Borde bli snygg även i svart?

November

Batteriet slut i digitalkameran.
Men inte så mycket kul på gång heller.
Kom underfund med att jag inte har någon bra svart kavaj, så varför inte sticka sig en kofta med kavajstuk? Som vanligt kan jag ju inte vara helt ortodox, följer beskrivningen men har ju "fel" garn. Stickar med superwash för första gången, det ser ut som acryl men blir säkert praktiskt när det blir färdigt.
Har också förfärdigat ett par handledsvärmare (utan pärlor), mycket skönt att ha när man cyklar så här års! Det ska bli knävärmare i samma utförande, men där tarvas ju fler maskor.
Inte lika chict, men vad gör man när man har ont i knäna?

Lovikkaponcho

Så är jag då (kanske) färdig med ponchon som jag stickat på stickor nr 10 (och fått träningsvärk av!) i olika lovikkagarner resp ett ospunnet grovt grått garn från Garntjänst, "Ullrik". Har fått lägga till andra garner i flerdubbel tråd, och hade turen att ha färger som ligger nära dem jag började med. Så är det ju oftast när man ska sticka något av restgarner... innan man är färdig måste man gå och köpa nya restgarner, och så kan man fortsätta i all evighet. Men denna gång hade jag passande garner hemma. Efter att jag stickat klart, har jag sytt ("brodera" är nog lite mer avancerat än detta) några dekorvarv, jag tycker det är roligt att skapa allteftersom. Så denna poncho är stickad helt och hållet på frihand, och designad under vägen. Företaget att knyta franser längs hela nederkanten tog längre tid än jag kunnat tro, men nu är även detta gjort. Nu återstår att se, ifall den blir använd. På tisdag är det stickcafé, så då ska jag iallafall bära den!

Lördagkväll i oktober

Kattfärgat ullgarn luktar gott, är skönt att ligga och gosa på! Samtidigt passar man på att hjälpa matte lite med arbetet.

Vecka 42

Den store jägaren (17 år) har brutit armen. Nu vet han, att järnvägsspår passar bättre för tåg än för cyklar! Lillebror (snart 16 år) har opererat bort ett födelsemärke i skallen och är omplåstrad även han.

Fortfarande höst

Oktober är i full gång. Jag är jättestolt över min son Jonathan som gör bra ifrån sig på älgjakten. Förra året fick han som 16-åring för första gången jaga med eget vapen och hade tur och skicklighet att få fälla en egen älg. Jaktlyckan upprepades i år när han är 17, år så det blir lite kött i frysen även denna vinter!

Mina stickmaskiner ligger för fäfot. Däremot har jag flera handstickningar igång. Idag var jag till Myrorna och lämnade två stora kassar med kläder och annat som vi inte använder. Där hittade jag en kon med naturfärgat tvåtrådigt grovt ullgarn för 40 kronor. Det är ca 5 hg, så det borde räcka till en poncho eller en sjal...

1 oktober - höst på riktigt!

Är man riktigt klok, eller?

Först rotar man fram lite udda garner ur gömmorna, börjar sticka - bara för att inse, att man behöver mer restgarner! Jag tittade därför in hos Östpendeln, en secondhand-butik på Våxnäs i Karlstad som säljer prylar för välgörande ändamål. Någon varmhjärtad människa hade skänkt påsar med garn i de färger som jag (trodde att jag) saknade. Väl hemma insåg jag, att de nog var tänkta för något annat (vävning kanske?), för de var avklippta i längder om ca 50 cm. Så gissa hur jag tillbringat min lördagkväll...? Nystat och knutit, nystat och knutit... Totalt onödigt arbete särskilt som det finns bättre och helare garner i affärn. Men sådana till synes meningslösa sysslor har ett terapeutiskt värde. I det lugn som uppstår får man inspiration. Så av de snuttar som blir över, ska jag sticka en annan tröja i det mönster som visas här. Svart ullgarn (istället för det som är vitt på bilden) och skiftande färger i olika ullgarner som bakgrund. Mönstret hämtat från en gullig barntröja från 1980-talet. Behöver jag säga att jag inte hade något passande svart garn hemma, utan blev tvungen att lägga en beställning via Internet?

Hösten är här!

Fortfarande rätt varmt och skönt i luften, men de mörka kvällarna är de icke förhandlingsbara bevisen på att hösten nu är här. Jag hör till dem som mår lite dåligt på hösten, eftersom jag är ljusberoende och både ser sämre och tappar energi när jag får mindre ljus. Det glädjande med hösten är att man nu kan "få" sitta inomhus utan dåligt samvete för att man inte är ute och njuter av naturen!

Jag har botaniserat i mina garngömmor och rotat fram ett antal småpartier av växtfärgade garner som jag köpt på mig eller bytt till mig genom åren (av nån anledning har jag aldrig växtfärgat själv... däremot färgat med syntetfärger). Eftersom ingen av härvorna räcker till ett helt plagg får man kombinera och använda sin fantasi.

Överst ser ni början på en poncho. Jag gör två trekantssjalar som ska sys ihop till en poncho. Garnerna är lovikkagarner, grafitsvart och växtfärgat (björk), samt ett ospunnet grovt grått garn från Garntjänst som heter Ullrik. Jag stickar på stickor 10 och får faktiskt träningsvärk efter en kväll med detta projekt! När ponchon är färdig ska den ha fått halskant och fransar.

Den undre bilden visar bakstycket till en tröja, som jag sätter ihop på stickor 4 av ullgarner i höstnyanser. Det ena garnet är lejongult, det andra är melerat i gult, grönt och brunt. Jag gör ränder/fält i olika ytstrukturmönster, och randar däremellan med rester av andra växtfärgade garner. Eftersom mönstret verkar bli ganska rörigt, men jag inte vill repa upp och börja om, avser jag att röra till det ytterligare med att brodera i de smala ränderna med ett rostrött garn.

Jag tycker om att sticka på fri hand och skapa allt eftersom arbetet växer fram. Ibland blir det bra, ibland inte... Ponchon tänker jag behålla själv, men den färgglada tröjan överlåter jag nog till någon väninna som klär bättre i dessa färger! Storleken är ännu inte fastställd, men jag bedömer den bli en hyfsad stl 40.

Idéerna är för närvarande fler än jag har tid & ork till, men förr eller senare kommer nog mina produkter att hamna här på bloggen!

Augustisöndag

Söndag och strålande sol!
Gårdagens städning lämnade ett antal oavslutade projekt inomhus...
Å andra sidan är jag mitt uppe i en deckare...

Augustisommar

Jag lät vädret bestämma min dag... och valde bort städningen mot en tur till Hammarö sydspets...

Antikrundan

Det är Persmäss i Karlstad, vilket innebär att alla butiker bär ut en massa gammal bråte de vill bli av med och säljer i marknadsstånd på trottoarerna. Själv hade jag redan under helgen kollat in en bok i Röda Korsets skyltfönster, nämligen "Stora Stickboken", utgiven av Damernas värld år 1943. Tjugo kronor fick jag punga ut med för att bli ägare till detta roliga verk - för övrigt ganska välskött. Sannolikt endast en ägare före mig. (Köpte några skönlitterära böcker à 5:- samtidigt.)

Beskrivningarna ges bara för en storlek och för ett sorts garn. Masktäthet anges inte. Så skulle jag bli frestad att sticka upp något av plaggen, får jag helt enkelt improvisera.

Pinsamt medveten om upphovsrätt mm tar jag mig friheten att här visa några av de modeller som visas i boken. Kanske det inte är särskilt straffbart att mångfaldiga innehåll ur ett verk som har 62 år på nacken? Måtte isåfall gud, eller nån annan, förlåta mig för somliga rader. Och bilder.

3 hg Sanja (stickor 2½) gick åt till denna jumper för kvinnan i karriären. På den tiden var nog den självförsörjande kvinnan just en fröken, eftersom hon oftast förväntades bli hemmafru när hon gifte sig. Möjligen var det annorlunda under krigsåren, när många män låg inkallade? Kanske någon minnesgod läsare kan uppdatera mig? Jag föddes nämligen först 15 år efter att denna bok gavs ut.

Lite kul historielektion, tycker jag! Boken utgavs ju under en period, då det rådde ransonering på många varor och då man behövde kuponger på vissa livsnödvändigheter som kaffe och brännvin mm. Kanske garn var undantagna? Åtminstone konstilkegarnet Birgitta Bouclé, om man ska tolka boken rätt. På stickor 2½ snodde man snabbt ihop denna lilla lyxiga sak.

Ett annat tecken på att det inte fanns tillgång till så mycket varor (eller för all del pengar) under denna tidsepok - man tager vad man haver, nämligen en trasig klänning och efter lite klirr med stickorna så Vips! har man en ny klänning! 2 hg Melittagarn på stickor 3.

En liten chic jumper att visa upp i teatermörkret. Mina förmödrar satt väl uppe på Finnskogen och repade upp gamla strumpor för att sticka nya. Teaterbesök eller lyxplagg var nog inte att tänka på i gränstrakterna mellan Sverige och Norge under andra världskriget... Men det var föralldel en söt jumper! Garnet i fråga hette Kalma, men vilket material det rör sig om framgår inte av beskrivningen.

Här är baksidan av boken. Ni som bor i Stockholm kanske kan ge besked om ifall butiken finns kvar?

Storkok

Sommaren kom, till mig med ett skruttigt knä. Så jag har återigen (för 8e gången, för att vara lite petnoga) knallat iväg till Viktväktarna. Som tur är har jag trevligt sällskap där av en här icke namngiven stickväninna. Eftersom det finns mycket som är roligare än att laga mat (sticka t ex) så har jag under ett antal år försett familjen med snabba utfodringar , vilket visar sig tydligare runt min midja än runt tonårssönernas. Men de är ju mycket längre än jag, fläsk sprider sig väl mera rättvist på såna figurer. Ikväll var jag och vägde mig för tredje gången, och det jag såg var gott. Trots ideliga synder under veckan. Nåja, väl hemkommen från VV fick jag ett anfall av god karaktär och kokade en laddning "noll-soppa" samt gjorde veg Taco-sås (tack för tipset min hemliga stick- och VV-vän!). Så nu känner jag mig ganska duktig, och dessutom har jag iallafall sex luncher kirrade!

Så skriver vi augusti

Hos mig händer det inte särskilt mycket. Inte i stickväg iallafall. Har haft trevligt besök den gångna veckan och då ägnat mig åt annat än stickning. Dock fick jag tummen ur vagnen och kom iväg och köpte dynor till mina balkongmöbler - inte en dag för tidigt, eftersom det redan är mörkt på kvällarna. Min balkong har denna sommar mest liknat ett skrotupplag, nu är den åtminstone ett lite mysigare skrotupplag...
När jag blir stor, ska jag lära mig hur man gör en bättre layout också.

Tisdag 26 juli 2005

Är man bloggare, ska man visst skriva lite varje dag. Nu händer det ju inte särskilt mycket för mig i stickväg jämfört med vissa andra. Men här är iallafall det jag gör nu. En babytröja som är alldeles bedårande! Se bild från beskrivningen nedan. Själv har jag inte kommit särskilt långt, har dessutom fått repa upp lite. Alpackan fyller inte lika mycket, så min variant blir inte lika tätstickad som originalet. Som vanligt sitter jag och tänker på nästa projekt när jag stickar, "det vore kul att sticka en likadan vuxentröja i tjockt garn". Vi får väl se.

Söndag 24 juli 2005

Så har jag äntligen förmått mig att lägga in lite bilder på min blogg. Det är ingen ordning på allting, men den som vill läsa och begripa något får väl scrolla. Så småningom kommer jag nog underfund med hur jag ska planera bloggen så den blir hanterbar även för den som läser den.

Det som nu hamnat på nätet, är mestadels gamla prestationer.

Dagsläget då?
Av det garn som blev över när väskan var klar, håller jag på att sticka en disktrasa. Vanligt folk tycker man är knepig som håller på med sånt, men de flesta stickomaner jag känner tycker att det är helt normalt! Ett utmärkt sätt att bli av med garnrester av tunt bomullsgarn (8/4 funkar bäst). Och det är bara att slänga trasan i tvätten efter användning. Tvätta ska man ju i vilket fall.

Den gångna helgen har jag ägnat åt att leta fram garner och beskrivningar, eftersom jag i förra veckan till min fasa upptäckte att jag inte hade nån stickning alls på gång ! Idag, däremot, har jag desto fler projekt! 3-4 påsar med garn framme tilltänkta för stickmaskinen, och lika många i korgen vid TV-soffan för handstickning. Igår började jag på en liten barntröja tittandes på Discovery och ett program om det gamla Egypten. Man lär sig saker samtidigt, minsann!
Jag känner inte så mycket som ett endaste litet barn på 18 månader just nu, utan gör den enbart för att den är så fin! En liten aran-tröja på stickor 3 i Indiecita Alpacka . Har också laddat upp med jättegrovsigt garn för en poncho. Har tidigare köpt på mig lite växtfärgade lovikkagarner. Inte "mina" färger alls men snygga ändå. Kombinerar med rester av andra grova ullgarner. Blir ett vinterprojekt, tror jag. Sen ska det väl bli en ny tröja i jeansgarn, den jag hade gav jag bort i början på sommaren.

Började på Viktväktarna i onsdags, ska man vara optimist och sticka i storlek 38 istället för i storlek 46? Det som inte passar får man väl sälja. Men det går ju åt mindre garn till en 38:a...
;-)
/Inger i Karlstad

Modefärger 2005

Här är den färdiga koftan iallafall. Och jag kan inte påstå att den i slutligt utförande ser ut som en Sverige-Lott...? Av restgarnerna blev det en väska. Och under en vandring i köpcentret Duvan-Huset i Karlstad, ramlade jag över ett par skor i matchande färg. Inköp blev tvunget. Som tur var kostade de bara 299:-, för jag får skavsår av dom...
Vill man vara fin får man lida pin?

Årets prestation...

De senaste åren har det inte blivit någon stor produktion, mest lite handstickning vid teven i den mån jag kommit åt TV-soffan. Det är ju alltid nån såpa eller något annat som är väldigt viktigt för tonåringar... Denna vår och sommar har jag i allafall åstadkommit en kofta i årets färger turkos och lime. Mönstret inspirerat av en bild i NWT. Det jag trodde var en fondvägg, var enligt Marianne Fröding i själva verket reklam för Sverige-Lotten!

Raggsocksgarn

De bästa arbetena är inte alltid de mest fantasifulla. Här en enkel tröja som jag blev mycket nöjd med. Det är raggsocksgarn med två vita och en svart tråd. I kanterna är det ett garn med en svart, en grå och en vit tråd. Och som avmaskning på kanterna ett garn med enbart svart och grått. Mössan blev inte så bekväm, men den matchade iallafall...

Min kompis hade i sin tur en kompis... som också hade en massa växtfärgat garn liggande. Hon undrade ifall jag kunde sticka "en" tröja till henne av det. Jag kunde snart meddela, att allt detta garn skulle räcka till 3 eller 4 tröjor!
Växtfärgat garn är elakt att jobba med på stickmaskin, även om man vaxat garnet. Inget att rekommendera för nybörjare! Trots mycket arbete under lång tid, och många svordomar, blev jag till slut klar. Och garnet räckte till 6 tröjor! På slutet fick jag lägga till en del grått som bottenfärg, men ändå.

Växtfärgat garn

Jag har en kompis som inte kan sticka.
Av nån anledning hade människan ändå gått på kurs och växtfärgat garn.
Hon bad mig sticka en tröja åt henne, och lämnade med ett mönster.
Eftersom färgerna inte stämde alls, fick jag lov att transponera mönstret till aktuella färger. Resultatet blev rätt bra, tycker jag.

Porträtt-tröjor

När man har elektronisk mönsterkontroll får man andra möjligheter än när man stickar efter hålkort. Det behöver inte bara bli dinosaurier till små barn, det kan också bli 40-årspresenter till män i ens omgivning. Det har blivit både en Bob Dylan-tröja och en Frank Zappa-dito. Här är en av dem. Mitt nästa projekt är diverse prylar med katter på, eftersom jag är aktiv i Värmlands kattklubb.

Blommig cardigan

Nomie Elfgren, som jag köpte stickmaskinerna av, drev under en period NP-stick:s stickklubb. Det var jättekul, en gång i månaden träffades maskinstickare och visade upp sina verk samt utbytte tips och råd. En härlig tid! Vid ett sådant tillfälle fick vi ta del av en beskrivning till en cardigan med sjalkrage, stickad på tvären. Jag gjorde en sådan - och fick genast beställningar på jobbet på likadana. Så jag tror jag gjorde 8 st i stort sett likadana cardigans! Har mönstret kvar, så det kan nog bli flera - men då i något helt annat mönster! Det finns ju så mycket ostickat här i världen - varför serieproducera?

Grovt bomullsgarn

Av samma garn som det är i de bananätande gossarnas tröjor, gjorde jag en tröja till mig själv efter en beskrivning i ICA-kuriren. Denna tröja såldes vidare till en kollega på mitt dåvarande jobb. Än idag tycker jag att den är snygg!

Grova garner

Liksom många andra hobbies, innebär maskinstickningen att det finns hur mycket tillbehör som helst. Vilka man snart anser vara livsnödvändiga. Så vips hade jag skaffat en maskin för grova garner. Här två egenkomponerade syskontröjor.

Zickzack

Ett annat tidigt arbete som blev lyckat, är denna tröja med olika höstfärger i kabeltvinnat virkgarn av bomull. Sålde den till en brunögd väninna, som klädde mycket bra i den! Såna skapelser minns man med glädje.

Lek med färger i en norsktröja

När jag gjorde nedanstående tröja, var jag ganska lydig och mönstertrogen. Detta är dock inte min natur, utan anledningen till att jag köpte stickmaskin var att jag sällan klarade av att följa en beskrivning till punkt och pricka. Följde jag mönstret, hade jag ett annat garn, eller så ändrade jag på något annat. Oftast handstickar jag på frihand. Ibland blir det bra, ibland inte alls. Första orgien i lek med färger var denna norskkofta i lila - som redan finns med på bloggen. Här på bild med kropp i. Kroppen tillhör mig, i en version som är ca 15 år och yngre och lika många kilo lättare än dagens.

Maskinstickat

Den tröja som fick mig att börja längta efter stickmaskin var den här. Första gången jag såg den var på Värmlandsmässan. Insåg just då och där, att jag inte hade råd att köpa stickmaskin. Några år senare öppnade Nomie Elfgren sin butik i Forshaga, där jag då bodde med min familj. Under min första mammaledighet blev det tätare och tätare mellan promenaderna till denna butik, och nån gång vintern 88/89 blev det en stickmaskin iallafall. Denna tröja är stickad i olika "paneler", som sedan sytts ihop. Den finns kvar än idag.

Barntröjor

Mina söner är födda i slutet av 1980-talet, och deras dagisålder sammanföll med dinousaurie-åldern. Givetvis blev det några dinosaurietröjor!

15 år senare ser de ut såhär, och vägrar att bära något stickat över huvudtaget.

Barn

Vad jag förstår läser man en blogg nerifrån och upp. Så här kommer en bild av mina pojkar när de var små, ca 1 resp 2 ½ år, iförda varsin tröja respektive sockor som mamma gjort.

Sommaren 1990, då min yngste son var avvand från amningen, tog jag husmorssemester vid Kyrkeruds Folkhögskola i Årjäng: En kurs i maskinstickning! Det var en av de bästa veckorna i mitt liv, inte bara för att jag fick upptäcka nya konstnärliga sidor av mig själv. Jag fick också för första gången i mitt liv uppleva verklig Kvinnokraft, att på nära håll få möta kvinnliga vänner under nattliga samtal om livet och döden under tiden vi jobbade med våra stickprojekt. Detta är den bästa semester jag kan tänka mig, så jag åkte till Kyrkerud sju somrar i rad! En sommar jobbade vi med att färga garn, året därefter med mönsterkonstruktion. Denna sommaren, 1994, gjorde jag ett mönster till en jacka utifrån min egen stackars kropp och stickade upp delar i svart och vitt ullgarn. Därefter la jag till kunskaperna från föregående sommars färgkurs - och målade min tröja för hand med pensel! Det tog många timmar... jag utgick från grundfärgerna gult, blått och rött, och målade varje blomma och blad för sig med unikt blandade färger. Innan jag sydde ihop jackan, stickade jag passpoaler i matchande tunt ullgarn. Detta är nog det bästa jag hittills åstadkommit. Tyvärr är jackan så varm, så den går inte att bära inomhus, utan jag använder den mest vid julmarknader och dylikt. Men roligt, det hade jag!

Efter många år med handstickning, köpte jag stickmaskin 1988 och hamnade i ett nytt träsk av roliga utmaningar. Första året stickade jag mest tröjor till min son som föddes i juli 1988 och sen till hans bror som kom i november 1989. Sedan de började få egna åsikter, vägrar de bära något stickat överhuvudtaget. Bland de första egna kreationerna var en kofta i Rauma-garn från Oslo. Jag översatte lusemönstret till en färgglad skala i lila och grönt - färger som var moderna runt 1990! Ända sedan denna jacka blev klar, har jag funderat på att översätta färgerna tillbaka till svart, vitt och gråskala.

Bild från min barndomsbygd Lekvattnet. Sjön heter Lomsen.

Inger F

Äntligen har jag fixat en blogg!
"Jag" är Inger Fritiofsson, bosatt i Karlstad och är en underlång människa i min hittills bästa ålder.