Efter min brors begravning den senaste heta onsdagen skulle jag hem igen. Jag fick skjuts av min yngre bror och sällskap på färden av hans pojke och en av våra kusiner som är bosatt i järnvägsknutpunkten Nässjö där jag skulle borda ett tåg mot Malmö.Jag hade, för en mycket billig penning, skaffat en biljett. Inte till en resa med X2000, utan till en resa med ett Intercity-tåg.
Intercitytågen framställs väl i en rätt god dager på SJ:s webbsida, men denna heta dag kändes det lite som att stiga in i ett inferno när jag klev på Malmötåget.
Det kändes som en klar klasskillnad mot X2000 och jag tror jag förstår varför det var så billigt.
Fanns det någon slags luftväxling i vagnarna, så var det via öppna fönster, någon slags luftkonditionering kunde jag inte känna av när jag letade upp min reserverade plats. Den, platsen alltså, hade givetvis någon satt sig på, en ung tjej som bänkat sig bredvid sin kompis och som bönade att jag skulle ta hennes plats i stället, en handikapp-plats som stod ensam lite för sig själv.
Jag orkade inte dividera om saken och ville inte hamna bredvid en purken ung dam som skulle ha fått skiljas från sin vän. Jag satt ett par minuter i handikappstolen innan jag reste mig och gick, genom en familjevagn där barn i mängder klättrade omkring och gastade och härjade medan föräldrar försökte hålla ordning på dom och kanske njuta något av resan.
Mellan ett par av vagnarna luktade det marijuana som om någon smygrökt på muggen eller kanske när tåget stått stilla på någon station.
Under hela vandringen förstärktes intrycket av lågpriståg och väl i bistrovagnen (som det så flott heter) var det inte mycket som förändrade det intrycket.
Jag hittade i alla fall en Mariestad starköl i kyldisken och blev förvånad att den bara kostade fyrtiofem kronor.
I bistroavdelningen var det lite lätt ostädat och det verkade som om flera som satt där flytt dit för att slippa de heta kupéerna. I bistron fläktade det i alla fall lite så länge tåget var i rörelse.
Vid ett av borden låg det en man och sov på sittplatserna och en av tågvärdarna ringde flitigt och kollade spelresultat. Ingen brydde sig överhuvud taget om att kolla min biljett under resan som jag helt och hållet tillbringade i bistron.
Det var rätt avkopplande att sitta där ifred med mina egna tankar (det satt en kille vid samma bord som jag med han var långt inne i musiken han lyssnade på), och den lite slumsurrealistiska stämningen förstärktes av att solen var på nergång och kastade guldfärgat ljus in i vagnen.
Där satt jag och drack två Mariestad i lugn och ro och kände det som om jag trots allt hade det rätt så bra.
Men det var skönt att få kliva av i Malmö.
Och nästa gång blir det nog X2000 igen.
Jah Hollis
Andra bloggar om: begravning, tåg, resor, resa, SJ, X2000, Intercity, klass, värme, hetta, väder, öl, Mariestad, Malmö
