Internet nere

Japp, så hände det för andra gången. trots att varken jag eller Pierre kan förklara det och trots att vi faktiskt sagt att "Nu är det typ omöjligt att vi går över gränsen" så har vi alltså fått internet avstängt. Tills ikväll vid tio i tio. "Yay...."tänker jag. Inte.

Så istället nu så stjäl jag några minuter under min fyrtiofem minuter långa lunchrast. Varav minst en kvart denna gång gick åt till att dra till korsvägen och köpa en macka. Och nu börjar jag om tio, har för länge sen ätit upp och ALLA har lämnat datarummet. Perfekt. jag gillar inte när nån okänd människa kollar över axeln vad jag gör.

Hursomhelst. tio i tio kommer internet tillbaka. alltså stängdes det också av då igår. Och jag fattar nada.
Jag har förresten kommit på en grej. Jag gillar inte att vänta. inte alls. Om det är mer än 6 minuter innan bussen kommer så går jag hellre. så långt man kan innan bussen hinner ifatt en.

Och nu kom ett gäng gymnasiebarn så nu GÅR jag. suck

Höjden av smarthet...

Höjden av smarthet var kanske inte heller att kasta i sig tre(eller fyra) pinnglassar innan jag ska iväg till skolan och äta trerätters middag...

För det första så fryser man himla mycket.

För det andra så blir man mätt snabbare och kommer må illa på middagen.

För det tredje så.... USCH VAD JAG FRYSER! Jag har glömt den tredje anledning. fy...vad kallt det blev plötsligt.

Fast jag var hungrig och såg en glasspinne i sopkorgen och tänkte "Åh vad gott det skulle vara med en glass."

Och försök inte, Daniel. Jag vet att du hade tänkt likadant.

Godnatt....

Idag må ni tro...är jag trött. Trött som en...ja...nåt. Jag är trött iallafall. Och mina fötter värker. Och jag kom just hem. Men... Jag hade kul. ändå. Ikväll fick jag stå i baren, dock utan att få göra några roliga saker. Kanske rätt skönt ändå. Jag kunde stå och se på de andra stackars servitörerna som fick det nervösare. Jag var inte nervös. Det enda jag hatade var när det stod still. (Jag hoppas väl att jag inte får äta upp det där senare.)
Men jag gillar faktiskt lite fart. När man står still känner man hur det värker ända nere i de där otroligt bekväma eccoskorna(Som jag totalt ogillar utseendet på och förmodligen aldrig kommer att använda till något annat än jobb eftersom de ser ut som mansskor men...de är sköna)

Och så till slut när allt är över så vill de andra i klassen gå ut? "GÅ UT?" Tänker jag. Är de galna? Jag vill bara hem och lägga mig i sängen och läsa på om whisky. Eller nån cocktail. Eller nåt. I don't know. Men gå ut, NU? Icke i denna dag. Okej... jag stör mig väl inte på de som går ut idag... eller tycker de är dumma...nejdå. Hoppas ni får kul faktiskt!

Så...jag kommer hem, Pierre kollar på "Mr and mrs Smith" och det är skjutvapen överallt(I filmen, inte i vårt hem) och så pratar han i bakgrunden när jag skriver och jag förstår inte om han menar mig eller filmen. (Jag har aldrig riktigt gillat denna film ändå. Faktiskt så gillar jag kanppt någon film där de skjuter och slåss hela tiden..)

Nej, nu ska jag lägga mig i våran sköna dubbelsäng och ropa på Pierre tills han inte orkar höra det längre och kommer och lägger sig hos mig. Upp halv sju imorgon.

Vi ses väl sen?

Nu är det kört

Nu är det kört, både för mig och för bussen som kör förbi i detta nu enligt tidtabellen...well...nice....

Jag trodde nog att jag skulle hamna nånstans här. Jag skulle ha lagt mig vid fyra som jag tänkte.Eller åtminstone sex.

Nåt hyperavancerat...skulle vara lättare

Ja...så låg jag där efter tre timmars sömn och upptäckte att det inte var så lätt som jag trodde. Jag orkade inte åka nånstans nu, jag var ju dödstrött!

01.03 går bussen till Chalmers och jag har just vaknat och fryser och gäspar och vill ingenstans. Samtidigt som jag vill.

Åh, detta är så problematiskt!

Äh, nu väntar jag helt enkelt på att Pierre ringer och övertalar mig. För jag orkar inte. jag har blivit en sämre människa helt enkelt. Jag visste väl att det skulle hända någon gång.

Okej. Förutom det så önskar jag att jag hade någon som helst kunskap om hyperavancerad futuristisk teknikbyggande...av nåt slag. Och om att bygga om typ en fax till en teleportör så att min egen flytt skulle kunna ske jättenkelt! Så att jag bara skulle kunna kliva in i den, klockan tre på natten eller nåt och sen vips! så står jag på chalmers, precis vid kemiingången och bara kliver in.

Ingen som helst ansträngning. Jag vill.

Och nu ringde Pierre och försökte övertala mig. fan. jag kan ju inte INTE åka. meeen...jag är en mes, jag vågar inte. vågar vågar vågar inte. 24 minuter kvar. jag är inte klar.

Japp...det är definitivt kört för mig. Och min dumma tro att detta skulle gå. Och min velighet, för det är den som är den värsta. Utan den skulle jag inte ha skuldkänslor eller rädsla. då skulle jag bara ta ett beslut och sen hålla mig till det.

Men...sånt funkar bara när man ska gå till hållplatsen på munkebäckstorget istället för att vänta på buss 17. Då är det bara att gå, det finns ingen tid att ångra sig.

Om man försover sig en halvtimme...

Scenario: I morse ringde klockan. 06.25 som vanligt. fem minuter senare ska den andra klockan ringa. Så... Jag tar upp den andra, och försöker ha koll på klockan. Lyset funkar inte. Nähe...okej, jaja, hon kan ju inte vara så mycket. En halvtimme senare vaknar jag till igen. FAN, sju är hon nu. Springer upp, gör mig iordning och märker att jag inte hinnar sova min vanliga halvtimme innan bussen går. Hittar inte mina nycklar. FÅR PANIK! Väcker Pierre och tänder överallt och springer runt i panik och överväger till slut att åka iväg ändå... Men... precis då hittar jag nyckeln på det otippade stället sminkväskan... Springer till busshållplatsen, kommer fram två minuter innan bussen ska gå. Men, istället står det att den går först om tio minuter...

Jag blir förbryllad.

Kommer på att jag glömt min matlåda, springer tillbaks. Går fram till dörren, sätter i nyckeln. DEN FUNKAR INTE! "Fan, tänker jag, vad är fel? Har Pierre redan hunnit låsa? Han sov ju... " Försöker om och om igen att låsa upp, utan att lyckas. Precis när jag tänker knacka kollar jag upp på dörrnumret...106... Jag har gått upp en våning för lite! Springer snabbt därifrån och upp en trappa till och ber en inre bön att de inte hörde eller att de inte var hemma..."åh vad pinsamt att gå fel...."
Okej, jag hämtar matlådan, byter skor(Eftersom jag insett att jag kommer att få springa lite nu) Går ner, nu står det att bussen kommer om elva minuter..."VA?" tänker jag och springer sen för fullt iväg till nästa hållplats för att få något att göra. Ringer Pierre och ber honom att ge mig min lärares nummer så att jag kan säga att jag kommer att bli sen. Men...precis när jag gått förbi Quidingsgatan...gissa vad som händer? Jo, givetvis kommer bussen. kanon... inte.
Så jag springer vidare, ner till 3:ans hållplats. nästan där ser jag hur den åker iväg... Japp...just min tur. Så...bara att vända om och gå till ettan istället. Den kommer om 6 minuter. klockan är 18 över åtta. Fint. Jag kommer helt klart bli sen.

Efter detta gick det dock okej...jag kom fram 20 i nio. Tio minuter sent. jaja...alltid nåt.

Nu börjar jag om fem igen. hejdå.

lök....

Årets smartaste idé kanske inte var att äta en fjärdedels rå lök innan jag precis ska iväg och servera på skolan... Hoppas att Listerinet och tandborstningen hjälper.

Bombhot i Göteborg

Jepp...min enda sovmorgon denna vecka och jag tänkt sova ut länge och ställer klockan på tio så ringer givetvis Mamma klockan åtta och frågar om jag hört något om bomberna och om jag blev evakuerad. Nu är det såhär. Jag bor inte där. Jag bor för långt bort helt enkelt. Jaja, de säger iallafall att spårvagnarna är försenade åt alla håll och kanter. Ingen resgaranti på en enda vagn eller buss i hela göteborg gäller. Alltså lär man bli försenad. Jaja, jag ska iallafall nu promenera iväg och hämta mina skor hos skomakaren en hållplats bort. Och jag tänker gå. som vanligt.

Och hårfärgningen gick för övrigt fint- Lite brunare, lite rödare och lite mörkare. kanon. Okej, nu ska jag gå.

Bilden är från igår när jag ville ha lite mysigt med tända ljus hemma i lägenheten. Och äta glass...dock sorbet eftersom jag tydligen är laktosintolerant. Dumma värld som bestämde det.

Ja just det, angående bombhotet. Vi får väl hoppas ingen bomb smäller. Det vore faktiskt rätt illa. Men...fortfarande, jag mår bra, nu ska jag ta en tidning och läsa om det. Ut ska jag. Just det, posten är försenad också på grund av detta. 600 000 brev och försändelser. Stackars Postanställda...ni kommer få en JOBBIG dag imorgon när det blir dubbelt så mycket.

Hårfärgning

Jag färgar håret. Nu är det dags. Hah. tror jag. Vi får väl se när det är klart. Om ett par minuter när jag ska skölja ur detta ur håret.
Ja....Det var allt. Jag ville bara upplysa alla om det.

Hejdå

Kaos på pr-kalas

Denna kväll fick jag vara Kaosare för en kväll. SUVERÄNT! I'm loving it! Dessutom var glassen himla god.

Snälla KAOS-Eva kom till min räddning när jag stod där och kände att jag var den enda som inte hade föreningskläder, och lånade mig ett par extrabyxor (som dock var lite små...men på gick de!) och en t-shirt.Ja utom asparna,men de hade ju asptröjorna och jag ville inte ta på mig den jag målat där jag skrivit ett stort BRITNEY SPEARS med ett hjärta runt. Tänkte att någon måste få gå runt med den. Dock så ville ingen ha den, tills jag lyckades övertala en liten Tove som drog på sig den över sin. Sen gav hon visst bort den till någon annan. Jag minns i varje fall att en britney spears sprang förbi mig nån gång på kvällen.

Sen minns jag inte mer. eller okej, det gör jag. Jag berättar sen. jag är glad men trött och börjar tidigt imorgon!

Hur blir man påkörd av ett rådjur?

Ja, säg mig nu alla. HUR går det till?
För det är något som jag har väldigt svårt att förstå.
Rådjur, eller några andra djur heller för den delen, har ju så vitt jag vet inte förarbevis för något fordon. (duh!)
För övrigt så kan man inte, om man sitter i en bil, ens bli påkörd av en cyklist, Eftersom störst på vägen har mest ansvar. Alltså.. Hur kan någon tycka att man har blivit påkörd? Jag begriper icke.
Ja, nu är denna historia faktiskt sanning. (Det påstås alltså ha hänt.... HUR i H...?)Det ska tillochmed dras till en åklagare. Så...ja, vill ni höra mer så får ni väl ringa mig. Eller, så ringer jag er. Vi får väl se.

Nu i varje fall, sitter jag i skolans s.k Studiotek där det finns fem datorer och som verkar stå rätt tomt. Ja, alla som går hit har väl dator hemma. Antar man nuförtiden. Det är bara jag som tänkte att just detta var för intressant för att inte skriva om.
så... Jag börjar igen om typ en kvart.

Vad mer kan jag berätta? Ja...Jag upptäckte just att jag inte behöver gå på "Arbetsmiljö och säkerhet" eftersom jag har mvg i kursen sen tidigare. Hihi. Perfekt, det betyder sovmorgnar för min del, så att jag äntligen kan fixa till mina sömnproblem och sova tillräckligt många timmar. 4 timmar är för lite för mig nämligen. Idag gick det dock bättre att kliva upp. MEN, jag stör mig fruktansvärt mycket på att kliva upp innan det ljusnar och komma hem efter att det mörknat. Det känns så onödigt att sitta inomhus alla dygnets ljusa timmar. Kunde jag inte fått nattlektioner istället? heh.

Orkar ej

Jag är dödstrött... Jag är ledsen, men vid sextiden ikväll somnade jag i sängen under täcket och vaknade igen halv nio, precis lika trött och aningen småhungrig.(Givetvis hade vi inte ätit)

Kan bero på dålig sömn. Därför. Jag ska lägga mig. Typ nu.

Tänkte bara säga att jag inte känner för att uppdatera den här. eller för att ta kort. Det enda jag känner för är att åka till Ikea i Bäckebol och köpa en madrass. Dock så har de inte den madrassen just på det stället. Dumt. Sängar är det viktigaste av allt. Man spenderar en tredjedel av sina liv i sängen. Jag vill ha en ny bäddmadrass!!

jaja...

Jag skulle också kunna berätta om sängbenen som såldes som 20 cm egentligen är 24 och därmed förstör allt. Och då kan man ju fortsätta med historien om snickarnyckelutlånaren som vägrar svara i telefonen. Ja...eller min analys på Les Miserables från 1978.

Berätta vad som är intressantast så drar jag den historien då. Just nu är jag trött.

Av sömnbrist. Undrar om man kan vänja sig vid fyra timmars sömn per natt om man gör det varje dag i ett år... Eller om man typ dör då. Eller om det inte är så farligt. Vad händer egentligen om man sover för lite för länge?

Just ja, inte fundera över det när jag ska sova. Godnatt. klockan är ju redan tolv. Och jag ska upp tidigt imorgon.

Bild då jag äter lunch

Jaja, säg det ni bara. Säg det! Jag skulle kanske inte åkt i förväg. (Fast, då hade jag missat en Awesome helg med Daniel).

Men nu är det såhär va, att jag känner mig ensam på kvällarna(Eller på dagarna, men nu när skolan börjat lär ju det vara lugnt) Jag har liksom vant mig vid att ha lite folk omkring. Och nu är det bara jag, i en vecka. Mamma skulle ha kommit imorgon, men hon är sjuk så det blir fredag eller med Pappa och Pierre på lördag istället. jaja, de får i varje fall se lägenheten. Och då kommer Pierre också. Tack! Då kan jag äntligen få lite sällskap här hemma i 39kvadraterna.

Tvångsmässigt har jag förresten städat köket varenda kväll.

För att se om flugorna tar sin flykt. Jag tycker mig ana en liten förbättring faktiskt.(en liten)

Idag började min nya kurs. Den verkar kul. Faktiskt. Jag är bara lite orolig för min hälsa och om jag kommer orka med. Men...vi märker väl det. Det smartaste är väl att ta med franskaböckerna och plugga på rasterna. Och samtidigt ta reda på om någon av de andra i klassen är på min våglängd. Och våga mig in i lunchrummet(annars lär väl detta bli som första året på gotland när jag knappt vågade gå in i matsalen de första dagarna) med min nylagade pastasallad.(som lär räcka åtminstone två dagar.)

Och ja...jag kan inte berätta mer, idag var bara informationsdagen. Imorgon börjar ett plan närmare verkligheten. Och sen döden på mitt sociala liv. förmodligen.

Jag är så verkligen inte hoppfull...varför? (Jag borde vara mer entusiastisk!Kom igen Frida!)

Jag önskar bara att jag visste vad jag ville med mitt liv.... Att jag kunde vara HELT säker en enda gång bara om en utbildning.

Bara en enda gång

Och Moa skriver hemtenta tills klockan tolv inatt. Jag håller tummarna att det går bra. Sen får vi oroa oss för mina hemtentor och redovisningar. Jag borde göra nåt åt dem.

Skum man kan se ut när man äter lunch och ser på ett helt nytt avsnitt av One Tree Hill.. Underbar serie. Som gjord för att älska. Tänk om livet kunde vara färdigt och utstakat och fullt av möjligheter när man är tjugoett...det är det då inte.

One tree Hill har börjat igen!!

Jag har nu just sett första avsnittet av One tree hills femte säsong. Jag vet att jag är löjlig med mian tv-serier men denna är faktiskt min stora favorit. Och nu ska jag inte avslöja för mycket eftersom jag vet att Daniel sitter hemma på kogneslingan och svär över att hans internet är så långsamt så jag ska inte berätta något. Men...Trots att jag nu är helt ensam när jag ser på detta(Dah...mina föräldrar och Pierre kommer inte förren på fredag respektive lördag...vem skulle vara här?)
så är jag ändå tvungen att skrika när jag ser något riktigt jobbigt. Dessa är några av meningenr jag skrikit ut rakt mot tv:n... Utom dem jag censurerat bort eftersom de kan berätta något för mycket om handlingen(Snällt va?)

"SLUTA DRICK!"
"NI LEVER I DET FÖRFLUTNA!!"
"VA??!?"
"JA, BLI ORDENTLIG NU!! SNÄLLA!!.

Jo..aningen meningslöst...jag vet så väl. Men...nu ska jag se nästa avsnitt. (det fanns två, och jag har bara sett ett. )Sen... kanske jag borde göra något vettigt. Som att oroa mig mer inför framtiden. Som vanligt. Det enda jag gör nuförtiden.

Idag är det den åttonde januari

Idag är det den åttonde januari. i trettio minuter till. Imorgon hoppas jag nu att min kursstart är. jag är lite småskraj då jag upptäckte ett fel i papprena och ringde Pierre som gjorde allt för att försäkra mig om att det är lugnt. Men jag blir så lättskärrad och kommer säkert ligga och oroa mig hela natten ändå.

Min förkylning är inte över, dock lite bättre. Min hals gör lite mindre ont och mitt huvud värker lite mindre. Näsan är ungefär som förr, men näsdroppar har aldrig funkat för mig så det är väl bara att leva med.

Idag har jag varit ensam hela dagen. Tomt och trist och ensamt.

Jag saknar Pierre.

Och jag tycker inte om att ligga sjuk och må dåligt när ingen är där och kan hjälpa mig. Jag vet att jag låter som en uppmärksamhetsjunkie men det är ju så mycket enklare när det finns någon mer här.

Fast mest är det tråkigt att vara ensam. Speciellt när man är sjuk.

Jag gick iväg till ICA träffen idag för att hämta mitt paket med mina böcker. Och så något paket till Pierre som ska innehålla någon laddare. Jag har inte öppnat det, det får han göra själv när han kommer hem.

Och...vad har jag gjort mer? Dagen har försvunnit rätt fort känns det som. Jag har inte sovit en sekund under dagen så det är inte det..men jag minns inte vad som hänt. Antagligen en relativt händelselös dag med fler förkylningskurer. (Det påminner mig om att jag faktiskt inte tagit mina dagliga två C-vitaminsbrustabletter. Ska fixa en nu innan jag lägger mig)

Bilden: Jag måste verkligen försöka anstränga mig för att se glad ut på bilder jag tar när jag är sjuk. Jag är också aningen för chic för att vara sjuk och ska gå till affären. Men jag ville klä mig ordentligt och inte frysa så jag var tvungen att hitta på något. Jag är åtminstone osminkad vilket är helt rätt när man är sjuk.

Nu måste jag lägga mig. Annars lär jag inte somna förrän tre inatt... Eller så blir det så ändå...vem vet

Och där ser ni vad jag nu måste dricka...mmmm...så gott...njae. Två c-vitamintabletter...en hallon och en blåbär...wiie...

Jag är så SJUK

Ja usch ja...jag är så sjuk, så sjuk. Nästan lika dödssjuk som vanligt.. Jag märkte det först igår när jag började känna att halsen och huvudet värkte och jag inte ville göra nånting hela eftermiddagskvällen. Och sen kom jag överens med Daniel om att han skulle sova i soffan och jag i sängen eftersom jag dels inte ville smitta honom genom att ligga och hosta och klaga på att jag hade ont överallt, och dels för att jag tyckte det skulle vara skönt att få sova själv i sängen.. märkligt hur snabbt man vänjer sig vid att inte sova på 50 cm när man kan.

Och sen låg jag inne i sovrummet och hörde Daniel snurra runt i sängen som han brukade göra när vi delade rum på Gotland. Det bästa är att då vet man att han har somnat, han kastar sig i sömnen. Jag för min del låg vaken, (men jag hade också somnat vid åttatiden och vaknat igen när det var dags att lägga mig på riktigt...så det var mitt eget fel) och får efter ett par timmar ett meddelande från Pierre som inte heller kan somna hemma i Eskilstuna. Jag längtar tills han kommer hit, jag är skräckslagen här nu efter typ tolv timmar ensam helt jättesjuk och ingen att klaga till för jag kan ju inte direkt ringa nån när halsen känns som en ... torr sträv matta. typ. som har halsont.

Ja, Daniel följde med mig hit i fredags. Det var så trevligt med honom här! jag får väl hoppas att han kommer igen, vi åkte runt med spårvagn nr sex för att kolla staden från spårvagnsfönstrena, åkte ända ut till vårväderstorget och vänder igen. Vi tog en promenad från Chalmers till Humanisten över Heden (och fotade ett gäng larviga kort,)och gick runt på stan ch träffade Antonia och ett par pojkar hon hälsade på. Mer ska vi inte gå in på det. Även om salladen var god på kebabstället(Jag äter inte kebab, inte här och inte i Eskilstuna). För övrigt vågade strängnäsborna påstå att Strängnäs har bättre kebab än Eskilstuna, något jag vägrar hålla med om, trots att jag aldrig ätit nån...Men alla som ätit kebab i både Strängnäs och Eskilstuna, bara håll med om att Eskilstuna ÄR bättre?

Sedan, om det var lördag... japp, så träffade vi lite snabbt Annelie som bytte tåg i Göteborg. Hon hade firat nyår och sen stannat några dagar nere hos pojkvännen i Varberg(?) där hans familj bor. Och nu var hon på väg tillbaka och hade fyrtiofem minuter i Göteborg som hon spenderade med oss på centralstationen i Göteborg på ett café som kallades "Le Croissant-A french coffehouse" trevligt och gott kaffe. Hit får jag dra Moa. Hon är för övrigt tillbaka nu, hörde jag från henne för några timmar sen då ett sms skrattades från telefonen(min nya smssignal är ett hotfullt skratt)

Åh, något jag glömde säga var att snön kom till Göteborg i helgen. Men oroa er inte, den är typ borta nu. det började regna samma dag som den föll så nu är den i princip försvunnen. haha. Ett snöfritt Göteborg är mitt Göteborg.

Och jäklars...jag måste skicka in en ansökan till Musikhögskolan...inom två dagar. Jag kommer SÅÅ missa sista antagningsdag..jag dör. dör dör dör.(inte alls helt allvarligt...jag hade åtminstone planerat att leva några år till.) Mest för att jag är sjuk. Och ensam.. och sjuk. och har tagit fyra panodil idag. och så ska jag diska. imorgon. Och om igen fundera över VARFÖR de dumma flugorna inte försvann över jullovet? Jag kollade bakom sopskåpet, det finns INGET där, förutom min blomjord som jag själv lagt där. Men inget annat. inget alls. vad är felet?

Home of the brave?

Alltså allvarligt, de kan ju inte ta död på den snygga killen en kvart in i filmen. Då är ju resten av filmen ointressant.

Nyårsnatt i Eskilstuna

Nyår, ja.
Nu är jag vaken förresten, klev upp strax efter ett och sitter nu mest och väntar på mitt hår att torka lite så att jag kan blåsa det sen. Igår kom vi hem SEEENT. minns att jag såg på klockan 05.43 strax innan jag somnade.
Igår var det alltså nyår, hemma hos Martin och Sissela. Det var faktiskt väldigt roligt! Vid tolvslaget gick vi ner till Kloster Kyrka för att se på fyrverkerierna, och egentligen för att träffa Elins och mina föräldrar som ville stå vid kyrkan och bjuda på champanje, så blev det emellertid inte, eftersom Mamma hade ringt tidigare och hälsat att de tyvärr inte kunde komma ner då dem de var hos inte ville gå till kyrkan. Synd. Pappa hade visst varit riktigt ledsen över det.

Jag minns ändå att jag stod där i allt vimmel av människor medans ljus flög omkring och sköts i luften och för en sekund tänkte varför alla var där bara en vanlig natt klockan tolv. För egentligen är det bara en vanlig natt, då vi råkar få ett nytt år. Och alla fyrverkerier, och som Pierre sa, "tänk att det finns människor som det skjuts omkring jämt, då låter det ju såhär."
-"Ja...enda skillnaden är ju att vi får se ljusspelen i himlen, de riskerar ju att dö. Och här går vi som om ingenting hänt."
Och sen när jag stod där tänkte jag på alla stackars hundar och katter som hatar nyåret och blir livrädda av allt smällande. Minns att Daniel nämnde något om hans stackars livrädda hundar förra året.

Men...Nyår är en fin tradition. Jag tycker faktiskt det är kul att Eskilstuna kostar på ett stort fyrverkeri mitt i natten och att hela stan faktiskt ÄR där.

Förutom då mina stackars föräldrar som så gärna ville, men inte ville gå ifrån de människor de befann sig hos.

Bilden är en bild jag tog på endel av allt folk som stod på bron och såg på fyrverkerierna.