Johan i Drev

Här kommer ett smakprov på vad som kan komma i "Kyrkornas Hemligheter". Överallt stöter jag på de stora händelserna i svensk historia sammanflätade med den lilla människans öde. En mäktig kompott där det ibland kan vara svåra att sålla och välja.
En smal strimma av ljus letade sig genom storstugans enda fönster. I sängen med de höga trägavlarna låg Maria Erlandsdotter. I famnen höll hon sin nyfödde son Johan. Det är den 9 april 1844. Maria är blek och några tårar trillar nerför hennes tärda kinder. Sonen gråter inte och han börjar redan kännas kall. Borta vid slagbordet pysslar hennes svärmor Catharina Månsdotter och väninnan Stina Håkansdotter. Den förstnämnda hann precis förrätta ett nöddop innan lille Johan tog sitt sista andetag efter ett liv som blev kortare än en timma.
Den som träder in i kyrkorummet i Drev kan inte undgå att fångas av alla de vackra små kransar och kronor som hänger på väggarna. En av kransarna är bunden med stor kärlek för att hedra lille Johan vid hans begravning i Drevs sockenkyrka. Det går fortfarande att läsa den blekta texten på minneslappen. Seden att hänga upp kransar på väggen på detta sätt kan ha varit vanlig i dessa trakter under 1800-talets första hälft, för att sedan dö ut i takt med att nya kyrkobyggnader togs i bruk.
Jag undrar just om Johans familj har några nu levande släktingar, kanske till och med någon som har forskat och kan berätta mycket mer.

Pensionat Solviken

Den här veckan börjar min roman "Pensionat Solviken" i Hemmets Veckotidning. I hela sex avsnitt får läsarna följa huvudpersonen Gabriella och hennes liv som pensionatsvärdinna i den svenska fjällvärlden. Det är detta jag skriver "for living". Och det är så roligt att skapa helt egna världar och att sedan befolka dem med olika individer, som efter bara några rader börjar leva sitt eget liv. Ni skulle bara veta hur Gabriella, Berit, Petra och alla andra som lever i Hovdalen har påverkat sin egen historia. De formligen skrattade åt min ursprungliga synopsis och jag fick ge mig... "Pensionat Solviken" är verkligen deras egen story.
Nu arbetar jag med texterna till del 1 av "Kyrkornas Hemligheter". Det är en bok om turism, om att upptäcka allt spännande som våra kyrkor och kyrkogårdar kan berätta om vår historia och om hur landet Sverige växte fram. Under de senaste åtta månaderna har jag besökt fler kyrkor än jag tidigare gjort i hela mitt liv, jag har upplevt så otroligt mycket spännande och sett hur små, små händelser kan påverka hela tillvaron. Mer om denna bok och dess efterföljare hittar du här.
Men Holavedsbrudarna då? Jo, de där kvinnorna finns ständigt i mina tankar och pockar på uppmärksamhet och när det väl blir dags kommer skrivande nog mest att likna en framforsande flod. Med andra ord, det kommer att gå undan.