Förkylt var ordet - hela ledigheten åt skogen

Jag hann med ett quiz i onsdags, där vi knappast skrämde upp något lag inför den stundande finalen nästa söndag.
Sedan dess har jag dragit med en envis förkylning, inte någon dundervariant, utan den där när man är lagom däckad för att inte orka med social samvaro eller att göra något vettigt hemma.
Så i princip hela långledigheten har gått åt skogen.
I går, lördag, såg jag fram emot att gå på 40-årskalas, men där gör man ingen glad med rinnande nasalt mucus och ständiga nysningar värre än Prosits på julafton. Så det vara bara att ställa in.
I dag kändes det OK nog för att jag skulle kunna ta mig ut och handla. Jag jag var tvungen eftersom förråden här hemma började sina.
Och nu är vi inne i den tiden då det knappt går att säga om det är natt eller dag oavsett när på dygnet man går ut. Det var gråare än den värsta öststat kunde vara.
På plussidan kan man ändå räkna in att det snart vänder.
Och att IK Oskarshamn i hockeyallsvenskan spöade det gamla spöket Rögle på bortaplan. Det var visst 28 år sedan sist det hände.
Kanske läge för att se IKO ta sig an Mif Redhawks här i Malmö på fredag.
Och i morgon kommer jag givetvis att vara i lagom form för att jobba igen.
Suck!

Jah Hollis

Andra bloggar om: förkylning, sjuk, ledighet, födelsedag, snor, julafton, ishockey, hockeyallsvenskan, IK Oskarshamn, Rögle, Mif Redhawks, arbete,

Stilla nattliv på den skånska landsbygden

Jag har firat ett födelsedagsbarn, ett vuxet sådant, på den stilla skånska landsbygden några mil norr om Malmö. Här har jag varit och firat många födelsedagar vid det här laget: gudbarnets och hennes mammas och hennes pappas.
Det brukar alltid vara livliga och trevliga samlingar med deltagare ur de båda familjerna, och ibland har det väl avslutats sent på natten. Men nu har alla gästerna åkt hem, värdparet och gudbarnet har gått och lagt sig och här sitter jag ensam och knappar på familjens dator i väntan på att även jag ska få sömngrus i ögonen.
Det är så tyst och stilla här på landet, inga människor som plötsligt dyker upp och skrålar och skränar utanför. Inga bilar som brusar och vars förare får för sig att tuta mitt i natten bland husen.
Stadsmus eller lantmus, vilket är man egentligen?

Jah Hollis

Trist att bryta upp när stämningen är hög

Jodå, jag gick på 40-årskalaset trots allmän trötthet och mörka moln i skallen. Och det ångrar jag definitivt inte: frånsett regnet som strilade långt in på eftermiddagen var alla förutsättningar goda.
Massor av trevliga människor, mat och dricka i överflöd. Och ett festföremål som uppvaktades grundligt och fantasifullt. Och som dessutom plockade fram en portabel humidor fylld med goda cigarrer till ett dignande groggbord.
Men eftersom jag ska jobba i morgon var jag tvungen att bryta upp någon timme efter midnatt. Somliga hade förvisso gått hem redan då, men järngänget var fortfarande still going strong.
Hade gärna intagit mer goda drycker och utbytt fler livsvisdomar, men det var inte mycket att be för.
Fan, ändå, vad trist att behöva bryta upp när man fortfarande har krafter och lust kvar.
El sucko!

Jah Hollis