Gôtt slut & Gôtt nytt...!

Har bestämt att nästa år ska bli perfekt! Inga vattenskador, ingen restskatt, ingen arbets-löshet. Istället tur i spel, tur i kärlek, massor av motion och intressanta människor. Bara jobba, leva och vara... Det är min aktivitetsplan för 2009. Avslutar 2008 tillsammans med goda vänner i Högboda.

Klarälven on the rocks

Så här såg min utsikt ut från kontoret idag. Helt OK, eller hur? Skämt åsido, så är det ett privilegium att ha möjlighet att betrakta denna vackra mix av stad och natur - på arbetstid.

Älven har lagt sig, men jag skulle inte våga gå på isen, än mindre åka skridskor. (Jag är rädd för att åka skridskor oavsett underlag.) För frågor angående isbildning, var vänlig kontakta min vän Äla H.

Angående min rubrik idag beror den på att jag kom ihåg ett "citat" från en inte alltför världsvan person som i baren beställde "en Whisky on the rocks - med is". En av mina ungdomsbekanta från Torsby brukade beställa "Explorer on the rocks".

Promenerade till och från jobbet idag. Det var nog vackert ute då med, men då var det mörkt så det såg jag inte. Men jag fick iallafall 7.400 steg på min stegräknare. Räknade idag ut att om jag går till och från jobbet varje dag så sparar jag över 12 tusen kronor om året, jämfört med att ta bilen varje dag och därtill betala p-avgifter på 40-45 kronor per dag. Dessutom får jag en timmas motion alldeles gratis och motarbetar benskörheten. Tänk om jag för en gångs skull kunde klara att fullfölja mina ambitioner! Om jag skulle åka buss varje dag, skulle det också kosta ganska mycket.

Nu ska jag jobba en dag till innan jag blir ledig igen.

Dags att acceptera faktum

Regiajackan är klar, så när som på eventuella knappar. Den blev tjock och alldeles för varm, och passformen är bedrövlig, katastrofal, klumpig, eländig... Ett textilt monument över en envis dåre som försöker tänka själv. Mina kunskaper i mönsterkonstruktion räcker inte till för att skapa egna modeller. Ja, ja, ja - jag ska börja sticka efter beskrivning! Men jag är inte beredd att avlägga nyårslöfte...

Vinter i Lekvattnet

Någon hemma? Om det bor någon här, så är det troligen inte en bofink. Lekvattnet ligger i "zon 12" som min mor brukar säga. Alltså nästan vid fjällgränsen. Men i Karlstad finns det en bofink, enligt artikel i NWT. Om det är en tidig vårfågel eller en stackare som glömde flytta i höstas, därom förtäljer icke historien.


Jag hoppas givetvis att det är ett vårtecken!

Slumrande krafter...

Ännu en välsignad jul

Kamma katt

Katten Basse, S*Pysida's Basil är en rastypisk norsk skogkatt med osedvanligt självständigt temperament. Det är bara husse Sebastian från Karlstad som kan få Basse att vara någorlunda medgörlig för pälsvård. När mormor i Lekvattnet försökte sig på samma manöver, slutade det med besök på jourmottagningen vid Torsby sjukhus. Där är de noggranna med dokumentationen, så därför står nu kattens namn med i journalen...

Big Bonus

När man är stor och stark, är det viktigt att vara snäll.
Maine Coon-hannen Bonus är lika snäll som han ser ut, men de katter han möter är inte lika övertygade...

Ett kul spel

Börjar detta med julen bli lite segt?
Här får du ett litet spel att roa dig med!
Kasta en sko och träffa rätt!

Den lille julhataren

Var och en salig på sin fason. Kanske någon av er läste i Värmlands Folkblad om människan som är nörd på julen och därför börjar fira redan i juni? Om man inte får sitt lystmäte tillgodosett av det, kan man även dra in sina husdjur i julhysterin. Det hävdar iallafall Nya Wermlands-Tidningen. Andra åter, klär sitt hus och sin trädgård i mängder av ljusslingor. Flera gånger har jag som bilförare trott att jag närmat mig en olycksplats där det visat sig vara ett julpyntat hus!

Jag är tvärtom. Jag skulle allra helst vilja slippa fira julen alls. Ingen skugga över julnördarna, bara jag slipper ha skuldkänslor för att jag inte tycker om julen.

Min första riktiga julångest fick jag första julen efter studenten, strax före 20-årsåldern. Och fick naturligtvis jättedåligt samvete. Så fortgick det, år efter år. Jag blev den som alltid jobbade i mellandagarna när alla andra ville ha långledigt över jul, för jag tyckte det var skönt att slippa fira jul längre än nödvändigt. När jag var 30 år fick jag barn. Sonens första jul var vi alla sjuka, och fann att det faktiskt blev jul ändå. Julen därpå hade jag fått ännu en son och hans första jul firade vi hos farföräldrarna. Därefter satte jag klackarna i backen och vägrade stressa, fara land och rike kring med två blöjbarn, när man faktiskt kunde få vara hemma och få lite ledig tid tillsammans med familjen.

Ett antal år och tragedier senare fick jag av en läkare veta, att det finns något som heter årstidsbunden depression, eller vinterdepression. Vissa av oss har en störning i hjärnans tallkottkörtel - det är något i samspelet mellan sömnhormonet melantonin och stresshormonet kortisol, som gör att vi går ner för räkning när det är mörkt. Så jag blev remitterad till ljusterapi. Det var en otrolig lättnad att där få träffa andra, fullt normala och trevliga människor, som mådde lika dåligt som jag i december. En del blir till och med så funktionsnedsatta att de måste vara sjukskrivna på vintern!

Likafullt är det ännu inte helt självklart och enkelt att ge fanken i julen med gott samvete. I år klarade jag äntligen att införa att inte ge julklappar mellan vuxna. Hade glömt meddela barnen... så de hade köpt julklapp till mig! Tre DVD-filmer! Tack, gobbarna!

Allra helst skulle jag vilja resa bort hela december. Undrar om man kan få jobba på distans eller om jag måste lägga min huvudsemester i december då? 3-4 veckor på varmare breddgrader, gärna i något land där man inte firar jul.

Efter trettonhelgen börjar mina livsandar återvända. Numera vet jag att detta beror på att mitt undermedvetna känner när ljuset återvänder och dagarna blir längre.

Idag skriver vi 25/12. Nu har jag äntligen klättrat mig upp för hela höstens uppförbacke och befinner mig äntligen på krönet. Vilar nog ett tag nu, och låter mjölksyran sjunka ner, innan jag ställer mig på ljusets slalomskidor och glider mot våren i solsken på gnistrande snö !

Mysteriet löst

Hmpf.
Det är ett spännande liv man lever. Idag kom tröjärmarna tillrätta. Jag hittade dem på ett ställe där jag trodde att jag redan hade letat: bakom soffan. Väl fodrade med damm. Kanske har jag en ny kofta innan året är slut?

Mellan mig och datorn sitter katten och leker med sin svans. Jag har aldrig förr haft en katt som leker med svansen, så jag trodde att de bara gjorde det i barnvisorna. Nåt annat som denna nyligen sju år fyllda honkatt tycker är kul, det är att riva ner mitt suddgummi från skrivbordet och jaga runt det på parketten. Den som ändå vore katt så här års! Sova 16-20 timmar, bli serverad mat och sen leka resten av tiden.

Veckans mysterium

Beslöt så att ta tag i mitt värsta UFO (unfinished object), att montera den rödrandiga koftan/jackan i Regia som jag stickat på maskin. Det är nog 2½ år sedan jag påbörjade detta projekt. Senast jag tröttnade, var det för att jag inte fick till monteringen av ärmarna. Men i fredags skulle det ske, i samband med teves
På Spåret.

"Ärmhålen" på bålstyckena hade tappat formen av att jag flera gånger sytt och repat upp, så jag stickade två remsor att lägga emellan som förstärkning för att ha något stabilt att sy i.

Problemet är bara det... att... jag inte hittar ärmarna! Kan inte begripa var jag har lagt dem, hur kan en halv stickning bara komma bort? Hoppas de inte av misstag hamnat i soporna. Om någon av er råkar se två vilsekomna stickade ärmar i ovanstående mönster, kan ni väl höra av er? Finns någon synsk person i läsekretsen, kanske jag kan få något bra tips från den andra sidan ("sidan 2" som man säger i mediebranschen) ?

Årets bästa julkalender

Oj, jag har ju glömt bort att delge er information om denna underbara adventskalender från vårt rika grannland i väster: Asbjörns klimakalender! Ett miljötips per dag, kryddat med norsk humor. Vad sägs till exempel om att vi får veta var man tar tempen på Moder Jord? Jo -givetvis - i "verdens ende".

GARN!

Mia har varit här och hon hade med sig garn = det vackraste man kan ge en människa. (Fritt travesterat från Brasse Brännström som sa det samma om korv i Fem Myror...). Tre hekto mohair som det står "Inger" på. Tveksamt om det räcker till en sån här:













Det får nog bli en sjal, som nästan allt annat jag stickar nuförtiden. Man slipper tänka, det är bara att sticka på tills garnet tar slut.

Juldjuret

Inget engagerar oss svenskar, som djur gör. Beträffande juldjuret har jag idag fått ett antal hypoteser om vad det kan vara för något:

Är det inte en hund-ren? Gullig är den iallafall.

Figurinen är ett Mumintroll med horn tillverkat i Espoo, Finland omkring 1964.

Det är ju en Julren

Det är snobben på maskerad ju...

Tål att tänka på. Kanske min mor sitter på ett eftertraktat samlarobjekt? Hoppas att Antikrundan kommer till Torsby nästa år...

Det börjar kanske bli dags att säga GOD JUL?

För cirka tio år sedan fick min mor en julklapp av familjen som köpt hennes föräldrahem i Norge. Vi funderar fortfarande på vad denna figurin föreställer. En ren? En ko? En hund på maskerad? Men i sin otyldiga, norska fulhet så är den rätt underbar, tycker vi!

GOD HELG!

Julstämning

Nej nu är det hög tid för mitt favorit-julpyssel. Klicka på denna länk så kommer du hit: Klicka på en ren i taget, börja gärna från höger!

Och så en av mina favorit-jul-videos: Crazy Frog!

Bäst som man deppar....

... över en hög strömräkning, så överraskas man över att vinna första vinsten i konstlotteriet på jobbet! Hurra!Jag, som aldrig brukar vinna något. (mer än föreningen Solstickornas logotyptävling nyligen). Jag hade ju inte ens valt eller rangordnat mellan de olika verken som hängt till påseende i matsalen i ungefär en månad. Bestämde mig till slut för den dyraste tavlan, en klatschig serigrafi av Ingrid Sandberg. Tror att det är den som kommer att passa bäst här hemma hos mig. Troligen får den hänga i min hall när där blir färdigrenoverat. De oljemålningar som fanns att välja mellan skulle nog inte komma till sin rätt i mitt lilla hus - för sådana bör beundras på avstånd. Den här färgklicken tål däremot att beskådas även på nära håll.

En trevlig sak så här års...

... är alla julbord man får.

Förra helgen julbord i Stadsparken i Örebro i samband med en jämn födelsedag. Det går alldeles utmärkt att driva restaurang i ett växthus. Idag hade vi stabs-APT med tillhörande julbord i Mariebergsskogen. Dagens i-landsproblem: Trots att jag noggrant valde enbart det gottaste, så höll jag på att äta ihjäl mig! Tog flexledigt efter detta och gick hem och sov middag i tre timmar. I morgon blir det julbuffé i matsalen på jobbet. Och nästa vecka utbryter själva julen. Vi tar det lugnt. Det blir jul ändå.

Lucia? Vadå - idag?

Tänk, jag har inte sett en enda lucia, inte ens en tärna, tomte eller KuKluxKlan-gosse. Tur att jag inte är så traditionsbunden - eller är det just därför som jag kunnat missa alltihop? Paradoxalt nog, så ju mer man upplever, desto mindre tid att blogga. Så när man har tid att blogga, då har man ju egentligen inte så mycket att berätta. Dagens i-landsproblem?

Så här långt har det varit en bra helg, jag har ägnat mig åt att vara medmänniska, och det känns väldigt bra. Mycket bättre än att köpa en massa julklappar som ingen vill ha ändå.

I fredags var det ett bedrövligt väglag på E18. Det tog mig över en timme att köra sträckan Karlstad-Kristinehamn som är ca 40 km, man låg mest och kröp i 30-40 km/h. Mörkt och snöigt också, så när jag närmade mig Karlskoga var jag så trött så jag blev tvungen att köra åt sidan och sova en kvart. Hann dock fram i tid till det jag skulle göra - hämta (barnens) Farmor i Hallsberg och åka till Örebro Konserthus för att avnjuta en julkonsert "in a Glenn Miller Mood". Det var jättefint och Farmor uppskattade denna upplevelse precis som jag hoppats!

Idag har jag besökt mina barns storebror i hans nya lägenhet i centrala Örebro och därefter har jag hjälpt en väninna med inflyttning i en lägenhet i centrala Örebro. Jag var inte hemma i Karlstad förrän det var sen kväll. Imorgon ska jag ägna mig åt mitt eget lilla hem, ty på måndag kommer det målare och då får det inte vara en massa jox i vägen. Kanske hjälper sönerna till...

Adventskalender

Alternativ adventskalender.

Vinter.

Jag skulle hämta lite grejer i Skåre och fick till min stora förvåning en jättefin julklapp! Amaryllisknopp i hjärtekruka, godis och trevliga nagelvårdsprodukter. (Dessa kom verkligen till rätt person!)

Tack, flickorna Rinnsjö!














Så kom vintern. Min snöskovel står längst in i garaget bakom en massa möbler och annat så jag kommer inte åt den.

Kursen i retorik är avklarad, vi hade avslutning igår. Puh! Nu kanske man kan få något gjort utan att ha ständigt dåligt samvete för att man inte läser kurslitteratur.

Ibland har man tur i oturen. Igår var det en hårsmån från att jag hade blivit utan bror: Notis i VF 081210.

Imorgon åker jag till Örebro igen, barnens famor fick en julkonsert på Konserthuset av mig i 80-årspresent. Som bonus följer jag med, och jag räknar med att själv också få en trevlig kväll.

Och så håller jag på att få bihåleinflammation. En typisk decembermånad, således.

Den som vill uppleva något trevligt, bör ta och baka lussemuffins till helgen. Jättegoda!













- Det är någon som snöar. Så länge ingen stänger av vädret, tänker då inte jag gå ut, tänker Nefertite.
Jag skulle gärna göra henne sällskap i sovandet = 16-20 timmar per dygn.

Familjefunderingar

Tänk er en ung vuxen man, myndig och allt, som mäter 185 cm över havet, väger ca 80 kilo och har ett välutvecklat samhälls-intresse. Denne man ombeds frakta ett antal kollin till återvinningscentralen:
- Mamma, jag är bara miljöpartist i teorin!

***

Man har ett helt radhus med cirka 100 kvadratmeters boyta.
I huset finns en mängd olika sängar, soffor och stolar av olika utföranden.I huset finns också ett, ganska litet, husdjur. Av alla tänkbara ställen, så väljer husdjuret som sovplats samma stol som matte ska sitta på vid datorn. Katten ser mycket förolämpad ut när den egoistiska människan flyttar på henne. Varför väljer våra husdjur samma favoritplatser som vi?

***

När jag föddes var mina far- och morföräldrar mellan 50 och 60 år. När jag växte upp minns jag dessa anhöriga som jättegamla, de var vithåriga eller skalliga, utom min farmor som hade kvar sitt svarta hår tills hon var nästan 90. Och alla hade löständer. Min mormorsmor i Norge var 80-årsåldern när jag var i förskoleåldern. Hon satt alldeles stilla på en bänk med en filt över benen och tycktes oförmögen att förflytta sig själv.

Nuförtiden har jag flera kompisar som är 60 år. En av dem cyklar dagligen mellan Gruvlyckan och Kronoparken (i Karlstad) till och från jobbet, vilket är exakt en mil i varje riktning. I ur och skur. En annan rider och dyker och åker gärna till Borneo eller Malaysia och utövar dessa intressen.

Igår fyllde mina barns farmor 80 år. Några rynkor och gråa hår kan man väl se, men hon har kvar sina egna tänder och framförallt sitt eget förstånd. "Farmor" är då allt annat än "gammal"!

Hoppas att även jag får bibehålla mig så fräsch så långt upp i åren!

Drömmar i decemberslasket

En gång i tiden hade jag råd att resa. Här är gobbarna och jag på väg hem från två veckors sol & bad i Rimini. Det är midsom-marafton 2001. Just nu längtar jag verkligen efter ett ställe som är varmt och soligt, där det finns palmer och gott öl. I Gambia hade de väldigt goda jordnötter minns jag, fast tillgången på öl var ojämn på grund av strömavbrott då och då. Eller om det var diesel till någon maskin som tog slut ibland. Öl, vita stränder och ljumma, blåa vågor... är det sådant som kallas "våta drömmar"?













Gambia 1986 för 32 kilo sedan.

Stickat!

Nu har jag stickat en dragspelsbasker. Tack Solstickorna för garn, stickor och beskrivning!

Den var rolig och lätt att sticka, och garnet var ju bara underbart. Det blev lite kvar av garnet, undrar om det kan räcka till handledsmuddar i samma stil.

20-årige sonen tyckte det var en "inte-helt-fel-mössa", 19-åringen (som mannekängar på de två översta bilderna) tyckte den var asful.

Det bästa med mössan är ju de många variationsmöjligheterna.

Norska stadsnudister

En liten film.
Kampanj från Vinmonopolet.
Sån humor har dom inte på den svenska Systembolaget, tycker jag.

Årets julklapp?

Tant Inger har varit på krogen

Babbelkväll. Vi hann med åtminstone fyra ställen på vår pubrunda. Trots att vi avvek från staden innan krogarna stängde, så har jag sovit bort hela dagen idag. Krogkonditionen är inte längre vad den varit. Jag börjar också förstå varför det är så svårt att träffa några snygga karlar på krogen:

Visst ska vi väl rösta "ja"?

Visst ska väl Anders Olsson ha Svenska Dagbladets bragdmedalj? Rösta här!

Rapport från dårhuset

Vi ska alla den vägen vandra, men den dag det är min tur, så lär det då inte vara leda som jag dör av.

Inte vet jag om det var katten som väckte mig kl 03.15 i morse, eller om det var Ljudet. Jag följde iallafall med katten ut i köket och vi undrade båda: "vad är det som låter???"

Det lät som det regnade, men när jag tittade ut konstaterade jag att så inte var fallet. Inte heller var det diskmaskinen som fortfarande gick. Efter ett tag upptäckte jag att det utanför ett av köksfönstren stod en kaskad av vatten! Kranen på vattenutkastaren till trädgårdsslangen hade tryckts av och nu sprutade det vatten för fullt tryck upp i luften.

Eftersom det var en mycket tidig vintermorgon i Sverige, var det inte läge att utropa "It's Afrodite!" och börja kramas.
(Ledtråd för er som inte sett Mamma Mia-filmen)

Nej rusa ner i källaren var en bättre idé. Konstatera att man inte hittar skiftnyckeln. Sonen Jonathan hade vaknat av oredan och kunde berätta att skiftnyckeln låg på soffbordet i vardagsrummet. (Självklart!) Vi undersökte därefter muttern som man skruvar på och av vattnet till utkastaren med och fann att den satt fast och inte gick att rubba. Så det blev att gå ut på den snöklädda altanen iklädda sovplagg och stövlar. Till slut lyckades vi trycka på kranen på röret igen och därefter hamra fast den någorlunda. Inte ett dugg romantiskt att stå där med blött nattlinne, kan jag säga! Skruvade åt kranen och fick stopp på vattenflödet. Klockan var halvfyra och vi la oss med förhoppningen om att kunna somna om. Undrar om vi väckte grannarna, och vad de i så fall tänkte?

Vid femtiden var det dags för dagens kattrace. Grannens i nr 14 katt Morris har tagit för vana att komma in genom vår kattlucka tidigt varje morgon och smyga in under den dubbelsäng som jag delar med katten Nefertite. Då morrar Nefertite och jag får gå upp och jaga bort Morris. Idag fick jag ta en sopkvast till hjälp eftersom han inte är så blyg längre. Låste därefter kattluckan för inkommande trafik.






Morris

Halvsju fick jag gå upp och släppa in den egna katten, som tagit sin morgonpromenad. Och jag bestämde mig för att det inte var dags att gå upp ännu.






Nefertite

07.20 vaknade jag av att det kom en hantverkare. Så jag fick kasta på mig myskläderna och gå ner och kontrollera vilken sort det var. Tur i oturen, det var en rörmokare!! Så det fanns hjälp att få samma dag. Märkligt eller hur? Och vilken tur att vi var hemma! Om det hänt på dagtid eller om vi hade varit bortresta kunde det ju ha stått och sprutat vatten hur länge som helst.

Orsaken till detta oväntade vattenutbrott var enligt rörmokaren att det varit minusgrader så vattnet fryst till i röret, och när det blev mildare i natt så lossnade isproppen. Eftersom vattentrycket var på, så - poff! Jag lägger räkningen för en riktig avstängningsanordning till handlingarna i den övriga konkursen.

Och ja, jag ska skaffa en ny kattlucka! En sån där som bara släpper in katter med rätt sorts magnethalsband. Hoppas att inte Morris har en likadan... då blir det ogjort.

Mer home-makeover

Här ligger förra avloppsbrunnen från tvättstugan och vilar sig mot pensionerad betong från Sebastians klädkammare. Det finns säkert en himmel även för byggavfall.

Sedan en vecka är hantverkarna äntligen igång och nu händer det grejer. I Sebastians rum har det blivit ny isolering och golv, och vilken dag som helst blir det ett parkettgolv (lackad ask, 4-stav). Målaren har också börjat, så i slutet av veckan är det nog gröna väggar i rummet.




I tvättstugan har det blivit nya rör och avloppsbrunnar, bastudörren ska sänkas så det blir samma nivå på golvet även i bastun.














Så chict!



























Smakar det, så kostar det. Räknar med att bli tråkig och ordentlig efter detta (läs: smal) för något annat har jag inte råd med. Vilken tur att jag har en del böcker och garn hemma!

Och dagens mysfaktor är...?

Nu har snickarna kommit igång på allvar med återställnings-arbetena efter vattenskadan. De har börjat med Sebastians sovrum, sen blir det bastu, tvättstuga, källaravdelning, hallen och slutligen gästtoan som blir reparerade. Det blir nog bra när det blir färdigt.

Jag upptäckte ju fuktskadorna i början av sommaren, så nu börjar vi tröttna på att leva i undantagstillstånd. Det är skönt att det äntligen börjar hända något och att utvecklingen går åt rätt håll.

Fler insikter

Man lär så länge man lever.
Nu har den hårdrocksälskande röda rebellen IngerF för tredje gången frossat i filmen "Mamma Mia" och dreglat vid åsynen av de tre läckra papporna. Min självbild rämnar...!
Nice song for Wet Dreams

För övrigt ser livet ut som så,
att min yngste son idag har fyllt 19 år!
Grattis käre son!





















När jag var 19 år tog jag studenten, hade körkort sedan ett år, köpte bil och började jobba på bank. Nuförtiden konserverar tydligen en 19-åring sin status som tonåring så länge det bara går. Sonen och jag har i och för sig varit på lägenhetsvisning nyligen, men det fattas liksom ett litet jobb och en liten inkomst för att betala den lilla hyran... Fast lägenheten är onekligen perfekt som förstaboende. Den som lever får se! Mirakel kan ju inträffa.

Pinsam insikt = Ingers ofullbordade

Igår träffade jag en fd kollega på Bergvik som bad mig maila länken till min blogg. Jag har nu bloggat i nästan fyra år och fick för mig att ägna några nattliga timmar åt att se efter vad jag egentligen har skrivit genom åren.

Usch så förargligt! Min stilistiska förmåga har jag inga komplex för, däremot blir jag ju varse hur många ambitioner och idéer jag har haft som det aldrig blir något av med. Stickprojekt, avsikter att bjuda hem folk etc. Jag hoppas verkligen att mina läsare har lika dåligt minne som jag!

Nästa vecka kanske jag kan förmå mig sy i blixtlås i den raggsockströja med kapuschong som jag skrev om för nästan ett år sedan. Det ambitiösa projektet att sticka en "Rouge hooded sweater" i neongult Filpunto-garn ligger nedgrävt längst in i garaget tror jag. Picovoli-toppen av argentinskt silkegarn är iallafall påbörjad och ligger nu och mognar i en korg i mitt TV-rum.

Det är väl inte ens någon idé att formulera några nyårslöften? Annars kunde ett sådant vara, att aldrig någonsin utlova någonting alls.

Laddar dock skarpt för ett shoppingfritt år - dvs att utöver maten inte shoppa någonting nytt. Köpa second hand är däremot OK. Utrustningar till huset är också undantagna, men jag hoppas ju att jag slipper sådant nästa år. De bekymmer och upprustningar som 2008 fört med sig räcker långt.

I måndags såg jag filmen Mamma Mia. Har aldrig i yngre år varit något större fan av ABBA, inte heller intresserad av att se musikalen. Men efter bion har diverse ABBA-låtar klängt sig kvar på hjärnan, så nu inatt har jag suttit och sett om filmen i tron att jag ska bli av med det som jag fått på hjärnan. Tänk om man hade en egen Colin Firth att pyssla om så här vid läggdags...

Fick utfört ett antal varv på dragspelsbaskern. Har tyvärr fått ont i en armbåge, men den beror nog på bristande träning. Aldrig kan det väl bero på stickningen!

Linne för alla former

Nu ska jag berätta vad som kan hända om man besöker Pia Bergfjord i hennes butik Lin o Form i Lillån, Örebro. Pia designar och syr tidlösa linnekläder. Hänförd blir man varje gång i hennes butik och varje gång inser man att man "behöver" väldigt mycket. Denna gång hade jag den enorma turen att det fanns en hylla med 70% REA! Rean pågår till och med vecka 47. Passa på!






















Jag har i flera år planerat att köpa en vändbar svart kavaj, eftersom jag nästan har slitit ut den marinblå som jag köpte för minst tio år sedan. Tur igen! Det fanns en sådan kvar i min storlek. Till 30% av ordinarie pris.

Sen hittade jag byxor som passade. Det är inte varje dag. Särskilt inte på rea. Jag har köpt åtminstone fyra par oblekta linnebyxor tidigare, men alla har krympt.










































Föll pladask för denna linneblus med "Örebro-knappar" och krage i Klässbolslinne med mönster Schackrutan. (Ja, de samarbetar, Pia och Klässbols.) Blir så glad när jag hittar blusar utan bröstfickor. Särskilt på rea.
















Detaljer.


























Det blev en jättestor linnekjol på rean också. Ifall jag mot förmodan skulle tappa vikt, så har jag en nära anhörig som kan överta kjolen.

Känns fint att få shoppa kvalitet för över 5.300 spänn men bara behöva betala 1.600:-! Mera sånt.

Ingenting har hänt

Tråkigt att vara bloggare om man inte har något att berätta!Visst, jag har ju avverkat ännu en vanlig dag på jobbet. Yngre sonen och jag har varit på lägenhetsvisning, den lyan passar honom perfekt. Vad synd att han inte har några inkomster att betala hyran med. Kanske kan denna upplevelse vara det som behövs för att få gossen att återigen känna initiativförmåga och framtidsenergi?

Imorgon är jag ledig och det ser jag enormt mycket fram emot. Behöver invänta min själ. Sannolikt kommer jag att ägna tiden åt diverse röjningsarbeten. Planerar definitivt att spela bra musik på hög volym.

Sådana väggar vill jag också ha!

Stickcafé 11/11 2008

Jämställt i garnhyllan

Om jag hade haft en stickande syster hade julklappen varit given. Men vad ger jag till min bror? Undrar om han tycker detta är någon bra idé?