
När man har all tid i världen, blir ingenting gjort. Eller hur? Varför stressa när man är arbetslös? Hinner ju imorgon. Eller nån annan dag. Visst går jag här och pysslar med huset, visst stickar jag ett varv då och då, men jag känner mig ändå himla onödig. På onsdag ska jag iallafall börja träna! Har tid bokad för instruktion så jag kan inte slingra mig undan.
Jag har rätt mycket garner sen förr, och jag förvarar dem i lådor som jag har ställt på vinden. Nu insåg jag, att jag inte tar mig upp på vinden utan hjälp... en gammal vinglig stege är inte bra för den som är höjdrädd. Så det blir att skaffa en modernare vindstrappa. Det är ju fånigt att gå och köpa garn, om man har sådant hemma men inte vågar klättra upp på vinden...
Hör på TV ikväll. En munk i Japan måste bränna 108 pinnar för att bli befriad från synd. Detta koncept tar jag till mig omedelbart! Detta ska jag tänka på när det blir vår och jag rensar i trädgården. Till semestern borde jag vara härligt syndfri och from!
På stickorna: Den gamla spetströjan i stickigt indigofärgat ullgarn. Den är säkert färdig till sommarn.
Fortfarande arbetslös *snyft*
Sedan årsskiftet har jag sökt 35 jobb. Ingen vill ha mig *snyft, snyft*
Sedan årsskiftet har jag sökt 35 jobb. Ingen vill ha mig *snyft, snyft*




