Årets album var en jobbig historia. Lita inte en sekund på mina placeringar. Är inte ens säker på ettan. Topp 10 är grymt jämnt i år. Och ända ner till plats femtio är det faktiskt riktigt bra album. Men så här får det bli.
1. Willie Nile - Streets of New York
2. M. Ward - Post-War
3. Ben Kweller - s/t
4. Bob Dylan - Modern Times
5. Tom Waits - Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards
6. Los Lobos - The Town and the City
7. Neko Case - Fox Confessor Brings the Flood
8. James Hunter - People Gonna Talk
9. Madeleine Peyroux - Half the Perfect World
10. Bruce Springsteen - We Shall Overcome: The Seeger Sessions
11. Tom Petty - Highway Companion
12. Johnny Cash - American V: A Hundred Highways
13. Paul Burch - East To West
14. Ollabelle - Riverside Battle Songs
15. Will Kimbrough - Americanitis
16. Cat Power - The Greatest
17. The Flaming Lips - At War With the Mystics
18. Solomon Burke - Nashville
19. David Mead - Tangerine
20. Elvis Costello & Allen Toussaint - The River in Reverse
21. Loose Fur - Born Again in the USA
22. Golden Smog - Another Fine Day
23. Todd Snider - The Devil You Know
24. Merz - Loveheart
25. Josh Rouse - Subtítulo
26. Jerry Lee Lewis - Last Man Standing
27. Drive-By Truckers - A Blessing and a Curse
28. Primal Scream - Riot City Blues
29. Howe Gelb - 'Sno Angel Like You
30. PF Sloan - Sailover
31. East River Pipe - What Are You On?
32. Lambchop - Damaged
33. Van Morrison - Pay the Devil
34. Neil Diamond - 12 Songs
35. Josh Ritter - The Animal Years
36. Two Gallants - What the Toll Tells
37. Kieran Kane, Kevin Welch & Fats Kaplin - Lost John Dean
38. Sparklehorse - Dreamt For Light Years in the Belly of a Mountain
39. Wayne Scott - This Weary Way
40. Pernice Brothers - Live a Little
41. Hacienda Brothers - What´s Wrong With Right
42. Tom Russell - Love & Fear
43. The Magic Numbers - Those the Brokes
44. Wovenhand - Mosaic
45. Yo La Tengo - I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass
46. Ron Sexsmith - Time Being
47. Hank III - Straight To Hell
48. Elvis Costello - My Flame Burns Blue
49. Jolie Holland - Springtime Can Kill You
50. Neal Casal - No Wish to Reminisce
Strax under:
The Sleepy Jackson - Personality: One Was a Spider, One Was a Bird
Nils Lofgren - Sacred Weapon
Ed Harcourt - The Beautiful Lie
Kris Kristofferson - This Old Road
Grandaddy - Just Like the Fambly Cat
Neil Young - Living With War
Duke Special - Songs From the Deep Forest
JJ Cale & Eric Clapton - The Road to Escondido
The Handsome Family - Last Days of Wonder
The Court & Spark - Witch Season
Yusuf - An Other Cup
Tortoise and Bonnie 'Prince' Billy - The Brave and the Bold
Meligrove Band - Planets Conspire
Reservation: Ramsay Midwood - Popular Delusions & the Madness of Cows är beställd men ännu ej anländ. Känner jag mannen rätt så snor han en topp 10-plats.
söndag, december 31, 2006
Årets retro
Solklar etta här. Ett fullödigt album. Komplett.
1. Karen Dalton - In My Own Time
2. Spencer Wiggins - The Goldwax Years
3. Darondo - Let My People Go
4. Irma Thomas - A Woman´s Viewpoint: The Essential 1970s Recordings
5. Eggs Over Easy - Good `n´ Cheap
6. The Someloves - Don´t Talk About Us: The Real Pop Recordings of the Someloves 1985-89
7. Merle Haggard - Hag/Someday We´ll Look Back
8. Judee Sill - Abracadabra: The Asylum Years
9. Karen Dalton - It´s So Hard to Tell Who´s Going to Love You the Best
10. James Talley - Got No Bread, No Milk, No Money, But We Sure Got a Lot of Love (30th Anniversary Edition)
11. The Replacements - Don´t You Know Who I Think I Was? The Best of The Replacements
12. Willie Nile - The Arista Columbia Recordings 1980-1991
13. Mickey Jupp - Juppanese
14. Jackie Wilson - The History of Jackie Wilson Volume 3: The Chicago Soul
15. Chip Taylor - This Side of the Big River
16. PJ Harvey - The Peel Sessions 1991-2004
17. Don Covay - Funky Yo Yo
18. Lee Dorsey - The Best Of Lee Dorsey (Repertoire)
19. Sailcat - Motorcycle Mama
20. Simon Joyner - Beautiful Losers: Singles and Compilation Tracks 1994-1999
Måste få lämna en reservation också, för två beställda skivor jag inte fått än:
Chilli Willi & the Red Hot Peppers - Bongos Over Balham
Blaze Foley & the Beaver Valley Boys - Cold, Cold World
Har en stark känsla av att dessa lätt tränger sig in på topp 20.
1. Karen Dalton - In My Own Time
2. Spencer Wiggins - The Goldwax Years
3. Darondo - Let My People Go
4. Irma Thomas - A Woman´s Viewpoint: The Essential 1970s Recordings
5. Eggs Over Easy - Good `n´ Cheap
6. The Someloves - Don´t Talk About Us: The Real Pop Recordings of the Someloves 1985-89
7. Merle Haggard - Hag/Someday We´ll Look Back
8. Judee Sill - Abracadabra: The Asylum Years
9. Karen Dalton - It´s So Hard to Tell Who´s Going to Love You the Best
10. James Talley - Got No Bread, No Milk, No Money, But We Sure Got a Lot of Love (30th Anniversary Edition)
11. The Replacements - Don´t You Know Who I Think I Was? The Best of The Replacements
12. Willie Nile - The Arista Columbia Recordings 1980-1991
13. Mickey Jupp - Juppanese
14. Jackie Wilson - The History of Jackie Wilson Volume 3: The Chicago Soul
15. Chip Taylor - This Side of the Big River
16. PJ Harvey - The Peel Sessions 1991-2004
17. Don Covay - Funky Yo Yo
18. Lee Dorsey - The Best Of Lee Dorsey (Repertoire)
19. Sailcat - Motorcycle Mama
20. Simon Joyner - Beautiful Losers: Singles and Compilation Tracks 1994-1999
Måste få lämna en reservation också, för två beställda skivor jag inte fått än:
Chilli Willi & the Red Hot Peppers - Bongos Over Balham
Blaze Foley & the Beaver Valley Boys - Cold, Cold World
Har en stark känsla av att dessa lätt tränger sig in på topp 20.
Årets svenska album
Har, i vanlig ordning, brytt mig dåligt om svensk musik. Antar att MABD "Ditt hjärta är en stjärna" eller Nisse Hellbergs "Snackbar Blues" borde snott platser här, men eftersom jag inte hört dem så blir det så här. Ettan är dock så grisigt bra att den lätt platsat på topp 10 totalt.
1. Ebba Forsberg - s/t
2. Pascal - Förbi fabriken
3. The Concretes - In Colour
4. Sven Zetterberg - Southern Soul Agenda
5. C.AARMÉ (R.I.P) - Vita
1. Ebba Forsberg - s/t
2. Pascal - Förbi fabriken
3. The Concretes - In Colour
4. Sven Zetterberg - Southern Soul Agenda
5. C.AARMÉ (R.I.P) - Vita
Årets diverse
Låtar:
Willie Nile - Asking Annie Out
Tortoise and Bonnie 'Prince' Billy - Pancho
Merz - Verily
Ben Kweller - Nothing Happening
Bob Dylan - Workingman´s Blues #2
Candi Staton - His Hands
Neko Case - Hold On, Hold On
Regina Spektor - Fidelity
Gnarls Barkley - Crazy
Loose Fur - Hey Chicken
Nils Lofgren - Frankie, Hang On
Tom Waits - Road To Peace
...
...
...
Konserter:
Richard Hawley, Stenhammarsalen, Konserthuset
Sven Zetterberg, Nefertiti
Sparklehorse, Sticky Fingers
Det pinsamma här är att jag slarvat bort min kalender och kommer fan inte ihåg vad jag har sett. Vet dock att det varit ett dåligt konsertår för min del.
Årets konsertmiss:
M. Ward, Pustervik (jag låg vrålsjuk och tvingades sälja biljetten via en kompis)
Soundtrack:
Paul Westerberg - Open Season
Bluegrassgospel:
The Del McCoury Band - The Promised Land
Honky tonk:
Deryl Dodd - Full Circle
DVD:
Eftersom jag inte sett "Heart of Gold" än och har varit extremt dålig på att köpa filmer i år får det bli födelsedagspresenten "Searching for the Wrong-Eyed Jesus".
Film:
Babel
Har varit lika dålig på att se filmer i år.
Tv-serie:
Sopranos
Cd-r:
Broken Records "Three"
Lite självgod måste man ju tillåta sig att vara.
Genre:
Pop (The Someloves, Michael Shelley, The Toms, Ben Kweller, The Records, Material Issue, Mark Johnson, Eytan Mirsky...)
Pubrock (Eggs Over Easy, Mickey Jupp, Rockpile, Help Yourself, Chilli Willi & the Red Hot Peppers...)
Mest försummade genre (igen):
Jazz
Upptäckt:
Karen Dalton!
Återupptäckt:
Snooks Eaglin
Händelse:
En miniHonky är på väg!
torsdag, november 23, 2006
* The First Waltz, Nefertiti, Göteborg 29/11 *
Onsdagen den 29 november står Broken Records på scen igen. Då på Göteborgs fina jazzklubb Nefertiti och tillsammans med vännerna i banden Baby Grand och Shade Tree.
Kvällen har döpts till "The First Waltz", dels som en lek med musikaliska rötter (The Bands avskedskonsert 1976 kallades "The Last Waltz" och var en fantastastisk tillställning som bl a bjöd på gäster som Bob Dylan, Neil Young, Van Morrison, Muddy Waters, The Staple Singers & Dr John), men framförallt för att markera att det faktiskt är någonting på gång här i Göteborg. En ny fräsch scen frodas, med pigga, nyskapande band som har sina rötter i bl a soul, country, folk, gospel, pop och rock. Kvällens band är tre fina exempel och evenemanget "The First Waltz" är bara början!
Medlemmar ur de olika banden kommer hoppa in hos varandra och förstärka/förändra/förbättra sound och upplevelse och mellan uppträdandena snurrar DJ-gänget Los Reyas Magicos gammal soul och country på vinylspelaren.
Det här blir en kväll att minnas, så missa den inte! Och ta med alla era vänner.
Var? Nefertiti, Hvitfeldtsplatsen 6, Göteborg.
När? Onsdag 29 november kl 19.30 (första bandet på scen 20.00).
Inträde endast 60:-
måndag, oktober 23, 2006
Ebba Forsberg
Har du fortfarande inte upptäckt henne? Ta en titt på denna promotionfilm och spring sedan och köp det senaste självbetitlade albumet. Gripande, bedårande, drabbande musik och en sångerska i absolut världsklass. Årets bästa svenska album.
fredag, september 29, 2006
Bäst just nu
Ben Kweller - s/t (album)
Årets Josh Rouse-album.
Madeleine Peyroux - Half the Perfect World (album)
Årets Billie Holiday-album.
Mickey Jupp - Juppanese (album)
Pubrock deluxe. Välkommen återutgåva.
Spencer Wiggins - The Goldwax Years (album)
Southern soul deluxe. Hur har jag kunnat leva utan det här?
L-P Anderson (skribent)
Jim Ford! Killen har fått en intervju med Jim Ford! Sätt genast på Jim Fords mästerliga fonky honky countrysoul-album "Harlan County" (som ni naturligtvis har på en framträdande plats i skivsamlingen), köp senaste numret av tidskriften Sonic och njut av L-P Andersons underbara artikel.
The Pogues - If I Should Fall From Grace With God (album)
Köpte äntligen den remastrade utgåvan på cd och insåg på bara några sekunder hur mycket jag faktiskt saknat fyllskallarnas innerliga irlandspunk. Tidlöst och omistligt.
The Beach Boys - Hold On Dear Brother (låt)
Ibland tar strandpojkarna på sig sina finaste americanaskägg och går på gatorna som vanliga The Band-medlemmar. Från det underskattade albumet "Carl and the Passions - So Tough" från 1972.
Richard Hawley - Some Candy Talking (låt)
Den harmynte femtiotalsromantikern från Sheffield skapar oemotståndlig blodfylld gentlemannagoth av denna gamla Jesus & Mary Chain-dänga.
Bob Dylan - Modern Times (album)
Gubbfan har gjort det igen. Omöjligt att tröttna på.
David Eddie - Rumsren: en hemmapappas bekännelser (bok)
Jag har visserligen bara kommit ett par kapitel in i boken än, men jag är redan hänförd. Jag menar, bara att inleda sin pappabok med ett citat av Johnny "Guitar" Watson! Den här borde alla blivande föräldrar läsa.
Hannes Dükler (redaktör) - Uppdrag: pappa (bok)
Den här också.
Yo La Tengo - I Am Not Afraid Of You and I Will Beat Your Ass (album)
Jag är fortfarande inte benägen att ställa mig i helgonförklaringskören, men börjar faktiskt förstå lite av vad de snackar om. Dessutom är ju bara titeln värd skivans pris.
Hönökaka (bröd)
Hönökaka med räkost. Mmmm...
RateYourMusic (webbsajt)
Hade nästan glömt bort att jag registrerade mig där en gång. Nu har sajten förbättrats, utvecklats och snyggats till och jag har blivit smått beroende på kuppen. Jag hänger där allt oftare och siktar på att så småningom registrera och betygssätta hela min samling. Vi får väl se om jag orkar, men kul är det. Och visst behövs väl ännu en nördsajt för musikfanatiker?
M. Ward - Post-War (album)
Banne mig om den inte är till och med bättre än fjolårets "Transistor Radio". Är det möjligt?
Annat värt att nämna: My name is Earl (tv-serie), Elvis Costello & Allen Toussaint "The River in Reverse" (album), Julia Lee "Mama Don´t Allow It" (låt), Willie Nile "The Arista Columbia Recordings 1980-1991" (album), Loose Fur "Born Again in the USA" (album), Höst (årstid)...
måndag, juni 19, 2006
fredag, juni 16, 2006
Bäst maj
Här kommer den till slut. Tycker jag har fått ihop en hyfsad samling ändå. Och jag vet redan nu att juni-samlingen kommer bli nåt i hästväg. Håll ut.
STAND BY ME
Bäst maj 2006
1. Deryl Dodd - It´s Only ´Cause You´re Lonely (2:43)
Jamen det är ju såhär honky tonk ska låta! Hårt, svängigt, sexigt; med fiol, steelguitar och ett sjuhelsikes twang. Fullt i klass med Dwight Yoakam.
Från "Full Circle", Dualtone 2006
2. Baby Grand - Bells (4:24)
Och det här göteborgsgänget svänger minsann riktigt gôtt också. The Band-ambitioner, Beatlesharmonier och (!) såg.
Från Baby Grands hemsida
3. Ebba Forsberg - Daybreak (5:39)
Sist av alla fattar jag hur bra den här damen är. Och det krävdes en titt på den i ärtlighetens namn ganska medelmåttiga filmen "Om jag vänder mig om", där hon bidrar till soundtracket. Ebba Forsberg är dock allt annat än medelmåttig.
Från "True Love", MNW 2001
4. Gordon Lightfoot - Sundown (3:34)
Trots att jag tuggat boxen ganska flitigt har det inte smält ner riktigt som det ska. Han har tveklöst fina låtar, men något gör att jag inte känner mig riktigt inbjuden. Rösten? Den här rootsiga dängan går däremot rakt in i hjärtetrakten.
Från 4 cd-boxen "Songbook", Rhino 1999
5. Eddie Hinton - I Found A True Love (3:00)
Har ni inte upptäckt den vite Otis Redding än är det hög tid. Men ni ska nog inte börja med detta album, som utan att vara dåligt förmodligen är hans sämsta. Låten här är dock en stabil southern soul-dänga. Läs gärna Lennart Perssons artikel om Eddie Hinton.
Från "Cry and Moan", Bullseye Blues 1991
6. Bonnie 'Prince' Billy - One With the Birds (5:13)
Kan det vara hans bästa låt? Har haft den här fantastiska låten sedan den kom ut, men blev av någon anledning påmind om den igen. Will Oldham är ett geni och den här melodin är ett bevis så gott som något.
Från "Blue Lotus Feet", cd-ep 1998
7. Magnus Uggla - Varning på stan (4:43)
Skratta inte innan ni har hört hans första album. Rock´n´roll vetja. T.Rex och David Bowie så man nästan skäms, men det är trots allt sjutttiotal. Det här är bra. Tro mig.
Från "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt", April/Columbia 1977
8. NRBQ - Me And The Boys (3:29)
Jag gick som vanligt till jobbet en tidig morgon genom Slottsskogen. Men det var den här försommarveckan i maj då man faktiskt kunde knata i kortbyxor ett par dagar. Mp3-spelaren på random. Solen kämpade sig upp, fåglarna som vacklade ut på sina kvistar stämde upp en rosslig morgonsång och så dök då denna poppiga pubrockbagatell upp och allt kändes bara så jävla sommar. Äntligen. Arbetet den dagen blev lättare. Det är sant.
Att stämningen sedan sänktes med Bonnie 'Prince' Billys "I See a Darkness" direkt efter hör egentligen inte hit.
Från "Tiddlywinks", Rounder 1980
9. Freakwater - My One Desire (2:28)
Den här fina bonddängan av bortglömde country/rockabilly-gubben Dorsey Burnette har tidigare spelats in av bl a Rick Nelson och Stray Cats. Freakwater gör den enkelt och definitivt.
Från "Old Paint", City Slang 1995
10. Ossler - Vadå? Jag mår bra (3:23)
Har hört mycket gott om den här gamle Wilmer X-gitarristen. Förstod nog först när jag såg honom kompa Thåström live i vintras att det verkligen är värt att kolla upp.
Från "Den siste som kom ut", Dust/V2 2002
11. Grandaddy - Elevate Myself (3:41)
Nu har jag albumet och kan tyvärr bara bekräfta mina egna farhågor att det tillhör Grandaddys svagare. Det betyder å andra sidan att det är bättre än det mesta. Det här är en dumcharmig elektronisk gitarrpopsak som låter så mycket Grandaddy att det är löjligt. Som tur är.
Från "Just Like the Fambly Cat", V2 2006
12. Neil Young - The Restless Consumer (5:47)
Visst kan man tycka att nya Bushkritiska albumet bara är sandlåderetorik från en rik gammal gnällgubbe, men jag måste erkänna att jag ändå till viss - och faktiskt ganska stor - del faller handlöst för den pubertala punkrock-ilskan. "Don´t Need No More Lies"!
Från "Living With War", Reprise 2006
13. John Lennon - Stand By Me (3:30)
Lennons Phil Spector-producerade jukebox är än idag späckad med sjukt lyssningsbar kärlek och hänsynslös hängivenhet. "Stand By Me" flöt in i mitt blodomlopp när jag bara var ett barn och den lär väl aldrig hitta ut igen. Och varför skulle den det?
Från "Rock´n´Roll", EMI 1975
14. Little Milton - Somebody's Tears (3:51)
Han har alltid arbetat i gänslandet mellan soul och blues. Här med tyngd och själ som lämnar en deep soul-älskare andlös.
Från "Walkin´ the Back Streets", Stax 1981
15. Loudon Wainwright III - Living Alone (2:37)
Det kanske mest spelade albumet under maj månad. Treans bearbetningsalbum efter föräldrarnas död. En gripande skildring av hur det är att leva ensam som vuxen man.
Från "Last Man On Earth", Evangeline 2001
16. The Band - Book Faded Brown (4:13)
Rick Danko. Robbie Robertson är borta, men Rick Danko är där. Och Garth Hudson och Levon Helm. Rick Danko. Lyssna.
Från "Jubilation", River North 1998
17. Starry Eyed and Laughing - Closer To You Now (3:51)
Har njutit mycket av Englands stora Byrds-fantaster den sista tiden. Och allt finns där; stämsången, Jingle-jangle-klinkandet på en stilig Rickenbacker, folk- och popkänslan och countryinfluenserna. De är till och med uppbackade av pubrockhjältarna i Brinsley Schwartz. Men var är lyssnarna?
Från "That Was Now and This is Then", Aurora 2003
18. Willie Nelson - The Harder They Come (3:38)
Jag har, i ärlighetens namn, inte orkat lyssna in mig på den rödhårige främlingens försök att korsbefrukta Texas och Jamaica. Han har nämligen inte lyckats. Utom i ett fall. Jimmy Cliffs gamla baktaktsdänga sitter där den ska.
Från "Countryman", Lost Highway 2005
19. The Gladiators - Stick A Bush (2:27)
Har tidigare bara haft den fantastiska "Trench Town Mix Up". En monumental, tidlös klassiker, oberoende av genre. Högg till på denna på ren chansning. Men det var en chansning som föll i god jord. Hör själva.
Från "Proverbial Reggae", Virgin 1978
2. 20. Snooks Eaglin - Alberta (2:41)
En gammal hjälte. Hösten 1989, bara en månad innan muren föll, besökte jag dåvarande Östberlin och som den musikdåre jag var och är finkammade jag förstås stadens alla skivaffärer. Jazz och klassiskt hade tagit sig igenom censuren. Och den enda popmusik som fanns var östeuropeisk. Och så fanns det lite blues. Bland annat Snooks som jag köpte på chans och förälskade mig i på stört. Man gör ju det. Den gitarren, den rösten! Det finns inte en mur som står efter man hört honom. LP´n jag köpte finns idag återutgiven på cd som "The Sonet Blues Story". Fast "Alberta" är inte med där.
Från "New Orleans Street Singer", Storyville 2005
21. Lloyd Cole - Margo's Waltz (4:03)
Är inget större fan av Cole, men läste någonstans att om man tycker om Richard Hawleys monumentala "Coles Corner" så gillar man även detta. Jag förstår det. Det här är tidlöst.
Från "Don´t Get Weird On Me Babe", Polydor 1991
1 hour 18 minutes 55 seconds of Honky headache
STAND BY ME
Bäst maj 2006
1. Deryl Dodd - It´s Only ´Cause You´re Lonely (2:43)
Jamen det är ju såhär honky tonk ska låta! Hårt, svängigt, sexigt; med fiol, steelguitar och ett sjuhelsikes twang. Fullt i klass med Dwight Yoakam.
Från "Full Circle", Dualtone 2006
2. Baby Grand - Bells (4:24)
Och det här göteborgsgänget svänger minsann riktigt gôtt också. The Band-ambitioner, Beatlesharmonier och (!) såg.
Från Baby Grands hemsida
3. Ebba Forsberg - Daybreak (5:39)
Sist av alla fattar jag hur bra den här damen är. Och det krävdes en titt på den i ärtlighetens namn ganska medelmåttiga filmen "Om jag vänder mig om", där hon bidrar till soundtracket. Ebba Forsberg är dock allt annat än medelmåttig.
Från "True Love", MNW 2001
4. Gordon Lightfoot - Sundown (3:34)
Trots att jag tuggat boxen ganska flitigt har det inte smält ner riktigt som det ska. Han har tveklöst fina låtar, men något gör att jag inte känner mig riktigt inbjuden. Rösten? Den här rootsiga dängan går däremot rakt in i hjärtetrakten.
Från 4 cd-boxen "Songbook", Rhino 1999
5. Eddie Hinton - I Found A True Love (3:00)
Har ni inte upptäckt den vite Otis Redding än är det hög tid. Men ni ska nog inte börja med detta album, som utan att vara dåligt förmodligen är hans sämsta. Låten här är dock en stabil southern soul-dänga. Läs gärna Lennart Perssons artikel om Eddie Hinton.
Från "Cry and Moan", Bullseye Blues 1991
6. Bonnie 'Prince' Billy - One With the Birds (5:13)
Kan det vara hans bästa låt? Har haft den här fantastiska låten sedan den kom ut, men blev av någon anledning påmind om den igen. Will Oldham är ett geni och den här melodin är ett bevis så gott som något.
Från "Blue Lotus Feet", cd-ep 1998
7. Magnus Uggla - Varning på stan (4:43)
Skratta inte innan ni har hört hans första album. Rock´n´roll vetja. T.Rex och David Bowie så man nästan skäms, men det är trots allt sjutttiotal. Det här är bra. Tro mig.
Från "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt", April/Columbia 1977
8. NRBQ - Me And The Boys (3:29)
Jag gick som vanligt till jobbet en tidig morgon genom Slottsskogen. Men det var den här försommarveckan i maj då man faktiskt kunde knata i kortbyxor ett par dagar. Mp3-spelaren på random. Solen kämpade sig upp, fåglarna som vacklade ut på sina kvistar stämde upp en rosslig morgonsång och så dök då denna poppiga pubrockbagatell upp och allt kändes bara så jävla sommar. Äntligen. Arbetet den dagen blev lättare. Det är sant.
Att stämningen sedan sänktes med Bonnie 'Prince' Billys "I See a Darkness" direkt efter hör egentligen inte hit.
Från "Tiddlywinks", Rounder 1980
9. Freakwater - My One Desire (2:28)
Den här fina bonddängan av bortglömde country/rockabilly-gubben Dorsey Burnette har tidigare spelats in av bl a Rick Nelson och Stray Cats. Freakwater gör den enkelt och definitivt.
Från "Old Paint", City Slang 1995
10. Ossler - Vadå? Jag mår bra (3:23)
Har hört mycket gott om den här gamle Wilmer X-gitarristen. Förstod nog först när jag såg honom kompa Thåström live i vintras att det verkligen är värt att kolla upp.
Från "Den siste som kom ut", Dust/V2 2002
11. Grandaddy - Elevate Myself (3:41)
Nu har jag albumet och kan tyvärr bara bekräfta mina egna farhågor att det tillhör Grandaddys svagare. Det betyder å andra sidan att det är bättre än det mesta. Det här är en dumcharmig elektronisk gitarrpopsak som låter så mycket Grandaddy att det är löjligt. Som tur är.
Från "Just Like the Fambly Cat", V2 2006
12. Neil Young - The Restless Consumer (5:47)
Visst kan man tycka att nya Bushkritiska albumet bara är sandlåderetorik från en rik gammal gnällgubbe, men jag måste erkänna att jag ändå till viss - och faktiskt ganska stor - del faller handlöst för den pubertala punkrock-ilskan. "Don´t Need No More Lies"!
Från "Living With War", Reprise 2006
13. John Lennon - Stand By Me (3:30)
Lennons Phil Spector-producerade jukebox är än idag späckad med sjukt lyssningsbar kärlek och hänsynslös hängivenhet. "Stand By Me" flöt in i mitt blodomlopp när jag bara var ett barn och den lär väl aldrig hitta ut igen. Och varför skulle den det?
Från "Rock´n´Roll", EMI 1975
14. Little Milton - Somebody's Tears (3:51)
Han har alltid arbetat i gänslandet mellan soul och blues. Här med tyngd och själ som lämnar en deep soul-älskare andlös.
Från "Walkin´ the Back Streets", Stax 1981
15. Loudon Wainwright III - Living Alone (2:37)
Det kanske mest spelade albumet under maj månad. Treans bearbetningsalbum efter föräldrarnas död. En gripande skildring av hur det är att leva ensam som vuxen man.
Från "Last Man On Earth", Evangeline 2001
16. The Band - Book Faded Brown (4:13)
Rick Danko. Robbie Robertson är borta, men Rick Danko är där. Och Garth Hudson och Levon Helm. Rick Danko. Lyssna.
Från "Jubilation", River North 1998
17. Starry Eyed and Laughing - Closer To You Now (3:51)
Har njutit mycket av Englands stora Byrds-fantaster den sista tiden. Och allt finns där; stämsången, Jingle-jangle-klinkandet på en stilig Rickenbacker, folk- och popkänslan och countryinfluenserna. De är till och med uppbackade av pubrockhjältarna i Brinsley Schwartz. Men var är lyssnarna?
Från "That Was Now and This is Then", Aurora 2003
18. Willie Nelson - The Harder They Come (3:38)
Jag har, i ärlighetens namn, inte orkat lyssna in mig på den rödhårige främlingens försök att korsbefrukta Texas och Jamaica. Han har nämligen inte lyckats. Utom i ett fall. Jimmy Cliffs gamla baktaktsdänga sitter där den ska.
Från "Countryman", Lost Highway 2005
19. The Gladiators - Stick A Bush (2:27)
Har tidigare bara haft den fantastiska "Trench Town Mix Up". En monumental, tidlös klassiker, oberoende av genre. Högg till på denna på ren chansning. Men det var en chansning som föll i god jord. Hör själva.
Från "Proverbial Reggae", Virgin 1978
2. 20. Snooks Eaglin - Alberta (2:41)
En gammal hjälte. Hösten 1989, bara en månad innan muren föll, besökte jag dåvarande Östberlin och som den musikdåre jag var och är finkammade jag förstås stadens alla skivaffärer. Jazz och klassiskt hade tagit sig igenom censuren. Och den enda popmusik som fanns var östeuropeisk. Och så fanns det lite blues. Bland annat Snooks som jag köpte på chans och förälskade mig i på stört. Man gör ju det. Den gitarren, den rösten! Det finns inte en mur som står efter man hört honom. LP´n jag köpte finns idag återutgiven på cd som "The Sonet Blues Story". Fast "Alberta" är inte med där.
Från "New Orleans Street Singer", Storyville 2005
21. Lloyd Cole - Margo's Waltz (4:03)
Är inget större fan av Cole, men läste någonstans att om man tycker om Richard Hawleys monumentala "Coles Corner" så gillar man även detta. Jag förstår det. Det här är tidlöst.
Från "Don´t Get Weird On Me Babe", Polydor 1991
1 hour 18 minutes 55 seconds of Honky headache
onsdag, juni 14, 2006
Sorry
Ja, jag vet att jag är sen med månadslistan igen. Den är på gång. Listan är klar, men jag måste ta mig tid att kommentera den också.
Tills dess vill jag rekommendera er att besöka Sir Shamblings fantastiska sajt Deep Soul Heaven. Där kan ni både läsa om många fina gamla bortglömda southern soul-artister och ladda ner och lyssna på hjärtekrossande låtar ni förmodligen aldrig hittar någon annanstans.
Tills dess vill jag rekommendera er att besöka Sir Shamblings fantastiska sajt Deep Soul Heaven. Där kan ni både läsa om många fina gamla bortglömda southern soul-artister och ladda ner och lyssna på hjärtekrossande låtar ni förmodligen aldrig hittar någon annanstans.
måndag, maj 29, 2006
lördag, maj 20, 2006
J.J. Cale
På begäran av Nietzsche och under svåra våndor har jag gjort en rankning av J.J. Cales album. Att betygssätta en gammal hjälte såhär är egentligen dömt att misslyckas och jag har ångrat mig redan. Han är ju trots allt helig för mig. Betyg lägre än 6/10 (eller stark trea) är hursomhelst otänkbart och på alla album finns åtminstone en låt som är 10/10. Nåväl, here we go; J.J. Cale topp 14:
1. Naturally 10/10
2. Troubadour 10/10
3. Really 9/10
4. Okie 8/10
5. "5" 8/10
6. Live 8/10
7. To Tulsa and Back 8/10
8. Grasshopper 8/10
9. Shades 7/10
10. Number 10 7/10
11. Closer to You 7/10
12. #8 6/10
13. Guitar Man 6/10
14. Travel-Log 6/10
Några låtar att lyssna på finns på MySpace.
En bra samling att börja med för den nyfikne är "Anyway the Wind Blows: The Anthology", som på två skivor hyfsat sammanfattar de första tjugofem åren.
Sorry Cale, förlåter du mig?
söndag, maj 14, 2006
Bäst april
Sådär, lite lagom försenad kommer den nu äntligen. Håll tillgodo.
HANG ON
bäst april 2006
1. Regina Spektor - Fidelity (3:47)
Surade lite när jag såg den förvånansvärt ointressanta uppställningen till årets Accelerator (varför kan inte The Raconteurs spela i Göteborg?). Blev dock nyfiken på den här Moskvafödda amerikanskan som jag hört mycket gott om innan. Och när jag första gången hörde henne spotta fram refrängen "It breakes my hea-a-a-a-a-a-a-a-a-a-aart" över någon slags violinknäppande R&B-indie, var jag såld. Fråga mig bara inte hur albumet i övrigt låter. Jag lyssnar bara på "Fidelity".
Från "Begin to Hope", Warner 2006
2. Willie Nile - Back Home (6:23)
Han promenerar, gungar, vaggar eller rullar fram. Som en trött, men nyfiket rusig Dylan. Som en vilsen själ i en allt för stor värld kantad av horor, världskrig, heliga kossor, rubinröda läppar, vin, weed och bluesmunspel. Det känns som om man färdas med honom. Det känns som om sången aldrig ska ta slut. Och det är just vad man också hoppas.
Från "Streets of New York", Evangeline 2006
3. Nils Lofgren - Frankie Hang On (3:41)
Albumet är en ojämn historia. På sina håll lider det av ett åttiotalssound som borde ha varit arkiverat för länge sedan. Som tur är finns dock en handfull riktigt starka låtar. Nästan i klass med hans sjuttiotal. Inte minst denna kärvt rockiga sak, som gästas av Graham Nash och David Crosby.
Från "Sacred Weapon", Hypertension 2006
4. The Flaming Lips - Free Radicals (3:41)
The Flaming Lips goes Prince? Ja, det låter nästan så när Wayne Coyne, med en bitter glimt i ögat, falsettfunkar över skitiga gitarrer och glamrock-körer; "You think you´re radical / But you´re not so radical / In fact you´re fanatical".
Från "At War With the Mystics", Warner 2006
5. Neal Casal - You Don`t See Me Crying (4:03)
Hans upptäckt av sextiotalspop och orkester känns som en befrielse. Det kanske kan rädda fler ensamma gitarrpojkar?
Från "No Wish to Reminisce", Fargo 2006
6. C.AARMÉ - Ti Ca Tu A (2:52)
"It doesn´t get any better / Ich doesn´t get any better than this". Nä, inte kan man motstå göteborgsarméns ettriga stackatohardcore. Det går bara inte.
Från "Golden Retriever/Ti Ca Tu A", cd-singel, Burning Heart 2006
7. David Hines - I Go To Pieces (2:35)
Den här charmiga Elvis Costello-besläktade popbagatellen hittar jag på första samlingen i serien "Home Runs"; ett beundransvärt projekt startat av skivsamlande powerpop-fanatiker i Vara.
Från V/A "Home Runs: Songs That´ll Take You All the Way: North American Pop From 75-85", Play Ball! 2000
8. Jim Noir - Eanie Meany (2:44)
Förlåt, men jag måste ta ett citat här också. Kan man annat än älska en låt som börjar med texten "If you don´t give my football back / I´m gonna put my dad on you"? Självklart inte. Och när texten ackompanjeras av den soligaste sextiotalspopen hitom Cosmic Rough Riders är alla tvivel definitivt undanröjda. Ett enmans-Beach Boys är väl precis vad världen behöver år 2006?
Från "Tower of Love", Atlantic/Warner 2006
9. Wilson Pickett - Don't Let The Green Grass Fool You (2:49)
Uppfunkad av Philly Soul-producenterna Kenny Gamble och Leon Huff visar Pickett, som hade sina största hits på sextiotalet, att en sydstatskatt kan svänga på svansen även på modernare storstads-dansgolv.
Från "In Philadelphia", Rhino 1995 (ursprungligen på Atlantic 1970)
10. Irma Thomas - These Four Walls (3:10)
Kent fortsätter sin hälsobringande återutgivning av sextio- och sjuttiotalens många bortglömda sydstatshjältar (ni missade väl t ex inte Doris Dukes fantastiska "I´m a Loser" som överglänste det mesta i fjolårets återutgivningshög?). Souldrottningen från New Orleans sjöng in denna Swamp Dogg-producerade rysare 1970. Den borde ha slagit världen med häpnad, men gjorde det inte. Kanske vi är mogna idag?
Från "A Woman´s Viewpoint: The Essential 1970s Recordings", Kent/Ace 2006
11. Candi Staton - His Hands (5:48)
Candi Statons gudabenådade röst, Will Oldhams fingertoppskänsliga låtskrivarbegåvning, indiekufen Andrew Birds stråkar och Lambchops Mark Nevers produktion skickar oss rakt upp i evigheten. Southern soul blir inte mer southern soul än så här 2006.
Från "His Hands", Honest Jon's 2006
12. Warren Zevon - The Factory (2:45)
Med hjälp av bl a R.E.M.:arna Peter Buck, Mike Mills och Bill Berry och med självaste Bob Dylan vilt tutande på munspel rockar cynikern Zevon loss i denna charmigt kaotiska proletärsaga.
Från "Sentimental Hygiene", Virgin 1987
13. The Beach Boys - Kiss Me Baby (2:37)
Rockkritikern Dave Marsh säger i sin skamlöst underhållande bok "The Heart of Rock & Soul" (Da Capo) att "I wouldn´t trade this little B side for all of Pet Sounds", och även om jag personligen skulle tveka vid ett sådant byte, så förstår jag vad han menar. Denna lilla vemodigt romantiska popsång drar i känslotåtarna som få.
Fotnot: Marsh listar i sin bok "the 1001 Greatest Singles Ever Made" och listan, för den som är intresserad, finns här. Själva listan är förstås underordnad texterna om låtarna och vill man ha dem så får man helt enkelt skaffa boken, vilket jag rekommenderar varje seriöst musikintresserad människa att göra.
Från "Today!", Capitol 1965
14. Sade - By Your Side (4:34)
Den här behöver väl ändå ingen presentation? En av världens allra bästa kärlekssånger. Bara.
Från "Lovers Rock", Epic/Sony 2000
15. Wynn Stewart - Another Day, Another Dollar (2:29)
Skönsjungande Stewarts hårdsvängande honky tonk-hyllning till arbetarklassen klättrade på countrylistorna 1963. Och nog är han värd att nämna i samma andetag som andra stora Bakersfieldgrabbar som Buck Owens eller Merle Haggard.
Från "California Country: The Best of the Challenge Masters", AVI 1995
16. Grandaddy - Disconnecty (3:34)
Inte det bästa jag hört med UFO-skägget Jason Lytle och hans kumpaner; kanske inte ens det bästa från sista (ja, sista!) albumet "Just Like the Fambly Cat" (som jag inte hört i sin helhet än) - men det är ändå Grandaddy! Det räcker. Detta sällsynt originella band lämnar ett hål efter sig, som bara till viss del fylls av Mercury Rev och The Flaming Lips. Lytles skägg, som nu lär vara avrakat, blir även det svårt att ersätta.
Från "Sonically Speaking, Vol 28", Tidskriften Sonic, april 2006
17. Bruce Springsteen - If I Should Fall Behind (2:57)
Har ni glömt att det faktiskt fanns bra låtar på "Lucky Town" också? Här är en, som får åtminstone undertecknad att känna sig redo att knyta hymens band med underbettet från New Jersey. Om det inte vore försent, förstås. Broken Records gjorde en egen tolkning av denna kärleksvisa på just ett bröllop härförleden.
Från "Lucky Town", Columbia 1992
18. Drive-By Truckers - Aftermath USA (3:16)
Sydstatskepsarna leker fylleriffig slashasrock a lá The Faces. Då låter det så här...bra!
Från "A Blessing and a Curse", New West 2006
19. Urban Dogs - Sex Kick (2:09)
Pang-på-rödbetan-punk med skit under naglarna och svettig pubrock-feeling. För vänner av The Vibrators eller Sham 69. Vill minnas att jag fick tipset någonstans härifrån.
Från "Urban Dogs" (New Barbarians), Cleopatra 1993
20. Bettye LaVette - Thru the Winter (5:49)
Hon fick en liten - välförtjänt - renässans med fjolårets "I´ve Got My Own Hell to Raise"; men missa inte heller det tillbakalutade bluesalbum som denna countrysoul-ballad är hämtad ifrån.
Från "A Woman Like Me", Blues Express/RandM 2004
21. Little Jimmy Scott - They Say It´s Wonderful (3:55)
Som en Frank Sinatra från en annan planet sjunger han. Med en röst - inte en mans, inte en kvinnas - som får tid och rum att stanna. En hormonsjukdom har för evigt placerat honom bortom vår jordiska uppdelning i kön. Ray Charles förälskade sig tidigt i hans röst och producerade själv detta gastkramande album med gråtmilda ballader. Stort tack till Larm för skivan.
Från "Falling in Love is Wonderful", Tangerine 1962
1 hour 15 minutes 38 seconds of hot honky hits
HANG ON
bäst april 2006
1. Regina Spektor - Fidelity (3:47)
Surade lite när jag såg den förvånansvärt ointressanta uppställningen till årets Accelerator (varför kan inte The Raconteurs spela i Göteborg?). Blev dock nyfiken på den här Moskvafödda amerikanskan som jag hört mycket gott om innan. Och när jag första gången hörde henne spotta fram refrängen "It breakes my hea-a-a-a-a-a-a-a-a-a-aart" över någon slags violinknäppande R&B-indie, var jag såld. Fråga mig bara inte hur albumet i övrigt låter. Jag lyssnar bara på "Fidelity".
Från "Begin to Hope", Warner 2006
2. Willie Nile - Back Home (6:23)
Han promenerar, gungar, vaggar eller rullar fram. Som en trött, men nyfiket rusig Dylan. Som en vilsen själ i en allt för stor värld kantad av horor, världskrig, heliga kossor, rubinröda läppar, vin, weed och bluesmunspel. Det känns som om man färdas med honom. Det känns som om sången aldrig ska ta slut. Och det är just vad man också hoppas.
Från "Streets of New York", Evangeline 2006
3. Nils Lofgren - Frankie Hang On (3:41)
Albumet är en ojämn historia. På sina håll lider det av ett åttiotalssound som borde ha varit arkiverat för länge sedan. Som tur är finns dock en handfull riktigt starka låtar. Nästan i klass med hans sjuttiotal. Inte minst denna kärvt rockiga sak, som gästas av Graham Nash och David Crosby.
Från "Sacred Weapon", Hypertension 2006
4. The Flaming Lips - Free Radicals (3:41)
The Flaming Lips goes Prince? Ja, det låter nästan så när Wayne Coyne, med en bitter glimt i ögat, falsettfunkar över skitiga gitarrer och glamrock-körer; "You think you´re radical / But you´re not so radical / In fact you´re fanatical".
Från "At War With the Mystics", Warner 2006
5. Neal Casal - You Don`t See Me Crying (4:03)
Hans upptäckt av sextiotalspop och orkester känns som en befrielse. Det kanske kan rädda fler ensamma gitarrpojkar?
Från "No Wish to Reminisce", Fargo 2006
6. C.AARMÉ - Ti Ca Tu A (2:52)
"It doesn´t get any better / Ich doesn´t get any better than this". Nä, inte kan man motstå göteborgsarméns ettriga stackatohardcore. Det går bara inte.
Från "Golden Retriever/Ti Ca Tu A", cd-singel, Burning Heart 2006
7. David Hines - I Go To Pieces (2:35)
Den här charmiga Elvis Costello-besläktade popbagatellen hittar jag på första samlingen i serien "Home Runs"; ett beundransvärt projekt startat av skivsamlande powerpop-fanatiker i Vara.
Från V/A "Home Runs: Songs That´ll Take You All the Way: North American Pop From 75-85", Play Ball! 2000
8. Jim Noir - Eanie Meany (2:44)
Förlåt, men jag måste ta ett citat här också. Kan man annat än älska en låt som börjar med texten "If you don´t give my football back / I´m gonna put my dad on you"? Självklart inte. Och när texten ackompanjeras av den soligaste sextiotalspopen hitom Cosmic Rough Riders är alla tvivel definitivt undanröjda. Ett enmans-Beach Boys är väl precis vad världen behöver år 2006?
Från "Tower of Love", Atlantic/Warner 2006
9. Wilson Pickett - Don't Let The Green Grass Fool You (2:49)
Uppfunkad av Philly Soul-producenterna Kenny Gamble och Leon Huff visar Pickett, som hade sina största hits på sextiotalet, att en sydstatskatt kan svänga på svansen även på modernare storstads-dansgolv.
Från "In Philadelphia", Rhino 1995 (ursprungligen på Atlantic 1970)
10. Irma Thomas - These Four Walls (3:10)
Kent fortsätter sin hälsobringande återutgivning av sextio- och sjuttiotalens många bortglömda sydstatshjältar (ni missade väl t ex inte Doris Dukes fantastiska "I´m a Loser" som överglänste det mesta i fjolårets återutgivningshög?). Souldrottningen från New Orleans sjöng in denna Swamp Dogg-producerade rysare 1970. Den borde ha slagit världen med häpnad, men gjorde det inte. Kanske vi är mogna idag?
Från "A Woman´s Viewpoint: The Essential 1970s Recordings", Kent/Ace 2006
11. Candi Staton - His Hands (5:48)
Candi Statons gudabenådade röst, Will Oldhams fingertoppskänsliga låtskrivarbegåvning, indiekufen Andrew Birds stråkar och Lambchops Mark Nevers produktion skickar oss rakt upp i evigheten. Southern soul blir inte mer southern soul än så här 2006.
Från "His Hands", Honest Jon's 2006
12. Warren Zevon - The Factory (2:45)
Med hjälp av bl a R.E.M.:arna Peter Buck, Mike Mills och Bill Berry och med självaste Bob Dylan vilt tutande på munspel rockar cynikern Zevon loss i denna charmigt kaotiska proletärsaga.
Från "Sentimental Hygiene", Virgin 1987
13. The Beach Boys - Kiss Me Baby (2:37)
Rockkritikern Dave Marsh säger i sin skamlöst underhållande bok "The Heart of Rock & Soul" (Da Capo) att "I wouldn´t trade this little B side for all of Pet Sounds", och även om jag personligen skulle tveka vid ett sådant byte, så förstår jag vad han menar. Denna lilla vemodigt romantiska popsång drar i känslotåtarna som få.
Fotnot: Marsh listar i sin bok "the 1001 Greatest Singles Ever Made" och listan, för den som är intresserad, finns här. Själva listan är förstås underordnad texterna om låtarna och vill man ha dem så får man helt enkelt skaffa boken, vilket jag rekommenderar varje seriöst musikintresserad människa att göra.
Från "Today!", Capitol 1965
14. Sade - By Your Side (4:34)
Den här behöver väl ändå ingen presentation? En av världens allra bästa kärlekssånger. Bara.
Från "Lovers Rock", Epic/Sony 2000
15. Wynn Stewart - Another Day, Another Dollar (2:29)
Skönsjungande Stewarts hårdsvängande honky tonk-hyllning till arbetarklassen klättrade på countrylistorna 1963. Och nog är han värd att nämna i samma andetag som andra stora Bakersfieldgrabbar som Buck Owens eller Merle Haggard.
Från "California Country: The Best of the Challenge Masters", AVI 1995
16. Grandaddy - Disconnecty (3:34)
Inte det bästa jag hört med UFO-skägget Jason Lytle och hans kumpaner; kanske inte ens det bästa från sista (ja, sista!) albumet "Just Like the Fambly Cat" (som jag inte hört i sin helhet än) - men det är ändå Grandaddy! Det räcker. Detta sällsynt originella band lämnar ett hål efter sig, som bara till viss del fylls av Mercury Rev och The Flaming Lips. Lytles skägg, som nu lär vara avrakat, blir även det svårt att ersätta.
Från "Sonically Speaking, Vol 28", Tidskriften Sonic, april 2006
17. Bruce Springsteen - If I Should Fall Behind (2:57)
Har ni glömt att det faktiskt fanns bra låtar på "Lucky Town" också? Här är en, som får åtminstone undertecknad att känna sig redo att knyta hymens band med underbettet från New Jersey. Om det inte vore försent, förstås. Broken Records gjorde en egen tolkning av denna kärleksvisa på just ett bröllop härförleden.
Från "Lucky Town", Columbia 1992
18. Drive-By Truckers - Aftermath USA (3:16)
Sydstatskepsarna leker fylleriffig slashasrock a lá The Faces. Då låter det så här...bra!
Från "A Blessing and a Curse", New West 2006
19. Urban Dogs - Sex Kick (2:09)
Pang-på-rödbetan-punk med skit under naglarna och svettig pubrock-feeling. För vänner av The Vibrators eller Sham 69. Vill minnas att jag fick tipset någonstans härifrån.
Från "Urban Dogs" (New Barbarians), Cleopatra 1993
20. Bettye LaVette - Thru the Winter (5:49)
Hon fick en liten - välförtjänt - renässans med fjolårets "I´ve Got My Own Hell to Raise"; men missa inte heller det tillbakalutade bluesalbum som denna countrysoul-ballad är hämtad ifrån.
Från "A Woman Like Me", Blues Express/RandM 2004
21. Little Jimmy Scott - They Say It´s Wonderful (3:55)
Som en Frank Sinatra från en annan planet sjunger han. Med en röst - inte en mans, inte en kvinnas - som får tid och rum att stanna. En hormonsjukdom har för evigt placerat honom bortom vår jordiska uppdelning i kön. Ray Charles förälskade sig tidigt i hans röst och producerade själv detta gastkramande album med gråtmilda ballader. Stort tack till Larm för skivan.
Från "Falling in Love is Wonderful", Tangerine 1962
1 hour 15 minutes 38 seconds of hot honky hits
torsdag, april 06, 2006
Bäst mars
RADIO UP - WINDOWS DOWN
bäst mars 2006
1. Willie Nile - Asking Annie Out (3:11)
Han låter banne mig nyförälskad. Vilken låt! Det ångar av nyförälskelse och ungdomlig explosivitet. Ändå är det bara simpel jävla rock. Så enkelt. Så banalt. Årets hittills bästa album.
Från "Streets of New York", Evangeline 2006
2. Josh Rouse - His Majesty Rides (3:39)
Nya albumet rymmer inte riktigt lika välsvarvade och självklara melodier som "Nashville" eller "1972", men bjuder ändå på ett överflöd av slug mjuk soulpop som är svår att få nog av. "His Majesty Rides" är bara ett exempel.
Från "Subtítulo", Bedroom Classics 2006
3. Material Issue - International Pop Overthrow (2:29)
Powerpop-konnässören JL rekommenderade detta album på dagensskiva och jag smälte direkt. Titelspåret är ett av de punkigare inslagen på ett album till brädden fyllt av stämsångsinlindade 3-minuters popsånger om flickor som aldrig fås.
Från "International Pop Overthrow", Mercury 1991
4. Howe Gelb - But I Did Not (4:12)
Ökenkufen Gelb på blueshumör med en gospelkör.
Från "´Sno Angel Like You", Thrill Jockey 2006
5. Mark Johnson - When a Heart Breaks (3:19)
Mer pop. Pop med rötter i det självklara: Beatles, Beach Boys, Kinks, Byrds... Pop som ekar av Roy Orbisonsk romantik eller Dwight Twilleyskt sjuttiotal. Pop lika lekfullt melodisk som Todd Rundgren eller storslaget dramatisk som Jeff Lynne. Varm pop.
Från "12 in a Room", Not Lame 1998
6. Cat Power - Could We (2:21)
Chan Marshall har alltid varit "southern" på sitt eget lilla indiedeppiga vis. Och det har alltid funnits anledning att ha lite koll på henne. Senaste "The Greatest" är inspelad tillsammans med Al Greens gamla musiker och är mer soul och "southern" än någonsin. Utan att tumma på sitt mörka singer/songwriter-förflutna. Förmodligen är det hennes bästa också.
Från "The Greatest", Matador 2006
7. Jim Noir - Computer Song (2:56)
Ännu en modern lekfull singer/songwriter som varken räds storslagna känslor eller klassiska melodier. Som ett enmans-Beach Boys för tvåtusentalet. Tack Oskar för tipset.
Från "Tower of Love", My Dad/Warner 2006
8. Tom Russell - Stealing Electricity (3:07)
Russell fortsätter på sitt 13:e (?) album att gräva fram sanningen om livet ur den torra jorden i gränslandet mellan Texas och Mexico. Han gör det med hjälp av episk Americana med stort A; en lika svårdefinierbar som lättigenkänd genre. Han gör det dessutom bättre än på länge.
Från "Love & Fear", Hightone 2006
9. Drive-By Truckers - Daylight (3:37)
Lite poppigare sak än vi är vana att höra från detta fina sydstats-/countryrockande gäng. Ser gärna att de utforskar denna sida ännu mer.
Från "A Blessing and a Curse", New West 2006
10. David Johansen - Girls (3:39)
Storkäftade Johansens första soloalbum ligger inte många platåklädda steg ifrån New York Dolls glampunk. "Girls" rockar med den äran.
Från "David Johansen", Razor & Tie 1992 (albumet ursprungligen släppt på Sony 1978)
11. Lyle Lovett - God Will (2:15)
"Who keeps on trusting you
When you've been cheating
And spending your nights on the town
And who keeps on saying that he still wants you
When you're through running around
And who keeps on loving you
When you've been lying
Saying things ain't what they seem
God does
But I don't
God will
But I won't
And that's the difference
Between God and me"
Denna lilla bittert humoristiska otrohetsbetraktelse uppvisar ett Texasoriginal som tycktes fulländad redan vid sin debut.
Från "Lyle Lovett", Curb/MCA 1986
12. Merle Haggard - Jesus, Take A Hold (2:17)
Att återutge två av The Hags bästa album på en cd och dessutom sälja den till lågpris är förstås en kulturgärning av stora mått. Låten är mer eller mindre vald på måfå bland alla godbitar här.
Från "Hag/Someday We´ll Look Back", Capitol 2006 ("Jesus, Take a Hold" ligger på "Hag" som släpptes 1971)
13. Joe Jackson - Got the time (2:52)
Svårt att motstå denna tickande lilla punkpop-bomb från Jacksons debutalbum. Ett album som, för övrigt, har sin givna plats hos alla vänner av Graham Parker, Nick Lowe eller Elvis Costello.
Från "Look Sharp!", A&M 1979
14. Levon Helm - Hurricane (4:08)
Förutom att spela Loretta Lynns pappa i filmen "The Coal Miner´s Daughter" (sevärd film, för övrigt) bidrog Levon Helm, tillsammans med ett gäng ärrade Nashvillemusiker, till soundtracket med "Blue Moon of Kentucky". De hade så kul att de lät bandet rulla och spelade in tjugo låtar till, varav hälften hamnade på detta utmärkta album. "Hurricane" är mungigeförstärkt americana som inte hade skämts för sig på något av The Bands första album. Och det vill inte säga lite.
Från "American Son", Edsel 1997 (original-LP:n utgiven på MCA 1980)
15. Neko Case - Hold On, Hold On (2:46)
En av årets låtar från ett av årets album. Neko Case har mognat till något genuint eget.
Från "Fox Confessor Brings the Flood", Anti- 2006
16. Legend - Cheque Book (3:22)
Jag hade med denna oemotståndliga riffbomb redan på en av fjolårets samlingar. Då i en Peel Sessions-inspelning med Mickey Jupp Band från 1978. Här är originalinspelningen med Jupps legendariska rock´n´roll/pubrock-band Legend. En text om albumet av Lennart Persson finns att läsa här. Förra året släpptes, i begränsad upplaga (2500 ex), en nyutgåva av albumet på tyska Repertoire. Bör införskaffas av alla som älskar partyångande råckenroll utan krusiduller.
Från "Legend" (även känd som "The Red Boot"), Repertoire 2005 (ursprungligen utgiven på Vertigo 1971)
17. Loose Fur - Hey Chicken (3:03)
Loose Fur är en liten lekstuga för producenten/musikern Jim O´Rourke, Wilcos frontfigur Jeff Tweedy och trummis Glenn Kotche. Den självbetitlade debuten (2003) satte inga djupare spår hos undertecknad, men bjuder resten av nya albumet "Born Again in the USA" på lika slafsigt fräck polisongrock som denna riffkaxiga sjuttiotalsdänga, så står det snart i en skivsamling nära Honky.
Från "Uncut Playlist April 2006", Tidningen Uncuts aprilnummer 2006
18. North Mississippi Allstars - No Mo (4:56)
Funkig deltablues-hiphop i sydstatsrock-kostym som svänger betydligt mer än det teoretiskt sett borde göra.
Från "Electric Blue Watermelon", ATO 2005
19. Paal Flaata - Don't you walk away (3:47)
Andra soloalbumet från Skandinaviens alldeles egna Roy Orbison lämnar inte många ögon torra. Skönsjungande norrbaggen Flaata är kanske mest känd som rösten i numera nedlagda - och saknade - Midnight Choir, vars album man genast ska leta reda på. Hans soloalbum, som drar mer åt ett romantiskt 50-tal med lite countrystänk, är förstås även de värda att uppmärksamma.
Från "Rain", S2 2005
20. The Beach Boys - This whole world (1:58)
Har lyssnat mycket på strandpojkarna den sista tiden och mest på den fantastiska "Sunflower". Där ligger denna lilla gnistrande pärla som på under två minuter på något sätt sammanfattar allt vad pop handlar om.
Från "Sunflower/Surf´s Up", Capitol 2000 (från LP:n "Sunflower",Brother 1970)
21. The Concretes - Song For The Songs (3:44)
Busigt, vänligt, stora körer, stora känslor. Debutalbumet hade sin lättvunna charm men uppföljaren vinner med sin varma sjuttiotalskänsla. "Song For the Songs" är en smart uppbyggd, detaljrik och sällsynt oemotståndlig sak. Kanske det bästa de gjort.
Från "In Colour", Licking Fingers 2006
22. Van Morrison - Till I Gain Control Again (5:59)
Mannens nya countryalbum är duktigt utskällt till höger och vänster. Bry er inte om det. Lyssna istället på denna hjärtskärande Rodney Crowell-tolkning och inse att "The Belfast Cowboy" är långtifrån uträknad.
Från "Pay the Devil", Exile/Polydor 2006
23. Fotheringay - Nothing More (4:38)
En favorit sedan jag hörde den första gången. Sandy Dennys utomjordiskt vackra röst omslutande denna pianodrivna vemodiga folkrockballad lär få det att krypa under huden på varje sant kännande människa.
Från Sandy Denny "No More Sad Refrains: The Anthology", Island 2000 ("Nothing More" finns på Fotheringays självbetitlade album från 1970)
1 hour 18 minutes 15 seconds of heavenly honky music
bäst mars 2006
1. Willie Nile - Asking Annie Out (3:11)
Han låter banne mig nyförälskad. Vilken låt! Det ångar av nyförälskelse och ungdomlig explosivitet. Ändå är det bara simpel jävla rock. Så enkelt. Så banalt. Årets hittills bästa album.
Från "Streets of New York", Evangeline 2006
2. Josh Rouse - His Majesty Rides (3:39)
Nya albumet rymmer inte riktigt lika välsvarvade och självklara melodier som "Nashville" eller "1972", men bjuder ändå på ett överflöd av slug mjuk soulpop som är svår att få nog av. "His Majesty Rides" är bara ett exempel.
Från "Subtítulo", Bedroom Classics 2006
3. Material Issue - International Pop Overthrow (2:29)
Powerpop-konnässören JL rekommenderade detta album på dagensskiva och jag smälte direkt. Titelspåret är ett av de punkigare inslagen på ett album till brädden fyllt av stämsångsinlindade 3-minuters popsånger om flickor som aldrig fås.
Från "International Pop Overthrow", Mercury 1991
4. Howe Gelb - But I Did Not (4:12)
Ökenkufen Gelb på blueshumör med en gospelkör.
Från "´Sno Angel Like You", Thrill Jockey 2006
5. Mark Johnson - When a Heart Breaks (3:19)
Mer pop. Pop med rötter i det självklara: Beatles, Beach Boys, Kinks, Byrds... Pop som ekar av Roy Orbisonsk romantik eller Dwight Twilleyskt sjuttiotal. Pop lika lekfullt melodisk som Todd Rundgren eller storslaget dramatisk som Jeff Lynne. Varm pop.
Från "12 in a Room", Not Lame 1998
6. Cat Power - Could We (2:21)
Chan Marshall har alltid varit "southern" på sitt eget lilla indiedeppiga vis. Och det har alltid funnits anledning att ha lite koll på henne. Senaste "The Greatest" är inspelad tillsammans med Al Greens gamla musiker och är mer soul och "southern" än någonsin. Utan att tumma på sitt mörka singer/songwriter-förflutna. Förmodligen är det hennes bästa också.
Från "The Greatest", Matador 2006
7. Jim Noir - Computer Song (2:56)
Ännu en modern lekfull singer/songwriter som varken räds storslagna känslor eller klassiska melodier. Som ett enmans-Beach Boys för tvåtusentalet. Tack Oskar för tipset.
Från "Tower of Love", My Dad/Warner 2006
8. Tom Russell - Stealing Electricity (3:07)
Russell fortsätter på sitt 13:e (?) album att gräva fram sanningen om livet ur den torra jorden i gränslandet mellan Texas och Mexico. Han gör det med hjälp av episk Americana med stort A; en lika svårdefinierbar som lättigenkänd genre. Han gör det dessutom bättre än på länge.
Från "Love & Fear", Hightone 2006
9. Drive-By Truckers - Daylight (3:37)
Lite poppigare sak än vi är vana att höra från detta fina sydstats-/countryrockande gäng. Ser gärna att de utforskar denna sida ännu mer.
Från "A Blessing and a Curse", New West 2006
10. David Johansen - Girls (3:39)
Storkäftade Johansens första soloalbum ligger inte många platåklädda steg ifrån New York Dolls glampunk. "Girls" rockar med den äran.
Från "David Johansen", Razor & Tie 1992 (albumet ursprungligen släppt på Sony 1978)
11. Lyle Lovett - God Will (2:15)
"Who keeps on trusting you
When you've been cheating
And spending your nights on the town
And who keeps on saying that he still wants you
When you're through running around
And who keeps on loving you
When you've been lying
Saying things ain't what they seem
God does
But I don't
God will
But I won't
And that's the difference
Between God and me"
Denna lilla bittert humoristiska otrohetsbetraktelse uppvisar ett Texasoriginal som tycktes fulländad redan vid sin debut.
Från "Lyle Lovett", Curb/MCA 1986
12. Merle Haggard - Jesus, Take A Hold (2:17)
Att återutge två av The Hags bästa album på en cd och dessutom sälja den till lågpris är förstås en kulturgärning av stora mått. Låten är mer eller mindre vald på måfå bland alla godbitar här.
Från "Hag/Someday We´ll Look Back", Capitol 2006 ("Jesus, Take a Hold" ligger på "Hag" som släpptes 1971)
13. Joe Jackson - Got the time (2:52)
Svårt att motstå denna tickande lilla punkpop-bomb från Jacksons debutalbum. Ett album som, för övrigt, har sin givna plats hos alla vänner av Graham Parker, Nick Lowe eller Elvis Costello.
Från "Look Sharp!", A&M 1979
14. Levon Helm - Hurricane (4:08)
Förutom att spela Loretta Lynns pappa i filmen "The Coal Miner´s Daughter" (sevärd film, för övrigt) bidrog Levon Helm, tillsammans med ett gäng ärrade Nashvillemusiker, till soundtracket med "Blue Moon of Kentucky". De hade så kul att de lät bandet rulla och spelade in tjugo låtar till, varav hälften hamnade på detta utmärkta album. "Hurricane" är mungigeförstärkt americana som inte hade skämts för sig på något av The Bands första album. Och det vill inte säga lite.
Från "American Son", Edsel 1997 (original-LP:n utgiven på MCA 1980)
15. Neko Case - Hold On, Hold On (2:46)
En av årets låtar från ett av årets album. Neko Case har mognat till något genuint eget.
Från "Fox Confessor Brings the Flood", Anti- 2006
16. Legend - Cheque Book (3:22)
Jag hade med denna oemotståndliga riffbomb redan på en av fjolårets samlingar. Då i en Peel Sessions-inspelning med Mickey Jupp Band från 1978. Här är originalinspelningen med Jupps legendariska rock´n´roll/pubrock-band Legend. En text om albumet av Lennart Persson finns att läsa här. Förra året släpptes, i begränsad upplaga (2500 ex), en nyutgåva av albumet på tyska Repertoire. Bör införskaffas av alla som älskar partyångande råckenroll utan krusiduller.
Från "Legend" (även känd som "The Red Boot"), Repertoire 2005 (ursprungligen utgiven på Vertigo 1971)
17. Loose Fur - Hey Chicken (3:03)
Loose Fur är en liten lekstuga för producenten/musikern Jim O´Rourke, Wilcos frontfigur Jeff Tweedy och trummis Glenn Kotche. Den självbetitlade debuten (2003) satte inga djupare spår hos undertecknad, men bjuder resten av nya albumet "Born Again in the USA" på lika slafsigt fräck polisongrock som denna riffkaxiga sjuttiotalsdänga, så står det snart i en skivsamling nära Honky.
Från "Uncut Playlist April 2006", Tidningen Uncuts aprilnummer 2006
18. North Mississippi Allstars - No Mo (4:56)
Funkig deltablues-hiphop i sydstatsrock-kostym som svänger betydligt mer än det teoretiskt sett borde göra.
Från "Electric Blue Watermelon", ATO 2005
19. Paal Flaata - Don't you walk away (3:47)
Andra soloalbumet från Skandinaviens alldeles egna Roy Orbison lämnar inte många ögon torra. Skönsjungande norrbaggen Flaata är kanske mest känd som rösten i numera nedlagda - och saknade - Midnight Choir, vars album man genast ska leta reda på. Hans soloalbum, som drar mer åt ett romantiskt 50-tal med lite countrystänk, är förstås även de värda att uppmärksamma.
Från "Rain", S2 2005
20. The Beach Boys - This whole world (1:58)
Har lyssnat mycket på strandpojkarna den sista tiden och mest på den fantastiska "Sunflower". Där ligger denna lilla gnistrande pärla som på under två minuter på något sätt sammanfattar allt vad pop handlar om.
Från "Sunflower/Surf´s Up", Capitol 2000 (från LP:n "Sunflower",Brother 1970)
21. The Concretes - Song For The Songs (3:44)
Busigt, vänligt, stora körer, stora känslor. Debutalbumet hade sin lättvunna charm men uppföljaren vinner med sin varma sjuttiotalskänsla. "Song For the Songs" är en smart uppbyggd, detaljrik och sällsynt oemotståndlig sak. Kanske det bästa de gjort.
Från "In Colour", Licking Fingers 2006
22. Van Morrison - Till I Gain Control Again (5:59)
Mannens nya countryalbum är duktigt utskällt till höger och vänster. Bry er inte om det. Lyssna istället på denna hjärtskärande Rodney Crowell-tolkning och inse att "The Belfast Cowboy" är långtifrån uträknad.
Från "Pay the Devil", Exile/Polydor 2006
23. Fotheringay - Nothing More (4:38)
En favorit sedan jag hörde den första gången. Sandy Dennys utomjordiskt vackra röst omslutande denna pianodrivna vemodiga folkrockballad lär få det att krypa under huden på varje sant kännande människa.
Från Sandy Denny "No More Sad Refrains: The Anthology", Island 2000 ("Nothing More" finns på Fotheringays självbetitlade album från 1970)
1 hour 18 minutes 15 seconds of heavenly honky music
torsdag, mars 09, 2006
3014
I drygt ett år där i början på 2000-talet tilläts fyra av sveriges vassaste musikkritiker härja fritt på sajten feber.se; Jan Gradvall, Andres Lokko, Mats Olsson och Lennart Persson. Med recensioner, krönikor, ett aktivt diskussionsforum och dagliga uppdateringar blev Feber en välkommen oas för många av oss musikintresserade.
För de som kanske missade tåget och för de som drabbades av abstinens när Feber lades ner gavs ett urval texter från sajten ut i bokform av Modernista 2002.
Några arkiverade webbsidor kan även hittas här.
Ett av inslagen på Feber var den s k 3014-listan, där kvartetten räknade ner ”världens 3014 bästa låtar”. De hade hunnit till 2950 (?) när sidan släcktes ner.
Ett par år senare togs dock stafettpinnen upp av dagensskivas diskussionsforum. Jag hade ett fåtal tafatta bidrag med där som jag nu publicerar även här.
Tråden i sin helhet finns här.
2877. Jim Ford - I´m Gonna Make Her Love Me
Stackars Ford. Som han älskar. Och aldrig förr har de berömda korna rusat mot spiltorna till så svängigt blekfet pubsoul. Bara en av flera godbitar på den sorgligt bortglömda "Harlan County". Country Got Soul? You Bet!
2876. Roy Brown - Let the four winds blow
Visst, kanske borde det stå Fats Domino här ovan, det är ju ändå han som gjort låten (tillsammans med Dave Barlholomew). Men jag föredrar i detta fall faktiskt Browns mjukt dekadenta röst framför Dominos svajigt självsäkra dito.
Stenhårde trummisen Charles Williams försöker förgäves banka vett i de spydigt tillbakalutade medmusikanterna.
Då kommer saxsolot! Så lurigt nonchalant över Justin Adams prydligt promenerande gitarr.
Inspelningen är gjord januari 1957 i New Orleans (ja, jag läser innantill om ni undrar; jag är inget jävla lexikon) och här sitter jag i en trång etta i Göteborg, juni 2004, med ett stort barnsligt leende, och KAN INTE få stopp på benet.
2875. Tim McGraw - Just to see you smile
Ja, han är ett äckel, Tim McGraw. Värsta sortens Nashvillesmöriga flaggviftande hattcountry. Så är det.
Men vänta lite.
Under namnet Bonny Billy släppte Will Oldham 2001 en 6-spårs cd med covers. Där fanns en reggaetolkning (John Holt), en soultolkning (Bill Withers), en P J Harveytolkning m.m. Alla charmiga, originella och bra. Och så allra sist; en liten självömkande vaggvisa om en man som offrar allt, inklusive sin stolthet, för en kvinna som uppenbarligen skiter i honom. Tårdrypande och fånigt vackert;
"You always had an eye for things that glittered
But I was far from bein’ made of gold
I don’t know how that I scraped up the money
I just never could quite tell you no
Just like when you were leavin’ Amarillo
To take that new job in Tennessee
And I quit mine so we could be together
I can’t forget the way you looked at me
Just to see you smile
I’d do anything
That you wanted me to
And all is said and done
I’d never count the cost
It’s worth all that’s lost
Just to see you smile
When you said time was all you really needed
I walked away and let you have your space
Cuz leavin’ didn’t hurt me near as badly
As the tears I saw rollin’ down your face
And yesterday I knew just what you wanted
When you came walkin’ up to me with him
So I told you that I was happy for you
And given the chance I’d lie again"
Jag lyssnade och insåg att, fan också!, originalet är ännu bättre. Beställde, för dyra pengar, en Greatest Hits-samling av McGraw och tänkte; har han gjort en sån här tiopoängare till låt, måste det finnas mer att hämta där. Det gjorde det inte. Jävla Oldham. Men tack.
2872. Fernando Farinha - Belos Tempos
Nä, jag fattar inte ett ord portugisiska och jag är ingen Fadoexpert. Jag har bara sprungit på Fadon av en slump och kommit att älska det jag hört. Portugals blues. Vin, fattigdom och klagande strängar. "Belos Tempos" kvidande klanger sitter fint till mitt sura lådvin ikväll.
2865. Blaze Foley - Clay Pigeons
Jag har säkert tjatat innan, men skit samma. Blaze Foley är en av många stora stagiska öden i musikhistorien. Lucinda Williams besjunger honom vackert i "Drunken Angel" och den titeln säger en del. Detta original, fyllo, periodvis uteliggare och, framför allt; fantastiska låtskrivare, sköts ihjäl 1989. Han gav aldrig ut något album, men postumt kom "Live at the Austin Outhouse". Gillar du den melankoliska hårdheten hos exempelvis Townes Van Zandt, låna Foley ett öra eller fler. "Clay Pigeons" är en av de finaste.
2857. Los Lobos - Just A Man
Stämningen. Pianot. Sången. Och så det där gitarrsolot som egentligen låter liksom lite sådär Gary Moore-äckligt som jag bara borde avsky, men som jag fullkomligt älskar här.
En av musikens stora fördelar är väl ändå att man kan bli lika härligt idiotiskt subjektiv som på fotbollsmatcher?
2853. Paul Simon - American Tune
Apropå mästerverk. DET kontraktet med Hr Faust var inte billigt.
2824. Elvis Presley - Hurt
Om någon trodde Kungen var slut 1976 - tänk om. Hurt är en av Elvis riktigt stora stunder som sångare. Den heter som den är. Två minuter och tio sekunders komprimerad livssmärta som obönhörligt hamrar sig in i blodomloppet för att stanna där för evigt. Ett år senare lämnade han byggnaden.
Dave Marsh säger det kortare och snyggare än mig: "If he felt the way he sounded, the wonder isn´t that he had only a year left to live but that he managed to survive that long."
2821. The Devlins - Drift
Just precis så här ska romantisk melankolisk irländsk sommarpop låta. Lätt och luftig med en basgång som en ljummen junivind, men samtidigt med en envist stickande oro.
"And around this time, we began to drift
I used to feel weightless, now I'm pretty hard to lift"
Hade bara inte Coldplay varit så förbannat tråkiga hade de kunnat nå hit.
2798. The Business - Harry May
Två skinande Dr Martens, en pint, tre ackord och en fotbollsrefräng säger ibland mer än tusen sofistikerade musiker. Oi! Oi! Oi!
2748. Roy Acuff - Wreck on the Highway
Om Socialstyrelsen ändå ska försöka skrämma folk till bättre hälsa kan de göra det med stil. Roy Acuff och hans Smoky Mountain Boys har här nämligen, med sitt hjärtskärande bidrag i kampen mot rattfylla, gjort en så omutlig countryklassiker att vilken hillbilly som helst korkar igen flaskan innan han tar sig en åktur.
"Their soul has been called by the Master
They died in a crash on the way
And I heard the groans of the dying
But, I didn't hear nobody pray"
Slidespelet. Fiolen. Stämsången.
Poesi. Inget annat än poesi.
2746. The Flamin´ Groovies - Slow Death
Nå, är inte detta ett riff Keith Richards skulle döda för? Jag vet att jag skulle det i alla fall.
En idiotiskt glädjespridande partylåt som sätter vilket skithak som helst i gungning. Självklart med handklapp (eller, egentligen låter det som fotstamp, vad gör de? steppar?). Och vem passar bättre som producent än Dave Edmunds?
Visst leker de Stones så uppenbart att det nästan är löjligt, men vad gör det? Bjuds det på sånt här soundtrack kan döden bli hur långsam den vill.
2744. Tom Rush - Tin Angel
Söker man skönhet, vemod och förföriskt mörker i musik finns många vägar att ta. De kortaste är ofta bäst. De enklaste. Som den här lilla skadeskjutna fågelungen till sång. Som kvider och kvittrar. Som hjälplöst söker dina ögon och ber om en försiktig hand. Lite vatten. Lite värme.
Tin Angel är skriven av Joni Mitchell men fulländad (sedan detta skrevs har jag kommit att uppskatta originalversionen mer och mer) av Tom Rush.
Runt hörnet stod Nick Drake och sneglade, blygt och avundsjukt.
2743. The Plimsouls - Oldest Story in the World
1983 satt jag i mitt pojkrum i Smålands djupa skogar och stoppade säkerhetsnålar i näsan. Jag tyckte Nina Hagen och Brooke Shields var vackrast i världen och på väggen hängde Okejplanscher med Exploited.
Inte hade jag en aning om att det i samma stund satt ett gäng äldre punkare i en studio i Los Angeles och spelade in denna provocerande enkla och sentimentala popballad. Inte visste jag att melodikänsla och musikalisk medvetenhet inte måste vara fiender, bara man har ett blödande punkhjärta.
Missförstå mig inte nu, det här är inte punk, utan pur pop, med ett sextiotal stilla klingande i bakgrunden. Men jag inbillar mig att det måste vara svårt att förstå storheten i detta om man inte inom sig har ett litet punkhjärta som vägrar sluta slå.
måndag, mars 06, 2006
Bäst februari
Jaha, här kommer en ny samling. Har varit dålig på att uppdatera bloggen, men ibland kommer livet emellan. Så är det bara.
Är det någon som skulle vilja ha denna samling (och/eller någon av de förra) bränd så är det bara att höra av sig. Lämna en kommentar så ordnar vi det.
INGEN SJUNGER BLUES
bäst februari 2006
1. Tom Rush - Tin Angel (3:27)
En av världens vackraste melodier bedårande tolkat av en av sextiotalets finaste singer/songwriters.
Från "The Circle Game", Elektra 1968
2. The Three Tops - Do It Right (2:30)
Ett tips på dagensskiva fick mig att plocka fram denna oemotståndliga reggaepärla. Ibland behövs ett utanförstående finger som pekar på pärlorna i en bortglömd samling.
Från "Let´s Do Rocksteady: The Story Of Rocksteady 1966-68", Trojan 2002
3. Andreas Mattsson - Through the Evening, Through the Snow (3:42)
Den vemodiga popkänslan har han inte tappat, den gode Mattsson. Albuminköp ståndar.
Från "Sonically Speaking, Vol 27", Tidskriften Sonic, februari 2006
4. Danny George Wilson - The bellringer (4:33)
Den smäckraste stämman i brödraduon Grand Drive. Imponerade live senast också. Var, av någon anledning, länge skeptisk till soloalbumet; men vem kan motstå så här väl utförd countryfierad singer/songwriter med stämsång och popharmonier?
Från "The Famous Mad Mile", Fargo 2005
5. Fountains of Wayne - Better Things (3:06)
Ray Davies + powerpop = sant? Gissa.
Från "The Modern Genius Of Ray Davies", Mojo, mars 2006
6. Grin - Hi, Hello Home (2:30)
Gullig liten sak från Nils Lofgrens sorgligt bortglömda band.
Från "1+1", Epic 1972
7. John Simon - Tannenbaum (3:26)
The Band-producenten på egna ben. Hamnar musikaliskt inte så långt därifrån. Som sångare är han dock närmare Brian Wilson än Richard Manuel eller Rick Danko.
Från "John Simon´s Album", Warner Brothers 1970
8. John Hiatt - Love's Not Where We Thought We Left It (5:17)
Hiatts senaste är smäckad med blues, r&b, country och pubrock. Att han kunde detdär visste vi ju redan innan, men såhär bra!
Från "Master of Disaster", New West 2005
9. Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking Asshole (3:14)
Svidande uppgörelse med pappa Loudon III. Marthas självbetitlade solodebut är ett lika bedårande som ilsket under av originalitet och melodi. Min favorit i familjen för tillfället.
Från "Martha Wainwright", V2 2005
10. Madeleine Peyroux - Between The Bars (3:45)
Det låter som om Billie Holiday tolkade Elliott Smith. Bra? You bet!
Från "Careless Love", Rounder 2004
11. Maria McKee - (You Don't Know) How Glad I Am (3:10)
Den Lilla Divans senaste hamnade sent om sider i min ägo. Suverän förstås och en återgång till lågmäld americana. Detta retropop-smycke är ett stycke som charmar och förför. Oåterkalleligt.
Från "Peddlin´ Dreams", Viewfinder/Cooking Vinyl 2005
12. Merz - Verily (3:52)
Singer/songwriter och elektronica, aldrig skola de mötas. Bull! Det här är en kärleksförklaring som lätt skulle kunna lura ut mig i okända, skrämmande marker.
Från "Sonically Speaking, Vol 27", Tidskriften Sonic, februari 2006
13. Richard X. Heyman - In The Scheme Of Things (3:12)
En begåvad powerpop-doldis med lika mycket Tom Petty som Big Star i bakfickan. Här mest av den förra varan.
Från "Hey Man!", Sire/Warner 1991
14. Simon Joyner - Robin Hood (2:29)
Lo-fi-plattorna står och dammar i hyllan hemma, men när melodigeniet Joyner släpper en rar samling är det bara att daska upp plånkan.
Från "Beautiful Losers: Singles and Compilation Tracks 1994-1999", Jagjaguwar 2006
15. The Fine Arts Showcase - Brother in black (3:26)
Lillebror Kjellvander om storebror. Mörkt. Förstås.
Från "Radiola", Adrian 2006
16. Stoney Edwards - She´s My Rock (2:26)
Klassisk honky tonk från en av genrens bästa sångare på sjuttiotalet. En färgad sådan, vilket tyvärr är allt för sällsynt.
Från "Stoney Edwards/She´s My Rock", Hux 2005
17. Bob Dylan - I Want You (3:14)
"Some of these bootleggers, they make pretty good stuff". Att höra en av mina Dylan-favoriter framföras live av en exalterad, frälst Bob resulterar ofelbart i gåshud. Tack, Niet.
Från "Stadiums Of the Damned, New Orleans 1981", Bootleg
18. The Strawbs - Lay Down (4:33)
Ännu ett tack måste riktas till forumlegendaren Nietzsche som lurade på mig denna folkrock-hit. Albumet i sin helhet blir lite väl mycket knätofs och matematiksolon för min smak, men denna går inte att motstå.
Från "Bursting At the Seams", A&M 1973
19. Neil Diamond - Hell Yeah (4:25)
Diamond skriver och framför. Rick Rubin rattar. Resultatet är ett självlysande skelett.
Från "12 Songs", Columbia 2005
20. Thåström - Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce (4:42)
Favoriterna skiftar; "Brev till 10:e våningen", "Fanfanfan", "Söndagmåndagsång"... Idag är det denna djävulsridna hyllning till Gun Club-sångaren. Förra årets tveklöst bästa svenska album. Upptäckt allt för sent.
Från "Skebokvarnsv. 209", Sonet 2005
21. Joni Mitchell - Tin Angel (4:09)
Har aldrig förstått storheten i denna kvinna. Bara denna sång. Men den förlåter å andra sidan det mesta. Bara lyssna. Och gråt, vet jag.
Från "Clouds", Reprise 1969
Är det någon som skulle vilja ha denna samling (och/eller någon av de förra) bränd så är det bara att höra av sig. Lämna en kommentar så ordnar vi det.
INGEN SJUNGER BLUES
bäst februari 2006
1. Tom Rush - Tin Angel (3:27)
En av världens vackraste melodier bedårande tolkat av en av sextiotalets finaste singer/songwriters.
Från "The Circle Game", Elektra 1968
2. The Three Tops - Do It Right (2:30)
Ett tips på dagensskiva fick mig att plocka fram denna oemotståndliga reggaepärla. Ibland behövs ett utanförstående finger som pekar på pärlorna i en bortglömd samling.
Från "Let´s Do Rocksteady: The Story Of Rocksteady 1966-68", Trojan 2002
3. Andreas Mattsson - Through the Evening, Through the Snow (3:42)
Den vemodiga popkänslan har han inte tappat, den gode Mattsson. Albuminköp ståndar.
Från "Sonically Speaking, Vol 27", Tidskriften Sonic, februari 2006
4. Danny George Wilson - The bellringer (4:33)
Den smäckraste stämman i brödraduon Grand Drive. Imponerade live senast också. Var, av någon anledning, länge skeptisk till soloalbumet; men vem kan motstå så här väl utförd countryfierad singer/songwriter med stämsång och popharmonier?
Från "The Famous Mad Mile", Fargo 2005
5. Fountains of Wayne - Better Things (3:06)
Ray Davies + powerpop = sant? Gissa.
Från "The Modern Genius Of Ray Davies", Mojo, mars 2006
6. Grin - Hi, Hello Home (2:30)
Gullig liten sak från Nils Lofgrens sorgligt bortglömda band.
Från "1+1", Epic 1972
7. John Simon - Tannenbaum (3:26)
The Band-producenten på egna ben. Hamnar musikaliskt inte så långt därifrån. Som sångare är han dock närmare Brian Wilson än Richard Manuel eller Rick Danko.
Från "John Simon´s Album", Warner Brothers 1970
8. John Hiatt - Love's Not Where We Thought We Left It (5:17)
Hiatts senaste är smäckad med blues, r&b, country och pubrock. Att han kunde detdär visste vi ju redan innan, men såhär bra!
Från "Master of Disaster", New West 2005
9. Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking Asshole (3:14)
Svidande uppgörelse med pappa Loudon III. Marthas självbetitlade solodebut är ett lika bedårande som ilsket under av originalitet och melodi. Min favorit i familjen för tillfället.
Från "Martha Wainwright", V2 2005
10. Madeleine Peyroux - Between The Bars (3:45)
Det låter som om Billie Holiday tolkade Elliott Smith. Bra? You bet!
Från "Careless Love", Rounder 2004
11. Maria McKee - (You Don't Know) How Glad I Am (3:10)
Den Lilla Divans senaste hamnade sent om sider i min ägo. Suverän förstås och en återgång till lågmäld americana. Detta retropop-smycke är ett stycke som charmar och förför. Oåterkalleligt.
Från "Peddlin´ Dreams", Viewfinder/Cooking Vinyl 2005
12. Merz - Verily (3:52)
Singer/songwriter och elektronica, aldrig skola de mötas. Bull! Det här är en kärleksförklaring som lätt skulle kunna lura ut mig i okända, skrämmande marker.
Från "Sonically Speaking, Vol 27", Tidskriften Sonic, februari 2006
13. Richard X. Heyman - In The Scheme Of Things (3:12)
En begåvad powerpop-doldis med lika mycket Tom Petty som Big Star i bakfickan. Här mest av den förra varan.
Från "Hey Man!", Sire/Warner 1991
14. Simon Joyner - Robin Hood (2:29)
Lo-fi-plattorna står och dammar i hyllan hemma, men när melodigeniet Joyner släpper en rar samling är det bara att daska upp plånkan.
Från "Beautiful Losers: Singles and Compilation Tracks 1994-1999", Jagjaguwar 2006
15. The Fine Arts Showcase - Brother in black (3:26)
Lillebror Kjellvander om storebror. Mörkt. Förstås.
Från "Radiola", Adrian 2006
16. Stoney Edwards - She´s My Rock (2:26)
Klassisk honky tonk från en av genrens bästa sångare på sjuttiotalet. En färgad sådan, vilket tyvärr är allt för sällsynt.
Från "Stoney Edwards/She´s My Rock", Hux 2005
17. Bob Dylan - I Want You (3:14)
"Some of these bootleggers, they make pretty good stuff". Att höra en av mina Dylan-favoriter framföras live av en exalterad, frälst Bob resulterar ofelbart i gåshud. Tack, Niet.
Från "Stadiums Of the Damned, New Orleans 1981", Bootleg
18. The Strawbs - Lay Down (4:33)
Ännu ett tack måste riktas till forumlegendaren Nietzsche som lurade på mig denna folkrock-hit. Albumet i sin helhet blir lite väl mycket knätofs och matematiksolon för min smak, men denna går inte att motstå.
Från "Bursting At the Seams", A&M 1973
19. Neil Diamond - Hell Yeah (4:25)
Diamond skriver och framför. Rick Rubin rattar. Resultatet är ett självlysande skelett.
Från "12 Songs", Columbia 2005
20. Thåström - Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce (4:42)
Favoriterna skiftar; "Brev till 10:e våningen", "Fanfanfan", "Söndagmåndagsång"... Idag är det denna djävulsridna hyllning till Gun Club-sångaren. Förra årets tveklöst bästa svenska album. Upptäckt allt för sent.
Från "Skebokvarnsv. 209", Sonet 2005
21. Joni Mitchell - Tin Angel (4:09)
Har aldrig förstått storheten i denna kvinna. Bara denna sång. Men den förlåter å andra sidan det mesta. Bara lyssna. Och gråt, vet jag.
Från "Clouds", Reprise 1969
söndag, januari 29, 2006
Bäst januari
LAY BACK
bäst januari 2006
1. Allen Toussaint - Yes We Can
Med denna nyinspelning av sin egen trotsigt hoppfulla träskfunkdänga inleder New Orleans-legendaren den bästa välgörenhetssamlingen i mannaminne.
Från "Our New Orleans 2005 - A Benefit Album", Nonesuch 2005
2. Blaze Foley - Down Here Where I Am
Texas bästa fyllkaja spelade in ett countryalbum som länge var spårlöst försvunnet. Nu har ett skadeskjutet gammalt exemplar upphittats och återutgivits, men skönheten lyser igenom alla skavanker. Köps via www.waddellhollowrecords.com
Från "Wanted More Dead Than Alive", Waddell Hollow 2005
3. Håkan Hellström - 13
Denna cover på en av Big Stars bästa låtar är i ärlighetens namn kanske mer charmig än bra. Men inte desto mindre oemotståndlig.
Från singeln "13", EMI 2005
4. Coulson, Dean, McGuinness, Flint - Lo and Behold
Bedårande folkrock-album med Bob Dylan-covers. Betrakta låtvalet som en lycklig slump.
Från "Lo and Behold", Sire 1972 (som Virgil Caine vänligt nog förärade mig på cd-r)
5. Bobby Charles - Everyday
Bobby Charles är mest känd för att ha skrivit den uttjatade rock´n´roll-klassikern "See You Later, Alligator". Det är orättvist. Vilket bevisas här.
Från "Last Train to Memphis", Proper 2004
6. Boz Scaggs - Georgia
Svårt att välja ut ett spår från detta helgjutna album. Valet föll - idag - på "Georgia", som med sin mjukt drivna, blåögda soulkänsla blir tämligen oemotståndlig.
Från "Silk Degrees", Columbia 1976
7. BR549 - After the Hurricane
Traditionsmedveten och stiligt stämsångsinlindad gentlemannacountry kan man väl aldrig få för mycket av?
Från "Dog Days", Dualtone/Rootsy 2006
8. LeAnn Rimes - Blue
LeAnn Rimes var bara tretton år när denna debutsingel släpptes. Den slog ner som en bomb i countryvärlden och hon jämfördes med självaste Patsy Cline. Sedan gick det förstås åt pipsvängen med tuggummicountry och listpop. Debutalbumet är dock fortfarande starkt; fyllt med klassiskt skuren honky tonk och välsjungna snyftare.
Från "Blue", Curb 1996
9. Jesse Winchester - Yankee Lady
Många har säkert hört Tim Hardins fina cover av denna, men missa för guds skull inte originalet. Inte nog med att Levon Helm och Robbie Robertson gästar; hela albumet andas mjukt träig The Band-americana. Till och med omslagsbilden. En nyutgåva är släppt i år på Wounded Bird.
Från "Jesse Winchester", Stony Plain 1994 (Bearsville 1970)
10. Elvis Costello & the Attractions - I Want You
En synnerligen envis och smått masochistisk kärleksförklaring som bara pågår...och pågår...som ett mantra...och ändå vill man inte att den ska sluta...I Want You...
Från "Blood & Chocolate", Edsel 2002 (1986)
11. Lee Dorsey - Sneakin' Sally Through the Alley
Producenten heter Allen Toussaint. Kompbandet heter The Meters. Lägg till Lee Dorseys röst och alla inser att tiopoängaren är ett faktum.
Från "Yes We Can/Night People", Raven 2005 (1970 & 1978)
12. Tim Fite - No Good Here
Tim Fite är en ung singer/songwriter som inte räds olika genrer. Lyssna bara på hur han brutalt blandar åttiotalspop, hip hop och (!) hardcore i denna lilla dänga. Och går iland med det! Hur går det till?
Från "Gone Ain´t Gone", Anti- 2005
13. Rick Danko - Lay Back
Det borde vara omöjligt. Att få en Smokie-låt att beröra. På riktigt. Men när Rick Danko trollar är allt möjligt.
Från "Cryin´ Heart Blues", Other Peoples Music 2005 (www.OPM66.com)
14. Lynyrd Skynyrd - The Needle and the Spoon
The South Will Rise Again!
Från "Lynyrd Skynyrd" box MCA 1991 (ursprungligen på "Second Helping", 1974.
15. Kenny Brown - If Down Was Up
Fat Possum är bolaget att vända sig till om man vill ha rå och oförfalskad modern blues. Skulle någon - mot förmodan - tvivla, går det bra att vända sig till Kenny Brown. Och skämmas.
Från "Stingray", Fat Possum 2003
16. Tommie Young - Do You Still Feel the Same Way
Djup sydstatssoul från en starkt Aretha Franklin-inspirerad, fantastisk sångerska som förtjänar betydligt större uppmärksamhet. "This is absolute manna from Southern soul heaven" skrev AMG:s recensent och jag kan inte annat än hålla med.
Från "Do You Still Feel the Same Way? ...plus" Westside 2003
17. John Martyn - Go Easy
Detta överlag lågmälda och imponerande starka album är mitt första egentliga möte med John Martyn. Det lär bli fler. Tackar Virgil Caine för tjatet.
Från "Bless the Weather", remastrad utgåva, Universal 2005 (Island 1971)
18. Peter Bruntnell - Little Lorelei
En australiensare i exil i England gör den förmodligen mest smakfulla vemodiga alt.countryn på den här sidan Pernice Brothers. Tänk en korsning av Son Volt och Teenage Fanclub.
Från "Ghost in a Spitfire", Loose 2005
19. Richard Manuel - Georgia On My Mind
Som en halvt bortglömd och försupen tragisk figur drog Richard Manuel runt och spelade på sjaskiga krogar de sista åren. Denna hyllning till gamle idolen Ray Charles attackeras dock med den kraft och känsla hans slitna lekamen kunde uppbringa. Året efter hängde han sig på ett motellrum i Florida.
Från "Whispering Pines: Live at the Getaway 1985", Other Peoples Music 2005 (www.OPM66.com)
20. Sly & the Family Stone - Underdog
Som om inte titeln på debutalbumet vore statement nog inleder de dessutom hela rasket med denna knockout till funksmocka.
Från "A Whole New Thing", Epic/Legacy 1995 (1967)
21. The Band - Twilight
Robbie Robertson ensam vid ett piano i sitt hus i Malibu en decemberdag 1975. Förförande i sin skabbiga nakenhet.
Från "A Musical History", box Capitol 2005
22. Tortoise and Bonnie 'Prince' Billy - Pancho
Jag utnämner redan här och nu denna tolkning av countryartisten Don Williams "Pancho" till årets låt. Tortoise glömmer för ett ögonblick att de egentligen är ett experimentellt postrockband och backar istället stilfullt upp Will Oldham till himmelska höjder. "Vackert" räcker inte långt.
Från "The Brave and the Bold", Domino 2006
bäst januari 2006
1. Allen Toussaint - Yes We Can
Med denna nyinspelning av sin egen trotsigt hoppfulla träskfunkdänga inleder New Orleans-legendaren den bästa välgörenhetssamlingen i mannaminne.
Från "Our New Orleans 2005 - A Benefit Album", Nonesuch 2005
2. Blaze Foley - Down Here Where I Am
Texas bästa fyllkaja spelade in ett countryalbum som länge var spårlöst försvunnet. Nu har ett skadeskjutet gammalt exemplar upphittats och återutgivits, men skönheten lyser igenom alla skavanker. Köps via www.waddellhollowrecords.com
Från "Wanted More Dead Than Alive", Waddell Hollow 2005
3. Håkan Hellström - 13
Denna cover på en av Big Stars bästa låtar är i ärlighetens namn kanske mer charmig än bra. Men inte desto mindre oemotståndlig.
Från singeln "13", EMI 2005
4. Coulson, Dean, McGuinness, Flint - Lo and Behold
Bedårande folkrock-album med Bob Dylan-covers. Betrakta låtvalet som en lycklig slump.
Från "Lo and Behold", Sire 1972 (som Virgil Caine vänligt nog förärade mig på cd-r)
5. Bobby Charles - Everyday
Bobby Charles är mest känd för att ha skrivit den uttjatade rock´n´roll-klassikern "See You Later, Alligator". Det är orättvist. Vilket bevisas här.
Från "Last Train to Memphis", Proper 2004
6. Boz Scaggs - Georgia
Svårt att välja ut ett spår från detta helgjutna album. Valet föll - idag - på "Georgia", som med sin mjukt drivna, blåögda soulkänsla blir tämligen oemotståndlig.
Från "Silk Degrees", Columbia 1976
7. BR549 - After the Hurricane
Traditionsmedveten och stiligt stämsångsinlindad gentlemannacountry kan man väl aldrig få för mycket av?
Från "Dog Days", Dualtone/Rootsy 2006
8. LeAnn Rimes - Blue
LeAnn Rimes var bara tretton år när denna debutsingel släpptes. Den slog ner som en bomb i countryvärlden och hon jämfördes med självaste Patsy Cline. Sedan gick det förstås åt pipsvängen med tuggummicountry och listpop. Debutalbumet är dock fortfarande starkt; fyllt med klassiskt skuren honky tonk och välsjungna snyftare.
Från "Blue", Curb 1996
9. Jesse Winchester - Yankee Lady
Många har säkert hört Tim Hardins fina cover av denna, men missa för guds skull inte originalet. Inte nog med att Levon Helm och Robbie Robertson gästar; hela albumet andas mjukt träig The Band-americana. Till och med omslagsbilden. En nyutgåva är släppt i år på Wounded Bird.
Från "Jesse Winchester", Stony Plain 1994 (Bearsville 1970)
10. Elvis Costello & the Attractions - I Want You
En synnerligen envis och smått masochistisk kärleksförklaring som bara pågår...och pågår...som ett mantra...och ändå vill man inte att den ska sluta...I Want You...
Från "Blood & Chocolate", Edsel 2002 (1986)
11. Lee Dorsey - Sneakin' Sally Through the Alley
Producenten heter Allen Toussaint. Kompbandet heter The Meters. Lägg till Lee Dorseys röst och alla inser att tiopoängaren är ett faktum.
Från "Yes We Can/Night People", Raven 2005 (1970 & 1978)
12. Tim Fite - No Good Here
Tim Fite är en ung singer/songwriter som inte räds olika genrer. Lyssna bara på hur han brutalt blandar åttiotalspop, hip hop och (!) hardcore i denna lilla dänga. Och går iland med det! Hur går det till?
Från "Gone Ain´t Gone", Anti- 2005
13. Rick Danko - Lay Back
Det borde vara omöjligt. Att få en Smokie-låt att beröra. På riktigt. Men när Rick Danko trollar är allt möjligt.
Från "Cryin´ Heart Blues", Other Peoples Music 2005 (www.OPM66.com)
14. Lynyrd Skynyrd - The Needle and the Spoon
The South Will Rise Again!
Från "Lynyrd Skynyrd" box MCA 1991 (ursprungligen på "Second Helping", 1974.
15. Kenny Brown - If Down Was Up
Fat Possum är bolaget att vända sig till om man vill ha rå och oförfalskad modern blues. Skulle någon - mot förmodan - tvivla, går det bra att vända sig till Kenny Brown. Och skämmas.
Från "Stingray", Fat Possum 2003
16. Tommie Young - Do You Still Feel the Same Way
Djup sydstatssoul från en starkt Aretha Franklin-inspirerad, fantastisk sångerska som förtjänar betydligt större uppmärksamhet. "This is absolute manna from Southern soul heaven" skrev AMG:s recensent och jag kan inte annat än hålla med.
Från "Do You Still Feel the Same Way? ...plus" Westside 2003
17. John Martyn - Go Easy
Detta överlag lågmälda och imponerande starka album är mitt första egentliga möte med John Martyn. Det lär bli fler. Tackar Virgil Caine för tjatet.
Från "Bless the Weather", remastrad utgåva, Universal 2005 (Island 1971)
18. Peter Bruntnell - Little Lorelei
En australiensare i exil i England gör den förmodligen mest smakfulla vemodiga alt.countryn på den här sidan Pernice Brothers. Tänk en korsning av Son Volt och Teenage Fanclub.
Från "Ghost in a Spitfire", Loose 2005
19. Richard Manuel - Georgia On My Mind
Som en halvt bortglömd och försupen tragisk figur drog Richard Manuel runt och spelade på sjaskiga krogar de sista åren. Denna hyllning till gamle idolen Ray Charles attackeras dock med den kraft och känsla hans slitna lekamen kunde uppbringa. Året efter hängde han sig på ett motellrum i Florida.
Från "Whispering Pines: Live at the Getaway 1985", Other Peoples Music 2005 (www.OPM66.com)
20. Sly & the Family Stone - Underdog
Som om inte titeln på debutalbumet vore statement nog inleder de dessutom hela rasket med denna knockout till funksmocka.
Från "A Whole New Thing", Epic/Legacy 1995 (1967)
21. The Band - Twilight
Robbie Robertson ensam vid ett piano i sitt hus i Malibu en decemberdag 1975. Förförande i sin skabbiga nakenhet.
Från "A Musical History", box Capitol 2005
22. Tortoise and Bonnie 'Prince' Billy - Pancho
Jag utnämner redan här och nu denna tolkning av countryartisten Don Williams "Pancho" till årets låt. Tortoise glömmer för ett ögonblick att de egentligen är ett experimentellt postrockband och backar istället stilfullt upp Will Oldham till himmelska höjder. "Vackert" räcker inte långt.
Från "The Brave and the Bold", Domino 2006
måndag, januari 16, 2006
Lat Honky
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)