Warren Zevon

Med anledning av diskussioner på annat håll kom jag att tänka på denna intressanta text om Warren Zevon och alkoholism. Läsvärd i allra högsta grad.

Lyssnar för övrigt mycket på den i år utgivna "Preludes: Rare and Unreleased Recordings" och konstaterar än en gång att det var en stor konstnär vi förlorade där i september 2003.

För den som ännu inte upptäckt denna fina singer/songwriter kan jag rekommendera ett inköp av albumet "Excitable Boy" från 1978. Den är återutgiven i år med extraspår (Asylum/Rhino) och till ett bra pris. Lysande, Jackson Browne-producerad rock.
Därefter är det bara att gå vidare, varför inte med den självbetitlade från 1976 eller det gripande avskedsalbumet "The Wind".

Bäst just nu

Over the Rhine - The Trumpet Child (2007)

Mitt första möte med Over the Rhine var den fina "Ohio"; en samling gripande långsamma countryfierade sånger. Men det här var jag inte beredd på. Här rör sig Linford Detweiler och sångerskan Karin Bergquist över skiftande amerikanska landskap. Likt Eleni Mandells senaste hörs knastret av en radio från fyrtiotalet och ut strömmar en charmigt eklektisk mix av gammeljazz, hotellblues, Tin Pan Alley, Randy Newman, Tom Waits och ett stänk av indiepop.
Arrangemangen är underbara, med bl a kontrabas, smakfullt blås, smäktande stråkar, en smygande steel guitar och hummande jazzig akustisk gitarr. Och genom alltihop Bergquists vackert utsirade vibrato.
I avslutande Patsy Clineiga countryn "If a Song Could Be President" får Neil Young bli senator, Emmylou Harris ambassadör och John Prine FBI-boss i Over the Rhines framtida republik. Det låter som ett bättre USA. Och det här låter som ett av årets bästa album.


Arthur "Big Boy" Crudup - Rock Me Mama (2002)

De här kompromisslöst svängande inspelningarna från någon gång mellan 1959 och 1962 är en kraftig påminnelse om att skaffa en bra samling (denna eller denna?) med det tidiga materialet av denne Elvis favoritbluesman. Rått och rufsigt.
Han lärde sig visst knappast mer än tre ackord eller ens att han kunde byta tonart. Uppenbarligen räckte det.




Thomas Denver Jonsson - The Lake Acts Like An Ocean (2007)

Nog kan man fortfarande höra ekon av genrebrodern Christian Kjellvander eller knäppgöken Will Oldham, men det känns som om Jonsson går mot ett mer eget tilltal. Han är inte bara en ledsen pojke med gitarr i mängden längre. Gesterna är större liksom modet. Lite tuffare, lite bredare nu och jag hör allt mer av Damien Jurados mörka deppigt vackra pop. Det passar Denver Jonsson bra. En överraskning.

The Van Dykes - Tellin' It Like It Is: The Mala Sessions (2000)

Deep falsettsoul med himmelsk stämsång från Fort Worth, Texas och mitten av sextiotalet. En fot i kyrkan och den andra på dansgolvet. Oemotståndligt.






Mary Gauthier - Between Daylight and Dark (2007)

Jag har aldrig riktigt förstått storheten med denna lesbiska exknarkare. Visst berättade hon fantastiska historier när jag såg henne live för ett par år sedan, men musikaliskt satte hon inga djupare avtryck i den upptrampade amerikanska landsortsvägen. Likadant var det med hennes album.
Nu har dock något hänt. Joe Henrys produktion hjälper nog till en hel del, för här handlar det mycket om stämningar, antydningar och mellanrum. Men också ett mycket bra låtmaterial. Hon har fortfarande ingen stor röst, men lyckas denna gång beröra på allvar. Stämningsmässigt besläktat med Lucinda Williams senare album (men utan kaxigheten eller sexigheten förstås). Hennes bästa hittills. Förresten, "Say 'Go-Shay' Y'all".

Louie and the Lovers - Rise (1970/2003)

Doug Sahm-producerad kultplatta med saftiga Creedence Clearwater Revival-komplex. Värre kunde det ju vara. Och svänger gör det. Countrykysst texmex-rock'n'roll med klädsamma popharmonier är inget att fnysa åt.
På köpet får man två rara singelspår med Rocky and the Border Kings.




Lisa O'Kane - It Don´t Hurt (2007)

Med den rösten borde man inte behöva ge ut sina album på independentbolag. Hon rör sig mellan vackert stillsam singer/songwriter-americana av välbekant snitt och tuffare honky tonk. Och bara hennes innerliga version av John Prines "Speed of the Sound of Loneliness" är värd entrébiljetten.




Jim Lauderdale - The Bluegrass Diaries (2007)

Jag "upptäckte" Lauderdale nyligen tack vare Ginzas löjligt billiga utförsäljning av hans album (och tack vare tips från Virgil Caine). Och det var sannerligen en upptäckt! Eklektisk och traditionell country i en ljuvlig kombination. Mittemellan Lyle Lovett och Robbie Fulks. Typ.
Bäst är honkytonk-plattan "The Other Sessions".
Nu gör han bluegrass med samma själfulla entusiasm. MVG.


Kelly Willis - Translated From Love (2007)

Chuck Prophet har producerat och The Gourds är med och kompar. Kan det gå fel? Tja, det kan det säkert, men det gör det inte. Trots att hon fortfarande har tendenser att falla över i den stora anonyma ormgropen av kvinnliga americana-singer/songwriters så har hon höjt ribban ett par snäpp och klarar sig ganska bra. Med en fin röst måste inte produktionen vara viskande och gullig. Hon har fattat det nu (eller Chuck Prophet?). Det är bra.

The Isley Brothers - Givin' It Back/Brother, Brother, Brother (1971/72/2007)

Jag gick tills alldeles nyligen med den idiotiska villfarelsen att "1 + 1" var det enda album med denna skönsjungande brödraskara man behövde.
Ack så fel.
Det räcker med att höra inledande covern på Neil Youngs "Ohio" (som övergår i Hendrix "Machine Gun") för att världen ska rasa samman omkring mig. Vad gör de med den?! Jag bara gapar och dreglar mig igenom de drygt nio minuterna. Om och om igen. Lyssna själva.
"Live It Up/Heat Is On" är beställd.

John Hoskinson - Pancho Fantastico (2007)

Här en kille som kan sin pophistoria. Inledande "Miss Rejection" låter som Michael Mennell, sångare i Göteborgsbandet Baby Grand, frontar Beach Boys och därifrån går vägen över Kinks och Beatles till Teenage Fanclub och rentav en orkestrerad Richard Hawley.
Att omslaget ser ut som en dålig barnskiva är antagligen anledningen till att jag kunde köpa den för 20 kronor i en begagnad skivaffär i stan. Årets popfynd.

Dyke & The Blazers - We Got More Soul (2007)

Och det har de. Men mest funk. Av den feta, fläskiga hallicktypen. "The Ultimate Broadway Funk" skryter de med på omslaget och efter att ha hört dem hulka fram "Funky Broadway" x antal gånger så är jag troende. Ta på torskhatten och guldkedjan och förbered dig på två och en halv timmes svettig James Brown-funk från Hollywood. 1966-1970 var åren.




American Flyer - American Flyer/Spirit of a Woman (1976/772003)

Soft countryrock som glider omkring någonstans i The Eagles kvarter. Där sitter de i solen tillsammans och smeker mustascherna på varandra. Snygga harmonier och ett fullt njutbart snällgung. Trots textrader som "Back in '57 I believed in heaven".




Lars Steiner - Pek-Elvis (Rabén & Sjögren 2007)

Frugan hamnade på bokmässan med jobbet och kom hem med denna pärla till vår son. Steiners underbara bilder lär oss viktiga ord som frisyr, mikrofon, macka (med jordnötssmör och banan förstås), glasögon, ring (TCB!), stjärna och fans. Det här är pedagogik.
För att citera en debattsugen skribent: "ska ni bara köpa en pekbok i år, köp den om Elvis".

Bäst just nu

Richard Hawley - Lady´s Bridge (2007)

Jamen, vad trodde ni? Naturligtvis är den underbar. Trots att stråkarna i inledande "Valentine" låter som en taskig åttiotalssynt och trots att "Coles Corner" nog ändå piskar Walker Brothers-skiten ur den.
Men Sheffields Sinatra vet förstås fortfarande hur en romantisk slipsten ska dras. Och med låtar som "Tonight the Streets Are Ours" hålls tårkanalerna öppna hela vägen till Weeping Willows-Magnus skivsamling.
2000-talets Roy Orbison. De enda (?) som flåsar i nacken är Paal Flaata och Raul Malo.

Elliott Murphy - Coming Home Again (2007)

Inlyssning pågår, men det lutar åt att han har gjort ett riktigt bra album med mogen, rotfylld New York-rock. Släktskapen med Willie Niles "Streets of New York" (som i sin tur låter mycket Dylan) känns ganska påtaglig. Dessutom: efter en inledande textrad som "I forgot my sweater on the way to the loo" så kan det väl ändå inte gå helt vilse?
Jag har, skamligt nog, ingen koll på mannen sedan 1977 års fina "Just a Story From America", men nog låter det som om det kunde vara värt att gräva lite.

Peter Case - Let Us Now Praise Sleepy John (2007)

Inlyssning pågår även här. Men jag tror minsann att den gamle powerpopparen har slagit huvudet på spiken. Det handlar om akustiskt baserad singer/songwriter med fötterna i folk/blues-geggan. Bara titeln borgar ju för god smak. Och inte minst att han tar in världens bästa Carlos Guitarlos på gästsång (även Richard Thompson medverkar) är skäl nog att skriva upp detta.


Tracy Nelson - You´ll Never Be A Stranger At My Door (2007)

Hon ägnade sig åt folk och blues i Mother Earth på sextiotalet (ett band jag inte har någon vidare koll på) och gav under nästa årtionde ut ett gäng fina soloalbum ("Sweet Soul Music" och "Tracy Nelson Country" kan rekommenderas).
På nya albumet tar hon sig an countrysånger av bl a Everly Brothers, Johnny Cash och Don Gibson. En del kräsmagade kan säkert tycka att hennes lite gummiga vibrato är svårsmält, men ge henne en chans; det här är fina tolkningar (och ett original).


The Subdudes - Behind the Levee (2006)

Fick tips från Rootsys forum om detta band och sprang genast till min favoritskivaffär, som hade denna. Mycket Los Lobos låter det, och det är ju inte fel. Med blue-eyed soul/New Orleans-funk-twist. Och det är ju inte fel det heller.
Det här är visst det Subdudesalbum som får "näst sämst" betyg av AMG. Då kan det väl bara gå uppåt härifrån?




The Blue Sky Boys - S/t (box, JSP Records 2007)

JSP är ett lågbudgetbolag, så man får inte vänta sig några feta illustrerade böcker à la Rhino eller Bear Family. Men fem feta cd fulla med välljudande gospelcountry räcker ganska långt ändå.
Bröderna Bolicks close harmony-sång är så fin att man sätter hillbillygröten i halsen. Louvin Brothers och Everly Brothers hämtade sin största inspiration härifrån. Det är inte svårt att förstå varför.


The Red Button - She´s About to Cross My Mind (2007)

Pop. Så jävla pop. Så förbannat mycket pop är det här att det plötsligt känns som om det där med rock bara var en liten parentes i musikhistorien. Beatlesstämmor och Kinksharmonier och Byrdsgitarrer och Beach Boys-körer och kortkort och fan och hans sextiotalsmoster. Kalla mig gärna retrofjant, men jag älskar det här. Det är ju pop. Och inte en amerikansk komiker.



Vic Chesnutt - North Star Deserter (2007)

Jag skulle vilja älska det här hejdlöst. Jag älskar ju det mesta denne rullstolsburne misantrop gjort. Men. Samarbete med en bunt postrockare är inte vad Vic Chesnutt är i behov av. Alla hysteriska utbrott i distextas och, meditativa?, orgier i oljud (av Godspeed You! Black Emperor, Fugazi et al) gör att man tappar fokus från hans fascinerande och vackra berättelser. Men de nylonsträngsinlindade visorna har en plats här också, som tur är, och ingen kan ju skapa singer/songwriter-poesi om nekrofiler som Vic Chesnutt.



Hank Williams - Rare Demos: First to Last (1990)

Om jag gjorde såna här demos skulle jag säga upp mig från jobbet imorgon. Ur ett musikaliskt perspektiv (och definitivt inte ett mänskligt eller socialt!) verkar det som om allt den här mannen tog i förvandlades till guld. Hank Williams unika begåvning som låtskrivare och sångare är ett fenomen som borde spridas långt, långt utanför countrykretsar. Och definitivt ta död på rasistiska musikhårklyverier. Hank Williams var, ÄR, lika mycket blues, soul eller gospel som country (och just nu när jag skriver detta lyssnar jag på "You Broke Your Own Heart" och jag lovar, håren på armarna reser sig!).

Wet Willie - Keep On Smilin'/Dixie Rock (2005)

Albumen släpptes ursprungligen 1974/1975.
Skaffade denna inte minst tack vare sydstatsrock-diskussionerna på Rootsys forum. Smakfullt med Staxsoul, funk och gospelinfluenser. Och även om Jimmy Hall är en sångare som inte direkt levererar några omskakande upplevelser så tycker jag nog att Robert Christgau är lite hård när han hyllar rytmsektionen, men säger att de är fast "in a group with two problems - singer and songs".


The New Pornographers - Challengers (2007)

Årets powerpop utan power? Ja, det är inte så illa som det låter. Och powern finns allt där, jag bara raljerar lite. Men i förhållande till de tidigare albumen är tempot lugnare och de vinner faktiskt på det. Klurig pop är det ändå, som studsar fram och tillbaka och balanserar på en tunn lina över till mer rotfast amerikansk folkmusik. Neko Case sjunger vackrare än någonsin och A.C. Newman vet hur man tar pophistorien till hjälp för att smeta fast refränger i hjärnan på intet ont anande lyssnare.

Hearts and Flowers - The Complete Hearts and Flowers (2002)

Psykedelisk folkrock från det Kaliforniska sextiotalet. Country- och bluegrassinfluenserna är tydliga och stämsången är allorstädes närvarande. The Byrds känns aldrig långt borta. Inte dumt alls. Ett av de band som Londons blivande pubrockare lyssnade sig blodörade till. Här deras två enda album (-67 & -68) och en extra cd med outgivet material, som banne mig är bättre än de officiella albumen.


The Wild Tchoupitoulas - S/t (1976)

Sväng? Jovars. En New Orleans-gumbo på lika delar fet funk och dansant rhythm & blues. The Meters kompar, Nevillebröderna sjunger och Allen Toussaint producerar - vad sägs om det? Skulle jag offra mina Dr John-plattor för något så är det detta svettiga Mardi Gras-party. För det här, om något, är funk.
Köptvång för alla med minst en Toussaint-producerad platta i samlingen. Äsch, för alla andra också förresten. Det här är sjukt bra. Jag får lust att dansa (och alla som känner mig vet vad det betyder!).

Sopranos (tv-serie 2007)

Tja, vad ska man säga? Världens bästa tv-serie har dragit igång igen. Sista säsongen nu. Saknaden kommer bli stor och risken är väl överhängande att när abstinensen på allvar sätter in så springer jag iväg och köper boxarna. Man kan trots allt inte vara utan Tony Soprano hur länge som helst.
Men, tills dess är det bara att bänka sig framför SVT2 varje söndag klockan 21:20, öppna en kall folköl och njuta av förstklassig underhållning à la Soprano.








Fredric Askerup - Barnbidrag: Samlade ballader om att gå på pappasemester och all annan pappaism (bok, Starfalk 2007)

Kanske den allra bästa och roligaste pappabok jag läst (i störst konkurrens med David Eddies "Rumsren: en hemmapappas bekännelser"). Jag älskar hans korthuggna, humoristiskt bittra stil. Hans förmåga att överdriva är en delikat krydda i berättelserna. Den totala bristen på moraliska pekpinnar är också en befrielse (där har andra författare en del att lära). Att den till största delen utspelar sig i mina kvarter skadar ju inte heller. Eller att han är GAISare.

Hänga på låset

Imorgon, onsdag 22, släpps Richard Hawleys nya album "Lady´s Bridge". Om den ens är i närheten av "Cole´s Corner" så har vi en av årets höjdpunkter att vänta. Och jag måste säga att det som finns att höra på hans MySpace-sida sannerligen lovar gott. Vi ses vid skivdisken!

30 år sedan idag

Eleni Mandell - Miracle of Five

Tin Pan Alley, country eller indiepop? Tandläkardottern från LA är inte lätt att klassificera. På 2003 års "Country for True Believers" bjöd hon på honky tonk i ett cocktailglas och tolkade Merle Haggards "I´ve Got a Tender Heart".
Hon har kallats den "felande länken mellan Hoagy Carmichael och Leonard Cohen", men kan lika gärna länkas vidare till Cat Power, Madeleine Peyroux, PJ Harvey eller Norah Jones. Eller varför inte Tom Waits, som lär vara hennes största förebild.
Referenserna kan göras många och långa, men det är liksom inte poängen. Sanningen är att hennes tidlöst jazziga singer/songwriter-fasoner placerar henne på en tämligen egen arena. En liten svagt upplyst, röddraperad scen där hon sitter, med ett Mona Lisa-leende och framför sina trotsigt tillbakalutade visor. Och vi i publiken myser, tar en sipp på våra gin & tonics och sjunger försiktigt med i kvällens (och albumets) sista låt;

"These are not tears falling from my eyes / Just little birds singing / Miss me, miss me, miss me"

Ett av årets finaste album. Behövde jag säga det? Dessutom med ett av årets snyggaste omslag.
Tjuvlyssna på hennes MySpace-sida och se några färska livevideor här.

Min första LP

Jag hade förvisso en del album innan (förutom barnskivor förstås, bl a Elvis, Baccara, ABBA och Boney M), men det här var det första jag köpte för egna pengar. Minns inte vad LP:n kostade (runt femtio spänn?) men däremot att jag med stolthet lade upp den på disken på EPA i Vimmerby. The Boppers debutplatta släpptes 1978 och jag gissar att det var då jag köpte den, eller möjligen året efter. Femtiotalsrock var grejen för mig då och det här var ett stort ögonblick. Bara ett par år senare (och strax innan jag gick över via Noice och Gyllene Tider till punken) hade jag såväl myggjagare som brylcreme.
Två låtar är markerade som extra viktiga, med bläck på baksidan av omslaget; "Tell Laura I Love Her" och "Goodnight Sweetheart, Goodnight". Jag var visst blödhjärtad redan vid unga år.

Var Elvis verkligen rasist?

Måste bara länka till denna text ur The New York Times av den alltid lika läsvärda Peter Guralnick. En artikel som gör upp med myten om Elvis som rasist. Tackar Reverend för tipset.

ABF?

Bäst just nu

Lee Moses - Time and Place (Castle 2007)

Det finns soulsångare och så finns det SOULSÅNGARE. Rå, skitig, stygg och hutlöst innerligt svängande. Bara versionen av "California Dreaming" är nog för att motivera ett omedelbart inköp. Och då får man ändå 22 ljuvliga spår på köpet. Mojo kallade albumet för "Soul music´s Holy Grail" och jag är benägen att hålla med. Hur en sån här fixstjärna på soulhimlen har kunnat gå obemärkt genom historien (originalalbumet släpptes 1971) är för mig en gåta.



JJ Grey & Mofro - Country Ghetto (Alligator 2007)

Blue-eyed soul, träskrock och ett fräckt funkigt sydstatsgung. Oemotståndligt.








Roger Morris - First Album (Hux Records 2005)

Något svårare The Band-skadat än denne britts debutalbum från 1972 är svårt att hitta. Han till och med låter som Levon Helm när han sjunger. Men vilka låtar! Brittisk americana när den är som allra bäst.






Wilco - Sky Blue Sky (Nonesuch 2007)

Bästa sedan "Yankee Hotel Foxtrot". Helt enkelt. Lyssna på "Impossible Germany" om ni inte tror mig.







Jag orkar inte mer i den här stilen idag. Men skulle jag fortsätta hade jag säkert babblat på om Nick Lowes fantastiska "At My Age" (fullt i klass med de tre föregående), Jules & The Polar Bears poppiga rocksmocka "Got No Breeding", att Ryan Adams "Easy Tiger" är hans tredje bästa (efter "Heartbreaker" och "Gold" förstås), Iron City Houserockers svettiga Springsteen/Southside Johnny & The Asbury Jukes/Tom Petty-rock på Best Of-plattan "Pumping Iron & Sweating Steel", The Quicks bortglömda punkiga powerpop på "Untold Rock Stories" eller Jimmy LaFave som äntligen har släppt ett helgjutet album i "Cimarron Manifesto".
Eller så hade jag gjort en utläggning om pubrock igen och tjatat om att alla borde läsa Will Burchs bok "No Sleep Till Canvey Island: The Great Pub Rock Revolution". Eller kanske countryrock; och försvarat Poco, America, Rick Roberts och Eagles. Jag kunde också berättat att jag börjat smyga mig in i softrocken och njuter av såväl Bread som The Doobie Brothers. Kanske hade jag gjort en lista över min sons favoritskivor (han är sju månader nu och har en väl utvecklad smak). Det ska jag tamejfan göra, men inte ikväll, för jag är för trött. Det är jag ofta nuförtiden och det är förstås hans fel. Men jag lovar att skärpa mig med bloggen. Jag kommer kanske inte orka med välillustrerade listor med länkar hit och dit var och varannan dag, men lite enklare, snabbare och mer opretentiösa inlägg. Såna man kan hinna med under de halvtimmespass som min illbatting till son slumrar till. Om jag inte själv har slumrat till då, vill säga.
Bot och bättring dock, med start idag. På återseende.


Och glöm förresten inte att The Gosdin Brothers "Sounds of Goodbye" är en fantastisk, fulländad countryplatta. Trots polotröjorna.

LillHonky

Ja, jag vet att jag någon gång sagt att jag inte ska slarva bort den här bloggen på en massa personligt dravel, utan fokusera på musik. Men jag kan naturligtvis inte undanhålla er denna fantastiska bild av min son, som är tre månader och tretton dagar idag. Och en stor anledning till att jag inte hinner uppdatera bloggen så ofta längre.

Opublicerade recensioner 2006

BR549: Dog Days
Dualtone/Rootsy

Det låter som en paradox, men stilsäker gentlemannacountry blir man inte rik på i Nashville.
Femtiotalsfräcka BR549 har kämpat med medlemsbyten i en ytlig, dollarförblindad bransch i tio år nu och förtjänar mer än en fjäder i stetsonhatten.
7/10
Lyssna även på: Wayne Hancock, Robbie Fulks, Big Sandy & his Fly-Rite Boys


Ebba Forsberg: Ebba Forsberg
Eboth/BAM

Hon var bakgrundsångerska hos Eldkvarn och Ulf Lundell. Hon spelade dragspel i Traste Lindéns Kvintett. Hon var ”Anderssons älskarinna” i tv-serien med samma namn. Hennes första soloalbum ”Been There” plockades upp av Madonnas skivbolag Maverick, som ordnade en halvhjärtad turné i USA och sedan glömde bort henne. Andra albumet ”True Love” bidrog med soundtrack till Björn Runges kritikerhyllade film ”Om jag vänder mig om”, men floppade ändå på grund av ett sjabblande skivbolag.
Hon heter Ebba Forsberg och borde vara en världsartist.
Nya albumet är självbetitlat och släppt på eget bolag. Det känns lite som en nystart. Och med vilken kraft attackerar hon inte denna gång! En stillsamt eftertänksam attack, klädd i höstens färger. Välbalanserade molltoner, ödsligt piano.
Love Olzons produktion omsluter varmt och organiskt Forsbergs drabbande melankoliska melodier. Det här är musik att leva med. Med texter som slår sig in i bröstet med obevekligt allvar; fyllda av liv och erfarenhet. Enkla ord om svåra saker.
”Ebba Forsberg” är 2006 års bästa svenska album. Gör dig själv en tjänst och upptäck det.
9/10


Hank III: Straight To Hell
Curb/BAM

Hank III:s arv bygger inte på halleluja och hälsokost direkt. Farfar Hank Williams Sr — den moderna countrymusikens fader — dog av sprit och tabletter i baksätet på sin Cadillac på nyårsdagen 1953.
Barnbarnet odlar outlawmyten med alla till buds stående medel: vapen, sprit, sex och ett oslipat ruffigt twang.
Så huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om.
7/10
Lyssna även på: Wayne Hancock


Josh Rouse: Subtítulo
Bedroom Classics/Nettwerk/Playground

Sidenstämman från Nebraska har flyttat till Spanien. Med solen i nacken och gitarren på ryggen strosar han omkring bland vitkalkade stenhus och knåpar ihop små lättnynnade betraktelser om livet i periferin.
Fjolårets ”Nashville” var ett bitterljuvt adjö till hemlandet och exfrun. Ett tungt farväl på fjäderlätta vingar. Josh Rouse pop har ju blivit alltmer sjuttiotalsmjuk och snällsoulig för varje album. Och bättre.
”Subtítulo” är hans sjätte album och det första spanienproducerade. Snyggt och charmigt välbekant är det, men ändå liksom gjort med vänsterhanden. Lite väl avslappnat.
Nog för att här finns melodier som placerar vilken gitarrpojke som helst i skamvrån — till sin egen klass når han inte riktigt denna gång.
Men det känns nästan skönt. Han måste ju ändå få lov att vara lite mänsklig.
6/10


The Meligrove Band: Planets Conspire
V2

Ett molltyngt piano, en kvidande kör, melankoliska stråkar och tung rock. Kanadakvartettens tredje fullängdare (första på stort bolag) inleds med stor dramatik.
Men mörkret är inte kompakt. En spretig lekfullhet skjuter in såväl dynamik som ljusare färgskalor. Ur kollisionen kommer ett slags teatralisk pop som både vill vara på dansgolvet och gömma huvudet under täcket.
Låter det motsägelsefullt? Det är det. Men likförbannat njutbart.
6/10
Lyssna också på: Arcade Fire, Black Heart Procession, Flaming Lips


The Men: Return
Playground

Det här, mina vänner, är retro ända ut i den nykammade modsluggen. Allt, från den trestämmiga sången, via Mick Jagger-munspelet till omslagets tidsenliga Small Faces-estetik, fullkomligt skriker tidigt sextiotal. Det är kompetent framfört med en nästan skrämmande autenticitet. Och trots att materialet är egenkomponerat låter det hela tiden som något du hört förut.
Jag förstår verkligen om detta synnerligen begåvade lundagäng vill visa upp sina kunskaper i Nuggets-boxar och Beatlessinglar. Men jag förstår inte riktigt varför jag ska lyssna.
4/10

Omslag

Vill ni se omslagen till albumen på mina årsbästalistor, kolla här.

Saknat?

Ja, här är lite godbitar (?) som jag inte skaffat än av olika anledningar. Påminn mig gärna om vad jag verkligen måste ha.

The Be Good Tanyas: Hello Love
Delia Bell: s/t
Tab Benoit: Brother to the Blues
Big Sandy and his Fly-Rite Boys: Turntable Matinee
James Carr: A Man Worth Knowing: The 1990s Goldwax And Soultrax Recordings
Johnny Cash: Personal File
Destroyer: Destroyer´s Rubies
James Luther Dickinson: Jungle Jim and The Voodoo tiger
Johnny Dowd: Cruel Words
Dr Feelgood: Down By the Jetty
Bobbie Gentry: The Delta Sweete/Local Gentry
Big John Hamilton: How Much Can a Man Take
Wayne Hancock: Tulsa
Bobby Hebb: That's All I Wanna Know
The Hold Steady: Boys and Girls in America
John Lee Hooker: Hooker
George Jackson: What Would Your Mama Say
Waylon Jennings: Nashville Rebel
Anna King: Back to Soul
The La´s: BBC In Session
Bettye LaVette: Take Another Little Piece of My Heart
Laura Lee: The Best Of
Lee Moses: s/t
Frankie Miller: Long Way Home
Tim O’Reagan: s/t
Lee Roy Parnell: Back to the Well
Kelly Joe Phelps: Tunesmith Retrofit
Pop Is Art – Epiphany
Pure Prairie League: Pure Prairie League/Bustin’ Out
Dan Reeder: Sweetheart
The Rockets: s/t
Linda Ronstadt & Ann Savoy: Adieu False Heart
Kelley Stoltz: Below the Branches
Sunny Sweeney: Heartbreaker´s Hall of Fame
Irma Thomas: Wish Someone Would Care/Take a Look
Dwight Twilley: Twilley/Scuba Divers
Watermelon Slim & the Workers: s/t
William Elliott Whitmore: Song of the Blackbird
Daniel Wylie: The High Cost of Happiness
Neil Young: Live at the Fillmore East
VA – Forever Changing: The Golden Age of Electra Records 1963-1973

Årets album 2006

Årets album var en jobbig historia. Lita inte en sekund på mina placeringar. Är inte ens säker på ettan. Topp 10 är grymt jämnt i år. Och ända ner till plats femtio är det faktiskt riktigt bra album. Men så här får det bli.



1. Willie Nile - Streets of New York
2. M. Ward - Post-War
3. Ben Kweller - s/t
4. Bob Dylan - Modern Times
5. Tom Waits - Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards
6. Los Lobos - The Town and the City
7. Neko Case - Fox Confessor Brings the Flood
8. James Hunter - People Gonna Talk
9. Madeleine Peyroux - Half the Perfect World
10. Bruce Springsteen - We Shall Overcome: The Seeger Sessions

11. Tom Petty - Highway Companion
12. Johnny Cash - American V: A Hundred Highways
13. Paul Burch - East To West
14. Ollabelle - Riverside Battle Songs
15. Will Kimbrough - Americanitis
16. Cat Power - The Greatest
17. The Flaming Lips - At War With the Mystics
18. Solomon Burke - Nashville
19. David Mead - Tangerine
20. Elvis Costello & Allen Toussaint - The River in Reverse

21. Loose Fur - Born Again in the USA
22. Golden Smog - Another Fine Day
23. Todd Snider - The Devil You Know
24. Merz - Loveheart
25. Josh Rouse - Subtítulo
26. Jerry Lee Lewis - Last Man Standing
27. Drive-By Truckers - A Blessing and a Curse
28. Primal Scream - Riot City Blues
29. Howe Gelb - 'Sno Angel Like You
30. PF Sloan - Sailover

31. East River Pipe - What Are You On?
32. Lambchop - Damaged
33. Van Morrison - Pay the Devil
34. Neil Diamond - 12 Songs
35. Josh Ritter - The Animal Years
36. Two Gallants - What the Toll Tells
37. Kieran Kane, Kevin Welch & Fats Kaplin - Lost John Dean
38. Sparklehorse - Dreamt For Light Years in the Belly of a Mountain
39. Wayne Scott - This Weary Way
40. Pernice Brothers - Live a Little

41. Hacienda Brothers - What´s Wrong With Right
42. Tom Russell - Love & Fear
43. The Magic Numbers - Those the Brokes
44. Wovenhand - Mosaic
45. Yo La Tengo - I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass
46. Ron Sexsmith - Time Being
47. Hank III - Straight To Hell
48. Elvis Costello - My Flame Burns Blue
49. Jolie Holland - Springtime Can Kill You
50. Neal Casal - No Wish to Reminisce

Strax under:

The Sleepy Jackson - Personality: One Was a Spider, One Was a Bird
Nils Lofgren - Sacred Weapon
Ed Harcourt - The Beautiful Lie
Kris Kristofferson - This Old Road
Grandaddy - Just Like the Fambly Cat
Neil Young - Living With War
Duke Special - Songs From the Deep Forest
JJ Cale & Eric Clapton - The Road to Escondido
The Handsome Family - Last Days of Wonder
The Court & Spark - Witch Season
Yusuf - An Other Cup
Tortoise and Bonnie 'Prince' Billy - The Brave and the Bold
Meligrove Band - Planets Conspire

Reservation: Ramsay Midwood - Popular Delusions & the Madness of Cows är beställd men ännu ej anländ. Känner jag mannen rätt så snor han en topp 10-plats.