Varför skaffar man sig egentligen hund?

Jag kan tänka mig att en och annan reser ragg och är redo att gå till attack redan när de har läst rubriken här ovan. Men jag kan direkt säga att det väl borde ha stått Varför skaffar sig somliga egentligen hund? Och jag talar inte om de där uppenbara fallen med djurplågare och liknande som då och då dyker upp i spalterna med folkstorm som följd.
Och jag syftar väl heller inte på folk som bor på landet, eller i villa (fast det finns ju rätt gott om undantag där med) där hundarna kanske hålls inom en mer privat sfär, och kanske till och med är till stor del bruksdjur.
Nej nu handlar det mera om folk som bor i lägenheter och som av allt att döma inte fixar att ta hand om sina hundar på det sätt som krävs när man har andra boende nära inpå.
Jag har fått, för några månader sedan, en ny granne som snabbt skaffade sig en valp som sedan dess från och till ylat och skällt som en rabiessmittad varg i stort sett när som helst på dygnet.
Jag och andra har påtalat detta för ägarna själva och för styrelsen i vår förening, men det är som förgjort. När man tror att det lugnat sig sätter ylandet och skällandet igång igen.
Vad gör man?
En annan typ av hundägare såg jag i aktion genom mitt köksfönster i dag. Det som lockade mig dit var ännu en hund som skällde som besatt.
Två unga tuffa killar hade fäst hundens koppel i en parkbänk och stod sedan och hetsade den att hugga efter en tjock trädgren medan den ene kille fotade eller filmade hunden med sin mobil.
Sådant gör mig bara så trött och jag är glad att de snabbt försvann från platsen.
Sedan finns det snälla och godmodiga hundar som lilla Bella (som börjar bli lite till åren nu) på den lätt suddiga bilden (fotografen siktade lite dåligt just den dagen) här ovan.
Hon bor också i min trappuppgång och har en matte som lärt henne att hålla tyst inomhus och som sköter sin hund exemplariskt.
Snart ska också Jordbruksverkets nya regler för hur hundar, och katter, ska skötas börja gälla. Hoppas det finns någon tyngd att lägga bakom dessa regler, för det verkar som om det skulle behövas.
Sedan finns det hundar som bloggar också, men det är väl en annan historia.

Jah Hollis

Andra bloggar om: hund, hundar, lägenhet, lägenheter, landsbygd, brukshund, oljud, djurplågare, jordbruksverket

Stilla nattliv på den skånska landsbygden

Jag har firat ett födelsedagsbarn, ett vuxet sådant, på den stilla skånska landsbygden några mil norr om Malmö. Här har jag varit och firat många födelsedagar vid det här laget: gudbarnets och hennes mammas och hennes pappas.
Det brukar alltid vara livliga och trevliga samlingar med deltagare ur de båda familjerna, och ibland har det väl avslutats sent på natten. Men nu har alla gästerna åkt hem, värdparet och gudbarnet har gått och lagt sig och här sitter jag ensam och knappar på familjens dator i väntan på att även jag ska få sömngrus i ögonen.
Det är så tyst och stilla här på landet, inga människor som plötsligt dyker upp och skrålar och skränar utanför. Inga bilar som brusar och vars förare får för sig att tuta mitt i natten bland husen.
Stadsmus eller lantmus, vilket är man egentligen?

Jah Hollis