Tisdag 26 juli 2005

Är man bloggare, ska man visst skriva lite varje dag. Nu händer det ju inte särskilt mycket för mig i stickväg jämfört med vissa andra. Men här är iallafall det jag gör nu. En babytröja som är alldeles bedårande! Se bild från beskrivningen nedan. Själv har jag inte kommit särskilt långt, har dessutom fått repa upp lite. Alpackan fyller inte lika mycket, så min variant blir inte lika tätstickad som originalet. Som vanligt sitter jag och tänker på nästa projekt när jag stickar, "det vore kul att sticka en likadan vuxentröja i tjockt garn". Vi får väl se.

Söndag 24 juli 2005

Så har jag äntligen förmått mig att lägga in lite bilder på min blogg. Det är ingen ordning på allting, men den som vill läsa och begripa något får väl scrolla. Så småningom kommer jag nog underfund med hur jag ska planera bloggen så den blir hanterbar även för den som läser den.

Det som nu hamnat på nätet, är mestadels gamla prestationer.

Dagsläget då?
Av det garn som blev över när väskan var klar, håller jag på att sticka en disktrasa. Vanligt folk tycker man är knepig som håller på med sånt, men de flesta stickomaner jag känner tycker att det är helt normalt! Ett utmärkt sätt att bli av med garnrester av tunt bomullsgarn (8/4 funkar bäst). Och det är bara att slänga trasan i tvätten efter användning. Tvätta ska man ju i vilket fall.

Den gångna helgen har jag ägnat åt att leta fram garner och beskrivningar, eftersom jag i förra veckan till min fasa upptäckte att jag inte hade nån stickning alls på gång ! Idag, däremot, har jag desto fler projekt! 3-4 påsar med garn framme tilltänkta för stickmaskinen, och lika många i korgen vid TV-soffan för handstickning. Igår började jag på en liten barntröja tittandes på Discovery och ett program om det gamla Egypten. Man lär sig saker samtidigt, minsann!
Jag känner inte så mycket som ett endaste litet barn på 18 månader just nu, utan gör den enbart för att den är så fin! En liten aran-tröja på stickor 3 i Indiecita Alpacka . Har också laddat upp med jättegrovsigt garn för en poncho. Har tidigare köpt på mig lite växtfärgade lovikkagarner. Inte "mina" färger alls men snygga ändå. Kombinerar med rester av andra grova ullgarner. Blir ett vinterprojekt, tror jag. Sen ska det väl bli en ny tröja i jeansgarn, den jag hade gav jag bort i början på sommaren.

Började på Viktväktarna i onsdags, ska man vara optimist och sticka i storlek 38 istället för i storlek 46? Det som inte passar får man väl sälja. Men det går ju åt mindre garn till en 38:a...
;-)
/Inger i Karlstad

Modefärger 2005

Här är den färdiga koftan iallafall. Och jag kan inte påstå att den i slutligt utförande ser ut som en Sverige-Lott...? Av restgarnerna blev det en väska. Och under en vandring i köpcentret Duvan-Huset i Karlstad, ramlade jag över ett par skor i matchande färg. Inköp blev tvunget. Som tur var kostade de bara 299:-, för jag får skavsår av dom...
Vill man vara fin får man lida pin?

Årets prestation...

De senaste åren har det inte blivit någon stor produktion, mest lite handstickning vid teven i den mån jag kommit åt TV-soffan. Det är ju alltid nån såpa eller något annat som är väldigt viktigt för tonåringar... Denna vår och sommar har jag i allafall åstadkommit en kofta i årets färger turkos och lime. Mönstret inspirerat av en bild i NWT. Det jag trodde var en fondvägg, var enligt Marianne Fröding i själva verket reklam för Sverige-Lotten!

Raggsocksgarn

De bästa arbetena är inte alltid de mest fantasifulla. Här en enkel tröja som jag blev mycket nöjd med. Det är raggsocksgarn med två vita och en svart tråd. I kanterna är det ett garn med en svart, en grå och en vit tråd. Och som avmaskning på kanterna ett garn med enbart svart och grått. Mössan blev inte så bekväm, men den matchade iallafall...

Min kompis hade i sin tur en kompis... som också hade en massa växtfärgat garn liggande. Hon undrade ifall jag kunde sticka "en" tröja till henne av det. Jag kunde snart meddela, att allt detta garn skulle räcka till 3 eller 4 tröjor!
Växtfärgat garn är elakt att jobba med på stickmaskin, även om man vaxat garnet. Inget att rekommendera för nybörjare! Trots mycket arbete under lång tid, och många svordomar, blev jag till slut klar. Och garnet räckte till 6 tröjor! På slutet fick jag lägga till en del grått som bottenfärg, men ändå.

Växtfärgat garn

Jag har en kompis som inte kan sticka.
Av nån anledning hade människan ändå gått på kurs och växtfärgat garn.
Hon bad mig sticka en tröja åt henne, och lämnade med ett mönster.
Eftersom färgerna inte stämde alls, fick jag lov att transponera mönstret till aktuella färger. Resultatet blev rätt bra, tycker jag.

Porträtt-tröjor

När man har elektronisk mönsterkontroll får man andra möjligheter än när man stickar efter hålkort. Det behöver inte bara bli dinosaurier till små barn, det kan också bli 40-årspresenter till män i ens omgivning. Det har blivit både en Bob Dylan-tröja och en Frank Zappa-dito. Här är en av dem. Mitt nästa projekt är diverse prylar med katter på, eftersom jag är aktiv i Värmlands kattklubb.

Blommig cardigan

Nomie Elfgren, som jag köpte stickmaskinerna av, drev under en period NP-stick:s stickklubb. Det var jättekul, en gång i månaden träffades maskinstickare och visade upp sina verk samt utbytte tips och råd. En härlig tid! Vid ett sådant tillfälle fick vi ta del av en beskrivning till en cardigan med sjalkrage, stickad på tvären. Jag gjorde en sådan - och fick genast beställningar på jobbet på likadana. Så jag tror jag gjorde 8 st i stort sett likadana cardigans! Har mönstret kvar, så det kan nog bli flera - men då i något helt annat mönster! Det finns ju så mycket ostickat här i världen - varför serieproducera?

Grovt bomullsgarn

Av samma garn som det är i de bananätande gossarnas tröjor, gjorde jag en tröja till mig själv efter en beskrivning i ICA-kuriren. Denna tröja såldes vidare till en kollega på mitt dåvarande jobb. Än idag tycker jag att den är snygg!

Grova garner

Liksom många andra hobbies, innebär maskinstickningen att det finns hur mycket tillbehör som helst. Vilka man snart anser vara livsnödvändiga. Så vips hade jag skaffat en maskin för grova garner. Här två egenkomponerade syskontröjor.

Zickzack

Ett annat tidigt arbete som blev lyckat, är denna tröja med olika höstfärger i kabeltvinnat virkgarn av bomull. Sålde den till en brunögd väninna, som klädde mycket bra i den! Såna skapelser minns man med glädje.

Lek med färger i en norsktröja

När jag gjorde nedanstående tröja, var jag ganska lydig och mönstertrogen. Detta är dock inte min natur, utan anledningen till att jag köpte stickmaskin var att jag sällan klarade av att följa en beskrivning till punkt och pricka. Följde jag mönstret, hade jag ett annat garn, eller så ändrade jag på något annat. Oftast handstickar jag på frihand. Ibland blir det bra, ibland inte alls. Första orgien i lek med färger var denna norskkofta i lila - som redan finns med på bloggen. Här på bild med kropp i. Kroppen tillhör mig, i en version som är ca 15 år och yngre och lika många kilo lättare än dagens.

Maskinstickat

Den tröja som fick mig att börja längta efter stickmaskin var den här. Första gången jag såg den var på Värmlandsmässan. Insåg just då och där, att jag inte hade råd att köpa stickmaskin. Några år senare öppnade Nomie Elfgren sin butik i Forshaga, där jag då bodde med min familj. Under min första mammaledighet blev det tätare och tätare mellan promenaderna till denna butik, och nån gång vintern 88/89 blev det en stickmaskin iallafall. Denna tröja är stickad i olika "paneler", som sedan sytts ihop. Den finns kvar än idag.

Barntröjor

Mina söner är födda i slutet av 1980-talet, och deras dagisålder sammanföll med dinousaurie-åldern. Givetvis blev det några dinosaurietröjor!

15 år senare ser de ut såhär, och vägrar att bära något stickat över huvudtaget.

Barn

Vad jag förstår läser man en blogg nerifrån och upp. Så här kommer en bild av mina pojkar när de var små, ca 1 resp 2 ½ år, iförda varsin tröja respektive sockor som mamma gjort.

Sommaren 1990, då min yngste son var avvand från amningen, tog jag husmorssemester vid Kyrkeruds Folkhögskola i Årjäng: En kurs i maskinstickning! Det var en av de bästa veckorna i mitt liv, inte bara för att jag fick upptäcka nya konstnärliga sidor av mig själv. Jag fick också för första gången i mitt liv uppleva verklig Kvinnokraft, att på nära håll få möta kvinnliga vänner under nattliga samtal om livet och döden under tiden vi jobbade med våra stickprojekt. Detta är den bästa semester jag kan tänka mig, så jag åkte till Kyrkerud sju somrar i rad! En sommar jobbade vi med att färga garn, året därefter med mönsterkonstruktion. Denna sommaren, 1994, gjorde jag ett mönster till en jacka utifrån min egen stackars kropp och stickade upp delar i svart och vitt ullgarn. Därefter la jag till kunskaperna från föregående sommars färgkurs - och målade min tröja för hand med pensel! Det tog många timmar... jag utgick från grundfärgerna gult, blått och rött, och målade varje blomma och blad för sig med unikt blandade färger. Innan jag sydde ihop jackan, stickade jag passpoaler i matchande tunt ullgarn. Detta är nog det bästa jag hittills åstadkommit. Tyvärr är jackan så varm, så den går inte att bära inomhus, utan jag använder den mest vid julmarknader och dylikt. Men roligt, det hade jag!

Efter många år med handstickning, köpte jag stickmaskin 1988 och hamnade i ett nytt träsk av roliga utmaningar. Första året stickade jag mest tröjor till min son som föddes i juli 1988 och sen till hans bror som kom i november 1989. Sedan de började få egna åsikter, vägrar de bära något stickat överhuvudtaget. Bland de första egna kreationerna var en kofta i Rauma-garn från Oslo. Jag översatte lusemönstret till en färgglad skala i lila och grönt - färger som var moderna runt 1990! Ända sedan denna jacka blev klar, har jag funderat på att översätta färgerna tillbaka till svart, vitt och gråskala.

Bild från min barndomsbygd Lekvattnet. Sjön heter Lomsen.