påbörjat mitt 40:e levnadsår klockan 17:47 idag. 39 år och jag har nog aldrig varit lyckligare!
Jag firade min födelsedag med 4 andra kvinnor, varav en är min underbara kollega från jobbet och de andra kände jag inte förrän ikväll.
Vi praktiserade Qi Gong tillsammans i 90 minuter. Jag har praktiserat tidigare men jag behövde något mer dynamiskt. Nu är det däremot dags att centrera energin!

När vi gjorde rörelsen trädet (som egentligen inte är en rörelse men mer en ställning) så somnade mina fötter efter 5 minuter. Jag kände energin i Tan Tien (strax under naveln) men det där rot chakrat mina vänner, där sitter energin fast, jädrar! Så nu blir det till att lossa på rot chakrat!

Detta var en perfekt avslutning på en finfin födelsedag! Jag har fått högar av önskningar visserligen via Facebook men ändå, bara för att man ser att någon fyller år behöver man ju inte skriva något!

Sen fick jag jättefina produkter från Lush av mina fina kompis Nathalie på jobbet och dessutom bjöd hon och Joëlle mig på libanesisk lunch!

Det här året har börjat finfint! Tack och hej!

Den kartesiske kollegan

Jag har en kollega som jobbar hos samma kund som jag och jobbar också på samma konsultföretag som jag. Han var praktikant förra året och är mycket ung: 23 år!
Det är världens gulligaste kille, duktig, vänlig, nogrann osv.

Han har varit ganska nedstämd de senaste dagarna men jag visste inte varför. Igår berättade han att hans mormor hade gått bort, visserligen vid den aktningsvärda åldern på 94 år, men det är ju svårt att förlora någon kär, ålder till trots.

Vi började prata lite om hur man kan hantera sorg och alla känslor som väller fram. Jag såg att han hade tårar i ögonen och kunde inte annat än att krama om honom lite...

Han berättade att han ville så gärna tro att det fanns "något mer", att mormor inte bara dog och försvann, men med sitt logiska tänkande gick inte det.

Jag berättade att jag har ett öppet sinne till "livets gåtor" och att jag hade helt enkelt bestämt mig för att tro på att det tar inte bara slut efter 25 eller 65 eller 95 år. Varför skulle det göra det?

Vi är ju energi, precis som allt annat runt oss, molekyler och atomer försvinner ju inte bara...
Vad det gäller reinkarnation så är jag mycket intresserad och vill gärna tro, men jag vet inte riktigt "hur" det går till... :o)

Vi var båda överens om att det var verkligen synd att han inte kunde förmå sig att tro och känna men jag tror att det hjälpte lite att få höra en annan synvinkel som är enligt somliga mindre "logisk".

See the joy of giving

Jag såg den här videon på Facebook och blev mycket berörd...

Moderapport från Paris

Det sägs ju att Paris är modets huvudstad, glöm det, inte idag, inte igår och säkert inte imorgon heller...

När det är "kallt" rotar varenda Parisare igenom sina garderober,  längst in där de där kläderna ligger som man har lovat sig själv att aldrig ta på sig, men ta mig tusan har de inte alla brutit sina löften! Aaargh!
   
Min team leader kom till jobbet i Plaskisar idag, ni vet dom där allväderstövlarna som man hade till dagis. Mina var bruna i någon mystisk plast, med beige polyester luddfoder, mormor hade likadana. N hade blå med kostymbyxor över och jag fick ett hysteriskt skrattanfall! Det borde vara förbud mot vita sockar och plaskisar i det här landet!

Jovars, det var väl allt för idag! Nya äventyr väntar imorgon. Tack och hej!

Vinterpromenad i Vincennes

Jag kunde inte mottstå att ta en promenad i snövädret, inte särskilt kallt och vackra snöflingor som tyst dalar mot marken.

Jag såg en 14-årig kille samla på istappar, en man på längdskidor där jag brukar löpträna, en pappa på slalomskidor (det är väldigt platt i Bois de Vincennes) med sitt barn på axlarna som skrek i högan sky och precis innan jag kom fram till min port såg jag en mini wookiee (Chewbacca) som satt i dörren till sitt hus. Han/hon såg så sur ut att jag brast ut i gapskratt. Jag vågade inte fotografera dock, det är ju ändå någons hus/dörr.

Nu ska det bli rensning i skåp och hårfärgning! Häpp!

No poo - Shikakai

Jag har alltid varit intresserad av flora och fauna så länge jag kan minnas och när jag var gammal nog att börja sminka mig så ville jag använda naturliga grejer: kohl, henna och när vi var i Sevilla hittade jag en sten som blev röd när man blötte den och det blev mitt läppstift.

Sedan somnade jag in och började använda mer "vanlig" kosmetika, schampoo osv.
Tills jag började läsa på nätet om alternativ, naturlig, no poo hårvård, kosmetika osv.

Milea skrev om ett barkpulver som heter Shikakai som används som schampoo på sin blogg. Barken kommer från trädet Acacia concinna som är en av de ayurvediska medicinal plantorna.

Jag har redan använt henna länge men detta var något nytt. Konsistensen och färgen påminner om smält choklad och det är trevligt att vispa ihop pulvret med vatten. Jag har inte märkt något men man ska vara försiktig med pulvret för det irriterar luftrören om man andas in det.
Jag tycker att "schampoot" fungerar jättebra och håret blir blankt och glansigt, däremot måste jag tvätta håret lika ofta som vanligt, åtminstone för närvarande.

Jag har ett milt ekologiskt "back up" schampoo för "nödsituationer" som till exempel resan till Filippinerna blir. Jag tänker inte ta med pulvret för att stå och vispa på semestern...

Paris i vinterskrud

Jag tog mig ut den svåra kylan till trots (-2), jag var i behov av en elektriskadapter till Filippinerna.
För att vara säker på att få med sig rätt mojäng hem gick jag till "Au vieux campeur" som har allt för trek, surf, löpning, simmning, snowboard och en miljon andra activiteter!
För att ta mig dit måste jag byta metro X antal gånger eller promenera 15 minuter förbi bland annat Notre Dame!
Jag valde att promenera och njuta lite av Paris trots snö och råkyla.
Det fanns nästan inga bilar på gatorna och det var bara turister ute, och Paris var väldigt tyst! Underbart!
Här kommer några ögonblick från min promenad...

Vad gör du ônge?! sa mamman

Det var vad min mamma sa häromdagen, ôngen, västgötaslang för unge, det är jag... Jag vill härmed också påpeka att min mor bara använder västgötaslang i yttersta nödfall, som häromdagen.

Denna fråga kom sig av mina ganska nyligen företagna förvandlingar... På kort tid har jag börjat med barfotalöpning 3 gånger i veckan, jag har sprungit 14km sedan i måndags, jag har slutat med kött, fisk och kyckling sen i november och förra veckan började jag använda shikakai pulver till håret istället för schampoo...

Dessa förvandlingar har legat och grott i mig ganska länge så det är väl inte särskilt förvånande men det kanske har blivit mycket på ganska kort tid!
Jag är väldigt glad över dessa förändringar och jag mår verkligen bra, och eftersom min mor är en riktig toppen mamma så är hon också glad, men hon känner också till min "all-in" attityd och har sett ett och annat projekt överges...

Men å andra sidan, varför skulle jag överge ett sätt att leva på som gör att jag mår fantastiskt bra?

Med vänlig hälsning,
Ôngen

Den finaste gåvan

Idag fick jag de finaste presenterna man kan få: en välsignelse och en puss på kinden av en hemlös tjej!
Det har väl inte undgått någon att det snöar i Paris idag och temperaturen har fallit rejält.
Jag har redan sett den här unga tjejen och hennes hund tidigare.
Hon ser så sårbar ut och jag har gett henne mat tidigare.

Jag har så svårt att inte hjälpa, om än med en yttepytte slant, hemlösa kvinnor.
Jag har en massa rikskuponger som går ut i slutet på månaden och hon fick två av dem, sen hade jag två apelsiner och lite bröd över från lunchen.
Hon bad mig att inte beröva mig själv till hennes fördel, men det var det ju absolut ingen fara för.

Jag hoppas att hon och Cheyenne (hennes hund heter så) sover på ett varmt ställe i natt.
Jag vågar inte ta hem någon jag inte känner annars skulle det vara gjort för längesedan!

Zenitude

Vilken dag!
Idag på jobbet hade man anordnat en prova på dag med massage, sminköser, en image rådgivare, manikyr, frisör osv.
I vanliga fall kostar det lite men idag var allt gratis.
Jag har aldrig testat den här servicen så jag tänkte att det kanske var dags... Jag fick massage, blev sminkad och fick reda på av image rådgivaren att jag är en Vinter flicka (fast det visste jag nästan redan). Jag tror att det kanske kommer att bli fler massage... En om dagen i Filippinerna har vi iallafall kommit överens om. Stackars, stackars mig! :o)

Jag fixade till ett möte med en manager för ett fast jobb på företaget jag jobbar för, man vet ju aldrig, det kan vara intressant.
Jag vill prova för att se om jag skulle passa och om de kommer att passa mig, särskilt lönen eftersom jag redan känner till jobbet.

Jag var ute och sprang när jag kom hem och det kändes så skönt! Nu klarar jag av att springa utan problem i 1 km och jag har börjat att sätta upp ett träningsschema och för en statistikkåt knasboll som jag är Runkeeper precis vad som behövs!

Jag fick mitt paket från Aromazone idag också så jag ska prova på mitt shikakai pulver nu i helgen! Ajöken kemiska schampon!

Imorgon blir det en tur till Emmaus för att lämna allt som jag har feng shui:at under veckan, tyvärr kommer jag inte att få med mig allt utan det får bli i flera omgångar!

2013 har börjat riktigt bra tycker jag! Hurra!

Drakblod

Jag fixade till lite drakblod i morse på "Samtal med Gud"'s indirekta inrådan och jädrar vad starkt det blev!
Jag hade glömt hur starkt färsk ingefära är. Mina smaklökar fick en chock och magsäcken blev en vildkatt, men hungrig blev jag inte förrän vid ett tiden på dagen och vildkatten la sig till ro efter en kopp te. För att undvika ytterligare tango i magen ska jag göra lite ändringar i morgondagens hälsodrink. Lite mindre ingefära, lite mer frukt... Jag har lite frysta jordgubbar tror jag.
Men det funkar extra för en typ som jag som inte gillar att äta frukost klockan 6.00.

Men alltså...

Jag glömde ju att säga att det har öppnat ett löplabb på Avenue de Paris precis där jag bor och de har FiveFingers OCH de är trevliga! En ny lapp i Gratitude Jar:en!

Jag provade att beställa vegetariska sushi via Internet också, det funkade jättebra!
Hoppas att ni har noterat allt detta nu! Det är ju bara det att jag blir lite överentusiastisk ibland (läs ofta, möjligtvis alltid)
Häpp!

Shikakai pulver med mera

Jag har varit inne i Paris idag för att fixa lite nödvändigheter till min kommande resa till Filippinerna om  en månad.
Jag hittade äntligen ryggsäcken som jag vill ha som handbagage. Jag vill gärna ha råd och hjälp så jag gick till "Au vieux campeur", de är de bästa och har det mesta.
Där fick jag naturligtvis den hjälp jag behövde så det blev en 24L från Osprey som jag hoppas blir bra, känner inte alls till märket, än...

I samma kvarter ligger Aroma-zone, en butik som säljer allt som behövs för att göra sina egna skönhetsprodukter: smink, parfym, hårvård, tvålar... Och de säljer shikakai pulvret (näe, skratta inte nu mamma, inte du heller moster!) som jag vill börja använda efter rekommendation från Milea.
Jag är så förbaskat trött på all skit som vi stoppar i oss och dessutom får i oss genom huden, så nu vill jag sluta att använda schampoo och balsam som är helt fullt med kemiska saker.

Tyvärr var pulvret slut i butiken så jag beställde det direkt från sajten.
Jag tyckte inte att det var särskilt dyrt heller, 3.90€ för 250g. Man behöver 25g blandat med 50ml vatten till varje tvätt, så det är ju ganska OK. Vi får se hur detta fungerar.

Det enda som är lite trist idag är att min förbaskade kindtand gick sönder så nu hänger plåstret löst och det skaver i kinden, men vad jag ser framemot nästa onsdag är att träffa min tandläkare, så allt bär väl något positivt med sig... En bra dag med andra ord.

I morgon ska jag skypa med födelsedags"barnet" vi ska fira på Filippinerna och framför allt feng shui:a i köksskåpen och garderoben.
Emmaüs kommer förhoppningsvis att bli glada nästa vecka när jag kommer med en massa grejor! Jag gav förresten bort mina Marten's kängor till Röda Korset i Sverige (tack mamma för att du putsade dem och lämnade iväg dem!) det sved lite men det vägdes upp av de oanvända sandalerna från samma märke som jag hittade på Emmaüs för 125 Kr, snacka om ett klipp!

Berättelsen om Pi

Jag brukar inte gå på bio särskilt ofta, men ibland så...
I Frankrike hade filmen Berättelsen om Pi av Ang Lee premiär den 19 december men ett antal lyckosamma parisare fick möjligheten att se en avant-première den 7 december, inte i Piscine Molitor men väl i Piscine Pailleron installerade i livbåtar med flytvästar och överlevnadskit.

Jag hade helt glömt bort att jag hade deltagit i utlottningen av biljetterna, mest för att jag inte vann en biljett antar jag och sen hade jag inte tänkt mer på filmen. Nu såhär i efterhand måste jag säga att det skulle ha varit en fantastisk upplevelse att se filmen så.
Under min Sverige vistelse tog jag bussen till Göteborg och träffade en av de mest inspirerande och klokaste människor jag känner: Milea.

Efter en, ja, vad ska jag kalla den, fulländad, mastig, smakrik... Låt oss säga fullkomlig, efter en fullkomlig brunch på Incontro vaggade vi vidare till biografen för att se just Berättelsen om Pi.

Vilken fantastisk film, den berörde mig på så många plan som väldigt få filmer gör. Jag har inte läst boken ännu, den är dock inköpt som ebok och ska läsas snart. Jag trodde att orginalversionen var skriven på franska, men Yann Martel skriver på engelska, så engelska får det bli.
Yann säger "English is the language in which I best express the subtlety of life. But I must say that French is the language closest to my heart. And for this same reason, English gives me a sufficient distance to write." 

Ett av citaten från filmen som stannade hos både Milea och mig är:

Adult Pi Patel: Faith is a house with many rooms.
Writer: But no room for doubt?
Adult Pi Patel: Oh plenty, on every floor. Doubt is useful, it keeps faith a living thing. After all, you cannot know the strength of your faith until it is tested.

Jag tror att det måste vara ett av de mest toleranta citat om religion som jag har hört på väldigt länge.
I filmen är Pi hindu, katolik och muslim...

Gå och se filmen med någon du tycker om, den kommer att värma ditt hjärta och det är väl spenderad tid!

Bildkälla

Nytt År

Nya möjligheter!
Jag är tillbaka i Paris efter två jättesköna veckor i Sverige!
Jag hade äntligen lite tid att tänka när jag hade semester och det finns en hel del saker som jag skulle vilja ändra på eller utveckla i mitt liv...

Jag har en del "nyårslöften", jag gillar egentligen inte ordet "löfte" jag tycker bättre om franskans résolution (vilket blir sak samma på engelska) och tycker att det nya året är en bra tid att börja.

Överst på listan står:

• Vara snällare mot mig själv
• Bli bättre på att meditera
• Sätta upp lite delmål i min löpträning
• Konsumera mindre och smartare
• Bli bättre på att laga vegetarisk mat (mycket passande)
• Resa mer
• Skicka ett vykort eller brev i månaden (minst) till Svea och Ingrid, de är i 90-års åldern båda två och jag träffar inte dem särskilt ofta

Sedan hittade jag detta projekt hos en kompis på Facebook, Gratitude Jar, och jag har redan en lapp att lägga i.
Jag höll på att missa min buss till flygplatsen för att den var fullsatt, men busschaffören väntade på mig medan jag köpte en biljett till den senare bussen och lät mig åka med honom eftersom en plats var ledig, en person hade missat bussen på en tidigare hållplats...
Året börjar bra tycker jag!

Är det någon som vill hänga på? Ja, och ett Gott Nytt År önskar jag er!