Mitt förhållande till tid

Så länge jag kan minnas har tiden gäckat mig. Eller jag har låtit mig vilseföras. Lyssnade på ett teveinslag där Bodil Jönsson intervjuades härom morgonen. För många år sedan läste jag hennes Tio tankar om tid och blev imponerad över hennes avslappnade attityd till sekunderna som tickade iväg. Det var då jag lärde mig och tog till mig begreppet ställtid.

I en avlägsen forntid beundrade jag människor med fulla agendor. Det var en av mina största drömmar att se hur jag fyllde dag efter dag med viktiga möten och göromål. Som många av er vet är det farligt att önska sig saker. Risken finns att önskningarna går i uppfyllelse. Så var det för mig. Sida upp och sida ner. Jag fick använda överstrykningspennor och vanliga färgpennor för att hålla isär alla mina åtaganden. Hemskt! Tack och lov förstod jag att det inte var friskt och kunde lösgöra mig från oket innan det var försent.

Nu har Bodil kommit med en ny bok, Gott om tid. I intervjun säger hon att det alltid kommer ny tid till oss. Så underbart det låter och jag vet att hon har rätt. Tidsbrist är ett hjärnspöke uppfunnit av oss västerlänningar.

Så i morgon åker jag på roadtrip ... för hela tiden droppar det in nya sekunder för mig att använda ...

Så har det då hänt igen!

Jag förstår inte varför det blir på detta viset ... Det är liksom inte första gången en karaktär sätter sig på tvären och vill berätta en helt annan historia än den jag har bestämt.

Lydia, huvudkaraktären i den historiska delen av Sprucket läder och svikna löften, har bytt namn tre gånger. Och idag, bara veckor från deadline skriver hon om sin historia. Jag hade bara tänkt att kolla utbudet i Länsmuseets butik i Jönköping medan min man uträttade ett ärende som inte intresserade mig. Det borde jag inte gjort ... eller så var det just det som kommer att lyfta Sprucket läder till en annan nivå. Lydia visade mig vägen, så nu har jag "bara" att följa den.

Samma sak hände med Lånat silver och krossat glas och det gjorde inte den boken sämre precis. Då drog jag till Huseby söder om Växjö och gjorde Mathilda till hovfotograf fjorton dagar före deadline. Så jag backar inte utan antar än en gång utmaningen från en av mina karaktärer.

Glad Midsommar!

Nu stormar det ...

Hårda vindar drar in från norr över Tranås och Sandra får fälla upp kragen för att skydda sig från stormar av skilda slag. Mer en än gång längtar hon hem till Västerås och lugnet där.

Nu är den här! Tredje delen i serien om begravningsbyrån Tranan. Nu stormar det i dalens famn finns både som ljudbok och i fysisk form.

Samtidigt som den fjärde delen, I denna ljuva villervalla fingranskas av duktiga korrekturläsare jobbar jag vidare med Sprucket läder och svikna löften.

Idag funderar jag på om inte Sandra i Tranås och Lollo i Huskvarna skulle kunna bli riktigt goda vänner. Fast jag har svårt att föreställa mig Lars och Christoffer njuta av en kall öl tillsammans. Eller vad skulle hända om prästen Brian får en tjänst i Tranås pastorat? Skulle kunna bli en så kallad crossover som tidsmässigt ligger efter både Huskvarnasviten och Tranåsserien. Men det är bara en flyktig tanke ... sådana har jag många.