Som en kärleksförklaring till Sara

Jag funderar på att skriva till Sara Begner och berätta hur fin hennes kokbok är. Nästan varje recept är sådär enkelt och grönsaksfullt som jag vill ha min vardag. Men hur ofta skriver man beundrarbrev? Kanske blir världen lite bättre om man gör det? Det här är i alla fall Saras ugnsbakade kyckling med soja och chutney och jag har bara ändrat lite, lite grand.

Saras allt-i-ett-kyckling, 4 port

900 g färska kycklingben

1 citron

3 vitlöksklyftor

1 msk soja

1 msk mango chutney

1 tsk salt

1 krm peppar

10 potatisar (rätt små)

ca 250 g rotselleri

4 morötter

2 msk olivolja

2 tsk torkad rosmarin

2 tomater

0,5 squash

1 dl oliver

1 dl vitt vin

Sätt ugnen på 225 grader. Marinera kycklingbenen i en blandning av citronsaft, pressad vitlök, soja, mango chutney, salt och peppar.

Skär potatisen i klyftor, morötter och rotselleri i bitar. Lägg i en långpanna, salta och peppra, ringla över oljan och strö över rosmarinen. Lägg kycklingbenen ovanpå. Tillaga i ugnen cirka en kvart.

Ta ut formen och tillsätt klyftad tomat, skivad squash och oliver. Häll på vinet. Baka i ugnen 10 minuter till (min kyckling fick nog stå dubbelt så länge).

Dietist Hannahs havrekakor

Min son älskar picknick. Även om man bara sitter precis utanför dagis och det är så kallt att man måste sitta på sina händer. I lördags åt vi min kollega Hannahs havrekakor och varsin apelsin på en skolgård i närheten. Vi frös och hade det jättemysigt...

Dietist Hannahs havrekakor med choklad, 30 st (två plåtar)

6 dl havregryn

2 msk havrekli

1 dl socker

1 msk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

1 dl flytande margarin

1 dl rapsolja

4 msk vatten

100 g hasselnötter, grovhackade

50 g choklad (70% kakao), grovt hackad

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla ingredienser, utom nötter och choklad, i en bunke. Vispa smeten ett par minuter med elvisp (för att den inte ska bli för smulig). När havregrynen är "lagom sönderslagna" kan man blanda i nötter och choklad. Rulla bollar av smeten och lägg dem på plåtar klädda med bakplåtspapper. Lägg bollarna ganska glest för de smälter ut en hel del. Grädda mitt i ugnen i cirka 10 minuter; kakorna ska dofta gott och få en gyllene färg - var uppmärksam för de bränns lätt! Låt dem svalna på plåten.

Jag kan inte få nog av dessa sköra kakor! De är inte energisnåla, men innehåller hjärtvänligt fett och dessutom bidrar havren med betaglukaner, en slags löslig fiber som kan sänka blodfetterna och jämna ut blodsockret. Och bäst av allt - de smakar inte ett dugg nyttigt!

Rosmarinscones

Det var när jag var på Tekulturen med bokcirkeln som jag påmindes om hur trevligt det är med scones - de är varma, luktar gott, snabba att göra i ordning, en aning nyttigare än kakor. I morse gjorde jag min variant med dinkel och rosmarin.

Rosmarinscones, 2 st (dubblera gärna satsen!)

2 dl fullkornsdinkel
2 dl dinkelsikt
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 tsk rosmarin, mortlad
50 g smör
1,5 dl naturell yoghurt

Sätt ugnen på 250 grader. Blanda alla torra ingredienser. Nyp in smöret och rör sedan ihop allt snabbt med yoghurten. Dela degen i två delar och platta ut på bakplåtspapper. Grädda i cirka 10 minuter, tills brödet blir vackert brunt i kanterna och luktar gott.

Garanterat fett- och sockerfritt

Det enda de flesta är ense om är att det behövs fler och längre studier för att avgöra vilken sorts mat som är bäst vid övervikt och diabetes typ 2. Annars får man intrycket av att det inte bara råder mörker utan också total förvirring. Media bidrar till röran genom att definiera allt som inte är enligt Livsmedelsverkets rekommendationer "GI-kost", dvs det kan handla om mycket varierande kolhydratmängder, men mer sällan om att välja fiberrika, långsamt blodsockerhöjande kolhydratrika livsmedel som främsta energikälla.

Ju mindre andel av energin i maten som kommer från kolhydrater, desto större andel kommer från fett och protein - och just där uppstår en fråga. Vad händer egentligen i kroppen om man äter mycket fett och protein under lång tid?

Jag tror egentligen varken på extremkoster åt ena eller andra hållet. Siffror ska omvandlas till mat, ja just det - det ska bli mat, sånt som man kan tänka sej äta, inte bara två veckor, utan kanske ett helt liv.

Somliga tror att dietister är dumma, att de rekommenderar överviktiga enorma portioner pasta eller att de själva aldrig äter glass. Naturligtvis vill jag att mina patienter ska få den absolut bästa behandlingen. (Rent egoistiskt är det ju inte kul att jobba om man inte känner att det man gör blir bra.) Maten patienterna rekommenderas ska vara säker att äta och den ska smaka gott. Och jag välkomnar ett bredare perspektiv, alla ska inte behöva äta exakt likadant. Vi är ju individer med olika erfarenheter, smakpreferenser och olika lust att testa nytt.

Jag försöker lägga fokus på att välja bra livsmedel, som frukt och mycket grönsaker, i mina samtal. Och att viktnedgång handlar om livsstilsförändringar på lång sikt. Helt säkert kan jag garantera att både hög- och lågkolhydratkoster kan bli riktigt usla om man väljer fel.

Kommentera gärna, men förvänta dej inget spännande svar. Min blogg skriver jag för mitt högsta nöjes skull och mitt arbete hör inte hit (även om jag trivs med det också). Fast idag gjorde jag visst ett undantag.

Luft mättad av chili

När jag rostade kryddorna till den sydindiska kikärtscurryn hostade jag och ögonen tårades. Min man kom ut ur sitt arbetsrum och undrade vad jag höll på med. Och flera timmar senare fick vi fortfarande hostattacker om vi andades in häftigt. Luften var mättad av chili (och av de tolv vitlöksklyftorna som ingick i rätten). Man kan ju undra hur gott kikärter och potatis i löksås med kryddor kan bli. Svaret är: hur gott som helst. Jag gillade verkligen den här rätten som dessutom blir klar på nolltid när väl kikärter och potatis är kokta.

Konstigt nog blev det inte ens starkt när allt var tillagat. Fast styrkan bestäms ju i hög grad av hur mycket och vilken chili som används. Jag använde pyttelite av ett indiskt chilipulver som är hett-hett-hett. I ursprungsreceptet skulle det vara "7 torkade röda chilifrukter". Sorten är inte specificerad, men nog dör man av eld inifrån vilken sort man än skulle använda i den mängden... (Receptet kommer från "World Food Café - vegetarisk mat från hela världen" av Chris och Carolyn Caldicott. Jag har ändrat obetydligt i receptet.)

Chana i kryddig sås, 4-6 port

en näve korianderblad
en näve färsk mynta
3 gula lökar
12 vitlöksklyftor
en bit färsk ingefära, ca 5 cm
1 tsk hela spiskumminfrön
1 tsk hela korianderfrön
ca 5 cm kanelstång
torkad röd chili - valfri sort och mängd
10 svartpepparkorn
2 lagerblad
2 msk smör och 2 msk rapsolja
2 msk tomatpuré
250 g kikärter som legat i blöt över natten och sedan kokats mjuka
2-3 kokta och tärnade potatisar
200 g bladspenat (fryst går bra)
salt

Kör koriander, mynta, lök, vitlök och ingefära till en pasta i matberedare.

Rosta spiskummin, korianderfrön, kanel, chili, svartpeppar och lagerblad i en torr stekpanna. Rör hela tiden så kryddorna inte bränns. Mortla kryddorna till ett fint pulver. (Man skulle egentligen mala kryddorna i en kryddkvarn, men jag tyckte att det gick utmärkt att mortla dem.)

Värm smör och olja i en rejäl stekpanna. Stek lökpastan däri cirka 3 minuter. Tillsätt den torra kryddblandningen och stek några minuter till. Rör ner tomatpurén och fortsätt steka 3 minuter. Lägg i kikärter, potatis och spenat. Späd med vatten till lagom konsistens och värm alltsammans. Smaka av med salt.

Jag ska väl ha lite roligt också

Förra veckan bakade jag kardemummahavrekolakakor med kondenserad mjölk istället för socker eftersom sockret var slut. De blev äckliga, speciellt dagen efter. I går bakade jag sockersnåla muffins med blåbär, banan och havrekli - resultatet var totalt oätligt. Jag hade lite muffinssmet kvar och gav den en andra chans. Med barndomens skrabbelurer i baktanke stekte jag muffinssmeten i smör och strödde över socker och åt de blå "pannkakorna" med glass. Då blev det gott. Ofta försöker jag baka "lite nyttigt" för att jag tycker att det är en rolig utmaning. Jag utgår från bra livsmedel som frukt, bär, rapsolja, havregryn och nötter till exempel. Ibland blir det lyckat. När jag lagar mat så tänker jag att maten ska ha ett okej vitamin- och mineralinnehåll - har jag någon matfilosofi så är det väl den övergripande tanken. Kalla det dietistnojja om du vill. Jag bryr mej personligen aldrig om kaloriinnehåll. Men maten eller kakan måste bli god - annars lagar jag det åtminstone inte en andra gång.

Så när vi firar dotterns ettårsdag nästa helg tänke jag göra en rågtårta med äppelmos och gräddfil, "rejäl i smaken" som det så fint står i "Matnytta och ögonfägnad - året på Stora Benhamra" (Atlantis 1997). Fast då får jag väl skylla mej själv om människor tycker synd om mina barn för att de har en dietistmamma. Men jag ska väl ha lite roligt när jag bakar också, och jag tycker det vore kul att baka rågtårta...

Trassel i huvudet + en vegetarisk rätt

Mitt liv. Jag hinner inte med det, varken mitt bloggarliv eller verklighetsliv. Det finns t ex så mycket jag vill skriva om och många bloggar jag vill läsa, men jag får sällan till det. Och utmaningen jag fick, sju sanningar om mej själv, är svårare än jag trodde. Jag tänkte hela kvällen igår på vad som är sant och inte och jag trasslade in mej - vem är jag? Så, nu har jag ursäktat mej mer än nog. Här kommer dagens lunch, en enkel men god vegetarisk rätt med favoriten klyftpotatis. För alla er som avlagt ett vegetariskt nyårslöfte eller andra som av en eller annan anledning redan äter vegetariskt emellanåt eller alltid.

Rostade rotfrukter, kikärter och avokadokräm med roquefort

3 stora fasta potatisar, skalade och klyftade
2 morötter, skalade och skurna i bitar
2 palsternackor, skalade och skurna i bitar
2 dl kokta kikärter
7 torkade aprikoser, strimlade
1 tsk oregano
0,5 tsk spiskummin
salt, nymald svartpeppar
0,5 dl olivolja
0,5 dl rostade cashewnötter

avokadokräm med roquefort:
1 dl yoghurt, valfri fetthalt
50 g roquefort (eller mer om du väljer en mindre smakstark mögelost)
2 lagom mogna avokador
2 msk pressad citron
nymald svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg potatis, morötter, palsternacka, kikärter och aprikoser i en stor ugnsfast form. Krydda med oregano, spiskummin, salt och peppar. Ringla över oljan och blanda alltsammans väl. Rosta i ugnen cirka 25 minuter, höj ugnsvärmen i slutet av tiden om du vill ha mer knaperbrända potatisar. Strössla över cashewnötterna.

Mixa alla ingredienser till avokadokrämen (det är finast om den blir riktigt slät). Servera med babyspenat, ruccola eller några andra gröna blad.

Govinda

Jag äter mycket sällan lunch på restaurang, framför allt för att min lunchrast bara är 30 minuter och jag hinner helt enkelt inte byta om, cykla iväg, äta lugnt och byta tillbaka till sjukhusklädseln. Annars tycker jag att det är rätt trevligt. Idag hann jag. Och när jag väl lunchäter ute vill jag bara gå till ett ställe. Det är så trevligt där. Idag hade jag inte pengar så det räckte. Jag sa att jag kunde betala med kort eller komma tillbaka senare med femton spänn, men det behövdes inte.

Dessutom var maten ovanligt god idag. Mungbönsgryta med vitkål, bengalisk potatis med tretton kryddor (har tyvärr glömt exakt vilka, men det smakade "indiskt"), chutney på äpple och banan, nybakat bröd och grönsakssoppa. Och så satt jag där, ensam, och tjuvlyssnade på vad de andra vid långbordet pratade om. Det var mycket intressant; mer än så säger jag inte.

Ur sonens mun

Sonen, 3 år och 4 månader, ska förklara en av de godaste saker han vet:
"Det är två bruna bröd med hål i och så är det torkad yoghurt mellan bröden".
"Du menar väl att det är glass emellan?" frågade jag.
"Nej mamma, det är torkad yoghurt."
(Jovisst, treåringar vet oftast bäst...)

Korrekt svar (ni har förstås redan gissat rätt): GB Sandwich

Kardemumma!

För ett par dagar sen fick vi oväntade fingäster, Alice och hennes D. (Sonen har förresten gjort det tjusiga glitterknäckebrödet på dagis! Se Alice 5/1.) Jag hann fixa några piroger med vitkål och soltorkade tomater, en äcklig räkbuljong, skära selleri och röra ihop yoghurtsås. En surkålssup bjöd vi förstås också på. Alice och D hade med sej en form nybakade kardemummamuffins och vacker grön kardemumma. Sen poppade vi popcorn och hade en trevlig kväll.

När maken bjuder till

Min man lagar den godaste maten. Eller vad sägs om köttgryta, så mör så man kan äta den med sked (efter ett recept rätt likt min köttgryta med pancetta). Till grytan fick vi quinoa och dressad bladspenat. Efteråt: en enkel mango- och yoghurtefterrätt inspirerad av den tropiska yoghurtdesserten i "Under valnötsträdet - goda idéer från vårt kök" av Anna och Fanny Bergenström. (Grekisk yoghurt smaksatt med honung och vanilj, varvad med mango mixad med lime. Överst garnerar man med mangobitar och passionsfrukt.) Mmm, min man, han kan...

Min grymma halvah

Ett vansinnigt sötsug drabbade mej idag när dottern sov och sonen och jag satt och slölekte. Vi svänger ihop en halvah, tänkte jag. Man kan ju inte mer än misslyckas grovt. Jag tänkte göra halvahbollar (rullade i sesamfrön och hackade pistaschnötter), men sen tyckte jag att det tog för lång tid så det blev en "limphalvah" i stället. För den som inte känner till halvah är det en sockerknastrande härlighet. I Israel åt jag söt sesamstinn halvah, i Indien smakade den helt annorlunda. Jag har för mej att den senare var kokt i mjölk, utan sesam, och att också den var vansinnigt söt. Nu har jag förstått att man i t ex Grekland äter ytterligare en variant, en smörig mannagrynshistoria. Min halvah är väl mest lik den jag åt i Israel, fast inte fullt så knisprig och söt. Citronsmaken gjorde min halvah till något alldeles speciellt (om man nu tycker om den här sortens "godis").

Viktorias halvah med citron och pistasch

1,5 dl sesamfrön (skalade)
2 msk mörkt muscovadosocker
2 msk honung
skalet och lite av juicen från en ekologisk citron
0,5 dl skalade pistaschnötter, osaltade och orostade

ev sesamfrön och hackade pistaschnötter till garnering

Kör sesamfrön och socker i matberedare tills fröna blivit söndermixade. Tillsätt honung och citronskal, mixa lite till. Grovhacka nötterna, rör i dem och cirka 2 teskedar av citronjuicen (tills konsistensen är formbar med händerna). Forma bollar eller en limpa och garnera med frön och nötter.

Hur många löss behövs för att färga en godis röd?

Det är något sorgligt med mycket av maten vi köper i affären. Jag inser det när jag läser "Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik" av Mats-Eric Nilsson. Att det till exempel ska behövas smakförstärkare i massor av produkter för att det ingår så lite äkta vara att maten annars inte skulle smaka något.

Boken är viktig och förtjänar uppmärksamhet. Det är bra om den får producenter att korta ner sina ibland pinsamt långa innehållsförteckningar. Och det är bra om vi blir mer observanta på vad vi stoppar i oss. Mats-Eric Nilssons bok visar på goda alternativ och dem vill jag också tro på. För jag vill inte förvandlas till en matpolis som undviker alla tillsatser till hundra procent. Fundamentalism är inte min grej, vare sej det gäller mat, politik, religion eller något annat.

PS. Det händer att min man någon gång äter Gott & blandat, och det står så fint på förpackningen att den bara innehåller naturliga tillsatser (eller om det är färgämnena som är naturliga?). Maken lämnade alla röda godisar till mej när jag upplyste honom om att karmin (även kallad E120) är gjord på helt naturligt extrakt från torkade honor av kochenillsköldlusen. Det äcklar mej faktiskt inte speciellt mycket (hellre lössfärg än azofärgämnen!), men maken blev förskräckt. Jag förväntar mej liksom inte att gelégodis som Gott & blandat ska innehålla nåt vettigt. Däremot är det lite skrämmande att så många tillsatser slentrianmässigt verkar adderas till den industritillverkade maten. Och att vi tappat kunskapen om hur riktig mat lagas. DS.

God fortsättning, vänner

Vi gick en trappa upp och hade en mycket trevlig nyårsafton. Festen hade knytiskaraktär, vilket är en lysande idé när man man är många som vill hjälpas åt. Som fördrinkstilltugg åt vi bland annat olivkex och ostgratinerade chilistänkta ostron. Förrätten stod jag för (och jag berättar mer om den strax). Värdparet hade gjort huvudrätten, kalvrullader, hasselbackspotatis och aubergine- och tomatgratäng. Grannfamiljen under oss stod för efterrätten, mangoparfait med skogsbärsrippel och karamellsås. Allt var mycket gott. Jag blev yr, mestadels av vinet antar jag.

Min räkcocktail tog evigheter att förbereda, inte för att den egentligen var så svår utan mest för att jag krånglade till saker och ting. Naturell morotsjuice (Brämhults) fanns inte i min ICA-affär så jag gjorde själv med min råsaftscentrifug (som jag tyvärr inte använder så ofta annars). Räkorna tog sin stund att skala eftersom jag samtidigt skulle se efter dottern. Och sen skulle jag göra ett par olika varianter pga allergier och aversioner. I stället för mango tog jag ananas och papaya (tack för tipset, Alice!) Ursprungsreceptet kommer från Markus Aujalays "Mat hemma och mat på krogen".

Räkcocktail med morotsjuice, ananas och chili, minst 15 förrättsportioner

1,5 kg stora oskalade räkor (jag använde frysta)
1 ananas
2 papayor
1 gurka
6 salladslökar
1 kruka koriander
2-3 röda spanska pepparfrukter
1 dl olivolja

morotsdressing:
6 dl morotsjuice
en bit ingefära
3 citrongräs
1 dl rapsolja
1-2 vitlöksklyftor
ca 5 limefrukter
salt, nymald peppar

ev koriander till garnering

Mixa morotsjuicen med ingefära, citrongräs och rapsolja. Sila juicen och smaka av med vitlök, lime, salt och peppar. Ställ juicen kallt. Mixa juicen igen före servering (eller rör om ordentligt).

Skala räkorna, tärna ananas, papaya och gurka ganska smått. Strimla salladslökarna och grovhacka koriandern. Finhacka chilin (ta bort kärnor och hinnor). Blanda alla ingredienserna till salladen och rör ner olivoljan. Fördela salladen i glas och häll morotsdressingen över.