För mycket - vill mer.

Jag har varit helt uppe i bloggskrivande den här helgen. Dumt egentligen, jag har en del annat att göra.

Det här har jag gjort idag!

http://eligin.wordpress.com/2011/02/26/frusna-bar-i-losvikt/

http://eligin.wordpress.com/2011/02/26/dvd-for-katter/

Provar på något nytt

Tillsammans med en ny kurs har jag nu fått upp ögonen för bloggverktyget Wordpress, så under några glada veckor kommer jag att uppdatera en del på den här vackra sidan.

Och nej, det är inte den fina tidningen Avtryck som jag länkade till i förra inlägget.

Det här är, precis som den här bloggen, en högst personlig blogg.

Men den är lite snyggare.

Så under dessa glada veckor ska jag fundera på vart jag vill vara.

Så om ni följer mig på den här bloggen, glöm inte att kika in där då och då ifall att jag skriver oftare där. Man vet ju aldrig.

Nöjd med dagen! Nu blir det... vänta, jag har ingen bil

Nåväl, som rubriken lyder så är bilen på service. Men tydligen är den klar nu!

YAY!

Det gick fort och jag är jätteglad, men hämtning av den blir imorgon.

Idag har Sarah, Hanna och jag jobbat klart med vår nya och fantastiska tidning som kommer att fyllas med massor av roliga och välskrivna texter den närmaste tiden.

Vi har till och med varit så ambitiösa att vi har tagit nya och fräscha bilder utomhus utan ytterkläder. Tack Hanna för det.

Nåväl, resultatet kan ni se här. Men ha i åtanke att detta bara är ett tomt skal än så länge. De artiklar som ligger inne är bara blaj som jag skrev när jag inte hade något bättre för mig. Det vill säga för några minuter sen.

Nu har jag inte heller något speciellt för mig, så då skriver jag här.

Glöm inte att titta på våra vackra bylines i slutet av texterna förresten. De äger.

Katt med 92 decibel ljudnivå!

Mina katter Freja och Frida är förehållandevis tysta damer. Frida jamar när det är dags för mat, Freja knarrar (Jo, hon kan inte jama) när det är dags för mat, vatten, eller om hon vill leka.

Purrar gör de såklart, men att det är speciellt högt vill jag inte påstå.

Det är väl nån enstaka gång man hör Frida purra från andra sidan rummet, men den här katten kan purra i 92 decibel!

Det är för övrigt högre än en starkt trafikerad motorväg, eller typ en lastbil.

Herregud.

Vilken katt.

Tur att mina inte spinner så högt. Ljud över 85 decibel ska ju tydligen kunna vara farliga till och med.
Hoppas matte använder öronproppar!

Bilden är tagen av min syster Frida. En fantastisk fotograf för övrigt.

Freja är i fokus i förgrunden, och Frida är lite oskarp i bakgrunden.

Poker - tur eller skicklighet?

Som många vet är poker ett av mina favoritämnen. Jag pratar gärna om det, och jag spelar det gärna. Dock spelar jag bara om småsummor. Och då menar jag verkligen småsummor. Jag har en limit på 200 kronor per vecka som jag får spela bort, men jag spelar aldrig bort så mycket. Mitt spel handlar alltid om tur. Jag spelar väldigt sällan med skicklighet. Jag kan syna på det mesta, om jag tror att jag kan vinna på det. Vinner jag, så är det oftast med tur.

Det är sällan jag lyckas se igenom folks pokeransikten via nätet. Ja just det, jag spelar på nätet.

Så, är poker ett lotteri eller skicklighet?

Det är just det som Högsta domstolen försöker lista ut just nu. Sex stycken pokerarrangörer är nämligen åtalade misstänkta för grovt dobbleribrott. Nu vet jag inte om de har dömts förut, men det ska bli intressant att se vad HD säger.

Vad tror ni?

Personligen tror jag inte att det precis kan liknas vid ett lotteri, man vinner ju bra mycket oftare än man vinner på lotto, i alla fall enligt mina egna upplevelser.

Så är det skicklighet?

Inte som jag spelar, men man kan ju titta på alla pokerproffs som finns där ute. Det finns ju en anledning till varför det oftast är samma personer som vinner.

När jag själv jobbade som pokerdealer så visste jag vilka jag tyckte var skickliga pokerspelare, varför tyckte jag att just de personerna var skickliga?

Jag tror nog att det är skicklighet som gäller.

Tur kan hjälpa, men skicklighet är det största. Jo, jag är säker.

Kameran - min främste motståndare

varje gång jag går in på min jäkla blogg så tänker jag "Fan, nu har jag ingen bild att lägga upp".
Och då bannar jag mig för det och ofta slutar det med att det inte kommer upp nåt blogginlägg ändå.
Jag är hopplös. Jag tar ju bilder hela tiden. Eller nej, det gör jag inte, eller både ja och nej.
De flesta bilder som jag tar blir riktigt dåliga. De blir suddiga, konstiga eller bara helt och hållet dåliga.
Jag förstår inte varför.
Jag har min systers gamla kamera hemma som jag skulle kunna använda, men jag förstår inte hur man gör.
Den vill ju inte fokusera!
Hur ställer jag in skärpan själv?
frida lyckades alltid ta så jäkla bra foton med den där kameran och jag klarar det inte.
Livet är värdelöst när sånt händer. Jag intalar mig själv att jag är fantastisk med kameran, men upptäcker lika snabbt att jag inte ens är halvbra.
det är typiskt.
Nu ska jag gå och lära mig hur man gör. Med en riktig kamera den här gången.

Plugg

Emil och jag sitter i ett av högskolebibliotekets grupprum. Stämningen är inte hög. Själv försöker jag renskriva min VG-rapport för avslutningen på praktiken. Emil gör gamla högskoleprov. Han är inte glad någonstans, det ser man tydligt.

Och nej, jag kan väl inte påstå att provet är enkelt. Jag har ju inte ens gjort det.

Jag avundas honom inte alls. Ingenstans faktiskt. Men det är skönt att ha någon med sig när man själv ska sätta sig ner och plugga.

Imorgon bär det av...

Och jag har inte ens packat färdigt.

Men jag håller på så det är nog lugnt.

Idag var en trevlig dag med mamma i Västerås. Jag köpte en jättefin t-shirt på rea plus två bh-ar.

LFM BH. Fast inte längre. Nu har jag så det räcker.

Hehe.

Ja, jag vet inte vilka av er som förstår den förkortningen, men men.

Det skämtet har jag nämligen skrattat åt i ett par dagar. Vilket skämt undrar någon?

Tja... det är alldeles för svårt att förklara.

Men googla vettja!

10.09 går tåget imorrn, sen är jag äntligen hemma hos min kära lägenhet. Det ska bli så skönt att komma tillbaka faktiskt.

Jag har inte varit hemma på alldeles för länge.

Tur att Emil är där och tar hand om stället.

Anyhow, jag är i packartagen. Syns hemma sen, kalmarbor!