Här är min fina saga som jag skrev i tisdags för skolan. Jag tyckte personligen den var extremt bra. Men det brukar ju jag tycka iförsig. Vi fick givna förutsättningar för den, så det är därför som den handlar om det den gör.
Andra fick skriva science fiction och tantsnusk och liknande, men jag fick alltså i uppgift att skriva en saga.
Den stora julfesten i den lilla stuganDet var en gång en liten man som bodde i en liten stuga med sin lilla katt Fläckis. Där bodde de alldeles ensamma. Den lille mannen tog sig bara ner till staden en gång i kvartalet, när hans förråd av mat tog slut. Därför hade han en liten traktor, som tog honom dit han ville.
Men en dag när julen började närma sig, tänkte den lille mannen att ”nog skulle det vara trevligt att träffa mina vänner igen.”
”Du får väl ordna en julfest då”, jamade Fläckis.
Sagt och gjort, den lille mannen skickade ut mängder av inbjudningskort till alla sina nära.
När dagen till slut kom hade den lille mannen förberett allt.
Han hade lagat mat och städat i den lilla stugan. Han hade till och med torkat av de gamla fönstren och köpt en julskinka.
”Men granen då´”, jamade Fläckis. ”Vart har du gjort av granen?”
”Just ja, granen!” Utbrast den lille mannen. ”Den har jag helt glömt bort!”
Den lille mannen började gräla på Fläckis. ”Varför sa du ingenting? Gästerna är ju snart här!”
”Mjau”, sa Fläckis. ”Det kunde ju inte jag veta att du skulle glömma den.”
Den lille mannen suckade djupt. ”Jaja, då får jag väl bege mig ut i skogen.”
Den lille mannen tog sin överrock och sina varmaste vinterstövlar, ty det var kallt utomhus. Ut ur den lilla stugan begav han sig sedan, och sprang med snabba steg bort till den lilla traktorn. Ute hade det nämligen börjat snöa kraftigt, och att gå till fots var inte att tänka på.
Den lilla traktorn tultade på i maklig takt nerför kullen med ett förfärligt ljud från motorn. Inte kunde man tro att en sådan liten traktor kunde föra så mycket oväsen.
Plötsligt stannade den lilla traktorn, och vägrade starta igen. Det var nämligen så att den lille mannen i all hast hade glömt att fylla på bensin efter hans senaste tur in till staden.
Den lille mannen svor och grälade på den lilla traktorn, men vad hjälpte väl det, för utan bränsle ville den inte röra sig ur fläcken. Den lille mannen fick ge upp och bege sig iväg till fots istället med sin yxa över axeln.
Hemma i stugan började allt mer människor samlas. Alla den lille mannens vänner och släktingar hade rest både långväga och nära ifrån, och stod nu utanför stugan med julklappar och glögg.
Men inifrån stugan var det alldeles tyst. Fläckis hade nämligen somnat på soffan efter att ha ätit upp julskinkan som stod på spisen.
Vännerna gick runt stugan och knackade på alla rutor. Tillslut hittade de den lilla traktorn som nu var lätt att se, ty det växte inga träd på en kilometers avstånd från stugan.
Till slut ringde de polisen, som med buller och bång åkte ut till stugan så fort de bara kunde trots att det var julaftonskväll. Hela kvällen och hela juldagen letade de efter den lille mannen, men de fann inte ett spår efter honom.
Precis när de började misströsta och trodde att den lille mannen var borta för alltid, hörde de ett ljud utanför stugan. Det var ett släpande ljud, som om någon drog något efter sig. Alla rusade ut ur stugan, och möttes av den lilla mannen som med ett leende på läpparna kom dragandes på den största gran som någon någonsin hade sett. Den var så stor att den var två gånger högre än den lilla mannen själv. Det visade sig att den lilla mannen hade gått vilse i skogen och glömt bort tiden, då han inte hade haft en klocka med sig. Alla började klappa händerna och skratta och var så glada åt den lilla mannens återkomst.
”Nu ska det bli julfest!” utropade den lille mannen, alldeles rörd av att så många hade kommit till hans lilla stuga. Tillsammans klädde de granen som med nöd och näppe gick in i den lilla stugan, och snart började stugan dofta av julmat igen. Den lille mannen fick mängder av julklappar av alla sina vänner och Fläckis fick en ny leksaksmus som han for över golvet med och lekte. Alla var de överens om att detta var den bästa julfest som de någonsin varit på.
Snipp, snapp, snut, så var denna saga slut.
