Ingen pöl är för liten..

Trevlig helg

Idag har vi fått vara tillsammans. Hela familjen. Ingen stress, inga krav, bara vara. Det blev ändå en händelserik dag för oss allihop.. Vi har lekt i den stora lekparken på Kålgården, ätit korv med bröd (samt alla tänkbara tillbehör), sovit i soffan, haft katten ute lös (premiär, det gick bra.. hon jagade t.o.m. bort en inkräktare), grävt i pallkragen, inhandlat frön, hallonplantor samt en dvd till bilen, badat och dammsugit.

Det är vad vi kallar en slappar-dag!

Kloka ord

Är det någon som mot förmodan ännu inte har hittat till Underbara Claras blogg? En tjej med båda fötterna rejält nergrävda i jordgubbslandet och som sticker ut i bloggvärlden med sitt "alternativa" liv. Jag läser inte hennes blogg för att få recept, modetips eller för att hon är hipp och omskriven. Utan för att hon, precis som jag, har förlorat sin älskade älskade mamma alldeles för tidigt. Då och då skiver hon om detta och oftast är det väldigt kloka ord som känns tröstande när allt känns som en uppförsbacke. Såhär skriver hon bl.a:

En av de stora förlusterna när en närstående går bort är att att man själv blir mindre älskad. Det är ingen ädel känsla men precis så känns det. En person som älskade och brydde sig om en är borta. Och för varje sådan förlust blir man lite mera vuxen och lite mer ensam. Det är vårt uppdrag att älska och bry sig om alla som är yngre. Det kommer naturligt. Och när man är liten har man en hel flock med människor som älskar en. Men när åren går så tunnas flocken ut. Istället får man kanske egna barn och barnbarn. Och så mycket som man älskar sina barn och barnbarn kommer de aldrig att kunna älska en tillbaks. Deras uppdrag är att i sin tur älska sina barn och barnbarn. Just därför är det en så stor tröst att ha barn. Att få vara den som älskar mest.

Vitsippan ute i backarna står.

 Det duggar inte direkt tätt mellan inläggen här på bloggen. Livet tog en rivstart i mitten av januari när jag började jobba efter mammaledigheten.. sen vet jag inte vad som hände. Nu är vi inne i mitten av april och dessa 3 månaderna har gått i ett rasande tempo. Inser att jag behöver göra någon form av förändring om jag vaknar upp i mitten av juli efter ytterligare 3 månader i samma takt. Det har varit mycket nytt för mig nu då min butik har bytt ägare under tiden jag var borta och nya rutiner måste skapas samtidigt som jag numera även har tankarna på annat håll, dvs hemma hos det viktigaste av allt  - min familj!

Idag har jag varit ledig och fick en fantastisk förmiddag med mitt lilla solsken i Stadsparken. Ett stenkast från vårt hem finns en spännande värld med lekplats, skog och olika djur att titta på.

När solen tittade fram blev det så varmt att vi kunde plocka av ett lager med kläder.

"Nu får det vara nog med fotandet mamma!"

"Bääää... var är ni??"

Hur vackert?

Tuppen var på "G" och började gala som en tok när vi gick förbi. Selma blev först lite skraj och ville komma upp i säkerhet men skrattade snart åt den kaxige fågeln.

På egna äventyr bland sipporna.

Till lunch lagade vi söndagsmiddag och bjöd Johns fantastiska 94-åriga farmor. Selma fick ett matlagningsset till sin spis och satt länge i knät och slamrade med sina grytor.

Önskar er ett härligt slut på veckan.

Första glassen..

18 grader och glass i Stadsparken! Livskvalitet!!!

Lill-Plura

Plura hälsar trevlig helg!

Aj

Lillis har örsprång öroninflammation och är ledsen nästan jämnt! Men ibland.. som när mamma plockar fram solglasögonen.. då kommer det fram. Det lilla Selma-leendet som är vackrast av allt!!

Semlan

Va? Vad är det under syrenbusken?

De är inte speciellt stora.. Men väldigt väldigt envisa och sugna på våren!! Det gillas! Heja snödropparna!

♥

Bild: weheartit

Mammas tjej?

Trots att Selma mest säger "pappapappapappa..." så är mamma väääääldigt poppis ibland ;)

Sötkorven

Dålig uppdatering till följd av jobbstart, inskolning, husförsäljning m.m. Selma är lika söt som alltid och idag bjöd hon på underhållning iförd sin pappas mössa och med lite fika i handen..

Selma gillar dagis