2007… Sista i år...

Om ett tag går vi över och byter år. IGEN!
Oh my god var tog året vägen? Vad hände? Det var ett blandat år...det vet jag. Med massor av sidovägar och nyheter. Jag antar att vi får gå tillbaka till början. Nyårsafton 2006 som jag spenderade i Karlstad, jag for dit med ett gäng av Pierres vänner, kände mig aningen alienfierad, annorlunda, men lite spännande var det ändå. Och vi kan ju alla hålla med om att vid början av 2007 kände jag alla andra rätt ”Mycket” bättre. Faktiskt.
Sen var det Gothland. Jag bestämde mig för att stanna, med hjälp av villan och deras fina ord men kanske mest på Sebastian. Han hade alltid ett sätt att förstå mig på, han ville inte övertala mig, men han fick mig att förstå att våren inte är särskilt lång och att kärleken faktiskt kan hålla ett tag till.(jag antar att han fattade vad det var jag tvivlade på…trots att jag inte ens ville erkänna det för mig själv.)
Så jag stannade.
Och tiden gick, nu i efterhand är hela våren en stor massa av händelser, konserter, resor fram och tillbaka och så Daniels och mitt älskade stora rum i rektorsvillan. Men våren tog slut och jag grät, grät som en….en….känslomässigt instabil människa? Varje gång jag var tvungen att säga adjö till någon på avslutningsfesten i Jennys hus så grät jag, och jag ville aldrig gå, aldrig lämna något alls. Till slut stod jag, Moa, Erika och Nicklas(hela villan utom Daniel som inte klarade mer och hade gått hem) i en ring och grät lyssnandes på Nicklas berättelse om hur han kände för oss.(Ja, jag är fortfarande mycket medveten om hans "nykterhet" just då, men det spelar ingen roll!) jag minns inte ens vad som sades, bara att det var fint. För jag visste att jag verkligen skulle sakna dessa människor mest av alla. Ni var ju min familj kära Rektorsvillan!

Men sommaren kom, jag och Pierre fick prova på hur det var att vara tillsammans på riktigt, när man bor i samma stad. På gotland hade allt varit telefonsamtal och resor fram och tillbaka, med hjärtat på en plats och hjärnan hoppande nånstans emellan. Men som vanligt så längtade jag bort från Eskilstuna, Det var bara jobb, jobb, jobb och teater som gällde. Men…sad to say, ”en Midsommarnattsdröm” trots syster Elin, med Sigurdsteatern gjorde mig inte glad, bara irriterad.
Så får vi en lägenhet i Göteborg, Pierre och jag, och jag får börja plugga, bland ett gäng franskastuderande som jag inte kan förmå mig själv att vilja bli vän med. Jag vet inte varför de bara…passade mig inte. Nånstans. Högskolan var JOBBIG. Men…det gick. Jag är ingen avhoppare.

Stunder jag minns under 2007

• Winedownprocess I Rektorsvillan
• Käre vännen Sebbes uppklättranden på vår balkong bara för att prata
• Nicklas milkshake på vardagsrumsbordet…Jag är ledsen, den STANNAR i mitt huvud för alltid
• Reinfeldtdörren i badrummet. Vi har nog aldrig haft en bättre idé
• Turnén runt mellansverige. Good times.
• Mina krascher i huvudet och hjärtat. Hela min dumma världsbild som inte gick att hålla upp, jag föll och tvivlade ett tag. Inte så smart. Fejkbrunetti där.
• ”Gubben stod stod på logen borra’ djupt, byxorna var spruckna mitt itu….”-Sjunget av Henrik i min telefon.
• Jennys avslutningsfest. Jag har nog aldrig sett så många tårar på samma gång, jag tycker om att gråta… ibland, då ville jag i varje fall aldrig gå, och de måste ju ha betytt något.
• En midsommarnattsdröm. Japp, det var jobbigt, och oftast var det inte ens kul, men ändå.
• Flytten till Göteborg…
• Utflytten från Pierres gamla ställe på Hisingen, jag kunde inte ha längtat mer till att få komma till Studiegången.
• De extremt trista korridorerna på Humanisten. Men också det goda kaffet i språkskrapans tredje våning för endast fem spänn.
• Och ännu ett aningslöst val att plugga filmmusik bakom en enormt missvisande titel som ”Musik och bildmedier i historien”. Skulle ni ha fattat att det handlade om filmmusik? Det gjorde inte jag… Men det gick ju bra ändå?
• Mitt första IG någonsin. På grammatiktenta 2. sad to say, men nu är jag inte längre ”Aldrig haft ett IG-flickan” Fan, jag som tyckte det lät klatschigt.
  
  Förhoppningar inför 2008
• Jag ska umgås med min nya klass… ELLER
• Jag ska försöka umgås med min nya klass. Om det går.
• Jag ska använda juicepressen oftare.
• Jag ska plugga stenhårt och bli BÄST. BÄST I tell you.
• Jag ska lära mig hålla kontakten med folk(Jag ska försöka…)
• Ny större, centralare lägenhet?
• Jag ska söka musikhögskolan. Väl?

Nu blir mitt omdöme skakat då jag hör på ”Happy new year” med ABBA från Daniels blogg…. Och så ska jag inte ha ångest inför klantiga onödiga saker. Fast…hade jag inte dem så vore jag inte jag. Och inte hälften av allt jag vill skriva om kom med, Jag vill ju göra som Nicklas och skriva fina saker om dem, För det var så fint! jag blev så glad. och jag tycker så mycket bra om er.Men jag gör kanske det någon gång. vänta bara.

Jag bytte kullerstenen till 39 kvadrat. Jag bytte landet mot storstan. Gothland mot Gothenburg. Musiken mot ett gäng idioter i en franskasal. Och distansen mot sambolivet. Och i ärlighetens namn så är det enda jag någon gång funderat på om jag gjorde rätt så är det musiken. Jag kan inte leva utan den på en daglig basis… Men kanske är jag för rädd och ovillig att bli någon lärare. Vi får väl se vad som händer.

Så...Om vi inte hörs igen i år. Gott nytt år!

Jag kan inte söva mig själv....prosit...

Bara som tillägg till nattens meddelande(snart tjugotvå timmar sen). Jag kan inte söva mig själv. Halv fem märkte jag att ögonen var dödströtta och gjorde ONT men ändå kunde jag inte känna att jag bara skulle kunna somna om jag stängde av datorn.

Fast jag gjorde det ändå. Vad annat kan man göra liksom? Klockan var halv fem!(eller kvart över fyra men vem höll koll?)

Idag har jag gjort...typ inget, spelat sims i några timmar i morse tills jag tröttnade då storasyster Karin och barnen kom på besök och jag fick åka till tuna park(Ingen verkar veta att jag även har en äldre syster. trots att jag typ säger det varje gång nån frågar) DÄR...iallafall, köpte jag två kuddar, i blankt glansigt fint indiskaliknande tyg och svarta filtmönster. Fina. så fina. Dock hittade jag inget överkast med precis då skickar Pierre ett meddelande och säger att hans föräldrar ger honom deras överkast som tydligen ska vara fint.

Jag undrar om han lärt sig än.... jag....blir alltid lite tveksam när jag hör det. jag skulle nog inte få för mig att ta något som jag inte tyckte passade in... jag vill ha MODERNT, inget annat. jag...bryr mig egentligen inte överdrivet mycket om varifrån det kommer: jag vill bara att det ska vara SNYGGT och att det ska PASSA IN. Allt jag begär. Jaja, vi får se hur det går, det kan ju faktiskt vara jättesnyggt, jag ska inte säga ett ord till förrän jag har sett det.
Och från den bihistorien som egentligen inte är ett dugg viktig går vi till vad som egentligen spelar roll.

För aldrig känner man sig så ensam som när man nyst för femte gången på en timme och fortfarande inte hört någon som brytt sig om att säga "PROSIT"...

litet tillägg

Tänkte bara nämna att jag fick fart på mig själv när jag hörde dörren på nedervåningen öppnas. eftersom jag har skräck för ytterdörrar och ringklockor och sånt där så sprang jag givetvis för livet rakt in i badrummet och tvättade ansiktet. när jag kom ut fanns dock ingen där.

märkligt. Himla märkligt...

Nu ska jag sova. fast först söva mig själv med avsnitt från någon serie. Och undra vem som var vid dörren.

Tråkigaste scenariot nånsin

Vad gör man när man är för trött för att lämna vare sig sängen eller datorn och när man MÅSTE ta sig åtminstone till badrummet och tvätta ansiktet innan man kan tillåta sig själv att somna? Dessutom är varenda sida som man överhuvudtaget kan göra något ovettigt/vettigt på redan uppkollad. inget nytt kommer hända innan imorgon. DET.ÄR.KÖRT.

Min sista utväg är att kolla homesee...och det vet vi alla att på den communityn har inte ett jota hänt på evigheter. Därför går jag bara in vid såna här tillfällen. Oh vad jag önskar att något nutjob skrev på sin blogg så här sena kvällar istället för att vara smart och somna(jamen är man ett nutjob då är man inte smart och sover)

Och nu är jag i den situationen... Upp Frida, UPP!

Tillagt en minut efter detta blogginlägg skrevs: Åh vad jag älskar Antonia som tydligen är lite av ett nutjob och skrev ett blogginlägg för 45 minuter sen som jag nu ska läsa. (det behöver inte vara dåligt att vara ett nutjob...)YAY! jag skjuter upp sömnen och ansiktstvätten ännu några minuter, sen är vi återigen tillbaka på ruta ett.

Ensam i min luftmadrass

Just idag vet jag inte vad som borde skrivas. Som vanligt.

Kanske är det dagar av trötthet och upptagenhet som sätter sin prägel på mitt bloggskrivande. För övrigt började jag plötsligt tveka på när jag ska åka. Iförsig så beror det på att jag missade en billig biljett, dessutom vet jag att jag kommer att bli så arg på att stanna här för länge, men...jag kan också bli lite ensam hemma i Göteborg.

Undrar när Moa åker? Jag minns att hon sa något om femte eller sjunde eller nåt... kanske ska försöka ta mig på samma tåg...?

Jaja, nu i dagarna närmar sig nyåret, som ni alla säkert vet. Och jag...tittar på min klänning och påminner mig om och om igen att jag måste ta ut resåren i klänningsfållen och sätta dit typ en vit snörslå(eller vad det nu heter, en sån där grej längst ner) Eller en i gult/guld. eller helt enkelt en svart. Men nånting iallafall. Nånting som tar bort den oh så inte särskilt snygga ballongresåren nedtill.

Och jag väntar fortfarande på mina böcker. på måndag borde de kunna komma. För nyårsafton räknas väl som en vanlig vardag? Alltså borde väl posten komma?

Jag antar att vi får se. Men jag måste börja läsa...

Något annat jag måste börja göra är att plugga franska. Jag har nu gett mig själv två veckors semester från eländet och helt ärligt känner jag inte för att försöka börja igen. Men jag antar att jag måste. om jag vill klara den sista tentan. Något jag liksom...vill.

Nej, nu får ni en bild på en gran, inte världens bästa bild, men granen är heller inte världens bästa gran, så stjärnan är kapad. Det är för övrigt granen hemma hos familjen. En gran som på en skala från ett till tio över listan på familjen Thornbergs tidigare granar hamnar på en åtta. Av anledningen att denna familj nästan bara haft hörngranar, plus att denna gran är den första som fick dekoreras lite friare än tidigare år, med lila glitter och vita julgranskulor.(men nån gång måste vi ha haft en bättre gran, därav åttan och inte en tia.)

Sov väl, jag har iallafall tänkt försöka sova nu. Ensam i min luftmadrass.

Det här med nyårsplaneringen....

Det blir inte alltid som man vill, det är ett bevisat rätt klart faktum. Det blir heller sällan som man tänkt, men det är en annan sak.För övrigt, vi får se hur det blir denna gång, om det blir som jag tänkt eller som jag vill, eller inte. Egentligen har jag kanske inte tänkt så mycket, men det blir Eskilstuna detta år, av flera anledningar:)

Men visst, lite grann vill jag faktiskt åka till Örebro och få träffa lite av mina gamla(Ja okej inte så särskilt gamla kanske) vänner från förra årets Gotlandsklass. Men... kompromisser är det som gör ett förhållande att fungera, och jag kommer säkert ha lika roligt i denna stad. Alternativ nummer två hos Sissela och Martin är inte alls dumt, så tro inte det!

Men det är upplagt för att bli bra, jag har en klänning(kanske iallafall... om jag inte ångrar mig samma dag och får klädbekymmer och anser mig ha NOLL kläder...det kan hända) jag har min smaksatta rom, äppelvin och så har vi mousserande vin.(Hah, champanje är för miljonärer.och för dem som kan stava till det...för det där är väl ändå inte rätt...eller?)

Dagen innan eller på nyårsafton tänkte jag lägga upp mitt års historia. En liten sammanfattning för att komma nånstans nästa år.En liten tradition som aldrig är helt fel, det liksom BORDE hjälpa mig minnas saker, typ som i våras när jag skulle testa saker jag aldrig gjort förut, bara för att jag var så deprimerad av att Pierre just åkt från Gotland . Det gjorde mig alltid lika ledsen när jag eller han var tvungna att åka. Fast jag kom inte så långt, detta var vad jag gjorde då.

1. Dricka vin, ensam, mitt i natten på en vardag. (Ensam var det viktiga)
2.Gå till frukost i pyjamas(Skolans frukost, det var kallt...)
3. lyssna på låtarna till melodifestivalen på radion i förväg.(det var...extremt onödigt)

Kanske inte världens största genombrottsgrejer, men jag hade aldrig gjort det förut, och glöm inte att för att komma till skolans frukost måste man gå utomhus i snön(det var inte alltid snö) 50 meter för att äta i en matsal, det hade liksom aldrig blivit av bara. Det var inte konstigt eller så, men ingen gjorde det bara. Man klädde sig någorlunda innan frukost, så var det.

Nu sitter jag i Gillberga, med ett mobilt internet från 3 som man kan ta med sig ÖVERALLT.(Ja, det är ju inte mitt,det är Pierres föräldrars, så snarare är det dem som kan ta med sig det överallt för 199 kr i månaden) hmm... rätt praktiskt, men inte lika snabbt som vanligt bredband så få inga idéer nu Daniel.

Vi ska tydligen spela spel sen med Staffan och Therese, och Johan, hos Johan. Och Pierre läser mytologiska uppslagsboken. Interesting...not. Eller kanske lite.

Det här med juldagen

Som Daniel säger: "Är det så här det ska vara så vill jag inte vara med längre.", Men jag säger dig, Daniel, det har bara börjat, det blir ännu värre med åren. Till slut är du som min pappa som inte vill ha någonting vare sig i julklapp eller födelsedagspresent.
Om du har tur vill säga.

Här i Eskilstuna är dagen grå och fuktig. Mitt rum är som vanligt svinkallt, men utanför är det ingen imma på fönstret utan vattendroppar, det måste ju betyda att det är varmare.
Och snart borde jag fara iväg till Gillberga, jag ska bara ta och väcka Elin och Emil så att någon kan köra ut mig. Eller fråga om jag får ta bilen och lämna tillbaka den imorgon. Eller nåt, vem vet.
Jaja, hur som helst.
Julen är inte en dålig högtid, det är faktiskt en rätt trevlig högtid.Och i min familj finns det några så kallade traditioner...typ

1. Julbordet(uppdukat på köksbordet för att plockas med och ätas i vardagsrummet)
2. fika-alltid under kalle Anka
3. Tomten, han dyker alltid upp strax efter Kalle Anka vid kvart i fyratiden
4. julklappsutdelning(Någon med varierande frivillighetsgrad hjälper till.)
5. julklappsöppning(Sen barnen kom in i historien är detta mycket lättare och roligare. Barnen blir glada för allt)
6. kvällsfika och helst en brädspelsomgång
7. Se på gamla filmer från Karins, min, Jeppes och Elins barndom.(Gärna klassikerna, som när Frida 1,5 år häller ut gröt på bordet...varför är det så kul egentligen?)
8. Folk blir trötta och lägger sig. oftast aningen för sent.

Hmm... punkt sju borde vara en anledning att aldrig släppa in pojkvänner till juletiden, så slipper de se mina föräldrars tusen barnbilder och filmer från tiden då filmkamera fortfarande var nytt.
Och idag är det juldagen. Och jag har ännu inte ätit frukost. duktigt.

Det här med väntan på julen

Så var det dags igen. Julafton.

Minns du förr om åren när man tyckte att väntan på julen var oändlig och när julafton kom satt man som tända ljus och bara väntade på tomten och att kalle anka skulle börja för då VISSTE man att snart, bara efter detta så är det dags för julklappsutdelningen.

Sen när julklappsutdelningen var kunde man knappt vänta tills man fick öppna julklapparna och hur himla jobbigt det var när föräldrarna absolut ville att man skulle öppna paketen i turordning så att alla kunde se vad man fått.

Det var då det.

Någonstans där på vägen tappade jag faschinationen över julen och slutade se det som någon stor grej att vänta på. Någonstans där på vägen blev jag snarare trött på den.

Man kan fundera på om det berodde på att min dagmamma när jag var liten spelade in kalle ankas jul varje år och sen visade det för oss barn under hela året. När det sen blev julafton var det inte alls lika roligt.. Kanske.

Eller växte man bara plötsligt upp och började se julafton som vilken dag som helst, förutom det faktum att hela familjen samlas och äter middag? Ja iförsig...

Förr om åren vaknade jag alltid tidigt på julafton. Det spelade ingen roll hur sent jag lagt mig eller hur tidigt jag i vanliga fall vaknade. På julafton(och min födelsedag) vaknade jag alltid jättetidigt av förväntan och tyckte sen att hela dagen tog sån evig tid.

Och för inte alls länge sen när jag och Pierre gick i en leksaksaffär, (för att hitta julklappar till mina syskonbarn), så frågade han glatt om inte jag också kände att jag vuxit upp för fort. Jag svarade: "Nej...inte direkt."

Och idag sitter jag här, klockan ett, två timmar innan kalle anka och undrar om jag ens kommer att ha skrivit klart detta meddelande innan de ropar ner mig för middag. Tiden går så fruktansvärt mycket fortare nu.

Så då frågar jag er nu:

Vart tog Julens magi vägen?

Och så slår vi till med ett halvhjärtat försök på tummen upp... Och jag plattade håret för idag. borde jag locka igen?

Jag hann...nästan

tråkigt

Nej, nu fick jag tråkigt. Det är därför jag skriver.
Sådär sömnigt tråkigt, att man bara vills lägga sig och sova för man vet verkligen inget som är mer produktivt att göra. Precis så känner jag nu.
Usch vad uttråkad jag är. Om bara min kära mor kunde tänka sig att åka till tuna park snart så att jag kan åka iväg med bilen, nu måste jag ju bara vänta.
Och ingen skriver i sin blogg, och ingen skriver nåt till mig på facebook. och inga mail har jag nu heller. Till och med sortera skräpmail skulle vara något att göra.

ÄH... jag är trött och uttråkad, jag tror jag lägger mig och halvslumrar ett tag. Eller...går ner och frågar mina föräldrar om det är värt att vänta på Frida och Jeppe. Stan stänger ju ändå om två timmar, de lär ju inte hinna nåt om vi inte åker typ nu.

Jaja...
Nu orkar jag inte skriva mer.

Hemmavid

Det känns INTE likadant. Inte någonstans.

Jag tar på mig mina gamla pyjamasbyxor(Som alltid av någon outgrundlig anledning varit nästan genomskinliga.) Och mina fårskinnstofflor(där det givetvis står "Fridas" med stora bokstäver på trampdynan), bäddar sängen med nya lakan och lägger min lilla resväska på golvet i hörnet där garderoben en gång stod. Datorn sätter jag i knät på en stor träskärbräda och skriver.

Var det verkligen här jag bodde förut?

Av någon anledning känns mitt gamla rum så tomt. Härinne finns faktiskt minst ett ton grejer som jag aldrig fick med mig. Endel har jag inte saknat en endaste gång.

Fast ändå när jag öppnar garderoben och ser på dem så tänker jag: "Nej....inte kan jag väl slänga bort sånt här?" Och tittar sorgset på min stackars panflöjt. (Okej, panflöjten är världens sämsta exempel, eftersom jag faktiskt tänkt på den ett STORT antal gånger under hösten)

Men alla dessa miljarder cd-fodral och skivor? Och kläder som...jag faktiskt bara har när jag är hemma...som mina pyjamasbyxor till exempel.

Och ett par gamla datahögtalare jag inte är säker på senast jag använde. De skulle ha tagits med till Luleå, då hade de varit bortsupna vid det här laget, lika bra det. Nu känner jag ju att de kan vara bra att ha.(Damnit Pierre, detta är ditt fel, jag ska tänka att allt ska gå att slängas!)

I morse åkte jag och Pierre från Göteborg. TIDIGT!

Det började redan vid åttatiden kvällen innan då Pierre ville se på Phantom of the Opera och äta tacos. Inte världens bästa idé - Vid Elva är filmen slut och vi har ännu inte packat eller städat. Så, här bestämmer sig Pierre för att vara vaken hela natten tills vi ska åka vid fem. Jag håller inte med och börjar städa och ber Pierre upprepade gånger att diska. Men han har ingen brådska.

Han ska ju ändå vara uppe HELA natten!

Kort sagt. Klockan tre gick jag och lade mig. Klockan sju minuter över fyra gick jag upp. Jag fick ingen sömn heller. Allt kom med, alla julklappar och alla väskor(Inte gitarren, som jag i sista sekund ändrade åsikt om och lade tillbaka på sängen) 05.23 gick bussen med förvånande mycket folk. 06.02 går tåget och vi ser på Aladdin och min nuvarande favoritserie : "How I met your mother"(Jag tror faktiskt att Pierre börjar älska den lika mycket som jag, han skrattar iallafall)

Och kortare sagt ändå: vi kom fram, Pierre åkte hem till sig efter ett par timmar och jag somnade på övervåningen och sysselsatte mig resten av kvällen med Sims 2 (som Moa lånat mig) och upprepade försök att ta mig in på det trådlösa nätverket. Till slut lyckades jag.

för övrigt öppnade jag fönstret då jag tyckte det var för kvavt. Hmm...här är iskylan alldeles tätt inpå en så det är inte världens bästa idé. Eskilstuna är en kall stad. Fast utan snö. Bara...frost.

Och jag som fortfarande inte har någon vinterjacka.

Hemma hos Moa.del 2

Från Moas fönster ser man hela världen. Känns det iallafall som. Åttonde våningen är ju kanske en bit upp. Vid ett hus i fjärran ryker en svart rök(Eller om det bara är extremt väl utplacerade granar, sanningen är att det fatiskt är väldigt svårt att säga. tro det eller ej, det ser verkligen ut som rök för en stund)

Vit rök från lite fabriker och en HÖG skortsten som sänder ut den grå.

Och vid horisonten åt vänster ser man höghusen vid vårväderstorget. Skulle jag tro. Enligt geografilektionen jag fick av Moa så är det åt precis helt rätt håll. Dessutom ser det väldigt rätt ut.Men bilden här(tagen med min crappy mobilkamera) finns inga skorstenar, och inga vårväderstorg. Här är åt motsatt håll, mot stan. typ. eller wieselgrensplatsen(Eller rambersvallen, jag ser ingen skillnad) Här är det tydligen bara trevåningshus och lekplatser. oc vägar så att man tror att man är närmare en spårvagnshållplats än vad man är. Om två timmar börjar min tenta. Sista lässtunden är nu. Bye

Hemma hos Moa

Hemma hos Moa, och klockan är MYCKET. oh well. vi har haft roligt(och jag har bakat bröd, jag tyckte moa behövde det) och nu, är klockan mycket efter typ fyra timmars zappande mellan ett antal aningen tvivelaktiga kanaler. Och lyssnat på folkanmusik och ätit bröd och druckit te...och sett på talande katter och skateboardåkande hundar på youtube, men... ja, jag ser bara inte det roliga.(även om en skateboardåkande hund är lite småcoolt faktiskt)

Och imorgon har jag tenta. Wiee... men jag är lite glad trots allt. detta var rätt val för att få mig att känna mig mindre arg och mycket gladare. Jag ska bara se till att få det sista gjort imorgon innan tentan. kanske det kanske.
Och nu ligger jag här på en bäddmadrass på en fluffmatta med ett överkast till täcke och min dator i knät.

Min tävling i låtnamnskunskap blev förresten en flopp. Dagens upptäckt är att Erika inte kan några som helst låtnamn, inte ens de låtar hon själv varit med och spelat i:)
Och köttbullsmackan var inget problem alls. möjligen är det inte överdrivet mycket nötkött i den(jag tror att jag är lite nötköttsintolerant eller nåt)

Okej, nu är det godnatt. jag ska hinna somna, sova, vakna, äta frukost och läsa franska innan provet. godnatt.

I ärlighetens namn är jag för trött och arg för att tänka

Jag är inte helt säker på vad jag ska prata om idag. Nu är första tentan avklarad, den muntliga redovisningen avklarad...nu är det bara tentan imorgon kvar. Och ärligt talat så är jag arg. Och ledsen. och trött. Ska vi kanske ta detta från början?

Okej, igår kom Erika till Göteborg, Det ska verkligen bli kul att få umgås. Om vi hinner förståss. Jag är nämligen sjukt stressad, ont i magen, får stressfinnar och vill bara dö varje gång jag kommer innanför dörren till vår lilla lägenhet hemma.

Fast igår hade Moa tagit med oss på Operan för att se Figaros bröllop. Det var underbart och helt över mina förväntningar och fördomar om opera. Alldeles fantastiskt faktiskt. Sen åker vi hem, jag och Pierre och jag är på bra humör. Men...givetvis, åh, jag blir så arg på allt nuförtiden! och jag orkar inte vara det, så ikväll flyttar jag hem till Moa så att jag vaknar med ett vettigt humör till morgondagens tenta. det är väl det som är meningen?

Och på spårvagnen in till stan i morse läste jag gårdagens fråga i punktSE: "Ska homosexuella få använda ordet äktenskap?" När jag läste de två första svaren trodde jag att jag helt klart läst frågan fel. För vem kan säga nej? Hallå? Okej, jag kan begripa att 80-åriga människor som är för gamla för att ändra sig inte kan hjälpa det. men....de andra då? De borde veta bättre. Totalt var sex av femton svar negativa till homosexuellas rätt att få kalla sitt äktenskap för äktenskap. Iallafall en klar majoritet på positiva. Anledningen till att jag blev arg över detta är jag inte helt säker på, för personligen rör det ju inte mig, (Nu är det givetvis ingen anledning till att inte bry sig om andra) men jag trodde verkligen att jag hade läst frågan fel när jag läste det första jättekonservativa meddelandet från en 16årig tjej. VADÅ NEJ? Vad är ditt problem? Exakt hur påverkar detta dig?

Nu medger jag att jag förmodligen är på lite dåligt humör och inte riktigt kan formulera mig eller tänka ordentligt. Men varför är ni emot mänskliga rättigheter? (Ja okej förlåt, man får tycka som man vill i Sverige, men jag är på dåligt humör, då skriver jag sånt här.ni skulle sett första utkastet)

Ja, från min första ilska till min andra. Eller nej, förresten, den lämnar vi till ett annat tillfälle.

Jag köpte förresten en ny macka på Pressbyrån idag. En med "Wait for it"-köttbullar och Rödbetssallad. Fan, jag ville inte ha köttbullar, jag ville bara inte ha kycklingen. Och sen ville jag ha rödbetssallad. Fan. Nu måste jag äta kött(For your information, min främsta anledning till varför jag håller mig väldigt köttfri nuförtiden är att jag märkt att jag får fruktansvärt ont i magen av kött och kan ibland ligga med starkt magont i ett par timmar på kvällen.Och det jobbiga är att jag inte ens vet hur det blev så. När slutade jag tåla nötkött liksom?) Eller peta bort dem. vi får väl se vad som är lättast för stunden. Jag är fortfarande inte principvegetarian, jag gör som jag vill.

Och så fick jag tillbaka min grammatiktenta från i Onsdags. Det gick som väntat. Wiee. inte alls alltså. Precis under gränsen för ett Godkänt. Yay. Jaja, bara att gå in och anmäla sig till omtentan då. Det jobbiga är att det enda jag är bitter över är jag inte längre kan säga att jag aldrig nånsin fått IG och behövt göra omprov. (Eller jag kan, men det vore att ljuga) Men, jag har saker att skylla på så jag grämer mig inte överdrivet över det. Jag får väl ta omtentan helt enkelt och skriva VG eller nåt. Svårare än så är det inte.

Men...det gör mig lite ledsen. Tillräckligt för att ta med mig en STOR godispåse ikväll. Och för att äta upp köttbullsmackan. det är värt det.

Och ja just det, den muntliga redovisningen? Den gick...vägen. Iallafall, Läraren påminner mig för övrigt om min gamla balettlärare Mercedes kom jag att tänka på då. Hon är ganska lik och bryter liknande(Trots att hon är fransk). Och ja, hon var rätt rolig faktiskt. Den kvällen blev också över förväntan om jag ska vara helt ärlig. Fast jag kan ju säga att jag inte direkt känner för att plugga franska just nu. Men jag ska...ändå. Och tydligen blev jag godkänd i texttenta två. Minst. Yay. hoppas bara det går bra imorgon också.

Och jag har gråtit alldeles för mycket de senaste dagarna. Jag måste lägga av med det snart. Och jag har inte tagit några bilder. Det blir att hålla till godo med denna fria fågel jag såg hemma vid Pierres föräldrars hus i Eskilstuna i somras.

Extremt intelligenta iakttagelser

Så då sitter jag här, och pluggar franska för fullt. I universitetsbiblioteket förståss. Det som är sämre med detta stället än chalmers är framförallt att man inte bara kan lämna allt ifall att man skulle vilja gå på toaletten eller nåt. (eller man kan, men det känns ju himla osmart att lämna en ensam stackars dyr dator i ett allmänt rum bara så där) På chalmers var det låsta dörrar. Det var trevligt.

För övrigt.

Varför står det affischer som "Ta bussen idag, så slipper vi sitta i samma båt imorgon" på buss-och spårvagnshållplatser? Okej jag fattar också vinken, "ta bussen så förstör vi inte ozonlagret lika mycket, det blir heller inte så svinvarmt att jorden svämmar över och vi får åka båt överallt." Så kunde det också stått. Kanske inte lika klatchigt, men ändå. Men, det jag inte fattar är : Varför sitter dessa plakat på busshållplatserna? Jag menar, vi som befinner oss på busshållplatserna är ju bara där av två anledningar. 1: Vi kom en spårvagn/buss och är framme nu. eller 2. Vi ska med en spårvagn/buss. Alltså behöver inte vi bli tillsagda. vi gör redan som man ska. Sätt upp plakaten på enorma skärmar ute på motorvägarna istället och be folk ta tåget. (nog för att det redan är försent om man är på motorvägen) eller skicka hem det till alla som har bil. Eller.... Sluta sätta upp affischer som ändå bara förstör miljön och sluta sälj bilar. Då kommer till slut alla bilar sluta fungera och så får vi gå överallt istället. Eller, ta bussen.(och sen får förståss INGA motordrivna maskiner/transportmedel säljas till privatpersoner.)Min lösning på världens miljöproblem.

Ja, och det andra jag tänkt på idag: Varför är Pressbyråns kycklingmackor så himla äckliga? Och varför lär jag mig aldrig att jag INTE ska köpa kyckling på pressbyrån? Jag har gjort detta misstag förut, och aldrig har det gått bra. Nu får jag ju slänga en halv macka som förutom att den är äcklig är helt okej.(Ja, jag var ju förståss tvungen att äta halva mackan så att jag skulle få någon lunch.) Man kan inte leva på en Arla latte kaffe/vanilj (Även om den är URGOD)och en dubbeldaim.Hmm.. lösningen på detta borde typ vara att sluta sälja äckliga färdigmackor på Pressbyrån...Fast...hur skulle jag då kunna köpa något idag? (helst ville jag ju ha en sån där god macka från chalmerskiosken...men inte kunde min pojkvän skaffa fram en sån) Eller.... Slå ihop ett riktigt CAFÉ med pressbyrån. Eller...flytta chalmerskiosken till korsvägen....Eller utanför universitetsbiblioteket. Eller precis härinne. Jag bryr mig ju inte, så länge jag får en god macka.

Men..... medge att mina teorier är extremt intelligenta? Det är bara för att jag egentligen ska plugga om konjunktioner, pronomen och prepositioner på franska(och kanske ett och annat verb...förmodligen är det det jag faller på imorgon, verben alltså) Japp...där har vi det. Tre precis lika viktiga problem på jorden. "Rädda miljön", "Äckliga mackor" Och "Fridas Pluggproblem"

Tid, ett pågående tema.

Här har vi något jag skrev någon gång denna hösten. Jag minns inte när.

Jag satt i universitetsbiblioteket. Jag missade min lektion, men det gjorde inget. Det enda vi skulle göra var ändå att gå igenom ett gammalt prov som jag redan har facit till. Och jag pluggar ändå. Jag var här en timme innan lektionen började så att jag skulle hinna plugga. Sen missade jag bara att gå iväg.
Jag tycker om att sitta här. Här kan jag lyssna på andra människors pluggande och intellektuella diskussioner blandat med mitt eget läsande. Bredvid mig sitter just nu två historiestuderande(Jag har hört på dem rätt ofta, så de måste vara här mycket.)som pratar om gamla händelser som om de hände igår. Inget som ”I boken står det att Hannibal krigade…” utan snarare” Har du hört att han slogs mot dem..?” Ruskigt märkligt.
Bakom mig pratar två tjejer om framtiden och studier och jobb/studieskulder och lång pluggtid. ”Tänk om jag vetat direkt efter gymnasiet…” Ja tänk om? Då hade jag inte heller gjort endel av mina val. Tänk om man visste under högstadiet? Det vore också fint. Men det går inte att tänka så. Fast historiestudenterna är nog roligast. De skrattar åt skämt om Aristoteles och Napoleon. Coolt. Då måste man tycka om det man gör. Jag skämtar ju inte direkt på franska på min fritid. (eller någon annanstans, heller, för den delen.)
Det känns som på gotland då vi skämtade om musiktermer som Peter Kvint som var en kvart sen. Det var då det. Det var då jag älskade vad jag gjorde. Skämten anpassas ju efter vilket sällskap man är i, så länge man själv tycker om det.

Nu är frågan som följer av denna text jag en gång skrev: Kommer jag att kunna skämta om filmmusiktermer, på Franska, om barer och serveringstekniker eller grafik? För annars är det kanske ingen idé… Ännu en sak jag kunde tänkt på och vetat under högstadiet.
För övrigt pluggade jag på Chalmers idag. I Risjerk när häksarna var och slickade kuvert. Det luktade lite illa som alltid, men nog gick det att utstå alltid. Det är hemtrevligt där i alla fall. Ja, om man bortser från lukten. Dock finns det kanske för mycket att se på.

Och nu är jag hemma igen. Har köpt ett tangentbord och en liten bokläslampa för sena nätter då man inte ska störa Pierre med sitt pluggande. Nu är det bara ett par dagar kvar till tentan. Och jag såg just en fransk film från 1947 utan text. Svartvit givetvis. Men jag följde med och kämpade som aldrig förr för att förstå. Och se. Det GICK! aldrig har jag tänkt så snabbt för att hänga med förut. Coolt att filmkunskapslinjen har helfranska filmer. Hur förstår de dem? Märkligt....iförsig är det ju bra ifall man bara ska lyssna på musiken, men det är ju knappast bara det filmvetare gör. Tack iallafall filmmusikOla för filmen. Och tack vare Alex fick jag även låna en video. YAY! jag är glad att jag såg den iallafall. Även om slutet var lite otillfredsställande.

Alors. Je vous racontai tout, mais pas aujourd'hui.

Bild 1: Min gamla bild som för alltid kommer att representera Resande och tid. Speciellt tid är temat idag, tyckte jag. Speciellt till texten som jag fann idag när jag pluggade och bläddrade igenom min anteckningsbok.
bild 2: En Bensen som jag ritat åt HÄKS hemsida. Gå in där nu vet jag. Det börjar närma sig bättre nu. (och faktiskt är hon ritad för hand, sen inlagd i photoshop för att få rätta färgerna och se mer ...ut.) Och ja, Pierre är duktig som gjort all kod till hemsidan, även om jag gillar de idéer som jag fick med till slut.

bild 3: En bild från en film. Gissa ni om ni vill. Jag berättar sen. Comme j'écrivait avant, je racontai tout, plus tard.

Tout d'un coup

Jag var irriterad större delen av dagen. Och jag medger att jag fortfarande är det. Och ja, precis som jag sa igår kommer jag säkert att fortsätta spela på att jag är sur så länge jag kan. Jag är fullt medveten om att det är fel men vägrar bry mig om hur jag verkar. Jag vill ju bara bli förstådd och hjälpt i mina problem.

Jag försöker ringa min klasskamrat som bor här intill för att få låna hans video.Bra går det dock inte då han inte verkar svara i telefonen. Jaja, det finns säkert någon anledning.

För två timmar sen när folket här åkte härifrån för en stund gick jag halvt gråtande ner till kiosken här nedanför för att köpa lite pluggodis. (Jag grät för att jag var arg! klockan var jättemycket!)Istället för den vanliga typen som säger "heeeej" så läskigt varje gång man går in i butiken står där en annan snubbe.

- Vad heter du? (säger han)

- Frida

- Hur gammal är du?

- Jag är 21(Jag är fullt medveten om att jag svarar kort men jag försöker iallafall le)

- Du är en mycket vacker tjej, Frida.

Och jag ler och säger "tack" innan jag går ut genom dörren lite gladare än när jag gick in.

Jag vet inte varför egentligen, men det är trevligt när vilt främmande människor säger att man är vacker när man är nästan totalt osminkad med möjligen lite halvt utrunnen kajal nedanför ögat. När man är sminkad och känner sig snygg är det inte alls samma sak. Då stör man sig snarare på främmande människor som säger saker till en. Men detta var liksom i stil med den där gången då jag mådde så uselt i Eskilstuna och med gråten i halsen gick till Waynes för att köpa en kaffe. Killen bakom disken frågar om allt är bra med mig och ger mig en stor latte istället för en medium. Det var trevligt. Då kände jag mig glad när jag sen gick ut på en lång promenad runt Eskilstuna för att sortera upp tankarna.

Först: En bild av Thobbe på Gotland någonstans. Jag fick de här bilderna av honom en gång. På tiden att jag lägger en någonstans. Den hjälper kanske lite.

Sen: En bild som inte har något med något att göra. Bara jag som planterar om en blomma i hemmets lugna vrå.(Ibland)

För övrigt är jag inte ett dugg gladare nu. Jag vet inte hur jag ska överleva tentan om två dagar. Detta kommer gå (Med hög falsettpipande röst) åt skogen!

Jag blir irriterad

Jag blir så irriterad!
Jag blir det... och jag visste precis att det skulle bli precis såhär. Jag känner mig nu som fånge i sovrummet, där jag knappt kan koncentrera mig för att jag alltid få höra hur mycket ljud och prat som helst från rummet intill.
Och jag har tenta på onsdag!!!

Jag vill inte vara elak.
Men vad ska jag göra när jag blir förpassad att plugga i hallen på morgnarna?
Just nu är jag trött. och önskar att det fanns draperier till köket och isoleringsmaterial till sovrummet. Varför måste det vara söndag imorgon?


Men min dator funkar igen. Tack och lov.

Min stackars dator...

Igår dog min dator. Skärmen slocknade. Ja, datorn levde fortfarande under skärmen så att man NÄSTAN kunde se bakom den. När det hände ringde jag först min pappa och sen min bror.Sen började jag gråta. Och då tänkte jag, att det är ju inte en normal reaktion. Faktiskt.
Och nu undrar man ju, när blev jag såhär materialistisk?

Det kan man undra.
Sen ringde jag Daniel, han trodde något hemskt hade hänt, så trots att han var upptagen så ringde han snart upp mig igen och sa att samma sak hände honom för några dagar sen. Han tyckte också det var skumt att jag grät, förstod jag. Hmm.. jag måste nog stenhårt jobba på mitt gråtande. Man ska ju inte gråta över döda ting. Även om de är viktiga för mig.
Min stackars älskade dator. Hur ska jag överleva?

Vi ringde iallafall till slut till Dell-supporten. Det kommer en tekniker imorgon och lagar den. Bra. Då har jag chansen att få tillbaka livet till min käre gamle vän igen. För övrigt är min dator en företagsdator. Haha. Det fick jag veta också. Just typiskt.
Jaja, jag orkar inte med att skriva då detta är Pierres dator. Dessutom är jag trött.
Och jag måste nog allvarligt jobba på att inte vara en sån Material Girl.

10 dagar to go.

Så här brukar jag känna inför fransk bokläsning... även om detta var Oscarboken. Den sämsta

någonsin. Le petit Prince gick ju åtminstone att läsa utan att man ville dö av tristess.

Som sagt, man får alltid reda på något viktigt när man går på en lektion. Denna gången hade det iförsig inte riktigt med grammatiktentan att göra, men ändå.

Jo, för att förklara:

Förut innan text2-lektionerna tog slut skulle vi ha en muntlig redovisning. Den gjorde jag aldrig, mest för att jag inte fick någon tid. Så...jag skrev till läraren och frågade. FICK INGET SVAR.

suck. "nehej, då är det väl kört då." tänkte jag och förlikade mig på med tanken på att bara få 25 poäng. Men, idag fick vi höra att vi skulle till läraren den tolfte efter grammatiktentan och att de som inte skulle med skulle säga till. Så... jag räcker först inte upp handen för att...ja, vem vet. Jag gjorde det bara inte.

Istället säger jag det till budbärerskan sen, då får jag dock veta att jag har ju inte gjort den muntliga redovisningen så jag måste vara där och göra den då, annars får jag inte godkänt... Jag tänker: "jaha...FINT. Då går jag väl dit då." Det kunde de ju faktiskt berättat för mig. Till exempel då jag skrev meddelandet och frågade.

Så, nu vet jag en sak.

Det enda jag behöver göra förutom att klara tentorna för att få 30 högskolepoäng franska är att göra den där redovisningen. Haha!

Ja, sen att jag inte läst boken klart det är ju...synd. Men sånt kan fixas.(Jepp...bara 130 sidor to go. typ...Jävla 155-sidorsbok!)

Så...nu har jag precis 10 dagar på mig att läsa dem, start idag. plus att plugga på grammatiktentan. (Och text1-tentan som jag inte gjorde, men det säger vi inte högt) yes....sen så. 10 dagar. Det är bara att sätta igång.

Nu. Så snart jag bäddat sängen och ja..typ skrivit ner allt som står i boken så att jag kan sammanfatta den...eller...så.... Finns det en svensk kopia, av boken? Jag tror jag kollat det redan, det finns det inte. Dessutom är det kanske lite fusk mot mig själv eftersom jag faktiskt går den här skiten för att lära mig något. så...okej, jag läser den på franska. (Och engelska för att kolla att jag förstått...Om den nu finns på engelska...damnit, det gör det säkert inte.Varför valde jag en så korkad gammal ovanlig bok?)

(för övrigt så ljuger jag i min blogg. Jag har bara läst typ två sidor i 155-sidorsboken...säg det inte till NÅGON.)

Jag är inte riktigt klok

10.08 är klockan när jag börjar skriva detta. 10.15 börjar min lektion. Men jag vet inte, det är nu på morgonen som jag har som mest lust att skriva i min blogg. Nu på morgonen precis minuterna innan lektionen börjar då jag sitter i universitetsbiblioteket. Men jag ska nu berätta en sak. Idag är min sista lektionsdag på franskan. Tänk att jag överlevt! Wiie.
Det känns fint. Nu är det bara två tentor kvar. Nästa vecka är de. Wiie en gång till.

Och idag... ja, jag tvekade länge för att gå idag, men lets face it: Det kan vara bra att vara med på genomgången av ett grammatikprov. Jag brukar alltid få någon insikt som säger :" Hmm... det kan vara bra att veta, hade jag inte gått hit hade jag inte vetat det".
Vi får väl se om något sådant händer idag.
10.11.
Klockan tickar på. Wonderful, vad har jag mer att berätta? Hur det gick på tentan i fredags? Jag har inte nämnt något om den va? Njae... hmm.. vi får se, om läraren gillar mina extremt beskrivande och uttdragna svar om något som egentligen bara ger et halvt svar, så är det finfint. Om hon genomskådar det är det inte lika bra. Men jag skrev ju iallafall. Och det gick rätt okej. kanske till och med bra. Jag är fortfarande "Inte ett enda IG på hela skoltiden! HAH!"
Okej, klockan är 10.13. Jag borde springa eftersom jag inte är säker på vilken sal det är. Bye!

Huslig och frisören

I morse började dagen med att jag vaknade en kvart innan klockan skulle ringa då jag såg ut genom fönstret och märkte att det fortfarande var mörkt. Usch, då vill man inte upp, tänkte jag och förlitade mig på telefonklockan som skulle ringa en timme senare. Det gjorde den INTE.

Istället var det min inbyggda klocka som väckte mig halv tio så att jag ropar till Pierre och sen springer in och panikduschar.Så bråttom kanske det inte var, vi skulle inte vara i stan förrän 11.15... Då hade vi nämligen klipptid bägge två. På Christers hår i stan. Jag hade länge känt att mitt eget hår började tappa formen och då jag inte kom hem till min vanliga frisör före den 20 december så orkade jag inte vänta och fixade den klippningen nu istället. Fast...så mycket gillade jag inte min frisör, det blev väl bra och så, men lite alldagligt(Bild får ni se en annan dag, det regnade så mycket i stan idag) Pierres frisiyr däremot blev jättebra! Tänk på att det kommer från mig som tycker om hans liiite längre hår. kanske inte så illa som det blivit nu när han knappt kunde se för sitt långa hår...då är det kanske dags att klippa sig. Och så bra som det blev så bestämde jag mig för en sak: Om jag nånsin klipper mig där igen ska jag ha Pierres frisör.

I övrigt har vi jobbat med Häks hemsida. Men den är inte klar än. gå in på måndag eller tisdag eller nåt så kanske(Varför jag gör detta som inte ens är med i Häks? jag har frågat mig själv det ibland också, men what the hell, det är ändå lite roligt:)

Sen har vi tvättat på kvällen, för att det var dags(Vi försöker ta en tvättid i veckan så att det aldrig ska bli för mycket tvätt) Ja, och sen kände jag mig lite huslig så jag plockade upp tvätten. strumpor tar en evig tid, iallafall Pierres som inte är märkta nånstans så att man inte kan ha en aning om vilka som hör ihop. Daniel hade också det problemet, vill jag mig minnas... Varför har alla killar så intetsägande strumpor? (Ska jag säga som hitter här i ett par hellokittystrumpor) Ja, iallafall, sen öppnade jag garderobsdörren och blev irriterad på hur den såg ut och bestämde mig för att fixa till Pierres hyllor. Och på något outgrundligt sätt fick jag för mig att färgsortera den också. Och vi kan säga såhär. Pierres t-shirtar går att sortera i dessa fyra färger(helt utan några som helst tveksamheter): Svart(den största högen), rött, vitt och grågrönbeiga t-shirtar.Möjligen en och annan blå också(typ en) men den är så mörk att den ligger i svarta högen.

Jag har faktiskt försökt färgsortera min egen garderob en gång för länge sen när det stod att det var en bra idé, om man ville få ordning, i nån tidning. Men det gick inte så bra, min garderob översvämmas nämligen av många olika färger. Dessutom har många av mina tröjor mönster i totalt skärande färger. Ja, men direkt i huvudet kan jag tänka: Svarta(givetvis), grå, vita, cerisa, gula, blå, turkos, grön, randiga i alla möjliga nyanser, ljusrosa, rött förståss och sen...kommer jag inte på mer. (iförsig har jag typ enstaka plagg i mycket, men det är för att jag har lite kläder... I vilken hög skulle till exempel du lägga en vit/vinröd-prickig skjorta? Svara!)Oh well, jag tänkte inte gå igenom hela min garderob ändå.

Det intressanta här är nämligen Pierres Garderob och hans val av färger på sina t-shirtar...

Okej, jag ska väl inte hänga ut min käre pojkväns garderob här, det är inte meningen egentligen, det var bara intressant i mitt huvud när jag höll på och vek kläderna och märkte hur man kunde göra.

Japp, för övrigt har vi även möblerat om i sovrummet, och jag har dessutom ÄNTLIGEN fixat panelhängare till panelgardinerna i sovrummet. Jag var så utled på dem att jag promenerade raka vägen in på åhlens och köpte två par. Resultatet hur vårat fina sovrum ser ut nu kan man se också. Eller så kan man blunda, välj själv.(den bilden visar iförsig inte särskilt mycket av gardinerna, men är det inte fint med sidenlakan?)

Och bilden längst upp har inget med idag att göra, egentligen. Den togs för nåt par veckor sen.

Finnandet av Waynes

Idag var tanken att jag skulle sitta hemma och plugga. Så var planen. Först åker pierre iväg och jag gör mig iordning för dagen. Jag börjar plugga. Så ringer Pierre:

-"Hej älskling, vad gör du?"

-"Ja... inget särskilt."

-"Kan du göra mig en jättestor tjänst?"

-"ja, det ska jag väl kunna?"

-"Ja! du kan det alltså? Kan du komma in till stan med mina skor?"

-"Va?"

-"jag har glömt mina skor till träningen... kan du det?

-"Ja, visst, det ska jag väl kunna. Jag ska bara byta byxor så kommer jag!"(Jag kom helt enkelt inte på någon undanflykt..)

Så gick det till. Så jag for in till stan. Först såg jag förresten en katt i ett träd från mitt fönster. En bild fick jag, sen försvann katten nerför trädet i en rasande fart. attans. Jag som ville ha fler bilder. Jag går ut till bussen och givetvis är bussrackarn försenad. Oh well, motion är bra så jag går mot bovallstrandsgata går för att ta nästa. Finfint går det. (jag vet att du nu väntar dig att något ska hända, men ICKE, allt gick faktiskt bra.) jag ser en sten som blivit översköljd av vatten därför hänger nu istappar därifrån(märkligt nog känns det inte så kallt) Jaja, på bussen sätter sig en kille mitt emot mig som rycker med sitt ben. DET var läskigt. människor med skumma ryck är nästan lika läskigt som min andra helt obefogade och lite väl opassande rädsla. (Du vet vilken..och om inte så vill jag inte säga det här, nån kan ju få fel idé...)Men det ÄR läskigt. jag hoppades att han skulle kliva av före mig, men ICKE. självklart sitter han kvar tills jag ska av och går även han av vid nordstan. Jag får lite panik och springer in i femman och letar upp Pierre.

Nu tycker ju inte jag att jag ska ha åkt in till stan med Pierres träningsskor helt förgäves, så han går med på en fika. Och gissa vilket café vi hittar?

WAYNES!! Äntligen!!

Waynes coffee, min kära vän, äntligen har jag funnit dig! jag ska gå dit igen sen... Jag ska bara övertala Moa att komma med med mig. Men du vet Moa, på detta waynes funkar ditt Coopkort! (Det ligger nämligen i en akademibokhandel) YAY!

Jag var så lycklig över att ha funnit detta ställe så att jag kan beställa "en mellan smaksatt latte med vit chokladsmak" och de vet inte att jag typ alltid beställer det(Ja, förutom de gånger då jag är rädd för att bli förutsägbar i Eskilstuna. Då dricker jag något annat) Det känns så fint!

Och snart är det tenta. Jag fick lite plugg gjort. Även om det mesta var för grammatiktentan...men..ja, grammatik är lättare att plugga. Och det har man dessutom i allt man gör. Den är bäst att kunna. Dessutom har jag grammatiklektion imorgon. Sen kan jag plugga för texttentan.

De ringde från PU idag och frågade om jag ville puffa. jag ska ta och kolla med Moa, men jag gissar att hon har fullt upp med sin flytt i helgen. I guess we'll see. jag tycker faktiskt att det är kul men...jag kände inte för att festa i helgen.

Och alldeles nyss skickade Daniel ett meddelande och frågade om jag ville låna hans gamla mobil så att jag kunde bespara mina stackars tummar när jag skickar meddelanden.(Min kära gamla Ericsson R13i som jag har som comviqtelefon har nämligen ingen t9-funktion). Tack åh tack säger jag bara. Det behövs.

Allt för aujourd'hui. nu ska jag eventuellt lägga mig. och läsa lite till.

Åh, har du förresten sett hur jag uppdaterat min blogglayout? Yay, säger jag bara. äntligen lite personlighet. För övrigt fick jag just det tredje meddelandet från youtube om "kom änglar-filmen". Vilka är det som kommenterar hela tiden? Trevligt hur som helst.

Ännu en avklarad delkurs!

För övrigt fick jag just veta att jag klarat ännu en delkurs. Uttal och talfärdighet(Är det förresten inte två kurser?) Iallafall. Yay! Nu kommer jag iallafall ha klarat tillräckligt för att få ha studiemedel ännu ett par år. wiiie!

Dagens irritationer och diverse ljuspunkter

Så är det snart slut då... på allt detta. Idag var den näst näst sista lektionen i grammatik. lyckligtvis är alla andra delkurser redan slut. Utom på fredag när de väntar sig att man ska komma till ett café/restaurang och äta kvällsmat på fredag kväll med ett par lärare och resten av klassen. FINT att jag inte känner klassen och att jag dessutom efter tentan(som är på fredag) kommer att vara urstressad och absolut inte kunna gå till en restaurang och äta mat(dessutom har jag inte råd att äta ute mer än nödvändigt) Dvs. jag VILL inte gå. vad ska jag göra där? sitta och prata franska med människor som jag ändå inte lagt ner tid på att lära känna? nej tack och no way in hell.

Okej, jag fattar vad du tänker. "Kanske borde du ha lagt ner tid på att umgås med dina klasskamrater?"
jag svarar: "Nej! totalt onödigt, jag vill inte få fasta vänner så nej, jag vill inte behöva lära känna folk som jag sen måste ta farväl av på en gång. Nu blir det jobbiga bara att behöva säga hejdå den där kvällen och kanske krama om folk på ett totalklyshigt sätt och om jag inte gör det känner jag mig som ett antisocialt psycho, för övrigt, om jag gör det känner jag mig som en hycklare. Vet du hur svårt jag hade för att krama om och säga adjö till dem jag absolut inte tyckte om första året på gotland? VET DU?"
- "Okej, Frida, du börjar bli lite smått personlighetsrubbad(dvs. galen.)
-"okej....jag pratar om något annat"

Så. i morse läste jag i PunktSE att mitt horoskop sa att jag och det jag såg i skyltfönster inte var på samma våglängd och att jag skulle lämna kontokorten hemma. Hmm... just idag när jag tänkt mig att jag skulle gå i affärer då jag har på tok för lite kläder. Och sen måste jag dessutom börja fundera på julklappar.Hm... Säger jag bara. Så jag kan alltså strunta i att gå på stan och åka hem med en gång? No way.Jag vill åtminstone se vad jag missat de senaste veckorna då jag knappt visat mig i stan.

Och apropå resten i tidningen: Det brinner för fullt i Göteborgs alla skolor, dessutom snor folk dyrbara konstverk av brons i mölndal. Och glöm ej spårvagns/buss/pendeltågsattackerna. Denna stad är livsfarlig. Speciellt om man är gjord av metall.

Och jag lever bara mitt liv som jag ska i detta livsfarliga göteborg tills jag åker hem aningen tillfälligt den 20:e december för julen... som jag för övrigt fortfarande inte vet hur jag ska klara av. I guess we'll find out. I värsta fall åker jag efter det allra viktigaste så fort som möjligt hem till Daniel och knäcker nötter.

Det var ett aningen irriterad meddelande om nutiden. Trots att allt ändå hemma på studiegången är bra. Idag kom tillexempel ett svart satinlakan på posten. Jag gissar att jag kommer att ha bytt ett av lakanen redan när Pierre kommer hem ikväll... För övrigt behöver vi en större säng.

Lappfejden...fortsättningen

Ja...det är ju givetvis lika bra att fortsätta innan jag glömmer allt..det börjar redan falna i minnet(ja...lite iallafall.) Det som sitter kvar bäst är faktiskt första natten i grottan..

och jag som specifikt minns att jag frågade Mia om varför hon inte berättat något om första natten och hon svarar att den är en väldigt liten grej av hela lappfejden. Okej, det är nog helt riktigt egentligen. Det är bara det att jag ser de värsta sakerna som överlevnadspoäng från min sida...så...jag måste ju minnas det jobbiga. Dessutom. använder jag den som skrämseltaktik för att folk ska tycka synd om mig.

-"funkar det?"

-"nej... inte alls. daniel är bara arg på mig, den jävlen"

För att återgå till berättelsen, var var jag? Jo, just det...lördag

Lördag

Jag vaknar på morgonen, inte så ont i huvudet men dock känner jag att mitt ena öga är ömt och svider lite. jag oroar mig inte just då utan springer och tvättar ansiktet istället och märker då att mitt stackars vänstra öga är helt svullet. "OH NO!! Hur ska jag överleva?!" Tänker jag och springer och lägger på ögonkräm, tar på mig hänglsena och går ut lite smått senare efter de andra(jag... vaknade sent) och ber Mia om allergitabletter(jag tror nämligen nu att jag är allergisk mot katter, så tack åh tack för att jag fick din typ näst sista....) De får jag, och dessutom har jag packat ner en ögonpenna, en spegel och en mascara så att jag ska hinna sminka mig, och det klarar jag suveränt nog innan champanjefrukosten, oroa er inte. Här har Tinnert varit på Ica och köpt en Cosmopolitan(tidningen), två disneyfilmer och en rökt sik. Jepp... en rökt sik. jag skrev inte fel. För övrigt har ögat typ gått ner i svullnad helt och hållet nu och jag köper mig en kaffe och ber Tinnert spetsa den med Mias mintu. Finfint, mintkaffe på morgonen. Wiie. Sen är det lekar, däribland en lek som går ut på att stoppa så många tamponger i munnen som möjligt och sen dricka två öl. Pierre är givetvis frivillig.(18 tamponger fick han in i munnen för övrigt, för den som är intresserad) Därförinnan fick vi sätta så många klädnypor som möjligt på valfri persons valfria kroppsdel. Vi väljer Börets röda skägg. Hur många det blev har jag glömt...tyvärr`..

Ja, vad var det mer? har jag redan glömt det? oh well. det var mer.

Sen är det ännu en gång bastu(ja, jag kan ha glömt av de andra gångerna i mitt berättande, vi bastade typ tusen gånger. eller tre) och sen med vissa saker emellan, sittning och... ja hur var den? Jag tyckte det var kul, men det är så sällan jag får gå på sittning så... man ska inte fråga mig. sen går vi hem, vi hämtar sprit, (jag hämtar min flaska körsbärsvin jag suttit och hållit på hela tiden.) Och sen beger sig jag och Pierre iväg för att leta upp en fest, dock hittar vi ingen, så vi drar till "Puck och Måns"(Jag vill gissa på att de TYP hette så) där det är fest. Den minns jag dock inget mer av, men jag minns att någon som kallade sig "porrsmurfen" försöker hångla upp mig och sen jag som ganska ångerfullt går och förklarar för Pierre som bara skrattar åt mig. där fick man för att vara ärlig och ledsen...

Det blev en urrolig kväll! jag ska nu inte gå in för mycket på detaljer, men...ryktet säger att en tjej förlorade sin "lesbiska kyss-oskuld" till mig.(dvs, hon hade aldrig kysst en tjej förut) vilket jag tyckte var hilarious förståss. Och jag som inte ens kan kyssa tjejer. För övrigt kysste jag aningen för många människor ikväll, men.. ni som är oroliga, det är lugnt, jag gick hem med den enda jag vill hångla upp mot väggar, golv, tak och allt vad det är:Pierre.

Det var för övrigt nu jag tappade bort min vante.(allvarligt! SNYFT! det är det mest traumatiska...jag tyckte om den... den andra halvan av vantparet ligger nu i den blå bokhyllan mitt emot mig... den ser ut att sakna något...)

Söndag:

Lappfejden är slut, vi ska åka hem och spenderar typ hela dagen fram tills dess med att se på avsnitt av smurfarna(dah, vi bor hos gammelsmurfen!) Sen åker vi iväg, kommer till tåget och nu vill ingen dricka. Förrän Fanny kommer på att hon vill dricka upp resten och givetvis är Pierre på så nu börjar resten också. Jag blir dock illamående efter typ två öl och två groggar, så..jag går upp och lägger mig på överslafen och ligger där resten av kvällen. Markus, som inte heller kände för att dricka lägger sig på den andra. Dock dränks alla försök till samtal av människorna nedanför...så. jag somnade nästan. men bara nästan(försök själv sova när åtta personer skriker nedanför) För övrigt var jag inte sur över det, det var rätt kul att höra på deras samtal. jag hade kul denna helg, men, det var skönt att komma hem igen. Även om det betydde att jag missade en franskalektion då jag inte hittade dit i min extremtrötta dimma jag kom i vid ett-tiden på måndagen till GU.(Vill påminna om att vi kom fram med tåget 12.52.)

Det var en rolig helg, förhoppningsvis gjorde det inte att det blev helt kört för mig på franskan.

Och idag är det en vecka senare. så... goodnight, jag pluggar nu.

Luleå lappfejden

Ja, då kom det ju till att berätta ungefär hur denna tiden på Lappfejden gick till. Jag ska mycket försiktigt försöka att inte berätta samma saker som förut, men....vi får se, beroende på hur mycket som hände var intressant. Oh well. Here we go.

Onsdag.
Först har jag ubertidiga franskalektioner och åker hem LITE tidigare från grammatiken för att hinna hem och packa. Dessvärre upptäcker jag att jag glömt nyckeln så Pierre den stackarn får vända vid redbergsplatsen och komma hem och öppna(Och packa sin saker) Iallafall, vi packar riktigt systematiskt, det blir lite mycket kanske, MEN vi använde allt. ALLT. (Ja, utom den blå tröjan som blev yoghurtskadad typ andra dagen, men ändå)
JA, vi åker, får höra om ett återbud och försöker komma på någon att ta med. Jag ringer Elin, hon orkar inte, och har för övrigt ingen sovsäck heller. Jag ringer Daniel, han säger rent ut "Nej, jag tror inte det va?" och sen slutar jag ringa folk, tåget går ändå från göteborg om en timme. På chalmers träffar vi det mycket omtalade laget RDH, som knappt har någon packning med sig. Typ en FILT i fickan.... jag tänker :"WHAT? Är ni dumma eller?" och tittar på våran aningen större packning. Ja okej, long story blir kortare. jag får ett par hänglsebyxor och sen drar vi. wiie. Tåget tar år, fast det känns det inte som och snart är vi i stockholm där de andra typerna vill köpa pizza och fixar en kille som kommer med pizzor direkt till stationen.
Torsdag
Vi kommer fram typ ett nånting, Det är svinkallt och snö överallt i hela stan. Efter tusen år och en yoghurtexplosion i väskan blir vi till slut upphämtade vid Åhlens i luleå(japp, det finns ett sånt också) av ett gäng bilar och skjutsas ut i skogen då lekarna börjar(vid denna tid är det redan beckmörkt i luleå(typ tre alltså). Pierre får en flaska med beska droppar som han ska dricka 23 cl av eftersom han just fyllt 23(år, inte cl) . Han... gör det....(för att vara helt korrekt drack han alla 50 centilitrarna...Dummer.)
Ja, jag tappar bort Pierre och börjar promenera med en upphittad flaska stark grogg(från nån norrlänning som däckat och nu släpas genom snön, och över stock och sten av andra mer hjälpande människor) och en kille som är svartklädd och kallar sig "Foten", jag lär honom sjunga "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt" Fast kommer bara ihåg en vers så...det blev lite störigt i längden.
Sen, efter MYCKET om och men(Och ett gäng smurfar som promenerade längs vägen som vi följde efter) kommer vi till nån grotta där vi ska vara ett tag(trodde jag) och får en öl till och fortsätter dricka min underbara stulna grogg på...nåt. Jag hittar Pierre, han börjar skryta om att han druckit alla sina beska droppar, och nu är han...rätt full. (underdrift) Han däckar sen på ett gäng väskor, och vägrar säga något vettigt ord alls så att jag blir jätteorolig.

Ja, detta är iallafall grottan, som innehöll allt jobbigt man kan tänka sig när man ska sova: dräggfulla människor som vilken sekund som helst kunde råka spy på en(det hände inte, men jag var rädd) kyla, droppande tak, blött stengolv, ingen luftmadrass, KALLT!, inget rinnande vatten, ingen el eller värme, inga toaletter, och en bandspelare som spelade samma låt fram till sex på morgonen, då jag tror alla däckade till slut. Tack gode gud för det(Jag hörde att någon tydligen kraschade den där bandspelaren till slut, men tydligen lyckades datanissarna få ihop den själva. fan då)

Fredag
Nog blev det morgon till slut, och kallt var det. svinkallt. Och min jacka var blöt. Av öl som gissningsvis någon vänlig själ tyckte att den behövde det (Jag skyller på den sovande ölchefen i dkv som inte vaktade tillräckligt bra)Så... tröjor blir det istället och jag börjar leta efter en toalett och får höra att de bajamajorna som fanns är fulla och att det bara är att gå till en gränd i grottan. Jag vägrar och håller mig.
Så får vi gå hem till gammelsmurfen och hans fina långhåriga katter. Fint överallt, en riktig toalett och VARMT. äntligen kan man ta av sig de fyra tröjorna.
Ja, sen får jag äntligen duscha. Oh vad underbart.
Fler lekar, fest och frida får en skål i huvudet som gör ett sår som blöder ruskigt mycket första halvtimmen, men sen är det lugnt. Ja, det berättade jag ju om i ett tidigare skeende så...det struntar vi i nu. Det viktigaste är att jag fick sova i den trevliga (ofestande) lägenheten och att jag mår bra nu.

Ja, nu har jag inte tid att skriva fler dagar då jag måste baka ut mitt bröd och lägga in det i ugnen. så... jag kommer med lördag och söndag sen. Hejdå.