Mannen som tog den första LSD-trippen död

Mannen som upptäckte LSD, en av de kraftigaste hallucinogena droger som finns, är död. Albert Hofmann, som också var den förste som (av en ren slump) tog en LSD-tripp avled häromdagen 102 år gammal.
Den första LSD-upplevelsen inträffade när han var på väg hem från jobbet på ett av det schweiziska läkemedels- och kemiföretaget Sandoz laboratorier där han jobbade med bland annat mjöldryga och där han under det arbetet lyckats isolera LSD.
En droppe ska ha hamnat på hans hand strax innan han tog cykeln hem den 19 april 1943 och under cykelturen satte hallucinationerna in.
Bland LSD-aficionados är det datumet numera känt som Bicycle Day.
Senare testade han medvetet drogen och insåg att det fanns mycket krafter i den.
Det gjorde ju även Timothy Leary som på 60-talet, under den psykedeliska eran, trodde sig kunna lösa världens och mänsklighetens problem med hjälp av LSD.
Det satte ju myndigheterna världen runt, med de amerikanska i spetsen förstås, stopp för och det cirkulerade skräckhistorier om folk som, höga på LSD, trott sig kunna flyga och kastat sig ut från höghus och liknanade.
Själv undrar jag om ens LSD kan frammana den galenskap som folk tycks drabbas av utan några intag av några som helst substanser.
Kolla bara soldaterna i filmen från det brittiska försöket med LSD i filmen ovan: med sådana soldater skulle vi inte ha några krig.

Jah Hollis

Andra bloggar om: droger, LSD, hallucinogener, Albert Hofmann, sandoz, knark, narkotika, timothy leary, psykedelika, krig, bicycle day

Jomenvisst blev Willie recenserad

Jag var kanske lite för snabb när jag i går frågade om skånska media totalt förbisett att Willie Nelson spelat i Malmö. Men man har ju blivit van att recensioner snabbt (kanske för snabbt ibland) läggs ut på nätet så att man kan jämföra sina egna upplevelser av dom.
Nu kom faktiskt Sydsvenskan så småningom men en mycket bra och talande recension signerad Håkan Engström (förstås) med låtlista och allt.
Även Ystads Allehanda hade haft en reporter på plats i Baltiska hallen (nu höll jag på att skriva Haltiska ballen igen!), frilansaren Bengt Eriksson.
Och jag tycker det räcker för min del.
Engström/Eriksson sammanfattar på ett ungefär min upplevelse av Willie Nelsons konsert i Malmö: generöst och varmt är ord som passar bra. Och jämförelsen med Bob Dylan är inte dum den heller.
Och som Bengt Eriksson noterar, är det inte Willie själv som skriver bloggen från turnén utan hans dotter Lana.
Gå in och kolla hur sällskapet trivdes i Malmö.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, media, konserter, malmö, skåne, sydsvenskan, ystads allehanda, musik, willie nelson, bob dylan, webben

Willie Nelson förbigicks med tystnad?

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg hade Malmö på söndagskvällen besök av ett av den amerikanska countrymusikens största och mest inflytelserika namn: Willie Nelson.
Och som vanligt letade jag efter konsertrecensioner i de stora tidningarna för att jämföra deras åsikter om, den rätt välbesökta och mycket bejublade, konserten i Baltiska hallen med mina.
På Sydsvenskans, den allt mer dominerande Malmötidningen, webb hittade jag inte ett ord om konserten med Willie Nelson och hans band. Och hos den lite fattigare kusinen Skånska Dagbladet (som rent kulturellt borde ha närmare till countryn) var det lika tomt.
Återstår då Kvällsposten, kvällsblaskan som gärna stoltserar med sin lokala nöjesbevakning.
Ja där står det att Willie Nelson ska spela i Stockholm i kväll, på Berns, dagen efter Malmökonserten.
Godnatt!

Jah Hollis

Andra bloggar om: tidningar, recensioner, willie nelson, malmö, baltiska hallen, sydsvenskan, skånska dagbladet, kvällsposten, stockholm, berns

Willie Nelson förgyllde söndagskvällen

Den out-
tröttlige Willie Nelson och hans band besökte på söndags-
kvällen Malmö och gav en konsert som en del i en pågående Europaturné.
Willie är en av de där gamla cirkushästarna som älskar publiken och rampljuset och som troligen inte tänker lämna scenen och turnérandet förrän åldern definitivt tar ut sin rätt.
Och vi som var i den en bit från utsålda Baltiska hallen (den hade nog varit fylld om inte en radda danska spelningar ingått i turnén) på söndagskvällen kunde snabbt konstatera att det har den inte gjort ännu.
Någon scenisk/musikalisk revolution eller oväntade vändningar bjuder inte Willie Nelson på i sin scenshow, men som den genuint amerikanske musiker han är ger han publiken valuta för pengarna och han har många hits som han helt enkelt inte kan stryka ur repertoaren.
Visst, det var tredje gången jag såg honom nu, och jag hade ju gärna sett Willie på en mindre scen, i ett intimare sammanhang och med mer oväntat låturval.Samtidigt instämmer jag med min gode vän BT som fått sin biljett i födelsedagspresent och som tyckte det var en höjdare att få se Willie Nelson live för första gången: man går inte besviken från en av Willies konserter.
Nu ska det bli kul att få läsa i Willie Nelsons turnédagbok vad han gillade Malmö och publiken här.
I dag, måndag, finns det chans att höra och se honom på Berns i Stockholm och dagen efter syns och hörs han i Tivolis konsertsal i Köpenhamn.
Dagen därefter firar han sin 75-årsdag, on the road förstås.
Jodå, vi sjöng Happy Birthday för honom redan i Baltiska hallen.

Jah Hollis

PS. Ja, ja, bilden jag tagit är suddig. Men den har n-ä-r-v-a-r-o, är konstnärlig och dessutom tagen på fri hand utan blixt. DS. :-)

Andra bloggar om: musik, konsert, baltiska hallen, malmö, country, willie nelson, turné, stockholm, berns, köpenhamn, tivoli

49 grader på Gran Canaria - no way José

Det lär ska kunna bli hett som i helvetet på Kanarieöarna under söndagen om man ska tro några ospecificerade meteorologer vars uttalande vissa svenska tidningar tycks ha svalt med hull och hår.
Men man ska ju inte kolla en bra historia, sägs det. Och man kan också göra som Aftonbladet och bre på en okollad historia ännu tjockare och på så vis få den att verka, nästan, som om den vore sann.
Aftonbladet slår fast att det ska bli, ja att det i stort sett redan är, 49 grader på Gran Canaria (se rubriken ovan). Och att folk trots detta befinner sig på stranden bevisar man med en gammal arkivbild som ingen vet när den är tagen.
Men hade man nu tagit en koll på sin egen väderprognos, eller kanske gått in på Tickets förutsägelser om temperaturen på Gran Canaria i morgon (ja, det hade räckt att lyssna på Radions väderrapport där man tog död på ryktet om kommande helvetestemperatur på Kanarieöarna) ja då hade man kunnat utläsa att det kommer att bli en 30-33 grader på Gran Canaria mitt på dagen i morgon, söndag.
Visst, det är varmt så det räcker.
Men inga 49 grader.
Däremot brinner det som sören på en av Kanarieöarna nu.

Jah Hollis

Andra bloggar om: väder, värme, hetta, rekordvärme, Gran canaria, Kanarieöarna, aftonbladet, meteorologer, svenska dagbladet

Så olika kan man beskriva en händelse

Många demonstrationer har jag sett i Malmö i mina dagar, och jag har vid något sällsynt tillfälle själv gått med i en demonstration.
Av erfarenhet vet man att frågan om hur demonstrationen förlöpte och om hur många som gick med kan få rätt olika svar beroende på vem man ställer den till. Vid demonstrationerna på första maj brukar arrangörerna ge sin version, medan polisen som övervakar det hela ger sin version och så brukar det fungera vid de flesta demonstrationer.
Dagens demonstration, som väl får sägas vara av det ovanligare slaget, missade jag dock helt, men det hade jag förmodligen inte gjort om jag i förväg känt till den.
Det var kineser boende i Sydsverige (kanske i Danmark också, inte omöjligt) som demonstrerade för OS i Peking och för Kina i största allmänhet.
Även Sverige lär ha fått en och annan kärleksförklaring i form av slagord under demonstrationen.
Jag fick vetskap om demonstrationen först när jag hittade ett blogginlägg om den.
Där beskrivs den i mycket positiva ordalag och enligt inlägget ska det ha varit "hundratals" kineser som var med i demonstrationen.
Exakt hur många "hundratals" är får vi inte veta men det borde väl då vara minst ett par hundra, eller?
Då tittar vi in hos den stora, dominerande, tidningen Sydsvenskan i Malmö, som man ju tycker borde ha bevakat denna synnerligen aktuella nyhetshändelse. Men det verkar ha varit en skral bevakning, om ens någon bevakning alls.
Inte en bild från demonstrationen finns det på webben, och den kortfattade artikeln om den tycks bygga på ett TT-telegram.
Och enligt Sydsvenskan var det "sammanlagt drygt hundra" svensk-kineser som deltog i demonstrationen.
Sammanlagt?
Ja, vad annars?

Jah Hollis

PS. När kineserna i Sydsverige och Danmark samlas på Kasino Cosmopol i Malmö för att fira det kinesiska nyåret brukar de vara en bra bit över ettusen personer. DS.

Andra bloggar om: malmö, demonstration, demonstrationer, kina, OS, Peking, blogg, blogga, sydsvenskan, tt

Det finns alltid några som går på allt

För varje modeskapare som har en idiotisk idé att lansera i brist på någon vettigare, tycks det stå en skock får redo att anamma den.
Jag vet inte om de här jeansen är designade för att lite till åren komna gubbs (som jag kanske?) ska få något extra att dregla över i sommar, eller vad som är tanken.
Någonslags pornografisering av unga tjejers mode, kanske.
Men man behöver inte titta så många år tillbaka i tiden för att inse att det verkar som om det varje år dyker upp trender som man inte kan annat än skratta åt när en lagom lång tid har gått.
Märkligt är väl också att de vidrigaste modetrenderna sedan kan falla i glömska för att senare dyka upp i nya versioner som kan luras på nya generationer (ofta då lite omdöpta till något ännu trendigare, gärna engelskklingande namn).
Ett typiskt exempel på detta är en trend på den gamla proggtiden som jag själv hade, har och alltid kommer att ha svårt för: näbbstövlar (definitivt ingen pornografisering där!).
De må vara praktiska på många vis, men estetiskt tilltalande: nix!
Men visst finns de på repertoaren nu igen, fast de tydligen kallas beak boots.
Vore också intressant att höra om någon annan har någon speciell modetrend ni har åsikter om.
Hockeyfrillan?
Nja, bättre kan ni nog.

Jah Hollis

Andra bloggar om: mode, modeskapare, trend, trender, 80-tal, axelvaddar, benvärmare, näbbstövlar, beak boots

En listig kuggfråga och en ny MFF-vinst

Quizet i onsdags blev väl inte någon större succé, i alla fall täv-
lings-
mässigt, eftersom vi bara lyckades mönstra ett två-
mannalag. Plus lite förstärkning av en laglös som dök upp i slutet av tävlingen.
Dock var jag ytterst nära att svara rätt på en av de listigare av de fem frågorna som alltid ställs individuellt efter själva tävlingen.
Jag var faktiskt den ende som verkade ha fattat vad svaret gick ut på, men jag tänkte så att säga inte tanken helt ut innan jag svarade.
Men mitt svar gjorde att det gick upp ett ljus för ytterligare en av alla tävlande som då genast kunde ge det rätta svaret.
Ni ska få frågan i slutet av inlägget här, så får vi se vad ni svarar (och det är kanske lättare när man inte känner stressen att vara först att svara).
MFF spöade planenligt Norrköping på Malmö stadion, även om det inte var någon helt övertygande seger. Roland Nilsson fick något väldigt vilt och oroligt i blicken och hela sin kroppshållning den sista kvarten sedan MFF, som ledde med 2-0 och hade en man mer på plan, släppt in ett riktigt skitmål.
Och i Stockholm tycks man inte längre kunna spela ett fotbollsderby utan att det är något som går snett. Nu skyller alla på alla efter bråket som följde på matchen AIK-Djurgården.
Någon som kan ge ett seriöst svar på varför det har blivit på det här viset ?
Ja och så frågan på quizet i onsdags kväll då:
"How many grooves are there on a standard LP-album?"
Well?

Jah Hollis

Andra bloggar om: quiz, quizlag, tävling, frågor, malmö, pickwick, lp, lp-skiva, fotboll, allsvenskan, MFF, Norrköping, derby, AIK, Djurgården

Quiz, fotboll och Willie Nelson

Fri som en fågel resten av veckan.
Numera känns verkligen de här fem lediga dagarna på varje arbetad tvåveckorsperiod som en belöning, en lättnad.
Och i kväll tänker jag inleda traditionsenligt genom att gå och dricka öl och quizza på stamhaket Pickwick.
Dessvärre har det kommit in återbud från de ordinarie lagmedlemmarna BV och M.
Å andra sidan har en en de tidigare stammisarna i vårt lag (Caltex & The Oxymorons som det heter) aviserat att han för en kväll ska slita sig från fru och barn och dyka upp.
Sedan lär väl en och annan ur resten av de ordinarie och kanske någon som är lite mindre regelbunden dyka upp. Det är alltid lite spännande att se hur laget formerar sig.
I morgon möter MFF IFK Norrköping på Malmö stadion och det vore väl läge att gå dit. Men eftersom BT lockat med PPV-tv-sändning och alkoholhaltiga drycker till matchen har jag böjt mig för det.
Ja, ja.
Och på söndag kommer Willie Nelson och hans gäng till Baltiska hallen (höll på att skriva Haltiska ballen, vilket blivit en spoonerism). Att han, som i videon ovan, skulle ha med sig Bobby Zimmerman på scenen, tvivlar jag på.
Men det kan nog bli bra ändå.

Jah Hollis

Andra bloggar om: ledighet, arbete, jobb, frihet, quiz, pubquiz, malmö, pickwick, pub, öl, MFF, Malmö FF, IFK Norrköping, fotboll, allsvenskan, Willie Nelson, Bob Dylan

Dags att införa skampålen igen?

Det finns brott och det finns brott.
Det finns brottslingar och det finns brottslingar.
Det är naturligtvis samhällets, rättsväsendets, sak att lösa brott och ta hand om brottslingar och se till att de får sina straff.
Men ibland undrar jag om det verkligen finns straff som är avpassade för vissa typer av brottslingar och vissa typer av brott. Jag vet att jag är ute på lite djupt vatten här och det handlar inte om att jag vill införa dödsstraff igen eller något sådant.
Nej det handlar om brott som är så långt nere på rangskalan av brottslighet att jag undrar om det inte är dags att återupprätta skampålen.
För när jag läser om sådant här, och sådant här, så tvivlar jag på att det finns någon annan metod än att ställa upp dom som gjort dessa apstadienesligheter (ja, det är egentligen skamligt att jämföra dom med apor, för apornas skull) någonstans, till allmän beskådan, för att dom möjligen ska inse hur lågt dom har sjunkit.
Ruttna ägg och ruttna tomater skulle naturligtvis finnas till försäljning på platsen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: brott, brottslingar, polis, rättsväsende, straff, majblommor, barn, ruttna tomater, ruttna ägg, skampåle

Orsaker till glädje och förväntan

En dag kvar på ett, som vanligt, rätt tufft arbetspass.
Och ett par riktiga glädjeämnen har lyst upp kvällen.
Först MFF:s insats mot Halmstad som jag kunde följa via gammal hederlig radio på jobbet. Det vinglade fram och tillbaka, men avslutningen blev ju bara så grandiost rätt.
Nu börjar jag tro att vårt FF-lag här i Malmö ska kunna ta upp kampen mot Kalmar FF som ju faktiskt hittills levt upp till alla krav och redan skaffat sig en remarkabel ledning i allsvenskan.
Glädjeämne nummer två, och det är det bästa, väntade på mig när jag kom hem efter jobbet. Ett litet brev från gudbarnet som tackade för kortet jag skickat henne till dopdagen och för trisslotterna som givit henne sjuttiofem kronor i vinst.
Det är en sådant brev man kan plocka fram när man sitter på hemmet en gång, och bli lite glad och nostalgisk när man läser det.
Förväntan då?
Jo det har jag ju på den kommande ledigheten, där det tydligen finns chans till fortsättning på det fina vädret som varit de senaste dagarna.
Och nu säger jag bara: God natt!

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, arbete, ledighet, glädje, brev, gudbarn, fotboll, allsvenskan, MFF, Kalmar FF, väder, sol

En underbar dag för att strejka

Här i Malmö skiner solen i dag från en klarblå, molnfri himmel.
Själv hinner jag inte njuta av detta speciellt mycket eftersom jag ska bege mig till jobbet.
Denna soliga dag har också sjukvårdspersonalen gjort slag i saken och gått ut i strejk.
Jag utnyttjar själv ytterst sällan sjukvården, ja jag vet inte när det senast var som jag behövde anlita den. Vilket ju naturligtvis inte innebär att jag inte skulle kunna behöva dess hjälp redan denna den första strejkdagen.
Jag har hört tvivlarna och skeptikerna och de som ständigt ställer sig upp (de är rikt representerade i det borgerliga lägret) och hötter med fingret: Så får ni inte göra! Det är farligt och vi har inte råd!
Själv kan jag bara ge mitt enkla bifall till att vår sjukvårdspersonal ska få sitt arbete uppvärderat, både statusmässigt och vad det gäller betalningen.
Det vore väl skit om vi inte anser oss ha råd med en ordentlig sjukvård.
Så till er som nu strejkar: Heja, heja heja! Stå på er.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sjukvård, sjukvården, strejk, sjukvårdspersonal, sjuksystrar, sjuksköterskor, vård, konflikt, vårdkonflikt, strejk, arbete, ledighet, sol, väder

Marijuanadoften är tillbaka

Jag har skrivit om det förr, den välbekanta doften av marijuana som jag har känt i min trappuppgång.
Helt har suget tydligen inte försvunnit för nu har jag känt av den igen och nu på ett intressantare ställe: i hissen.
Det har varit den sega lördagen mellan två arbetsdagar och jag passade på att tvätta i kväll. Runt klockan två (nyss, i natt alltså) tog jag hissen ner till källaren för att plocka med mig det som hängt på tork i torkrummet.
Och det gick inte att ta miste på den karateristiska doften av bränt gräs.
I hissen av alla ställen.
Det märkliga är, att hissen kom ner från fjärde våningen.
När jag tidigare har känt denna doft i huset (faktiskt senast häromnatten när jag återvände från jobbet) har det varit utanför dörren till en lägenhet på första våningen, och den som bor där tror jag inte alls använder hissen.
Det skulle alltså finnas mer än en i huset, ja i min uppgång, som tar sig en reefer då och då.
Eller?

Jah Hollis

Andra bloggar om: hus, boende, grannar, knark, marijuana, gräs, röka, rökning, reefer madness

Gör som nepaleserna - kicka kungahuset

Maoister.
Det låter som ett länge utdött eko från 1970-talet, men i Nepal är denna politiska rörelse i högsta grad levande.
I det senaste valet i detta de höga bergens och det starka haschets land ställde maoisterna, som under många år varit en regelrätt gerillarörelse, upp och verkar nu ha skördat stora framgångar.
Får nu maoisterna som de vill, verkar det vara finito med de nepalesiska kungahuset. De har lovat att avskaffa monarkin om de får makt till det, och till skillnad från svenska partier som lovat samma sak i många herrans år, lär de stå vid sitt ord.Utan att på något vis instämma i deras övriga politik tycker jag att vi ska ta och följa deras exempel här i Sverige nu.
Denna hycklande bernadottefamilj, där farsan predikar varsamhet mot miljön och andra dygder, medan ungarna leker racerförare och flyger mellan världens shoppingmetropoler, har i alla fall inte jag längre lust att lägga några skattepengar på.
Lägg ner kungahuset och låt de bidragsberoende överklassfjantarna jobba ihop sina egna pengar.

Jah Hollis

Andra bloggar om: monarki, maoister, nepal, kungahuset, carl gustaf, kungen, prins carl philip, madeleine

U2 - världens mest överskattade band

När irländarna U2 släppte Boy 1980 var det lite häftigt.
I backspegeln vet jag inte om det håller eftersom det var länge sedan jag lyssnade på Boy eller U2 överhuvudtaget.
Dom gick från ett pubband i Dublin till rockens (och hela världens) räddare väldigt snabbt.
Väldigt snabbt.
Jag råkade höra dom nu eftersom någon önskat en träig låt med dom på Vaken, Sveriges Radios nattliga lekstuga. Det var rätt långt från I Will Follow och det är väl inte så konstigt eftersom det är många år sedan.
Bono tror han har blivit gud, Edge har blivit en ljudkuliss i Daniel Lanois utgivningar av överblivet material han har producerat.
Dom andra två shoppar väl och röker brass.
The Joshua Tree har utkommit i femtio versioner för att dra in mer stålar till, tja vadå?
Jag har sett U2 live en gång på Lansdowne Road i Dublin och det var snubblade nära Spinal Tap med en stor citron på en liten scen (där man ändå inte såg något, precis som under resten av konserten som lika gärna kunde ha varit förinspelad).
Men gubbsen har säkert någon ny ointressant platta på G.
Deras Magnum Opus, nämnda Joshua Tree, har jag i min samling men senast jag lyssnade på den, lät det som om hela cd:n vittrat sönder.
Dom kanske ville att jag skulle investera i någon av dom senaste tretton versionerna som kommit nyligen.
Boy var OK.
Resten är lite väl tuggat av tiden tand.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, U2, bono, the edge, irland, världsförbättrare

Alla dessa vetenskapliga undersökningar

Med jämna mellanrum poppar det upp vetenskapliga undersökningar om vad som är farligt och inte farligt för oss människor. Slår man ut resultaten över en längre tid brukar det visa sig att den ena undersökningen snart motsägs av en annan.
Men resultaten av undersökningarna är ofta tacksamma för media, eftersom det är ganska lätt att hänga rubrikordet "larm" på dem.
Det går också bra att lansera ett lite överraskande resultat; att det som egentligen inte borde vara så bra tvärtom är nästintill hälsosamt.
Nu är det tydligen dags att omvärdera det gamla uttrycket "ett riktigt vitaminpiller".
Det har visat sig i en undersökning att de som tror sig förlänga livet genom att knapra sådana piller i stället riskerar att förkorta det.
Själv undrar jag lite över metoderna i sådana här undersökningar, till exempel i den om vitaminpillren:

"Studien är välgjord och pålitlig. Men i många av studierna som ingår har deltagarna fått mycket höga doser av vitaminer, mer än det som ingår i multivitaminer som säljs här."

Man har alltså medvetet givit folk mycket höga doser av vitaminer för att sedan konstatera att detta kunde ge dem cancer. Låter som någon slags nazimedicinska metoder om ni frågar mig.

Jah Hollis

Andra bloggar om: vetenskap, undersökningar, larm, akrylamid, vitaminer, piller, hälsa, cancer, sjukdomar

Inte bra när jobbet blir drömjobbet

Mitt förra blogginlägg, om en eventuell guds ansvar för mordet på tioåringen Engla, fick en respons jag aldrig tidigare fått på något av mina inlägg.
Jag brukar känna mig nöjd om jag får gensvar i form av tre, fyra kommentarer, men här lyckades jag visst i alla fall engagera några fler att skriva ner sina tankar.
För de välbesökta bloggarnas skribenter är ju detta ingenting, eller åtminstone vardagsmat.
Men jag hade tänkt bidra med något slags sammanfattande svar till alla tänkvärda kommentarer, fast just nu hinner jag helt enkelt inte.
Jag har inte skrivit på bloggen på ett par dagar, och det är också ovanligt för min del.
Orsaken är helt enkelt den, att jag börjat min jobbperiod igen och att tiden knappt räcker till för att jag ska kunna sitta framför datorn någon längre stund.
Måndag och tisdag har varit oerhört intensiva, och inte på något direkt positivt sätt, och när jag väl kommer hem mitt i natten ska jag varva ner och sedan sova och sedan är det snart dags att dra till jobbet igen (om cirka en halvtimme nu närmare bestämt).
Det tar på krafterna, och när man sedan, som jag gjort i natt, till råge på allt drömmer att man fortfarande jobbar, ja då är det bara för mycket.
I dag är det hur som helst mitt gudbarns dopdag.
Hur anti-religiös och ogudaktig jag än kan verka, så tycker jag, som gudfar, om att skicka henne en hälsning den dagen.
Och några trisslotter för att det inte ska bli alltför andligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bloggar, blogga, bloggare, arbete, fritid, jobb, ledighet, gud, engla, mord, religion, dop, lotter, trisslotter, tur, otur

Förklara hur gud kan tillåta detta

Så var det så illa som de flesta av oss nog hade börjat inse.
Den lilla flickan Engla, som man letat efter i en vecka, är död, mördad av en vuxen man som nog är en av landets mest hatade nu. Och personligen kan jag inte fatta vad det är som får en människa att göra något sådant, mot ett barn eller mot vem som helst.
Nu ställer naturligtvis kyrkan i Stjärnsund, där Engla kom ifrån, upp och hjälper och ger stöd åt människorna som känner sorg och förtvivlan över det fruktansvärda som hänt.
Och det är kanske i sådana lägen som kyrkan verkligen kan visa sin styrka.
Samtidigt måste det vara svårt, svårare än vanligt, att tro att det finns någon gud som vakar över de små när något sådant här kan få hända.
Jag tror själv inte på gud (men respekterar att andra gör det) och jag begriper inte hur vi människor kan bli sådana, att vi begår sådana handlingar som den som nu erkänt mordet på Engla, och ytterligare ett mord, har begått.
Men jag skulle vilja höra någon, som tror att det finns en allsmäktig gud som vakar över oss människor, förklara hur denne gud kan tillåta att sådant här får hända.
Om och om och om igen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: mord, barnamord, mördare, engla, stjärnsund, kyrkan, tro, gud, tom waits

Konsten att förvirra en läsare

Webbsajten ekonominyheterna.se har i dag, lördag, en nyhet om att (vad man kallar) "Sveriges största bloggsajt hotas av stängning."
Det som mest intresserade mig var väl att få veta vilken som är landets största bloggsajt, som man då kallar det utan att exakt definiera vad det är.
Mycket klokare blir man ärligt talat inte av att läsa denna artikel.
I texten står det att blogg.se är Sveriges nionde mest välbesökta (välbesökta vadå? undrar man, även om det tydligen syftar på sajt i största allmänhet), men att den skulle vara "Sveriges största bloggsajt" sägs ingen annanstans än i rubriken.
Däremot står det att denna bloggsajt har över 1,1 miljoner besökare varje vecka.
Vilket kontrasterar rätt ordentlig mot den faktaupplysning som ligger i en separat ruta i texten och som säger att sajten har 1,5 miljoner besökare per vecka.
(Aha, där står det också att blogg.se är Sverigens största blogg-t-j-ä-n-s-t).
Förvirrande?
Något!

Jah Hollis

Andra bloggar om: blogg, bloggare, bloggsajt, ekonominyheterna, statistik, siffror, fakta

George W Bush har fått många att gråta

USA:s president, George W Bush, ska ha blivit så rörd vid en minnesceremoni nyligen över en amerikansk soldat som stupat i Irak, att han började gråta.
På bilden från tillfället, som Aftonbladet publicerar, ser Bush ut som han både gråter och svettas.
Och man kan tänka sig att det finns anledning för honom att göra båda delarna.
Michael Monsoor, som hedrades vid ceremonin i fråga, är ju inte den ende amerikan som dött i kriget i Irak.
Och antalet irakier som strukit med är ju mångdubbelt så stort som antalet amerikaner, och andra utlänningar som blivit krigets offer.
Tanken på det borde få George W Bush att både gråta och svettas betydligt oftare.
Precis som han genom sitt krig fått så många andra att gråta.

Jah Hollis

Andra bloggar om: krig, irakkriget, USA, Irak, George Bush, George W Bush, bob dylan,

Var hittar man ett gammaldags rakblad?

Somliga saker bara försvinner ur butikernas sortiment utan att man riktigt märker det.
Det jag tänker på nu är rakblad, alltså den här sortens gamla hederliga rakblad (som på bilden), rektangulära och vassa som, tja, rakblad.
Förr i tiden hängde dom bland andra toalettartiklar, bland raklödder och tvål och annat som ännu finns kvar på hyllorna i de flesta varuhus.
Men några gamla fina Gillette, eller vad man nu vill ha för sort, det verkar omöjligt att finna. Det finns moderna saker som har dubbel- och trippelblad, men jag tycker inte dom verkar pålitliga (det verkar dessutom dumt med tre blad när det räcker med ett).
Dessutom har jag fortrande en prima rakhyvel som kräver de rektangulära bladen (mitt gamla lager har tagit slut).
Någon tipsade om att de numera har dem vid kassorna i de stora butikerna eftersom rakgrejor skulle vara stöldbegärliga. Och någon tipsade om att jag skulle prova med Apoteket.
Men nix. Jag har inte fått napp någonstans.
Men det måste ju finnas en marknad.
Alla dom här unga flickorna man läser om som skär sig med rakblad dom använder väl knappast trippelblad. Och folk som använder kokain lär ju snart vara vanligare än folk som snusar om man ska tro polisen.
Kokainmissbrukarna kör väl med rakblad när dom hackar upp det dom ska dra i sig?
Men var får dom då tag i dom?
Någon?

Jah Hollis

Andra bloggar om: rakhyvel, rakblad, gillette, butiker, varuhus, apoteket, kokain, skära sig, polisen

Mörker i den manliga Malmöidrotten

Jaha, där står han nu Percy Nilsson, med en ny jättearena till vilken han ska dra in publik och pengar bland annat med ett allsvenskt ishockeylag som magnet.
Malmö Redhawks, som just tillbringat en säsong i allsvenskan och spelat inför glest besatta läktare i den gamla isladan vid Stadionområdet föll på mållinjen i kvalet till elitserien och stannar i allsvenskan.
Och Percy Nilssons besvikelse är det inte att ta fel på. Nu verkar det som om även han tröttnat på detta håglösa hockeylag som ska representera rikets tredje stad.
Skånes färger i hockeyns elitserie får nu i stället försvaras av Redhawks ärkefiender, Rögle. De hade vad som behövdes för att i den sista och avgörande omgången ge det där lilla extra, det som Malmö definitivt inte hade.
Samma kväll som detta ishockeydebacle ägde rum spelade Malmös fotbollsstoltheter MFF allsvensk fotboll på stadion som snart ska ersättas av en helt ny fotbollsstadion bara ett stycke därifrån.
Frågan är väl om det blir allsvensk fotboll som kommer att spelas på den nya anläggningen. Man kan undra eftersom MFF nu spelat tre 1-1-matcher som start på allsvenskan 2008.
Det är inte utan att man kan bli lite orolig, även om det är tre lag som väl hör hemma på den övre halvan av tabellen som man hittills mött.
Nej, männens stjärnlag borde kanske låta sig inspireras av det damlag som en gång hette Malmö FF, men som numera antagit det sponsor- men inte hejaklacksvänliga namnet LDB FC Malmö.
De visade tveklöst, i sin allsvenska premiär, var skåpet ska stå.

Jah Hollis

Andra bloggar om: idrott, fotboll, malmö stadion, MFF, Malmö FF, LDB FC Malmö, män, kvinnor, Malmö Redhawks, ishockey, elitserien, allsvenskan, Rögle

Jah Hollis ger Robert Mugabe ett råd

Det är aldrig roligt att läsa om situationen i Zimbabwe numera. Ett land som kunde ha blivit ett demokratiskt föredöme och ett välmående afrikanskt land har körts i botten av någon märklig personlig prestige, på annat vis kan jag inte tolka det.
Bob Marley gjorde en låt som heter Zimbabwe och som handlade om hur afrikaner kastade av sig koloniala bojor.
Om jag inte minns fel så var det på omslaget till den singeln en bild på Joshua Nkomo, den man som tillsammans med nuvarande presidenten (diktatorn?) Robert Mugabe ledde kampen för ett fritt Zimbabwe.
Allt det som Bob Marley såg som hoppfullt då, och som fick honom att åka till Zimbabwe och spela för folket där, har Mugabe kört i gruset genom sitt sätt att behålla greppet om makten i landet.
Jah Hollis säger: Ge dig, Robert Mugabe!
Du är gammal och du har gjort ditt.
Lämna över till dom som vet det bästa för ditt land.
Bob Marley roterar i sin grav på grund av det du ställt till med.

Jah Hollis

Andra bloggar om: afrika, zimbabwe, mugabe, joshua nkomo, bob marley, reggae, politik, diktator, demokrati

Att kunna läsa och köra bil samtidigt...

...den konsten skulle jag vilja behärska just i dag. Alldeles nyss damp nämligen senaste numret av Mojo ner genom brevlådan, och det verkar innehålla mycket intressant läsning (det gör förvisso Mojo för det mesta, men nu har jag höga förväntningar).
Mot mig, från omslaget, blickar The Specials, ett brittiskt band som i punkvågen efter 1977 steg fram med sin alldeles egna variant av ska som specialitet (om vitsen tillåts).
Eftersom jag själv var gammal (redan då) ska-fan beställde jag raskt Specials första LP tillsammans med Madness första. Jo, Madness surfade också på den lilla ny-skavåg som växte fram.
Och nu skulle jag i lugn och ro vilja stanna hemma och plöja igenom denna Mojo.
Men om en liten stund ska jag sätta mig i bilen och åka till jobbet. Och då hade det ju varit praktiskt att kunna läsa och köra bil samtidigt.
Men det lär inte fungera och, lugn, jag tänker naturligtvis inte ens försöka.
Jag får väl trösta mig med att det var en cd bifogad med tidningen: The Dawning Of A New Era, uppkallad efter en av låtarna på Specials första LP.
Och där hittar vi Desmond Dekker, Bob Marley, Rico, Laurel Aitken, The Ruts med mera, med mera...
Tur att man i alla fall kan köra bil och lyssna på musik samtidigt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, ledighet, musik, ska, the specials, specials, tidningar, mojo, bob marley, reggae

Och vem är det som äter upp all fisken då?

Det är en förvirrande värld vi lever i.
Jag trodde det skulle klarna lite när man började bli äldre, men själv blir jag bara mer och mer förvirrad.
Ta det här med maten.
Vi bombarderas med kostråd och dieter dagligen, men om jag förstått saken rätt är det väldigt många av oss som väljer att äta osunt och ohälsosamt ändå.
Genom alla år har jag i alla fall fått höra en sak: Det är nyttigt med fisk, man blir både klok och sund och frisk av fisk (om den inte är för laddad med PCB och andra gifter).
Men samtidigt som vi i alla år har fått höra att det är bra att käka fisk, verkar det som om vi ändå inte äter tillräckligt mycket av den varan för att kostexperterna ska vara nöjda.
Ändå har vi tydligen lyckats med konststycket att närmast fiska upp all matfisk som det tidigare verkar ha funnits en oändlig tillgång på i våra hav och sjöar.
Jag bara undrar: Vem är det som har ätit upp all fisken?

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, fisk, fiske, kött, livsmedel, miljö, gift, miljögifter, PCB, hav, sjöar

Jakten på det fulländade gitarriffet

Den lediga lördagen mellan jobbet fredag kväll och söndagspasset blir det sällan mycket med. Jag är helt enkelt för trött för att ge mig på några mer avancerade projekt än att uträtta diverse nödvändigheter.
Så var det också i dag då jag inte ens orkade masa mig hem till någon bekant för att på tv se MFF spela allsvensk fotboll borta mot Djurgården.
Men MFF klarade sig väl med äran i behåll utan min hjälp och Niklas Skoog visade att det fortfarande är motiverat att ha honom med i startelvan.
Varför somliga av Djurgårdens fans ska envisas med att försöka leva upp till alla fördomar vi har om dem begriper jag dock inte.

Elever vid en i rockkretsar högt aktad musikskola i England har röstat fram vad de tycker är de 25 bästa gitarriffen genom tiderna. Jag vet inte om det är förvånande eller inte att Deep Purples Smoke on the Water placerar sig som etta.
Själv begriper jag inte riktigt vad Guns N´Roses och Chuck Berry har på listan att göra om det nu handlar om rockriff.
Ännu mindre begriper jag att rockens ur-riff, Rolling Stones Satisfaction (eller för den delen Jumping Jack Flash), tyckas ha fallit i glömska. Neil Young har ju också fått till det ibland.
Videon ovan har inget med omröstningen i England att göra (vad jag vet) men många av valen i den sammanfaller ju med den engelska riff-smaken.
Men jag misstänker att jakten på det fulländade riffet går vidare där ute bland alla upptäcktsresande i rock´n´rollvärlden.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, lördag, fotboll, allsvenskan, MFF, Djurgården, tv, musik, rock, rockriff, deep purple, rolling stones, neil young

Vilken nesa att bli sparkad av Littorin

Hur många av våra nuvarande svenska ministrar skulle ni kunna peka ut och namnge i en samling av, låt oss säga hundra, blandade människor?
Återanvände Bildt kanske en och annan har lagt på minnet, och chefen själv, Reinfeldt, även om han inte gör mycket väsen av sig.
Måddan?
Lasse Leijonborg och kanske han med hästsvansen (cooooolt! :-p), finansminister Anders Borg.
Att påstå att vi har en färgstark (sorry Nyamko!) regering är nog att ta i, men det är kanske å andra sidan inte heller det primära.
Dock måste det kännas oerhört nesligt och skamligt att inför allas ögon bli sparkad från sitt jobb, som Arbetsförmedlingens generaldirektör Bo Bylund nu blivit.
Av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin!
En man vars CV (sedan man tagit bort tveksamheterna) ryms på baksidan av ett frimärke!
Ugh! I det läget hade jag övervägt harakiri.
Men Bylund följde reglerna och hade inte mycket att säga om regeringen och dess handlande.
Jag hade nog (som alternativ till harakiri) sökt upp Littorin och gjort något jag fått ångra sedan, men trots allt innerst inne känt mig rätt nöjd med att jag hade gjort.
Fast visst, utsikten till att få 120 000 kronor i månaden fram till 2011 utan att behöva arbeta för dom kanske håller tungan och annat i styr.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, inkomst, regeringen, ministrar, arbetsförmedlingen, bo bylund, sven otto littorin, carl bildt, anders borg, harakiri, cv

En bloggutmaning jag ska svara på

Då och då vandrar det runt bloggutmaningar i den så kallade bloggosfären. Ofta handlar det om att man ska berätta något om sig själv, sanningar, hemligheter och så vidare.
Jag har lite svårt att svara på sådana, fastän det har hänt att jag fått dem.
Jag vet inte, jag tycker väl helt enkelt att jag inte har så mycket mer att berätta om mig själv än vad man redan kan läsa ut av mina blogginlägg.
Men nu har jag fått en bloggutmaning, från Kulturbloggen, jag tänkte jag skulle försöka hänga med på så får vi se hur länge intresset håller i sig.
Så här är mina svar på den första Kulturfyran:

1. Den första låt jag spontant kommer att tänka på när jag tänker på Rolling Stones är Not Fade Away. Det är en coverlåt, ja, men den gjorde ett så starkt intryck på mig att jag blev Stonesfan för livet.

2. En känd person man borde göra en film om (jag räknar bort min morsa eftersom hon väl inte är någon kändis) är James Joyce. Det kan hända att någon redan försökt, men jag har i så fall missat det. Jag tror det skulle vara en utmaning att i dag göra en film om Joyces liv.

3. En bok som aldrig borde blivit film är Ulf Lundells Jack. Samma gäller hans Sömnen.

4. Vilket kulturmedium betyder mest för mig? Det är det nästan omöjligt att svara på. Men musiken hänger ju med oftast så jag antar att svaret får bli musiken.

Jah Hollis

Andra bloggar om: blogg, blogga, bloggar, bloggutmaning, kulturbloggen, rolling stones, james joyce, musik, film, litteratur, musik

Rea på Systembolaget alltid gångbart

Ja, då har det blivit 1 april och då är det ju fritt fram för media att fabulera för fullt för att skoja med läsare, lyssnare och tittare (ja, SVT har faktiskt varit föregångare på området).
En liten uppsamling av årets försök att få mediekonsumenterna att känna sig lite dumma kan man hitta här och här.
Det är ju bara att konstatera att skämt om rea på Systembolaget alltid verkar vara gångbara. Men man undrar om någon kan missa alla varningssignalerna i den här artikeln och faktiskt bege sig till bolaget i hopp om att kunna göra ett klipp.

Jah Hollis

Andra bloggar om: april, första april, aprilskämt, media, tidningar, luras, systembolaget, rea