Att släppa taget

Det var längesedan jag skrev ett inlägg här

och jag har ofta blivit frågad vart jag tagit vägen.

Ni vet hur det är.

Jobb, barn, bloggtorka, stress, mer jobb,

hushåll, ärenden, häst...you name it.

Jag har inte orkat och inspirationen har saknats.

Det har varit ett rätt jobbigt år,

trots positiva händelser.

Men ibland blir inte allt som planerat.

 

 

Jobbet jag fick i januari, sade jag förra veckan

upp mig ifrån.

När man känner att man är på fel plats

ska man gå.

 

Det gäller även kärleken.

Länge kämpade jag för en ny kärlek.

Men när man märker att det bara är en

kamp

är det inte den rätta kärleken.

 

Alltså bestämde jag mig för ett par veckor sedan

att släppa den mannen.

Sen hände något jag ännu inte hunnit fatta.

 

Det började med att jag tog en promenad i byn

med min bästa kompis.

Vi ser ett gäng fotbollsfans stiga in i en lite buss.

Jag kom då att tänka på en man jag lärde känna

i Spanien under en semester sommaren 1990.

Han höll nämligen på samma fotbollslag.

Han var även anledningen till att jag 1991 vågade

ta mig ner till Tyskland.

Vi umgicks i ett par månader innan kontakten 1992 bröts.

 

Nu blev jag nyfiken igen och letade rätt på honom

i Facebook. Bara för att höra efter vad han gör

nu för tiden. Har han familj, hund, villa..?

 

Alltså satte jag mig ner och skrev till honom

och undrade om han minns mig fortfarande?

Det var ju faktiskt 23 år sedan vi senast setts.

 

Nästa dag läste jag hans svar.

Jo, han minns mig.

Sen medgav han att han som ung varit

en skitstövel och han hade dåligt samvete.

Men att han förändrats - till det bättre.

Han var liksom jag - skild

Villa - nej

Hund - inte ännu

 

Vi började skriva till varann.

Sen pratade vi i telefon en halv natt.

 

Nästa dag kom han på ett spontant

överraskningsbesök!!

Jag blev nervös som en tonåring.

 

 

 

När han klev ur bilen tänkte jag bara

"wow"

Det var som ett vin, som nu hade mognat

och bara blivit bättre med tiden.

 

Sen blev det fler samtal.

Redan vid nästa träff blev vi ett par.

Det kändes rätt.

För 25 år sedan var vi inte beredda.

Men NU är det dags!

Cirkeln hade slutits.

 

Vi har pratat och skrivit i timmar

för att lära känna varann på nytt.

Mest upptäcker vi gemensamma saker.

Ibland måste vi skratta när vi upptäcker

hur lika vi är.

 

Med honom kan jag vara JAG.

Det är en skön känsla.

Jag mår bra.

Det spelar ingen roll att det regnar ute

för jag har en sol som skiner i mig.

 

När man släpper allt och stänger en dörr,

öppnas i samma ögonblick en ny dörr...

 

Kram <3 p="">

 

Yr höna

Just nu känner jag mig ofta som en yr höna.

Det är mycket att stå i på jobbet,

där allt jobb nu verkar löna sig.

Jag har pratat med personalavdelningen

och får stanna kvar efter provanställningen!

Sen är det mycket att fixa nu vad gäller flytt och så.

Den här månaden ska flyttlasset gå

och jag kan inte riktigt fatta det!

Eftersom jag ofta jobbar 6-7 dagar i veckan,

kan det vara skönt att koppla av någon dag

och bara försvinna iväg.

Helgen tillbringade jag på annan ort med en god vän

och vi besökte bland annat ett gårdscafè där det

fanns gott om höns.

Jag könde mig som en av dem - en yr höna.

Men det bästa på gården var det här.... 

Har ni sett en gladare toalett?

Och väggarna var fulla med hönsbilder!

Lite inspiration till nästa målarprojekt kanske?

Ha en fin helg!

Kram

Dörrar som stängs och andra som öppnas

Nu är det två år sedan jag och maken - numera exmaken - separerade.

Ett steg som inte var lätt, men antagligen nödvändigt.

Från att ha varit en gift hemmafru med fyra barn

utvecklades jag till en yrkesarbetande ensamstående kvinna.

Något som har gjort mig starkare och byggt upp mitt självförtroende.

Oh yes...I can!

Visst känns det hopplöst ibland och man vill bara ge upp,

men sen kommer en liten solstråle och man hittar kraft igen.

För ett år sedan beslutade vi oss för att lägga ut vårt hus

till försäljning.

I början av detta år, hade vi intressenter som var väldigt intresserade.

De kom flera gånger och vid sista besöket hade de även en arkitekt med,

som skulle hjälpa till med med ändringar och kostnadsuppställning.

Ändringar....!!!?

Det var först när de började uttala sina planer som jag fick en

klump i magen.

Väggarna skulle slätas till, Den vita panelen i taket skulle bort,

golven skulle bytas ut och dörrarna funderade de på vad de

skulle göra med...och...och....och till slut tänkte jag

"men vafaaaaaan!!"

Allt jobb man lagt ner, alla material man med mycket möda

och besvär hade sökt ut....allt skulle bort!

När köparna sen ville höra av sig och inte gjorde det,

var jag nästan tacksam.

För under tiden hade jag hunnit skaffa jobb

och börjat smida på nya planer.

För visst vill jag hellre njuta av den här utsikten,

än att se, höra och känna hur bilar och lastbilar

dundrar förbi direkt utanför fönstret.

Alltså satte jag mig ner och räknade

och funderade

och nu är det bestämt!

Jag köper ut maken och flyttar i sommar

in

i

MITT

hus

!!!!!!!!!

Oh yes...I CAN!!!

Kram

Ändring tack!

När man jobbar och sliter och försöker

fixa och klara av

lyckas och bli lycklig

då bara lägger lägger bilen av...

och man undrar

varför?

Vad har jag gjort?!!

Jag kämpar med annat just nu och har liksom

inte tid med trasiga bilar.

Varför känns det som om man blir straffad

för något man inte gjort?

Jag jobbar just nu 7 dagar i veckan,

har jag inte förtjänat bättre liksom...?

Jo, det har jag faktiskt!

Så nu vill jag ha ändring.

Imorgon är en viktig dag för mig

och då vill jag ha ett

POSITIVT 

resultat

av

de senaste veckornas

förberedelser.

För jag har faktiskt förtjänat det.

Punkt.

Tack!

Tanka kraft

Det är mycket just nu.

Ibland känns det som om tiden inte riktigt

räcker till för allt man vill göra.

Ofta får man stjäla lite tid för saker som kanske inte är

viktiga i betraktarens öga, men som är viktiga för själen.

Som stunden på kvällen när vi kör till Higgins.

Ryktar honom, tar en liten promenad,

sjunger för honom lite under tiden,

låter honom äta lite gräs på vägen,

mutar honom med lite morötter och bananer

och sen njuter lite av att man luktar stall,

är full med hästhår

(inklusive bilen...)

och är så där nöjd-trött i kroppen

Idag hade vi veterinären på besök,

ett besök som ändrade Higgins beteende på ett par minuter.

Det är otroligt vad kroppsspråket kan påverka en häst.

Higgins lät aldrig någon röra hans bakben

och efter veterinärens besök

stod jag på ängen och strök honom på bakbenen

ända ner till hovarna!!!!

Veterinären bara hade gjort en liten kort

"respekt-övning"

men vilken enorm verkan!!

Det kändes så lättande och ger oss hopp

om att snart kunna lyfta på hovarna utan större protester.

Som belöning fick Higgins mumsa färskt gräs

på den maskrosgula ängen.

Det är här vi tankar

och laddar upp batterierna.

Imorgon är en ny lång dag,

med nya utmaningar.

Men jag fixar det

och imorgon står jag och smeker Higgins ben igen

;-)

Kram

Det är mycket just nu

Ni som gissade att den "nya kärleken" är hästen,

gissade alldeles rätt.

Higgins är en lugn och fin häst av rasen "Tinker"

Ser ut som en "cowboyhäst" med långt hår på benen.

Jag har ännu ingen bild på honom, eftersom jag har haft

annat att göra än att springa omkring med kamera i stallet.

Tyvärr mår Higgins inte riktigt bra och vi försöker nu

peppa upp honom och få honom att må bra.

Att rida honom är just nu inte att tänka på,

men dottern och jag njuter av att tillbringa kvällarna

med att rykta och pyssla med Higgins.

Jag tror han njuter lite av uppmärksamheten han med.

Detta är inte Higgins, utan ett par arbetshästar som "jobbar"

på ett friluftsmuseum i närheten

Higgins är inte den enda som inte mår bra.

I helgen fick min mamma hjärnblödning

och det beskedet slog omkull mig i min vardag.

Känslan av att sitta här nere i Tyskland och inte kunna

göra någonting är hemsk. Jag är otroligt tacksam över att

mina bröder finns hos henne och håller mig informerad.

Tack och lov gör mamma framsteg varje dag

och jag är säker på att hon hittar tillbaka.

Det är inte allt som händer i mitt liv just nu,

men resten tar vi vid ett annat tillfälle.

Det är lite mycket nu

och allt gör mig trött

även fast det även finns en del

POSITIVA

saker

där man skulle kunna tro

att jag är

lite

GALEN

men

just

det

gör

mig

lite 

STOLT

över mig själv

och min personliga

UTVECKLING

de senaste månaderna

Ta hand om er!

Kram

Slutpåskat

Det var den påsken det!

Och inte ett enda ägg har jag ätit....

Jag var nog inte riktigt i påskstämning.

Det ska nästan blir skönt att köra till jobbet imorgon.

???

Var det jag som skrev den där sista meningen...?

Jo, men lite skönt ska det nog bli.

Jag är inte typen som bara vill gå hemma och dra benen 

efter mig hela tiden.

Lite action behöver jag.

Fast å andra sidan har jag inte varit sysslolös direkt.

En manlig individ har klivit in i mitt liv.

Eller våra liv, för han har förändrat även dotterns liv

till det bättre.

Ni som läst bloggen innan kanske anar vem jag

pratar om.

Han har anlänt nu....

Mer om den nya kärleken i nästa inlägg.

Ha en bra veckorstart!

Kram

Ladda batterierna

Oj vad tiden springer iväg!

Vi har redan april och till på köpet

lite påsklov.

Ungarna iallafall.

Själv jobbar jag, men unnar mig en 

långhelg.

Det är sällan jag har mer än en dag

ledigt per helg.

Egentligen hade jag kunnat jobba imorgon,

men min kropp bad om lite lugn och ro.

Jag har haft fullt upp.

Jobb, ärenden och plikter.

Bloggandet har blivit liggandes.

Jag har även huvudet fullt

med att hitta lösningar till ideer som

kommer upp i huvudet.

Ideer som normala människor inte ens

skulle börja tänka.

Men om ni tänker på mig den närmaste tiden

och håller alla tummar ni har,

blir det nog bra ska ni se.

Jag tänker nämligen damma av uttrycket

"Yes, I can!!!"

Men först blir det lite påskslappande!

Ladda batterierna helt enkelt.

Ha en fortsatt skön helg!

Kram

Risig upplysning

Om man har barn som roar sig med att kasta boll i barnrummet

kan det hända att man har en lampa som ser ut så här...

Man kan ju även börja fundera på om de spelat boll

med själva lampan...?

Inte bara lampan, utan även barnen ligger risigt till,

kan jag upplysa er om!

Men det spelar ingen roll nu, för lampan ska bort!!

Jag har länge funderat och nu har jag bestämt mig för

att barnens rum ska renoveras.

De orange-aprikosa tapeterna ska ersättas av en lite ungdomligare

touch i grått och vitt. Sen kan man dekorera med en lite

peppigare färg om man vill.

Barnen delar ju fortfarande rum och därför

tyckte vi att grått är en bra grund, eftersom det ska

passa till både kille och tjej.

Det första som flyger ut är den risiga lampan.

Vad man ofta inte tänker på,

är att lampan och ljuset är otroligt viktigt,

för att ge ett rum den rätta känslan.

Sen är ju frågan vilken känsla man vill ha.

Den här rislampan var en snabb nödlösning

när vi flyttade in i lägenheten

och den ger allt annat än en bra känsla.

Jag börjar nästan undra om barnen inte haft

ett lampbyte som "mål" när de spelade boll....??

Nu är jag på jakt efter en ny belysning.

Och inte bara till barnen,

utan även till vardagsrummet behöver jag en ny lampa

senast till hösten när det börjar bli mörkt igen.

För tro mig - hösten och mörkret kommer tillbaka

snabbare än vi tror.

Har letat runt lite i internet

och hamnade bland annat här:

www.belysningsdesign.se

Något som faller dig i smaken..??

Ha en ljus och fin vecka!

Kram

Våren slår ner som en bomb!

Äntligen börjar man märka att vintern drar sig tillbaka.

Nu är det äntligen lite vår!

Under söndagen hade vi 18 grader i solen

och krokusarna var fulla med bin

som lite yrvakna flög från den ena blomman till den andra.

Själv flyger jag inte,

men vandrar lite yrvaket.

Det är lite hårt när man pga barn och jobb inte

har mycket möjligheter till att ta en sovmorgon.

När man måste tänka:

Ok, NÄSTA lördag kanske jag kan sova ut...

Men jobbet börjar flyta lite bättre nu iallafall.

Det är en skön känsla att kunna jobba mer självständigt

och när mina språkkunskaper kommer till nytta

både i den ena och den andra avdelningen av firman.

Att jag har bra kontakt med mina kollegor

gör det hela bara bättre.

En kul känsla även när man får ett sms av

kollegan i Sverige som skriver

Vi "ses" på jobbet på onsdag

fast man sitter 150 mil ifrån varann

:-)

Idag är jag ledig och ska uträtta en del saker.

Bland annat ska jag in till Köln,

där man igår eftermiddag stängde av en del av stan

för att man hittat en bomb från 2:a världskriget.

Det är faktiskt inget ovanligt här,

att man faktiskt hittar bomber fortfarande.

Det ovanliga den här gången var bara att den var

tvungen att sprängas på plats.

Men Köln står kvar och dit kör jag nu!

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram

Lite sol

Under helgen hade jag ledigt tre dagar i rad,

dels för att jag var ledig från mitt söndagsjobb och dels för att

firman hade stäng igår pga karneval.

Till på köpet hade jag barnfritt och kunde ägna min tid åt

att slappa och ta promenader i solskenet.

För nu börjar solen titta fram

och vårkänslorna är inte långt borta.

Genast är humöret bättre och energin kommer med varje liten

solstråle.

Och det blev inte sämre av att andra känslor

och känslor hos andra

börjar vakna till liv.

Att bli utbjuden på Alla hjärtans dag

och sen ta en promenad under stjärnorna 

med en kär vän vid sin sida

var helgens höjdpunkt.

Våren kan komma nu

och känslorna.

Jag tror jag är beredd för lite sol

i den alltför länge mörka skogen.

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram