Min mor sällade sig till anmödrarna den 13 oktober och min värld förändrades en smula. Det uppstod ett tomrum som jag förstod skulle komma, men som ändå överraskade. En händelse som väcker tankar om vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Mina böcker om Holavedsbrudarna känns som tillhörande det viktiga, speciellt nu när Margit är en av dem. Det kommer en dag då jag också kommer att vara det och då vill jag kunna säga att jag har berättat klart, att jag har knutit ihop säcken.
Så dagen närmar sig, den dag då jag inte längre kan finna mer ursäkter, inte hitta fler svepskäl, inte längre hålla mig undan från alla de ord som trycker på. Jag har fötterna i startblocken och väntar på startskottet.
