Liten köksrenovering

Idag är det nästan 2 veckor sen jag väntade på "min" snickare. Han skulle komma och renovera mitt kök yttest modest. Jag hade först uppfattningen att han rest till Italien med sin fästmö och det var ju härligt. Dom hade varit i Leksand och på Dalhalla. Minst lika härligt det. Jag hade börjat tömma köket så att arbetet skulle flyta lättare för honom. Litet tömdes var dag. Förra veckan skulle han komma, ringde återbud, hade glömt något. Likaså i måndags/tisdags skulle han hjälpa till på någon slags mässa MEN idag onsdag skulle han komma. Han kom och konstaterade att mina inköp: spishällen inte passade till ugnen, Diskhon var för kort, och arbetslamporna (typ spotlight) under skåpen var anpassade för vanlig + jordad el (!) och var fel. Således inget hände, utom att han ska ha betalt för "framkörning och 2 tim arbete". Felet är givetvis mitt men jag tycker kanske att jag kunde att fått bättre vägledning på Ikea när inköpet gjordes. Det braiga med Ikea är ju i alla fall att man får lämna tillbaka allt som inte passar. Men det blir alltså ny resa dit och nya ställningstaganden för mig. Huu va jobbigt! Och inte är jag så tekniskt begåvad att jag kan tala om vad jag vill ha! Kanske får jag be min gullige snickare Micke att hjälpa mig. Nu är det kaos i alla fall (om du läser Birdie, så vet du nu att jag vet hur det känns!) efter bara 2 veckor. Jag har i alla fall bestämt mig för att ""nu kopplar jag av det här - gör så gott jag kan - och hoppas på att allt blir klar före jul!!! Håll gärna tummarna för mig att det klaffar hyfsat.

Så är det nu

För fyra år sen´köpte jag en bostadsrätt i Nacka. Där bor jag ensam (frånskild) men har en söt papegoja inneboende. Den är både min och dotterdotterns men får bo hos mig för att hon inte ska behöva vara ensam hela dagarna. Något som jag alltså lovat i ett mycket svagt ögonblick. Det är väl det mor/farmödrar gör. ? Troligen kommer gojan att överleva mig - dom kan ju bli över 30 år och får hon bara vara frisk så... Själv är jag 70+!! Dotterdottern som heter Fiffi väntar spänt på att få "eget" så att hon kan ta hem gojan till sig själv. Gode tid - det är säkert 8-10 till dess! Gojan, Kinah, är faktiskt gullig och har lärt sig prata en hel del. Fiffi och jag tränar henne. Hon älskar att duscha! Men hon skräpar ner jättemycket och jobbigt är det att städa buren nästan varje dag. Men nu är det ju så att jag lovat och det känns kymigt om jag skulle ångra mig så här efter två år. Om jag inte orkar längre blir det ju en annan fråga.

När jag bloggar runt läser jag rätt ofta att många kvinnor/tjejer har ont, ont och smärta, smärta. Kända begrepp även för mig, men jag stoppar i mig mediciner och kan då leva nästan normalt. Han känningar av "omslag i vädret". Diagnosen är RA Rematoid Artrit och dessutom har jag artros i händerna. Jag förbannar alla förpackningar som ibland kan vara lögn att öppna. Mina universalverktyg brukar vara sax - nötknäppare och hovtång. Insjuknade i Polymyalgia Reumatica 1987 och den har under åren övergått till RA. Händerna är värst men har tursamt nog inte deformerats alltför mycket. Men styrkan saknas. Vissa dar kan jag inte ens öppna tandkrämstuben. Men man lär sig ha "det onda" omkring sig och för det mesta talar jag inte alls om det.

Jag måste ut och promenera mer! Men jag har så mycket annat att stå i att det glöms bort litet för ofta. Reumatiker måste röra på sig jag vet allt det där, men det blir som sagt inte alltid så. Så har jag fått en falukorv runt midjan som Anna Skipper skulle rata omgående! Det gör givetvis även jag och har redan börjat tackla eländet. Genom Viktväktarna alltså!!

Jag har tre barnbarn. Två - Fiffi och brorsan Calle - bor nära mig och under åren som gått har jag blivit inte bara mormor utan något av en extra mamma för dem. Det tredje lilla barnbarnet bor i Dalarna och henne längtar jag ständigt efter. Sonen blev pappa rätt sent i livet och den guldlockiga, lilla ljusblåögda dottern har gjort stora förändringar inte bara för sina föräldrar, utan även för mig, som trodde att jag aldrig skulle bli farmor. Den lilla är drygt ett år och absolut bedårande. Och snäll - och äter allt - och sover hela nätterna !! Aldrig har jag upplevt det själv. Min aldste, sonen, sov först vid 4 års ålder, då jag som urtrött mamma hade mutat honom med "du får 25 öre om du vaknar i din egen säng i morgon". På 3:50 fick jag nattsömn, men det var bara för att sonen fått klart för sig pengarnas värde och kunde smita iväg och köpa godis i den närbelägna kiosken. Dottern varken sov eller åt. Hon är uppfödd på banan, köttbullar och havregrynsgröt. All potatis silade hon ut mellan tänterna. Den hon åt, fick jag leka in in hennes mun. Men tänk- hon blev söt och vuxen och matglad toppenmamma! Nu lockar Oprah´s (mitt favorit)-program så jag säger adjö för denna gången.

Starka kvinnor

Ny är jag på att blogga. I början har jag mest flärpat och läst som en galning. Kramp i axlarna blev resultatet. Alla dessa - i mitt tycke - otroligt duktiga kvinnor som skriver - jag blir full av beundran - det döljer sig säkert många riktiga författarämnen här! Jag läser också om problem som man har och genom att skriva av sig dessa får man också stöd av läsare som vänligt hör av sig. Uppmuntran och erkännande ger viss tröst. Jag förundras ännu en gång av hur otroligt starka många kvinnor är, hur man tar sig igenom kriser, sjukdom, boendeförhållanden osv. egentligen helt på egen hand.
Kulturmässigt vet vi ju att kvinnan bär upp Sverige. Men även i andra sammanhang -arbetsmässigt - som ekonomiansvarig - vid skötsel av små barn, stökiga tonåringar, gamla föräldrar, sjuka och/eller obefintliga män - finns en stark kvinna bakom. Jag tror jag kan räkna in mig själv bland dem.

Söndagsfundering

Det var nu ett tag sen - har läst omkring bland många bloggar och förhoppningsvis lärt mig något oxå. Sommaren har bara runnit iväg tycker jag - först bara varmt - sen bara regn - nu senast bara fuktigt. Det tar på krafterna. Har nu i alla fall beslutat mig för att bygga till/förbättre mitt kök. Står med många Ikea-paket omkring mig. "Min" snickare hade glömt säga till att han skulle till Italien på semester med fästmön, så det är bara att vänta tills han kommer åter pigg och glad att ta itu med mitt.
Hamstern har avhämtats av Famljen och jag är så glad att inget hände den lille under hans vistelse hos mormor, så nu är papegojan och jag ensamma igen. Men barnbarnet Fiffi kommer - ofta med kompis i släptåg - och hälsar på. Härligt få oväntat besök!
På dotterns kolonilott har ett stort äppelträd blåst ner och i morgon ska jag ledsaga Kalle trädfällare dit och få bort eländet. Därefter blir det Ikea för att byta en dörr till ett köksskåp. Sen hem och laga sockerkaka som medlemmarna i styrelsen i min brf. ska få till höstens första kaffepaus.
Ska nu äntligen läsa sista kapitlet i "Nionde Grottan" - boken har 750 sidor, så det har tagit viss tid, alltså!

Söndag - zoo - vitt vin

Söndag och jag har sovit gott, även om jag dillat hit och dit med bloggandet. Det är ju så nytt för mig, men jag är jätteglad att jag hittar fram och trycker på rätt knappar. Just nu har jag zoo hemma hos mig - eller nästan i alla fall. Egen, eller egentligen dotterdotterns papegoja plus en hamster, även den dotterdotterns. Flickan heter Fiffi och älskar djur. Efter två års tjat på mig "kan du inte ha en papegoja som är min boende hemma hos dig" - gav jag upp. Anledningen till att jag gav med mig var att hon under tjatperioden hade lärt sig allt som var värt att veta om papegojor. Beundransvärt av en tolvåring! Så det blev köp av på Bromma Zoo och sedan 1 maj 2005 har jag alltså en permanent inneboende. Flera gånger har jag faktisk övervägt att sälja fågeln, hon skräpar otroligt mycket och så känns det nog litet konstigt att hon kommer att överleva mig. Fiffi väntar på att bli stor förståss och få eget så att hon kan ta hand om fågeln själv. Det gör jag oxå. Men ärligt talat så är hon en ganska trevlig litet pippi, Hon kan prata en hel del, älskar att duscha och vill gärna bli kliad. MEN HON HAR BITIT MIG flera gånger och då blir jag alltid skärrad och ringer den stackars flickan och fräser att "nu ska Kinah (papegojans namn) ut! Men visst tycker jag om henne. Hamstern är tillfälligt inneboende medan familjen har åkt på semester.Den gör ingenting utom att sova! På natten motionerar han i ett hjul, äter och leker. Hjulet gnisslar litet så några gånger har han väkt mig från min sköna sömn, men det gör ingenting heller. På kvällskvisten när Kinah fått sitt "natthus" överlagt tar jag ut hamstern och gullar med den. Han är mjuk och len och har vansinnigt söta, pigga, bruna ögon, som jag faller för direkt och ger en liten ostbit.


Efter att ha vattnat blommotrhos den semestrande familjen tog jag en tur runt i trädgården. Några granndamer hade samlats vid trädgårdsgruppen och jag sällade mig till dem. Igår fyllde en av damerna år och därför pinnade hon in och hämtade en flaska vitt vin och härlig choklad för att bjuda oss på. Där satt vi - de flesta över 80 - mitt på blanka förmiddagen och drack vin! Underbert! Söndagen blev med ens så trevlig med gott sällskap, så därför fick jag inspiration att skriva min första riktiga blogg. Undrar just om den blir läst av någon?


Tror jag ska läsa litet ur Jean M. Auel´s bok Nionde Grottan - (sviten om Ayla) före middagsbestyren. Boken är bustjock, så den kommer att räcka länge.

Liten introduktion

Ja, så har man då kommit in på bloggeriet - litet hemskt i början eftersom det är ganska mycket man ska lära sig och komma ihåg. Men skam den som ger sig. Jag har en mycket kompetent instruktör, rolig dessutom, så det ska nog gå. Jag ska bjuda henne på te med tilltugg när vi är klara. Nu gastar min papegoja på mig så här slutar jag.